Använder du en mobil enhet ? - dubbelklicka i detta område, så blir texten större ! Do you use a mobile unit ? - For larger text, doubleclick in this area !
“Betsey Långtand” – amerikansk folksaga
från sydstaterna. Sagan handlar om hur vandraren Richard Skogvaktare och häxan Betsey Långtand flyger till London för att fira ‘häxsäsongen’, och hur de hamnar på ett ciderlager. Men på ciderlagret uppstår vissa komplikationer…
.
.
En vinter för länge sedan, gick en gammal vandrare på en skogsväg i norra England.
Vandraren var hungrig, tunnklädd, och halvt ihjälfrusen.
I den tilltagande skymningen fick han syn på ett ljussken lite längre fram,
och han skyndade på sina steg, så att han strax därpå stod framför en hemtrevlig liten stuga med halmtak.
Då han knackade på, öppnade en gammal kvinna dörren, och med barsk röst frågade hon:
- “Vem är ni, och vad har ni för ärende till Betsey Långtand ?”
- “Jag är en utsliten stackare vid namn Richard Skogvaktare”, svarade han,
.
“och jag har gått långt idag, utan att ha fått välsignelsen av en enda brödsmula som har kunnat bryta min fasta.
Jag kommer med säkerhet att dö i natt,
snälla frun,
om inte ni med ert goda hjärta förbarmar er över mej.”
- “Det är alldeles för kallt för att vara utomhus ikväll, till och med för en hund”, svarade hon.
“Kom in och värm er framför elden.”
Hon stängde dörren och följde honom till eldstaden, där en liten eld slickade en ångande panna.
.
..
Information om folksagan
“Betsey Långtand” – gammal folksaga från USA’s sydstater
Information om folksagan
.
.
Rummet fylldes av doften från en god köttsoppa.
När vandraren hade vilat lite, gav kvinnan honom en yxa, och sade:
“Om ni vill ha kvällsmat, måste ni göra er förtjänt av den.
Det finns en vedhög bakom huset, och det är fortfarande ljust nog att arbeta.”
Den gamle mannen tog yxan, och gick ut på gården.
Rök från skorstenen dansade iväg på den kalla ostanvinden, medan han högg flera famnar torrved.
Sedan, när dagsljuset hade försvunnit, gick han in i stugan och lade upp veden intill eldstaden, och satte sig tätt invid elden.
Medan kvinnan dukade på det grova bordet, berättade hon för vandraren att hennes man var död, och att hon bara hade några få släktingar kvar i livet.
.
Sitt namn hade hon fått, därför att hon bara hade en enda lång tand kvar i munnen.
När de hade ätit, och disken var avklarad, gav Betsey ett ljus till mannen.
Hon visade honom dörren till ett rum vid sidan om, och önskade honom god natt.
Men, vandraren hade bara sovit en kort stund – på en madrass fylld med dun – när han hörde mummel av kvinnoröster.
Hans nyfikenhet tog överhanden;
Knäböjande vid nyckelhålet, såg han att flera unga kvinnor hade kommit till Betsey,
och hon höll på att plocka fram en skål, och ett par stickade nattmössor ur en låda i hörnskåpet.
.
..
Bloggens namn..
Bloggens namn..
.
.
Sedan satte hon skålen över elden, och när innehållet i skålen hade smält, vätte hon fingrarna i skålen, smorde in huvudet, och satte på sig en nattmössa.
“Skvaller, skvaller, och upp genom skorstenen far jag”,
…sade hon högt och tydligt, och försvann snabbt som en blixt.
Sedan oljade de unga flickorna in sina huvuden, och satte på sig nattmössor.
De upprepade de magiska orden, och försvann på samma sätt som den äldsta av dem (Betsey) hade gjort.
Richard Skogvaktare förstod nu att hans värdinna var en häxa.
Han kastade på sig kläderna, och skyndade in i det rum, som så mystiskt hade lämnats tomt.
.
Till hans glädje, låg en nattmössa kvar på golvet intill skålen,
- en skål som fortfarande innehöll lite färglös vätska.
Tvekande, smorde han in huvudet, drog ned nattmössan till öronen, och upprepade:
“Skvaller, skvaller, och upp genom skorstenen far jag.”
I nästa ögonblick, fann han sig sittande på skorstenens övre kant.
Betsey och flickorna satt uppflugna på takåsen.
Efter ett upphetsat meningsutbyte, sade den gamla häxan slutligen:
“Skvaller, skvaller, och till London far jag !”
Och Betsey och flickorna for iväg.
.
..
Information om folksagan
“Betsey Långtand” – folksaga från de amerikanska sydstaterna
Information om folksagan
.
.
Richard gjorde likadant, och efter en kort flygtur genom isig luft, gled han stillsamt ned på en kullerstensbelagd gata, inte långt ifrån London Bridge.
Häxorna låtsades inte om hans ankomst, utan diskuterade vad de skulle göra härnäst.
- “Vi har kommit till rätt ställe”, sade Betsey Långtand.
“Jag ser att här finns ett lager fyllt med cider.
Vad sägs om att fira vår häxsäsong med en riktig fest ?”
- “Ja, låt oss göra det !” Sade de unga häxorna i korus.
- “Skvaller, skvaller, och in genom nyckelhålet far jag !” Sade Betsey.
Och genom nyckelhålet for hon.
.
Hennes sällskap skyndade efter.
En vindby tjöt utefter den snöiga gatan, och den hjälpte Richard Skogvaktare att bestämma sig, och också han sade:
“Skvaller, skvaller, och in genom nyckelhålet far jag !”
Inne på ciderlagret var det varmt och skönt, och snart kunde han urskilja rad efter rad av stora ekfat.
Häxorna fladdrade fram som skuggor, provsmakade ur ciderfaten, och lämnade sedan innehållet att rinna ned på golvet.
- “Jag kan lika gärna bli hängd för en varg som för ett får”, tänkte Richard Skogvaktare, och så smakade han också på cidern.
Häxorna var fulla av upptåg, tills det gråa ljuset började att smyga sig uppför floden.
.
..
Bloggens namn..
Bloggens namn..
.
.
Då viskade Betsey någonting till flickorna.
Hon lämnade dem skrattande, medan hon knöt till nattmössan kring sitt huvud, och sjöng:
“Skvaller, skvaller, och iväg hem far jag !”
Den ena efter den andra av häxorna försvann, och Richard Skogvaktare märkte inte att den sista som gav sig iväg, nappade nattmössan av honom.
“Skvaller, skvaller, och iväg hem far jag !” Sade Richard.
Men istället för att börja flyga, slog han huvudet i nyckelhålet, och föll omkull på golvet – eftersom han inte hade någon nattmössa på sig…
Uttröttad av nattens oväntade händelser, dåsade han bort.
Vid soluppgången, kom ciderlagrets ägare till dagens arbete.
.
När de fann att deras dyrbara cider bildade pölar på golvet, och hittade den gamle mannen i hörnet, lät de ingen tid gå till spillo förrän de släpade honom inför en domare,
och där gick vittnen ed på deras anklagelser.
- “Känner ni till straffet för stöld ?” frågade domaren.
- “Ja, herr domare”, svarade Richard Skogvaktare.
- “Har ni ingenting att säga till ert försvar, innan jag avkunnar domen ?”
- “Nej, herr domare – ingenting,” sade stackars Richard, som fruktade bålet mer än galgen.
- “Då skall ni ledas till Tyburn Hill i morgon vid soluppgången, och hängas.
.
..
Information om folksagan
“Betsey Långtand” – gammal folksaga från USA’s sydstater
Information om folksagan
.
.
Må Gud ha förbarmande med er själ !”
Richard Skogvaktare var gammal, och hade redan utkämpat sin strid med livet, så med desperationens mod, fogade han sig i att lämna denna värld.
Men den natten, väcktes han av en väsande viskning i den cell där fångvaktaren så noggrant hade låst in honom.
- “Richard, Richard Skogvaktare, vakna !”
Naturligtvis måste han ha drömt, men sedan hörde han steg vid sin sida.
- “Richard, skynda dig ! ..Skynda dig !
Solen går snart upp, och då kommer vakterna att föra dig till galgen !”
Det var Betsey Långtand som hade kommit för att rädda honom från bödeln.
.
Samtidigt som han hoppade ur sängen, grep han skålen som hon höll fram åt honom;
Han smorde in huvudet, och drog på sig en magisk nattmössa.
Gamla Betsey, rättade till sin mössa och sade:
- “Skvaller, skvaller, och iväg hem far jag !”
- “Skvaller, skvaller, och iväg hem far jag !” Genljöd Richard.
Snabbare än en blinkning, var de ute ur fängelset och på väg norrut, över floden.
Snart fick de syn på den lilla stugan i skogen, flög ned genom skorstenen, och landade sida vid sida på den varma härden.
“Låt oss gifta oss”, sade Richard Skogvaktare.
“Gärna för mej”, sade Betsey Långtand.
Och sedan levde de lyckliga i många år.
.
Slut ! Slut ! Slut ! Slut ! Slut ! Slut ! Slut ! Slut ! Slut ! Slut ! Slut !
.
.
Information om sagan:
Den här folksagan, “Betsey Långtand”, härstammar från USA’s sydstater.
Till sydstaterna räknades de sydöstra delstater i USA, som tidigare tillät slaveriet, och som ingick i Amerikas konfedererade stater [CSA], från år 1861 till år 1865.
Som sydstater betecknades: Texas, Arkansas, Louisiana, Mississippi, Alabama, Tennessee, Georgia, Florida, North Carolina, South Carolina, och Virginia. (I dag har också Oklahoma anslutits.)
Men även gränsstaterna Missouri, Kentucky, West Virginia, Maryland, och Delaware betraktades, beroende på definition, ibland som sydstater. – Dessa fem gränsstater [Border States] tillhörde dock nordstaterna (Unionen), efter att Amerikas konfedererade stater hade bildats, men de tillät förvisso slaveriet.
Amerika har en rik tradition av folksagor, spöksagor, myter & legender, barnsagor, djursagor, järnvägssagor, och ramsor av olika slag.
Och att det förekommer sagor i Amerika som handlar om England, kanske inte är så konstigt, då ju Nordamerika koloniserades av England, med början på 1600-talet.
Och med tanke på att den här sagan handlar om häxor, om att ‘flyga till London’, om att ’smörja in sitt huvud med färglös vätska’ och att man ‘föredrar galgen framför bålet’ och så vidare, så kanske man kan misstänka att sagan handlar om häxprosessernas tid, vilken nådde sin kulmen ungefär mellan 1400-talet och 1700-talet.
.
Ordförklaringar:
I den här sagan förekommer ju frasen “flera famnar torrved”, när Richard Skogvaktare skall förtjäna sitt uppehälle, genom att hugga ved.
Man får kanske anta att med frasen menas: “så mycket ved som man får plats med i sin famn”, men man skall samtidigt veta om att “famn”, är ett engelskt längdmått som är 1,829 meter långt.
Vi använde måttet “famn” även i Sverige, både som ytmått och som rymdmått, och då kallades famnen för ‘kvadratfamn’ respektive ‘kubikfamn’. – När det gällde vedmängd, benämndes famnen ’skogsfamn’ och ’storfamn’.
“Han gled ned på en kullerstensbelagd gata, inte långt ifrån London Bridge.”
En kullersten är en sten eller ett medelstort stenblock, som används som underlag på gator och gårdsplaner. Kullerstenarna fästs i sand eller i murbruk. – Stenen kallas “kullersten” därför att den är rund, och kan rullas [kullras]. Detta är att jämföra med ‘huggen’ gatsten, vilken är mer kantig till sin form.
Och London Bridge, som Richard och häxorna hamnar i närheten av i sagan, är en världsberömd bro i London, som går över floden Themsen, mellan staden City Of London och stadsdelen Southwark.
Bron är 269 meter lång, och 32 meter bred.
Historikerna tror att det har funnits en bro på just det här stället alltsedan romarna invaderade platsen, år 43 e.Kr. Men den nuvarande bron, som är gjord i betong, invigdes i november 1973.
Bron som fanns där innan den, var från år 1830.
“Skall till Tyburn Hill för att hängas.” och “fruktar bålet mer än galgen”.
Tyburn Hill var i flera hundra år en avrättningsplats, där man verkställde dödsdomar i London. Avrättningsplatsen låg i samhället ‘Tyburn’ i stadsdelen Middlesex, i närheten av den nuvarande triumfbågen Marble Arch i London.
Och varför Richard Skogvaktare ‘fruktade bålet mer än galgen’, var kanske för att ‘hängning’ oftast ansågs vara ett skonsammare [smärtfriare] sätt att dö på, än att bli bränd på bål (även om hängningsanordningen nog i högsta grad kunde vara bristfällig, den också). Veden som låg i bålet, kunde ju vara alltför färsk (se Nicholas Ridleys citat nedan), och elden tog sig därför dåligt och brann långsamt, och man fick gå en smärtsam död till mötes. Hängning var förövrigt den vanligaste avrättningsmetoden i England. Bålet användes bara i enstaka fall.
.
Vi kommer nu att med hjälp av några citat, illustrera vad ‘riktiga’ dödsdömda fick genomgå, och vilka deras sista ord blev innan de skulle avrättas, dels under häxprocessernas tid, men även under senare år:
.
.
Nicholas Ridley – engelsk protestantisk präst, martyr, bränd på bål år 1555.
[Veden som hade staplats omkring honom, var för grön för att brinna bra...] Hans sista ord innan avrättningen blev:
“Låt elden komma till mig ! Jag kan inte brinna. Må Herren ha förbarmande med mig !”
.
.
.
John Brown – amerikansk fanatisk motståndare till slaveriet, hängd år 1859. Han sade till sin bödel, strax innan avrättningen:
“Låt mig inte vänta längre än nödvändigt.”
.
.
.
Thomas Cranmer – engelsk professor i teologi, bränd på bål år 1555.
[Cranmer avsvor sig sina protestantiska åsikter. Sedan ville han ej kännas vid sitt uttalande. På bålet plågade han sig själv fysiskt och psykiskt på grund av detta ögonblick av svaghet.] Han sade, innan han brändes till döds:
“Denna hand som syndat genom att underteckna dokumentet, måste straffas först. Denna hand har syndat.”
.
.
.
John Holloway – mördare, hängd år 1807.
[40 000 Londonbor strömmade till Holloways avrättning. Dussintas dog i det vilda tilloppet.] Hans sista ord innan avrättningen, var:
“Jag är oskyldig, oskyldig vid Gud. Oskyldig, oskyldig, oskyldig ! Mina herrar, ingen dom, ingen dom, ingen dom ! Mina herrar ! Oskyldig, oskyldig, oskyldig !”
.
.
.
John Bradford – engelsk protestantisk predikant och martyr, bränd på bål år 1555. Han sade strax innan avrättningen:
“Var vid gott mod broder, ty vi kommer att få en glad kvällsvard med Herren i kväll. Om det finns någon väg till himlen till häst eller i eldvagnar, är det denna.”
.
.
.
William Corder – engelsk mördare, hängd år 1828. [Corder hade mördat en Maria Marten, - ett mord som kom att engagera hela England.] Hans sista ord innan hängningen, blev:
“Jag är rättvist dömd, och må Gud förlåta mig.”
.
.
Fakta är hämtade från uppslagsverket “Wikipedia”, och från boken “Deras sista ord” (Förlagshuset Swedala).
.
.
Vad tyckte Du om sagan, HÄR…..Information om häxor, HÄR
Spela ett “häxspel”, HÄR…..Gör ett mattetal på häxtemat, HÄR
.
Du kanske också gillar: / You may also like:
SPARA I FIL / SKRIV UT, HÄR > - SAVE TO FILE / PRINT, HERE >