Använder du en mobil enhet ? - dubbelklicka i detta område, så blir texten större ! Do you use a mobile unit ? - For larger text, doubleclick in this area !
“När den onde blev lurad” – Grimm
I folkmun även kallad “Den girige bonden”, eller “Gravkullen”. – Fritt översatt till svenska, från den tyska folksagan “Der Grabhügel” (med i Kinder- und Hausmärchen på plats nummer 195, från och med år 1850), nedtecknad av bröderna Grimm. [Folksagan handlar om hur en girig bonde plötsligt blir givmild och 'återfår sin själ', strax innan han dör. En fattig granne och en soldat, utkämpar sedan en kamp mot 'Den onde', för att den rike döde bonden skall få behålla sin själ.]
Sagan är 7 kapitel lång, cirka 1 meter.
.
.
(1 kap..av 7) [ ¤ / ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ]
EN RIK BONDE stod en dag på sin gård, och skådade ut över sina präktiga ägor.
Kornet stod kraftigt och fullmoget, och fruktträden dignade under de härligaste äpplen och päron.
Förra årets skörd, fyllde fortfarande ladorna så att de höll på att sprängas.
I ladugården stod kraftiga oxar och feta kor, och i stallet stod skinande blanka, starka hästar.
Och inne i storstugan lät bonden sina ögon med välbehag vila på den järnbeslagna kistan,
- där han förvarade alla sina pengar.
.
.
När han stod där och gladdes över sina rikedomar, knackade det plötsligt,
men inte på dörren till huset, utan på dörren till hans hjärta.
Dörren öppnades, och han hörde en röst utanför fråga:
- “Har du gjort någonting för dina medmänniskor med allt detta ?”
“Har du tänkt på de fattigas nöd ?”
“Har du delat ditt bröd med de hungrande ?”
“Har du varit nöjd med det du har, eller har du haft begärelse efter ännu mer ?”
.
.
Folksagan titel
“När den onde blev lurad” – Bröderna Grimm / KHM 195
Folksagan titel
.
.
(2 kap..av 7) [ ¤ ¤ / ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ]
Bondens hjärta tvekade inte med svaret:
- “Jag har varit hårdhjärtad och oförsonlig, och aldrig gjort något för mina medmänniskor.
Om någon fattig kommit till mig, har jag visat bort densamma.
Jag har inte tänkt på min själ, utan bara bekymrat mig om att öka mina rikedomar.”
När den rike bonden hörde detta uppriktiga svar från sitt hjärta, blev han förskräckt.
Hans knän började att darra, och han var tvungen att sätta sig ned.
Då knackade det åter, men denna gång på husets dörr.
.
.
Det var en granne, – en fattig man som sällan hade nog med mat åt sina många barn.
Han kände till den rike bondens girighet, men ville för barnens skull ändå be honom om hjälp.
- “Jag vet att ni inte gärna ger något”, sade den fattige grannen.
Men mig håller vattnet på att stiga över huvudet.
Mina barn svälter.
Låna mig fyra mått korn.”
Den rike bonden såg länge på den fattige grannen,
och i samma ögonblick började givmildhetens sköna sol att smälta girighetens ispansar.
.
.
Bloggens namn..
Bloggens namn..
.
.
(3 kap..av 7) [ ¤ ¤ ¤ / ¤ ¤ ¤ ¤ ]
- “Jag vill inte låna dig fyra mått korn, men jag skall skänka dig åtta, på ett villkor”, sade han.
- “Vad vill du att jag skall göra ?” frågade den fattige grannen.
- “När jag är död, måste du vaka tre nätter vid min grav”, sade den rike bonden.
Den fattige tyckte inte om villkoret,
men i sin nöd svarade han JA, – fick kornet, och begav sig hem till sina barn.
Det var som om den rike bonden anat vad som förestod honom:
Efter tre dagar, föll han plötsligt ned död.
.
.
Ingen visste hur det hade gått till, och ingen sörjde honom.
När han begravts, kom den fattige ihåg sitt löfte.
Han ville helst slippa uppfylla det, men beslöt ändå att följa ‘hederns bud’.
När natten bröt in, gick han till kyrkogården och satte sig på gravkullen.
Det var lugnt och stilla.
Månen sken över gravarna, och ibland lät en uggla höra sitt klagande läte.
När solen steg upp, återvände bonden hem.
.
.
Folksagans titel
“När den onde blev lurad” – Bröderna Grimm / KHM 195
Folksagans titel
.
.
(4 kap..av 7) [ ¤ ¤ ¤ ¤ / ¤ ¤ ¤ ]
Även nästa natt förflöt lika lugnt.
På kvällen den tredje dagen, kom en stark ångest över honom.
Det var som om något skulle hända.
När han kom ut till kyrkogården, stod där en man som han aldrig hade sett förr.
Mannen var inte längre ung; Hans ansikte var ärrigt; Hans skarpa ögon sköt blixtar.
Han hade en stor mantel över axlarna, och under manteln stack ett par ryttarstövlar fram.
- “Vad söker ni här ?
.
.
Är ni inte rädd att vara på kyrkogården ?” frågade den fattige bonden.
- “Jag söker ingenting, och jag fruktar ingenting”, sade mannen med manteln.
“Jag är som ynglingen, som drog ut i världen för att lära känna vad fruktan är, men som inte lyckades.
I stället fick han en prinsessa till hustru, och stora rikedomar.
Jag har däremot alltid varit fattig.
Jag är bara en avskedad soldat, och jag tänker tillbringa natten här, därför att jag inte har tak över huvudet någon annanstans.”
- “Om ni inte är rädd, så stanna här hos mig, och hjälp mig att vakta graven där”, sade den fattige bonden.
.
.
Bloggens namn..
Bloggens namn..
.
.
(5 kap..av 7) [ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ / ¤ ¤ ]
- “Det är just en soldats uppgift att hålla vakt.
Vad som än händer här – gott eller ont – så skall vi möta det tillsammans”, svarade soldaten.
Allt var lugnt och stilla ända fram till midnatt, då de plötsligt hörde ett tjut.
I samma ögonblick, stod ‘Den onde’ själv framför dem.
- “GE ER IVÄG, DRULLAR !” Skrek Den onde.
“Den som ligger i den här graven, tillhör mig.
Jag skall hämta honom,
och om ni inte makar på er, så vrider jag halsen av er.”
- “Ta det lugnt, bäste Hornpelle”, svarade soldaten.
.
.
“Ni har ingen befälsrätt över mig, och vi tänker inte flytta på oss,
och rädsla, det har jag ännu inte lärt mig att känna någon.”
- “De där kanaljerna kommer man bäst till rätta med, om man ger dem pengar”, tänkte Den onde.
Den onde tog fram en stor pung guldmynt, och frågade hövligt om de inte ville ta den, och sedan bege sig iväg.
- “Det låter kanske höra sig”, sade soldaten.
“Fast en pung med guldmynt är ingenting…
Men om ni fyller min ena stövel med guldmynt, så skall vi rymma fältet.”
- “Så mycket har jag inte på mig”, sade Den onde.
.
.
Folksagans titel
“När den onde blev lurad” – Bröderna Grimm / KHM 195
Folksagans titel
.
.
(6 kap..av 7) [ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ / ¤ ]
“Men jag känner en penningväxlare i staden här intill, så jag kan hämta mera.
Han lånar mig så gärna.”
När Den onde hade försvunnit, tog soldaten av sig vänstra stöveln.
- “Nu skall vi dra den där brasmakar’n vid näsan”, sade han.
“Låna mig din kniv”, käre bror.
Med ett raskt snitt, skar soldaten bort sulan på stöveln, och ställde stöveln i det djupa gräset.
Det dröjde inte länge, förrän Den onde kom tillbaka med en hel säck guldmynt på ryggen.
.
.
- “Häll bara i”, sade soldaten, och höll fram stöveln.
Den onde hällde, men inte blev stöveln full…
- “Det där räcker inte på långa tag”, sade soldaten förargat.
Ni måste hämta mer pengar.”
Efter en stund kom Den onde tillbaka med en ändå större säck med pengar.
- “Det där ser bättre ut, fast jag tvivlar på att stöveln blir full”, sade soldaten.
Guldmynten föll som en ström ned i stöveln, vilken emellertid förblev lika tom som förut.
.
.
Bloggens namn..
Bloggens namn..
.
.
(7 kap..av 7) [ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ]
Soldaten höll stöveln rakt över en grop, vilken doldes av det höga gräset, och Den onde såg inte att sulan var borta.
- “Hämta mera pengar !” Befallde soldaten.
“Annars stannar vi här.”
Den här gången blev Den onde borta länge, och när han åter dök upp, så baxnade han under en väldig säck med guldmynt.
Han skakade ut innehållet i säcken över stöveln, som emellertid inte blev full nu heller.
.
.
Den onde blev rasande och försökte ta stöveln från soldaten, men i samma ögonblick steg solen upp, och Den onde flydde skrikande för dess första strålar,
och den rike bondens själ var räddad.
Nu ville den fattige bonden att han och soldaten skulle dela guldet.
Men soldaten hade en annan mening:
- “Ge bort min del till de fattiga”, sade han.
Jag följer dig till ditt hem, och vill leva hos dig i lugn och ro, så länge Gud låter mig göra det.
.
Slut
.
.
Info om folksagan:
Den här folksagan, “När den onde blev lurad”, eller som den också ibland kallas “Den girige bonden”, eller “Gravkullen” [Der Grabhügel], nedtecknades av bröderna Grimm, och fanns för första gången med i deras sagoantologi “Kinder- und Hausmärchen”, i volym 6, på plats 195, år 1850.
Folksagan stod nedskriven i band nummer 2, på sidorna 515 – 519, utgiven på förlaget ‘Verlag der Dieterichschen Buchhandlung’.
Storyn, som har klassifikationen Aarne/Thompson 815 ['Den döde rikemannen, och djävulen vid graven', alternativt 'Håll vakt vid den rike mannens grav'] och 1130 ['En sko full med pengar'], har Wilhelm Grimm hämtat från den tyske sagosamlaren Philip Hoffmeisters berättelse “Sagan om den dåraktiga djävulen” (Tyska: ‘Das Mährchen vom dummen Teufel’) ur tidningen “Föreningen för hessisk historia och geografi’s tidskrift” vol. 4 (Tyska: ‘Zeitschrift des Vereins für hessische und Landeskunde” Bd. 4) från år 1847.
I Grimms noteringar angående sagan, jämförs också med två andra källor, – dels med den tyske skriftställaren Johann Wilhelm Wolfs tidskrift nr. 1, 246: berättelsen “Från Hessen”, och dels med den tyske skriftställaren Heinrich Pröhles: Berättelsen “Kinderm.” nr. 18.
Wilhelm Grimm utvecklade dock storyn, genom att lägga till lite repliker, och förtydliga dialogen om “hjärtat” i början av sagan, samt utveckla de avdramatiserande ‘farsliknande’ repliker som soldaten har i slutet av sagan, exempelvis “Jag är som ynglingen, som drog ut i världen för att lära känna vad fruktan är, men som inte lyckades [...]“, vilken har influerats av Grimmsagan “Ynglingen som ville lära sig vad det var att rysa” (KHM 4).
Även replikerna “Ta det lugnt, bäste Hornpelle”, och “…Ni har ingen befälsrätt över mig, och vi tänker inte flytta på oss”, samt “…och rädsla, det har jag ännu inte lärt mig att känna någon” är alla exempel på repliker som har utvecklats och förtydligats av Wilhelm Grimm, men i övrigt så förblev berättelsen i princip i ursprungligt skick.
Repliken “ett mått korn“, som förekommer i den här sagan, finns också i bibeln, i Uppenbarelseboken 6: “Ett mått vete för en silverpenning och tre mått korn för en silverpenning ! Och oljan och vinet må du icke skada”.
Folksagan påminner om flera andra av bröderna Grimms sagor, men har även likheter, i alla fall när det gäller hur “Djävulen” beskrivs, i novellen “Die schwarze Spinne” [Den svarta spindeln], skriven av den schweiziske författaren och pastorn Jeremias Gotthelf.
Motivet med ’skon som aldrig blir full’, finns också i den grekiska mytologin, i sagan om ‘Danaus’, och denna handlingskärna återfinns ofta i slavisk, skandinavisk, och i tysk sagokultur. ‘Hjälparen’ är ofta en präst eller en soldat – I farser, företrädesvis en soldat.
Sagotypen härstammar kanhända från gamla legender, som har förkristnats och rationaliserats, genom inslag av pengar.
(Faktahjälp från uppslagsverket Wikipedia.)
.
Läs folksagan “Der Grabhügel” på tyska, HÄR ¤
.
Låna boken på Kungliga biblioteket, HÄR ¤
.
.
Du kanske också gillar: / You may also like:
SPARA I FIL / SKRIV UT, HÄR > - SAVE TO FILE / PRINT, HERE >