Använder du en mobil enhet ? - dubbelklicka i detta område, så blir texten större ! Do you use a mobile unit ? - For larger text, doubleclick in this area !
“De gyllene hårstråna”- Saga av Grimm
…Fritt översatt från sagan “Der Teufel mit den drei goldenen Haaren”.
.
.Det var en gång en fattig kvinna, som alltid hade haft det svårt. Men den dagen, då hon födde ett litet gossebarn, så ändrades genast allting till det bättre.
Byns kloka gumma sade någonting till henne, som gjorde henne mycket glad:
- Din gosse har ett märke i pannan, som säger mig att han skall få tur här i livet. När han har vuxit upp, kommer han att gifta sig med kungens dotter.
Nu dröjde det inte länge, förrän kungen själv fick höra talas om den kloka gummans ord, och konungen blev mycket ond.
- Jag skulle aldrig tillåta min dotter att gifta sig med en vanlig bondpôjk, sade kungen. Det barnet måste dö !
Byn, som pojken bodde i, låg inte långt ifrån det kungliga palatset, och redan nästa dag, begav sig kungen dit.
För att den fattiga kvinnan inte skulle ana vem han var, så klädde han ut sig till en “vanlig” adelsman.
Snart hittade han kvinnans stuga, och steg in. Barnet låg i en vagga, och hade ett märke i pannan, precis som kungen hade befarat.
- Det är en fin liten pojke du har, sade den förklädde kungen. Ge honom till mig, så skall jag uppfostra honom till en herreman.
Först vägrade den fattiga kvinnan, men främlingen erbjöd henne så mycket guld, att hon tvekade.
.
Till slut, gav hon sitt barn till “adelsmannen”.
- När allt kommer omkring, kan inget ont hända min son, sade hon. Han föddes med ett lyckomärke i pannan, och jag vill att han blir en fin herre.
Kungen tog barnet i sin famn, red ut ur byn, och kom så småningom till floden. Där lade han barnet i en trälåda, spikade igen den, och kastade den i vattnet, där floden var som djupast. Sedan återvände han till sitt slott.
Men, lådan sjönk inte ! Utan den följde i stället med floden, tills den gungade i land, helt nära en kvarn.
Som tur var, så satt mjölnarens lärling just då vid stranden och åt frukost. När lärlingen fick se lådan, drog han den till sig, med en krokig gren, för han var säker på att den innehöll en stor skatt.
Men lärlingen blev inte så litet förvånad när det enda han fann, var en liten gosse, som gallskrek när han lyftes ur lådan.
Mjölnaren och hans hustru blev förtjusta, när de fick se pojken.
- Vi har inga egna barn, sade hustrun. Låt oss behålla den här gåvan från himlen, och fostra honom som vår egen son.
Så räddades den fattiga kvinnans son ifrån den elake kungen, och pojken växte upp till en stark och ståtlig ung man. Mjölnaren och hans hustru, älskade honom innerligt.
.
Sagans namn
De gyllene hårstråna/Der Teufel mit den drei goldenen Haarer
Sagans namn
.
En dag, när pojken hade blivit lika lång som mjölnaren, och dubbelt så stark, hände det sig att kungen själv sökte skydd i kvarnen, undan ett oväder. Han lade då märke till den stilige ynglingen, och gratulerade mjölnaren.
- Det är egentligen inte vår son, sade mjölnaren. Vi vet inte ens hans rätta namn, men vi kallar honom “Hans”. Eders majestät förstår, han räddades ur floden när han var liten. Och den dagen blev en riktig lyckodag för oss !
Kungen ställde ytterligare ett par frågor, fast han redan var säker på att Hans var just den pojken som han en gång försökt göra sig av med.
Utan att visa sina svarta tankar, sade kungen till mjölnaren:
- Eftersom jag skall vara borta några dagar, skulle jag vilja skicka ett brev till drottningen. Kan inte unge Hans här bli min budbärare ? Han skall bli väl belönad, och själv skall du få två gulddukater.
Det gick mjölnaren gärna med på, eftersom det var en ära för Hans att få gå till kungens slott.
Och vem vet, kanske skulle han där lära känna någon som ville hjälpa honom till lycka och framgång ? Men, kungen skrev hastigt ett brev, som han förseglade och räckte till Hans.
Det var nästan mörkt, när Hans gav sig iväg, och efter en stunds vandrande var han säker på att han hade gått vilse. Plötsligt fick han se ett svagt ljus i skogen. Det kom från en stuga, som låg mellan träden.
.
Jag kan lika gärna söka skydd där över natten, tänkte Hans, och klev fram till stugan. Men gumman som öppnade dörren, när han knackade på, skakade på huvudet, och sade:
- Nej, nej, här kan du inte stanna. Min sonson är ledare för ett rövarband, och de kommer att döda dig, om de hittar dig här.
- Jag är inte rädd, sade Hans käckt och log mot den gamla. Jag är på väg till slottet med ett brev till drottningen. Men innan jag går ett steg till, måste jag få något att äta, och någonstans att sova.
Hans leende var så glatt, och hans sätt så vänligt, att gumman inte ville skicka bort honom.
- Nåväl, sade hon till sist. Du skall få mat av mig, och du kan sova på golvet tills rövarna kommer hem.
När Hans hade ätit, sträckte han ut sig på golvet och snart sov han djupt. Han sov fortfarande, då rövarna kom hem.
- Bli inte arga, sade gumman till dem. Pojken gör oss inget ont.
Men, rövarhövdingen rynkade pannan, och gick bort till Hans för att sparka honom vaken.
Då fick rövarhövdingen syn på brevet, som låg bredvid pojken.
.
Webbsajtens namn…..
Webbsajtens namn…..
.
- Ett brev till drottningen ! Utropade han.
- Det är riktigt, sade hans farmor. Pojken skall gå till slottet med brevet.
- Då är det nog bäst att jag läser det själv, sade rövarhövdingen, och tog upp brevet.
Vilket besynnerligt brev, fortsatte han. Det är skrivet av kungen själv, och det står att drottningen skall låta döda den unge mannen, så snart han har överlämnat brevet. Men det skall vi nog bli två om !
Rövaren småflinade för sig själv, och satte sig vid bordet, och skrev ett annat brev:
Så här skrev han: “Det är min önskan, att den som överlämnar detta brev, omedelbart skall gifta sig med vår dotter.”
…skrev rövaren, med en stil som på pricken liknade kungens handstil. Sedan rev han sönder det första brevet och lade det andra brevet på golvet bredvid den sovande Hans.
- Det blir rätt åt den snåle kungen, sade han till sin farmor.
Tidigt nästa morgon väckte rövarhövdingen Hans, gav honom bröd och honung att äta, och var till och med så vänlig, att han visade honom den genaste vägen till huvudstaden.
Sedan log han glatt åt sprattet han hade spelat kungen, och önskade Hans “Lycka till”.
.
Hans tackade rövaren och gav sig i väg, och redan samma förmiddag, kom han fram till staden.
Där tog drottningen vänligt emot honom, och läste brevet. Den inte så litet förbluffade Hans, fick sedan en kyss på kinden av henne.
- Kungen har ju befallit att du utan dröjsmål skall gifta dig med min dotter, sade hon. Det står så, här i brevet !
Så snart Hans fick se den vackra prinsessan, gick han mer än gärna med på det, för han blev genast gränslöst förälskad i henne. Bröllopet stod samma eftermiddag, och alla var glada och lyckliga.
Kan du tänka dig kungens vrede, när han kom tillbaka till sitt slott ?
- Det stod ju så i ditt brev, sade den olyckliga drottningen. Jag lydde ju bara din befallning.
- Det måste vara ett elakt spratt ! Rasade kungen. Jag har inte skrivit det där brevet. Pojken måste…
Men, kungen hade inte räknat med prinsessan, som hade blivit mycket förälskad i Hans.
- Om han måste gå, så går jag också, sade hon till sin far.
.
Sagans namn
Der Teufel mit den drei goldenen Haaren/De gyllene hårstråna
Sagans namn
.
- Nåja, suckade kungen till slut. Men om han skall få vara din make, så måste han genomgå ett särskilt prov.
Prinsessan hade ingenting emot detta, för hon var säker på att hennes modige make skulle klara av vilka prövningar hennes far än hittade på.
Men kungen var både grym och listig, och provet han bestämde för Hans var verkligen hårt.
- Du skall gå till jätten, som bor i grottorna, hundra mil härifrån, sade kungen till Hans. Och du skall hämta hit tre gyllene hårstrån från jättens huvud.
- Jag är inte rädd för en jätte ! sade Hans käckt. Bäst jag ger mig av nu.
Genom grönskande dalar och över höga berg, färdades Hans. Äntligen kom han till den första av de stora städer, som han måste passera, innan han var framme vid jättens grotta.
Men, när han stod utanför stadsportarna spärrades hans väg, av en vaktpost.
- Varför skulle jag låta dig få slippa in ? sade vaktposten. Vad kan du göra för oss ? fortsatte han.
- Jag kan göra en hel del, svarade Hans. Och jag vet rätt så mycket också.
.
- Säg mig då, varför har brunnen på vårt torg blivit så torr, att vi inte ens kan få vatten ur den ? sade vaktposten. En gång flödade den nästan över av gott rött vin.
- Låt mig få gå igenom din stad, så lovar jag att svara dig, när jag kommer tillbaka, sade Hans.
Vaktposten blev tydligen nöjd med svaret, för han öppnade portarna, och lät Hans gå igenom staden.
Nästa dag, kom Hans till den andra staden, som också den, bevakades av en vaktpost.
- Varför skulle jag låta dig få slippa in ? sade vaktposten. Vad kan du göra för oss ?
- Jag kan göra en hel del, svarade Hans. Och jag vet mycket också.
- Säg mig då, vad som har hänt med ett av träden i vår stad, sade vaktposten. Förr brukade trädet bära äpplen av guld, men nu är det så kalt, att det inte finns ett enda löv på grenarna.
- Låt mig få gå igenom din stad, så lovar jag att svara dig, när jag kommer tillbaka, sade Hans.
- Nå ja, så gå då, sade vaktposten.
När Hans hade kommit så nära jättens grotta, att han nästan kunde se den, så upptäckte han att han måste ta sig över en bred, djup flod. Enda sättet att komma till andra stranden, var med en färja.
.
Webbsajtens namn…..
Webbsajtens namn…..
.
Hans bad därför färjekarlen att ro honom över, men denne vägrade.
- Jag ror dig inte över, förrän du har talat om för mig varför jag alltid måste ro här, fram och tillbaka, och varför jag aldrig får lämna den här båten, sade han.
- Ta mig bara över floden, så lovar jag att svara dig, när jag kommer tillbaka, sade Hans. Och färjekarlen gav med sig.
När Hans så äntligen kom fram till den stora mörka grottan, där jätten bodde, så steg Hans modigt in och tänkte helt enkelt be jätten om tre av hans gyllene hårstrån.
Men, jätten var inte hemma, bara jättens mormor, som satt i en gungstol, och gungade sakta fram och tillbaka. Hans bockade artigt för den gamla, och tänkte för sig själv, att hon då rakt inte såg så farlig ut, som han hade förväntat sig.
Jättens mormor, blev genast förtjust i den stilige, unge mannen, med det glada leendet.
- Vad vill du här ? frågade hon, och Hans berättade sin långa historia för henne.
- Så du förstår att jag är illa ute, sade han till slut. Om jag inte kommer tillbaka med tre gyllene hårstrån, från jättens huvud, så förlorar jag min vackra hustru, och säkert mitt liv också.
.
- Och du mister alldeles säkert ditt liv , om jätten hittar dig här, sade gumman. Men jag skall hjälpa dig ! Och så använde gumman sina trollkrafter och förvandlade Hans till en liten myra.
Kryp nu in i vecken på min sjal, sade gumman. Där är du trygg, när min dotterson kommer hem…
- Det var mycket snällt av dig, sade Hans, som inte alls hade något emot att bli en liten myra.
Men det är tre saker, som jag måste ta reda på. Annars kan jag aldrig komma tillbaka till slottet. Jag måste få veta varför en viss brunn, som en gång flödade över av rött vin, nu har blivit torr…
…och varför ett träd, som en gång bar äpplen av guld, nu är alldeles kalt.
Slutligen måste jag få veta, varför en viss färjekarl, förevigt måste ro fram och tillbaka över floden, och aldrig kan lämna sin båt.
- De frågorna, är inte lätta att svara på, sade jättens mormor. Men min dotterson vet det mesta och jag skall fråga honom ikväll. Så lyssna du noga till allt vad han säger, när jag drar av honom de tre gyllene hårstråna.
Senare på kvällen, kom jätten hem. Det lät som om åskan gick, när han lufsade in i grottan, och kastade sig i en stor trästol. Men genast flög han upp igen, och dundrade:
.
Sagans namn
De gyllene hårstråna/Der Teufel mit den drei goldenen Haaren
Sagans namn
.
- Det luktar,…det luktar… det luktar människa !
- Prat, sade mormodern skarpt. Det luktar kvällsmat. Sitt ned och ät !
Men jätten trodde henne inte, utan letade i grottans alla vinklar och vrår, innan han satte sig igen. Efter kvällsmaten brukade han alltid lägga sitt stora huvud i mormoderns knä, och sova en stund, och det gjorde han nu också.
När han började snarka så att det dånade, böjde sig den gamla över honom, och drog av ett hårstrå från hans huvud. Jätten vaknade genast.
- Men mormor ! Vad gör du ? vrålade jätten.
- Åh, jag drömde, svarade gumman. Och det var en så besynnerlig dröm, att jag var tvungen att gripa tag i ditt hår.
- Vad drömde du då ? frågade jätten sömnigt.
- Jag drömde om en brunn, i en viss stad, sade mormodern. En gång flödade den av vin, men nu är den alldeles torr.
- De skulle bara veta, folket i staden, sade jätten och skrattade. Det bor en stor padda i den brunnen. Om de gör sig av med paddan, kommer vinet att flöda igen !
.
- Nej, är det verkligen sant ? utropade gumman. Sov nu vidare.
Och jätten somnade igen, och än en gång, ryckte mormodern ett gyllene hårstrå från hans huvud.
Nu vaknade jätten med ett ursinnigt vrål, och gumman sade hastigt:
- Bli inte arg. Jag drömde en ny, besynnerlig dröm, och därför drog jag dig i håret. Jag såg ett träd som en gång bar äpplen av guld, men som nu är så kalt att det inte finns ett enda blad på grenarna.
- Lilla mormor, hade du drömt en stund till, hade du fått veta vad folket måste göra, sade han. Det sitter en liten mus och gnager på trädets rötter. Om de gör sig av med musen, så kommer trädet att bära äpplen av guld igen.
- Somna du bara, sade den gamla och log. Nu drömmer jag kanske inte något mer.
Men mormodern visste att hon måste ha ett tredje gyllene hår, och det kunde hon inte ta förrän natten var nästan slut. Jätten for upp, rasande av vrede, och gned sig i hyvudet. Men mormodern sade lugnt:
- Du kan väl inte bli arg för att jag drömmer så konstiga drömmar att jag måste hålla dig i håret, till tröst ? Nu drömde jag att jag såg en stackars färjekarl, som för evigt måste ro fram och tillbaka, och aldrig kan lämna sin båt.
.
Webbsajtens namn…..
Webbsajtens namn…..
.
- En sådan åsna ! Grymtade jätten vresigt. Det enda han behöver göra, är att lämna över årorna till den första människa som sätter sig i hans båt. Då blir han fri, och den andra måste ta hans plats.
- Så duktig du är, utropade den gamla.
Tidigt nästa morgon, gav jätten sig iväg ifrån grottan. Så fort han hade gått, plockade gummanfram myran ur vecken på sin sjal, och trollade den till en människa igen.
- Du är en lyckans guldgosse, sade gumman till Hans. Här har jag nu jättens tre gyllene hårstrån, och svaret på frågorna, vet du redan. Gå ny, innan jätten kommer tillbaka.
Hans tackade henne så hjärtligt, kysste hennes hand och lovade att han alltid skulle minnas henne. Så lade han jättens tre gyllene hårstrån i sin läderbörs, och begav sig på hemväg.
När han än en gång stod vid floden, sade han till färjekarlen:
- Jag vet nu svaret på din fråga, men först måste du ta mig över till andra sidan. Och när Hans lyckligt hade kommit över, ropade han till färjekarlen: Du blir fri, om du lämnar över årorna till nästa människa som sätter sig i din båt.
Strax därefter, var Hans i staden med trädet, som inte ville bära några äpplen av guld.
- Här är svaret på din fråga, sade Hans till vaktposten. Ni måste göra er av med musen, som gnager på trädets rötter.
Detta var snart gjort, och folket i staden blev överlyckliga när de plötsligt fick se guldäpplen hänga på grenarna igen.
Som tack gav de Hans två åsnor, lastade med säckar, fulla av guld.
.
När Hans kom till nästa stad, sade han till vaktposten:
- Det finns en stor padda på botten av er brunn. Gör er av med paddan, så skall brunnen åter flöda av gott, rött vin.
Folket i staden gjorde som Hans sade, och blev så tacksamma att de gav honom ytterligare två åsnor, lastade med säckar av guld.
Snart var Hans tillbaka i det kungliga slottet.
- Här är de tre gyllene hårstråna, från jättens huvud, sade han till den rasande kungen. Och jag kommer inte tillbaka som en fattig man, för jag har med mig så mycket guld, att jag kan bygga mig att slott, som är lika fint som det här !
Den girige kungen, blev mycket vänligare mot Hans, när han med egna ögon såg att den unge mannen hade talat sanning.
- Säg mig, var hittade du allt det här guldet, och finns det mer kvar ? Frågade kungen.
- Det finns mycket kvar, sade Hans och berättade för kungen om hur han skulle hitta vägen till den djupa, breda floden.
När du väl är där, skall du be färjekarlen ro dig över till andra stranden, fortsatte Hans. Där finns så mycket guld, som du orkar bära !
Ja, det var sista gången som Hans såg den elake kungen, som redan samma dag, gav sig iväg på sin långa resa.
Men skulle du händelsevis komma till en djup, bred flod, och träffa på en färjekarl som har en krona på huvudet, så vet du säkert hur det gick för den girige kungen !
Och vad Hans beträffar, så tyckte folket att en man med sådan tur, säkert skulle bli en bra kung.
- Och de fick alldeles rätt !
.
- Slut -
.
Kommentera sagan HÄR
.
Gå till den tyska originalversionen på ” Grimm stories ” HÄR
.
Du kanske också gillar: / You may also like:
SPARA I FIL / SKRIV UT, HÄR > - SAVE TO FILE / PRINT, HERE >