Kokt Hans o Greta.nu » Häxor

Kokt Hans o Greta.nu

Välkommen till webbplatsen "Kokthansogreta.nu" - En journalistisk webbplats, startad år 2009, som består av konsumentjournalistik, litteratur, kåserier, och molnbaserade appar !

Welcome to our website "Kokthansogreta.nu" - A journalistic website, started in 2009, composed of consumer journalism, literature, columns, and cloud-based apps !


KHOG/Ih Z 2 (982x120)

Info om häxor

.

Varning ! Denna text innehåller otäcka våldsskildringar

.

Vad är en häxa  ?

Ordet “Häxa” kan ha några olika betydelser, och man tror att ordet härstammar från det fornhögtyska “Hagazussa”, där första stavelsen betyder “hage”, eller “hägn”, och den andra stavelsen ungefär “ryttarinna”.

Och gör man en fri översättning, skulle man kunna säga att “gärdsgårds-ryttarinna”, är den innebörd som tyskarna lagt in i termen.

Ordet “häxa” har funnits sedan slutet av 1400-talet, men i Sverige började vi inte använda ordet förrän i början av 1600-talet, även om själva tron på häxliknande företeelser är betydligt äldre än så.

I den gamla folktron, som härleds ända tillbaks till medeltiden, ansåg man en häxa (1) vara en ond varelse, manlig eller kvinnlig, som stod i nära förbund med Djävulen, och som utövade otillåten och skadlig magi.

- Häxorna fick korna att “sina” på mjölk, det kallades att häxorna med hjälp av mjölkharar “stal mjölklyckan” från sina grannar. Häxorna orsakade missväxt och sjukdomar.

Många anser till och med att de tidiga ödesgudinnorna “erinyerna” och andeväsendena “holdorna” och “valkyriorna” var ett slags häxor. Men även de så kallade “schamanerna”, anses av en del, vara en sorts häxor.

Även spökvarelserna “strigorna”, och “harpyorna”, samt de kvinnliga demonerna “empusorna” och “lamiorna”, har betraktats som en sorts häxor.

- Den katolska kyrkans definition av ordet häxa, var “en människa som hade avfallit från Gud.”

Men ordet “häxa” (2) har också i alla tider, använts om äldre kloka människor som har ett socialt avvikande beteende, som med hjälp av örter och avkok, handpåläggning, eller tarot-kort, hjälper människor att bli fria från sjukdomar.

Vissa forskare hävdar att dessa två olika varianter av häxor, egentligen är samma häxor, sedda med ett negativt, respektive ett positivt synsätt.   Svart och vit magi, talar man ju ibland om…

Tron på häxor har funnits i alla tider, och hos alla folk, och vår store diktare Carl Jonas Love Almquist, har en gång i tiden illustrerat häxornas otäcka öden, på sitt eget sätt, i den kända dikten “HÄXAN I KONUNG KARLS TID”. (*Läs dikten i slutet av sidan.)

Och även i våra dagar lever begreppet “häxa” kvar, då våra påskkärringar, ju är någon sorts häxor. Och i media använder man ordet “häxjakt”, för att beskriva det absurda drev som politiker, företagsledare, eller artister, kan utsättas för i pressen. .

.

Hans och Greta-häxan

Den häxa som finns beskriven i “Sagan om Hans och Greta” stämmer inte in på den egentliga folktrons uppfattningar om häxor. Utan den häxa som barnen Hans och Greta möter vid pepparkakshuset, är snarare en gammal otäck dam, som är kannibal, och med stor sannolikhet också psykopat, i alla fall med våra ögon sett. (Det var inte i alla länder olagligt, eller ens omoraliskt, att ‘plåga’ och äta upp barn, i det medeltida feodalsamhället.)

- Denna förmänskligade häxa, livnär sig på att baka pepparkakor; hon har till och med byggt ett helt hus av pepparkakor och övriga godsaker, men vill, som omväxling i kosthållningen, och på grund av ren girighet, även ugnsbaka och äta upp människor.

I bröderna Grimms nedteckning av “Hans och Greta” ( 18 versioner, från 1810-1857 ), hålls häxans ockulta, och magiska egenskaper tillbaka, till fördel för häxans psykopatiska och kannibalistiska egenskaper, kanske för att det skulle passa bättre in i sagans sensmoral ?

Detta överensstämmer också med den brittiska synen på Hans och Greta-häxan, där man ibland kallar henne “a hideous old crone”, som ungefär betyder “En anskrämlig gammal ragata”. .

.

Äldre folktrons häxor

I den gamla folkkulturen, som är mycket äldre än Grimms “Hans och Greta”, ansåg man att häxor flög på smorda kvastar, eller på getabockar, iväg till Blocksberg, eller “Blåkulla”, som det också kallades, där häxorna höll orgier, eller häxsabbater tillsammans med Djävulen. Även Pilatusberget i Schweiz, och det isländska vulkanberget Häcklefjäll, har förekommit som fiktiva destinationsplatser för världens häxor.

I Sverige sade man att de flög till Blåkullen i Marstrand, eller till ön Jungfrun i Kalmarsund, eller till vilken annan plats som helst, som såg “blå” ut på håll.

Häxorgierna påstods ha sexuella syften; man kallade dem “fruktbarhetsriter”, där häxorna dansade “otuktsdanser” med satan, och med naturandar, fauner, silvaner och med demoner, så kallade “Incubi-” och “Lucubi Succubi-demoner”, vilka även kunde befrukta häxorna.

Det sägs också att Djävulen hjälpte häxorna med allt som hörde det vardagliga livet till. – Smörkärning, höhässjning, eller att tillreda hemliga brygder. Och häxor förknippas ofta med djuren råtta, apa, och svart katt, och med Djävulens hjälp kunde häxorna också förvandla sig till dessa djur.

- Detta är en företeelse som kallas för “phantasticum”.

.

.

Vad var häxprocesserna ?

Häxprocesserna (Inkvisitionen), var en period från 1200-talet och fram till cirka 1760, men med en blomstringstid från och med 1480-talet, då man tillfångatog människor, som misstänktes vara häxor, och ställde dem inför rätta, ibland med bränning på bål som straff. Ordet “Inkvisition”[=undersökning, granskning] syftar på den religiösa organisation, som med början i staden Toulouse år 1229, ville rensa bort kätteriet från Katolska kyrkan.

- Människor som man av någon anledning inte gillade, eller som hade “avfallit från Gud”, fick då stämpeln “kättare” (Häxa). Och detta beteende, att sätta en “stämpel” på människor, finns väl kvar även i vårt, moderna samhälle. – Hur många är det inte som fått orden “pedofil”, “rättshaverist”, “kommunist”, “Pingstvän” eller “alkoholist” slängda i ansiktet ?

- Är dessa “stämplar” nutidens häxprocesser, månntro ?

I Sverige brändes cirka 300 häxor på bål, i synnerhet i slutet av 1600-talet, och framförallt i landskapen Bohuslän, Östergötland, Dalarna, Uppland och Gästrikland.

Och det var mycket lätt att bli anklagad för häxeri. Det räckte med att någon var avundsjuk på en, rädd för en, att man var ovanligt vacker, eller att man var förståndsnedsatt, för att man skulle bli stämplad som häxa.

Och ingen var heller immun mot att bli anklagad för kätteri. Inte ens kungligheter. Den blivande drottning Elisabet I av England, var bara en hårsmån ifrån att bli bränd på bål för kätteri, efter att hon kraftigt tagit avstånd från katolicismen. Men Elisabets halvsyster, Maria I, räddade henne i sista stund, genom att vägra skriva på en fullmakt.

Kyrkan, som ända från början varit kritisk till häxor, skulle ge sitt fulla stöd till alla dessa processer, – särskilt som det i bibeln står:”En trollkvinna skall du icke låta leva” ( GT, andra Mosebok, 22:18 ).

Inkvisitörerna Jacob Sprenger och Heinrich Institoris skrev en tydlig instruktionsbok, - Häxhammaren, 1485-87 (Latin: Malleus Maleficarum), för hur man utför en häxprocess, och deras far -  Påven, Innocentus den VIII, stödde denna instruktionsbok, och den kom, tillsammans med den föregående boken Summis desiderantes, att användas som bannbulla i stora delar av Europa.

Reformationen, som pågick under denna tid, var heller ingen positiv motkraft till häxbränningarna. Tvärtom, – Martin Luther yrkade själv på dödsstraff för häxeri – samtidigt som också han, paradoxalt nog, anklagades för just detta.

.

- spreds som en löpeld

En häxprocess kunde gå till så, att en kvinna, eller en man, blev “angiven” av vem som helst, till exempel av en granne, för att vara kättare. Den som blev anklagad för kätteri, hade mycket svårt att komma levande ut från rättegången, eftersom man ansågs skyldig, tills dess man själv kunde bevisa motsatsen. – Alltså tvärtemot dagens moderna rättssystem.

I rättegången lät man den anklagade genomgå “vattenprovet”.

- Den åtalade slängdes bunden ned i vattnet. Flöt människan, var hon en häxa, och bålet väntade. Sjönk människan, så var hon oskyldig. Fast då avled hon oftast av drunkning istället.

Förföljelsen av “häxor” spred sig som en explosionsartad löpeld över hela världen och 100 000-tals människor – 80 % kvinnor – blev ställda inför rätta och brända på bål. En av dessa människor, var den engelske advokaten James Bainham, som blev bränd som kättare år 1532. Hans sista ord till åskådarna var:

“-O, ni papister ! Skåda ! Ni söker under. Här kan ni nu se ett under. Ty i denna eld känner jag ej mer smärta än om jag befann mig i en dunbädd, utan det är för mig som en rosenrabatt.”

- I Sverige var vi dock, i motsats till många anglosaxiska länder, så “omtänksamma” att vi, med några få undantag, halshögg den dömde innan bålet tändes. Halshuggning räknades som ett mer humant sätt att dö på än bålbränning, eftersom själva bålet ofta tog sig dåligt, och elden brann långsamt upp över kroppen, och det tog lång tid för den dödsdömde att nå medvetslöshet.

I det protestantiska Sverige, nådde häxbränningarna sin höjdpunkt mellan åren 1668 och 1676, under den Luthersk-ortodoxa tiden, då Karl den XI var kung.

Därefter klingade förföljelserna långsamt av, bland annat tack vare att klarsynta personer som Urban Hjärne, Gustaf Rosenhane och Martin Brunnerus, trädde fram och gav rationella förklaringar till de flesta häxbekännelser, och kallade, kritiskt, häxprocesserna för “självsuggestioner”. – Detta samtidigt som världen också i övrigt,  genomgick en omvälvande upplysningsprocess och förändring.

Dock var Holland det första land att avskaffa häxprocesserna, inte Sverige.

.

Varför startade dessa häxjakter ?

Den sista rättegången vi hade i Sverige mot misstänkta häxor, hölls 1757, då några kvinnor från Dalarna, efter att de torterats av rätten, “erkänt” att de flugit till Blåkulla och dansat sexuella danser med djävlarna, läst “Fader vår” baklänges, samt läst de tio budorden utan negationer (?!). – Detta var straffbart för bara 250 år sedan !!!

Som tur var, så frikändes kvinnorna vid häradstinget i Leksand i november 1757. Och både domare Pehr Eckman och mannen som anklagat kvinnorna, lärgossen Erik Johansson, straffades med, det för den tiden ovanliga straffet fängelse och med böter, för att de behandlat kvinnorna illa.

- Den sista riktiga bålbränningen av “häxor” i Sverige skedde år 1704, medan lagen om dödsstraff för häxeri kvarstod ända fram till 1779.

Häxprocesserna startade, av att ett slags “masspsykos” spred sig bland befolkningen. Masspsykosen, eller besattheten, som man också kan kalla den, bottnade i att allmänheten,”folket” kände missunnsamhet, rädsla, och främlingshat mot varandra, och detta ledde till att tron på både verkligt och inbillat häxeri kunde få grogrund.

Men, även hallucinationer av olika droger som befolkningen använde, kunde ha haft inverkan när man anklagade varandra för häxeri. – Då främst drogerna Atropin, Hyoscyamin, och Skopolamin, som framställdes ur växterna Bolmört, Belladonna, och Spikklubba. Av dessa giftiga alkaloider kunde man få raseriutbrott, få känslan av att “kunna flyga”, eller bli sexuellt upphetsad. – Om man överhuvudtaget överlevde, det vill säga.

Den religionshistoriska förklaringen av fenomenet “häxa”, uppstod redan under förkristen tid, då befolkningen sammankopplade religion med trolldom.

Och då var det förstås lätt att förvilla sig ut i periferin, och fantisera ihop de mest absurda och perversa saker, rörande häxor, kätteri, och hemliga kultförbund i fruktbarhetsfrämjande syfte.

Det ovanliga med den europeiska häxtron, var emellertid att kyrkan i flera hundra år, samtidigt som den förföljde religiöst oliktänkande, även stödde förföljelsen av “häxor”. Och en förklaring till det kan vara att kyrkan brottades med en förlegad och motsägelsefull trosuppfattning. – Kyrkan hängde helt enkelt inte med i utvecklingen.

.

Inkvisitionen – en fråga om makt ?

Vissa forskare hävdar att Inkvisitionen egentligen startades för att det höga prästerskapet, tillsammans med övrig maktelit inom Katolska kyrkan, kände sina positioner hotade av kättarna, och att de därför måste rensas bort.   Kättarna ansågs ju kunna hjälpa människor som hade djupa psykologiska problem, genom att utöva “samtalsterapi” med andekraft, eller med hjälp av olika dekokter, och så vidare.

Dessa förmågor såg man nog med lite avundsjuka ögon på, ifrån kyrkans håll, särskilt som man ifrån kyrkans sida, ofta ansåg att det räckte med att be en bön, eller läsa i katekesen, för att bli av med sina personliga problem. – Därför, med hjälp av så kallade “bullor” mot kättarna, försökte Katolska kyrkan desperat att behålla sin makt.

.

..

Nutida Häxprocesser och Häxjakter – 3 exempel

Man kan säga att “häxprocesserna” fortfarande pågår.

1953 hade Arthur Millers klassiska dramatragedi “Häxjakten” premiär. (Eng: The Crucible). Pjäsen handlar om de häxprocesser som ägde rum i Massachusetts Bay-provinsen i Amerika på 1600-talet. Teaterstycket spelas fortfarande, av olika ensembler, runt om i världen.

Även en Hollywoodfilm har nyligen gjorts på häxjaktstemat, “Hansel and Gretel: Witch Hunters”, med Jeremy Renner och Gemma Arterton i rollerna som Hans och Greta. Storyn i filmen är att Hans och Greta, femton år efter att de råkat ut för den giriga häxan i pepparkakshuset, nu vill jaga och sätta dit ännu fler häxor. Filmen, som är en action/skräck-komedi, är skriven av Dante W. Harper och Tommy Wirkola, och har spelats in i Braunschweig och i Potsdam-Babelsberg i Tyskland.

- Och journalistbloggen Kokt Hans o Greta.nu ( som du nu är inne på ) jagar och hänger ut “verklighetens häxor” och bränner dem på bål. – utan rättegång. Men det är en verbal bålbränning det handlar om, och det är mest företeelser som hängs ut, inte så många privatpersoner.

.

Så: Häxjakten fortsätter…..

.

Fakta hämtade från: Kunskapens bok, Nordisk familjebok, Skattkistan, Hemmets konversationslexikon, Religion och liv, Häxor och häxprocesser, Deras sista ord, Våra giftiga trädgårdsväxter, Wikipedia och filmerna “Bathory” (Jakubisko), och “Elizabeth” (Kapur).

- – -

Häxan i Konung Karls tid

Här uppå berget ligga gummans svarta knotor:

hon, som i våras här brann uppå bål.

Nu skall du få höra sagan om röda elden:

höra huru gumman i bålet satts, att brinna.

Gumman, hon tog vita stickor av furu.

Men sina stickor satte hon i en mur.

Sakta hon steg till muren och ur stickorna

darrhänt mjölkade hon åt barnena små.

Men utur rika prästens ko var den söta mjölken.-

Barnena fingo stå vid modrens bål.

.

- Om du vill läsa mer ingående om häxhistorien, har du här en bra länk till “Unga faktas häxsida”.


Du kanske också gillar: / You may also like: Title of the document .
SPARA I FIL / SKRIV UT, HÄR > - SAVE TO FILE / PRINT, HERE >
Gilla oss på Facebook / Like us on Facebook:
Läs artikeln ren, HÄR > / Simple version, HERE >

Permalänk till denna artikel / Permalink to this article:

http://kokthansogreta.nu/?p=6395

För att kommentera artikeln, klicka på den gröna knappen med det vita krysset på: / To comment this article, press the green button with the white cross on it:
     

ANNONSER / ADS:
.

.
.



KHOG/Ih Z 7 (670x250)

“Häxan” – Rysk folksaga

..Översatt från en rysk variant av “Hans och Greta”.

_____

Det var en gång en lantbrukare, vars fru hade dött, och lämnat honom ensam med två små barn;Tvillingar. – En flicka och en pojke.

I många år, levde den fattige lantbrukaren med sina två barn, och försörjde dem så gott han kunde, men allting i huset tycktes gå snett, utan en kvinna som såg efter det.

Så, till slut beslöt lantbrukaren att gifta om sig, eftersom han kände att ett kvinnligt väsen, skulle bringa ordning och reda i hushållet, och även kunna ta hand om hans moderlösa små barn.

Så en dag gifte han sig alltså, och under åren som följde, födde hustrun honom många barn. Men ordning och reda, och framför allt frid, det försigkom inte i hushållet.

Styvmodern var nämligen mycket elak mot tvillingarna; Hon slog dem, hon lät dem till hälften svälta, och hon jagade dem ständigt ut ur huset, då hennes enda mål var att få dem ur vägen.

Dagarna i ända, tänkte hon bara på hur hon skulle bli kvitt de små barnen, och till sist kom en ond tanke i hennes huvud, och hon beslöt att skicka ut dem i en stor mörk skog, där en ondskefull häxa bodde.

.

.

Så en morgon sade hon till tvillingarna:

- Ni har varit så snälla, barn, och jag ska därför sända er på besök hos min mormor, som bor i en liten rar hydda i skogen. Ni måste passa upp på henne, och betjäna henne, men ni kommer att bli rikligt belönade, för hon skall ge er det bästa av allting.

Så lämnade barnen huset tillsammans, och den lilla systern, som var mycket förståndig för sin ålder, sade till sin bror:

” – Först går vi och hälsar på vår egen riktiga mormor, och berättar för henne vart vår styvmor tänker skicka oss.

Och när mormodern hörde vart de skulle hän, grät mormodern, och sade:

” – Ni stackars moderlösa små barn ! Vad jag tycker synd om er ! – Och ingenting kan jag göra för att hjälpa er. Er styvmor sänder er tydligen inte till sin mormor, utan till en elak häxa som bor i den där stora mörka skogen.”

” – Hör på mej nu, barn…”, fortsatte deras riktiga mormor. “- Ni måste vara väluppfostrade och vänliga mot alla och envar, aldrig säga ett ont ord till någon, och aldrig röra en brödsmula som tillhör någon annan.”

” – Vem vet, ni kommer kanske slutligen att få hjälp ?”, mumlade mormodern, och hon gav sina barnbarn en flaska mjölk, ett stycke skinka, och ett bröd. Och så gav sig de två tvillingarna iväg till den stora mörka skogen.

.

När de kom dit, såg de framför sej, där träden stod som tätast, en besynnerlig liten koja, och när de tittade in, så låg häxan där med huvudet på dörrtröskeln, ena foten i ett hörn, och den andra foten i ett annat, och knäna uppdragna så de nästan snuddade vid taket.

” – Vem är det ?” morrade hon, med en förfärlig röst, när hon fick syn på barnen. Barnen svarade, fast de var så rädda att de gömde sej bakom varandra, när de sade:

” – God morgon, mormor. Vår styvmor har skickat oss att passa upp på dej, och betjäna dej.”

” – Se till att ni gör det ordentligt, då !”, brummade häxan.” – Om jag är nöjd med er, så skall ni bli rikligt belönade, men om jag inte blir nöjd, så ska jag lägga er i en gryta och steka er i ugnen – det är vad jag kommer att göra med er, mina söta små barn.

Ni har blivit väl uppfostrade, men ni kommer att finna arbetet hos mej svårt så det förslår. Vänta bara så ska ni få se.”

Och med de orden, satte hon flickan att spinna garn, och hon gav pojken ett såll, att bära vatten från källan i, och själv gick häxan ut i skogen.

Medan flickan nu satt vid sin slända och grät så bittert för att hon inte kunde spinna, hörde hon ljudet av hundratals små fötter. Och från varje hål och vrå i stugan, kom det möss trippande över golvet, och de pep och sade:

.

” – Lilla flicka med ögon så röda,

- vill du ha hjälp, så ge oss bröd till vår föda!”

.

Och flickan gav dem brödet, som hon fått av sin riktiga mormor.

Då talade mössen om för flickan att häxan hade en katt, och att katten var mycket förtjust i skinka.

Och om flickan gav sin skinkbit till katten, så skulle katten visa tvillingarna vägen ut ur skogen, och under tiden skulle mössen spinna garnet åt henne.

.

.

Flickan gick ut för att leta efter katten, och medan hon sprang omkring där i skogen, mötte hon sin bror, som var mäkta bekymrad över att han inte kunde bära vatten från källan i sitt såll, för vattnet rann ut igen, så fort han hade hällt i det.

Och medan flickan försökte trösta sin bror, hörde tvillingarna små vingslag, och en flock tättingar slog ned på marken bredvid dem. Och tättingarna sjöng till pojken:

.

” – Ge oss några smulor och frukta inte trollet,

- så ska du se att vattnet blir kvar i sållet.”

.

Då smulade tvillingarna sönder sitt bröd på marken och tättingarna pickade upp smulorna och kvittrade och pep. Och när de ätit upp sista smulan, så sade de åt pojken att täta hålen i sållet med lera, och sedan hämta vatten i det från källan.

Pojken gjorde som tättingarna hade sagt, och bar sållet, fullt med vatten in i hyddan, utan att spilla en droppe.

När de kom in i stugan, låg häxans katt ihoprullad på golvet. Och de smekte den, och gav den skinka och sade:

” – Kissekatt, lilla grå kissekatt, kan du säga oss hur vi ska komma bort från häxan ?”

Då tackade katten dem för skinkan, och gav dem en näsduk och en kam, och sade att om häxan förföljde dem – som hon säkert skulle göra -  skulle de bara kasta näsduken på marken, och springa så fort de kunde.

Så snart näsduken vidrörde marken, så skulle en djup, bred flod rinna upp, och hindra häxan från att komma vidare. Och om häxan ändå lyckades ta sej över floden, var tvillingarna tvungna att kasta kammen bakom sej, och sedan springa för livet, ty där kammen föll, där skulle en tät skog skjuta upp, som skulle uppehålla häxan så länge att barnen hann i säkerhet.

Knappt hade katten slutat tala, förrän häxan kom tillbaka för att se om barnen fullgjort sina uppdrag.

.

” – Nåväl, ni har gjort det bra och nog för idag, mumlade häxan, men i morgon så ska ni få något svårare att göra. Och klarar ni inte det ordentligt, era bortskämda otyg, – så rakt in i ugnen med er.

Förlamade av rädsla och darrande i varje lem, lade de stackars barnen sig att sova på en hög av halm i stughörnet, men de vågade inte sluta ögonen och de tordes knappt ens andas.

På morgonen därpå, gav häxan i uppdrag åt flickan att väva två stycken linnedukar innan kvällen var kommen, och åt pojken gav häxan en vedkast att hugga till spån med.

Sedan lämnade häxan dem åt deras sysslor och gick ut i skogen. Så snart häxan försvunnit ur sikte, tog barnen kammen och näsduken, greppade varandras händer, och började springa och springa och springa.

Först mötte de vakthunden, som höll på att kasta sej över dem, för att slita dem i stycken. Men tvillingarna kastade åt honom resterna av sitt bröd, och han åt det med god aptit, och viftade på svansen.

Sedan hindrades barnen av björkarna, vars grenar nästan stack ut deras ögon. Men den lilla systern band samman kvistarna med ett band, och de kom helskinnade förbi, och sedan de sprungit genom skogen, kom de ut på ett öppet fält.

.

.

Under tiden hade katten inne i kojan, flitigt vävt linneduken och trasslat samman trådarna medan den vävde.

Så kom häxan tillbaka för att se efter hur barnen klarade sitt arbete, och hon kröp upp till fönstret och viskade:

” – Väver du, min lilla sötnos ?”

” – Ja, mormor, jag väver.”, svarade katten.

Men, när häxan efter en stund upptäckte att barnen rymt, blev hon rasande, kastade ett spillkummin efter katten och sade:

” – Varför lät du ungarna lämna stugan ?”

” – Varför klöste du inte ut ögonen på dem ?”, fortsatte häxan.

Men katten sköt ragg, burrade upp svansen och svarade:

” – Jag har tjänat dig i alla dessa år, och du har inte kastat åt mej ens ett ben, men de snälla barnen, de gav mej sitt eget skinkstycke.”

Sedan blev häxan rosenrasande på vakthunden och på björkarna, för att de låtit barnen undkomma. Men vakthunden svarade:

” – Jag har tjänat dej i alla dessa år, och du har aldrig kastat åt mej så mycket som en hård brödbit, men de snälla barnen gav sitt eget bröd till mej.

Och björken rasslade med löven och sade:

” – Jag har tjänat dej längre än jag kan minnas, och du har aldrig bundit ens en bit segelgarn kring mina grenar, men de snälla barnen band upp dem med sina färggrannaste band.

.

När häxan förstod att hon inte kunde få någon hjälp av sina gamla tjänare, så fann hon att det bästa hon kunde göra, var att hoppa upp på sitt kvastskaft, och sätta iväg efter barnen.

Och medan barnen sprang hemåt genom skogen, hörde de ljudet av kvasten som sopade marken tätt bakom dem. Och då kastade de genast näsduken över axeln, och inom ett ögonblick, så flöt en bred och djup flod upp bakom dem.

När häxan kom fram till floden, tog det henne lång tid att finna en plats där hon kunde vada över på sitt kvastskaft, men till slut tog hon sej över, och tog upp jakten igen, fortare än väntat.

Och medan barnen sprang, hörde de ett ljud, och när den lilla systern lade örat till marken hörde hon kvasten sopa över jorden, tätt bakom dem.

Kvickt som tanken, kastade systern så kammen på marken, och precis som katten sagt,  så sköt det genast upp en tät skog, där rötter och grenar var så ihopsnärjda, att det var omöjligt för häxan att bana sej väg igenom dem.

När så häxan kom in i skogen, på sin kvast, fann hon att här var inget annat att göra, än att vända om, och skumpa tillbaka till sin koja igen.

Men, tvillingarna sprang vidare, raka vägen hem.

Där berättade de för sin far om allt de varit tvungna att uthärda, och pappan blev så ond på deras styvmor, att han jagade henne ur huset, och sade åt henne att aldrig mer komma tillbaka.

Men lantbrukaren och barnen levde lyckliga tillsammans, och han lät aldrig mer en främling komma dem nära.

.

.

- Slut -

.


Du kanske också gillar: / You may also like: Title of the document .
SPARA I FIL / SKRIV UT, HÄR > - SAVE TO FILE / PRINT, HERE >
Gilla oss på Facebook / Like us on Facebook:
Läs artikeln ren, HÄR > / Simple version, HERE >

Permalänk till denna artikel / Permalink to this article:

http://kokthansogreta.nu/?p=7669

För att kommentera artikeln, klicka på den gröna knappen med det vita krysset på: / To comment this article, press the green button with the white cross on it:
     

ANNONSER / ADS:
.

.
.



KHOG/Ih Z 7 (670x250)


Nav./Exit:

 Läs / Read

 Meny/Menu

 Bookmark

 Stop scroll

 Hem/Home

 Print / Save

 Appar

 Apps

 bing >

 DuckGo >

 facebook >

 Google >

 hitta.se >

 Merinfo >

 Privatelee >

 Spotify >

 Wikipedia >

 YAHOO! >

 Yandex >

 YouTube >

O
p
e
n

-

A
P
P
S

-

C
l
o
s
e
© Kokt Hans o Greta.nu