Kokt Hans o Greta.nu » artist

Kokt Hans o Greta.nu

Välkommen till webbplatsen "Kokthansogreta.nu" - En journalistisk webbplats, startad år 2009, som består av konsumentjournalistik, litteratur, kåserier, och molnbaserade appar !

Welcome to our website "Kokthansogreta.nu" - A journalistic website, started in 2009, composed of consumer journalism, literature, columns, and cloud-based apps !


KHOG/Ih Z 2 (982x120)

Är kändisar förbrukningsvaror ?

_____

Är våra svenska artister förbrukningsvaror, som vi i publiken bara “konsumerar och slänger bort” ?

Är “kändisarna” som vi skapat egentligen bara våra slavar, som skall stå med mössan i hand och skrapa med foten inför våra krav ?

Som skall dansa när vi säger “Dansa”, leka när vi säger “Lek”. Och prata ut när vi säger “Prata ut” ?

- Vilket ansvar tar vi TV-tittare för en artists karriär ?

Att ingen människa reagerar när kändisarna tvingas ställa upp i TV-program som exempelvis “Stjärnorna på slottet”, eller “Här är ditt liv”. Där de förväntas hänga ut hela sina liv inför TV-kamerorna.

Och gör de inte det, utan håller igen på de mest privata detaljerna, då sitter det alltid någon tramsputte till TV-recensent och säger att “Den o den kändisen var sparsam med detaljer”. Eller “Den o den artisten hade nog mer att avslöja” osv.

Konstigt. Det verkar som om puckonötterna till TV-recensenter tycker det är viktigare att de själva får uppmärksamhet och tjänar mycket pengar, än att respektera andra människor. – För kändisar är väl människor ?

Att ingen kan berätta för artisterna att det kan vara mycket farligt för deras karriärer att medverka i sammanhang som exempelvis “Stjärnorna på slottet”. Artisterna har ju i en sådan situation ingen kontroll över hur de framställs i TV-rutan, utan redigerarna och producenterna har ju nästan all makt.

Och vi TV-tittare har resten av makten, där vi sitter på våra feta arslen och kräver en timmas god underhållning med “mycket känslor”.

Sedan att deltagandet kan orsaka en permanent nedgång i artistens karriär, på grund av att personen framställts på ett visst sätt, att den blivit underexponerad, överexponerad, eller att artisten helt enkelt sagt “fel” saker, enligt tittarna, vem tar på sig ansvaret för det ?

TV-tittarna ? – Som sitter med sina 400 grams chipspåsar och vill bli underhållna ?

TV-producenterna ? – Vars enda mål är att få så höga tittarsiffror som möjligt, så att man skall ha råd att sända “Helgmålsbön” en gång i veckan ?

De som bokar artisterna ? – Som bara vill ha så hög “synlighet” som möjligt, så kändisarna som finns i deras stall ska vara lätta att sälja in ? Så de i princip bara behöver lyfta telefonluren och slå av en fjärt, så är artisten bokad…

Alltså, jag har en fråga: .Är hela branschen helt genomrutten ?

.

..- Om “självbiografier” -

Showbusiness verkar vara full av rovdjur, rufflare, oseriösa skivbolags-fjantar, oförstående arrangörer och knäppgökar till bokare, som ibland stjäl artisternas sparade kapital, som hände för Jerry Williams för några år sedan, eller rådgivare, som lurar artisterna, vilket hände för George Michael i början av hans karriär.

Finns det ingen som tar ansvar ?

Det kan faktiskt vara farligt för en artist, eller kändis, att medverka i ALLA sammanhang där man på olika sätt “sammanfattar” sin karriär. Tex att medverka i ett intervju-program, där man måste vara alltför privat om sitt förflutna, eller att skriva en SJÄLVBIOGRAFI.

Detta eftersom en stor del av en artists renommé ju bygger på att allmänheten inte skall veta allt om artisten. Utan att det behöver finnas något hemlighetsfullt kring en artist, för att bygga upp ett “sug” efter denna, ta Greta Garbo eller Doris Day som exempel.

Men det verkar ingen begripa i dag ?

Nej, idag skall vi tydligen vara proppmätta när vi går på restaurang. Och maten skall helst vara både uppäten och betygsatt redan. – Då slipper vi ju göra någonting själva.

Om man skriver en SJÄLVBIOGRAFI för tidigt, då kan ni lita på att både läsarna och recensenterna kommer hävda att personen i fråga är “alldeles för ung”, och inte “torr bakom öronen” än.

Och sammanfattar artisten sitt liv när den är för gammal, då tänker publiken “Jaha, den där avdankade gamla kändisen, Nu dör väl han snart”.

Och tänk om artisten inte alls hade tänkt att dö ?

Jag undrar när vi människor skall börja respektera våra kändisar och behandla dem på ett medmänskligt sätt. Och ge dem en rimlig “A-kassa” när de inte har jobb, så de slipper hora runt fullständigt i alla lek- och intervjuprogram, utan kan koncentrera sig på de prylar de är bäst på och som de är utbildade till.

Ligger inte det i hela nationens intresse ?

Eller, jag kanske har fel.

Vi kanske vill göra med artisterna som med chipspåsen,

__________

- Ät upp och skit ut ?

.

GÅ  TILL  BLOGGENS  START


Du kanske också gillar: / You may also like: Title of the document .
SPARA I FIL / SKRIV UT, HÄR > - SAVE TO FILE / PRINT, HERE >
Gilla oss på Facebook / Like us on Facebook:
Läs artikeln ren, HÄR > / Simple version, HERE >

Permalänk till denna artikel / Permalink to this article:

http://kokthansogreta.nu/?p=5016

För att kommentera artikeln, klicka på den gröna knappen med det vita krysset på: / To comment this article, press the green button with the white cross on it:
     

ANNONSER / ADS:
.

.
.



KHOG/Ih Z 7 (670x250)

Varning för veckopressens reklamjournalistik

_____

Nu skall vi belysa ett väldigt allvarligt demokratiproblem,

nämligen att mycket av den journalistik du läser är “köpt”.

Jag har granskat veckotidningarna och dess artistreportage.

Anledningen till den här artikeln, är att jag vill varna dig som tidningsläsare för den typ av betald redaktionell text som dagspressen, men i synnerhet veckopressen översvämmas av.

När vi som läsare bläddrar i en damtidning, eller i en veckotidning, så väntar vi oss ju att det är journalister som står för den redaktionella texten och att det mesta vi läser utgår från journalistens egna tankar och behov av att belysa olika saker.

Men så är inte alltid fallet.

Helt plötsligt, när vi bläddrar i tidningen och nyss har tagit del av ett tragiskt människoöde, exempelvis ett reportage om en familj som drabbats av svår sjukdom, så ser man på nästa uppslag en annan redaktionell text, med precis samma typsnitt, men som har en produkt, eller ett företagsnamn under sig.

Dessa “reportage” kallas Advertorial och de är framställda för att du som läsare skall missledas att tro att det är ett vanligt journalistiskt reportage. Men, till skillnad från ett sådant ( Editorial ), så har Advertorialet ett kommersiellt budskap, dvs ett företag har köpt plats i tidningen, för att marknadsföra en produkt.

Det kan gälla ett medel mot artros, reklam för vitaminpiller, eller ett medel mot åldersblindhet med blåbärsextrakt i. Men, enligt marknadsföringslagen är dessa Advertorial olagliga. För i $ 9 står:

“All marknadsföring skall utformas och presenteras så att det tydligt framgår att det är fråga om marknadsföring.”

- Men, det framgår inte alls tydligt.

I Advertorialen står ofta ingenting om att “Detta är en annons”, eller “Hela detta uppslag är en annons”, vilket hade varit betydligt rakare och ärligare, även om det egentligen inte spelat någon roll, eftersom läsaren förmodligen ser den texten efter att den läst brödtexten och då är läsaren i alla fall redan köpt.

Det finns exempel på när man i biograf-filmer lagt in korta reklamsnuttar för en amerikansk läskedryck, och i pausen gick samtliga och köpte just den läskedrycken. Men ingen i publiken hade märkt att någon reklam visats. Dessa korta reklamsnuttar har förbjudits på grund av för stark grad av påverkan.

Och för att ytterligare visa er vilka rovgiriga bilhandlar-metoder som veckotidningarna och reklammakarna använder sig av, vill jag citera den text som ibland står UNDER reklam-annonserna:

“Vi kommer att behålla ditt namn och din adress i vårt register och du kommer att få fler erbjudanden från oss eller från andra annonsörer. Var vänlig kontakta oss om du inte vill mottaga dessa erbjudanden.”

Men, denna textmassa är så liten att man måste använda förstoringsglas för att se vad det står. Och den är skriven med mörkgrå text mot grå bakgrund. – Vilket sammanträffande…

.

“Artistreportage”

Du måste vara mycket uppmärksam när du läser ett “hemma hos-reportage”, eller en intervju med en artist. För det finns knappast några större lurendrejare än skivbolagen som marknadsför artisterna. Dessa kan gå över lik för att artisten skall framstå på det sätt som skivbolagen önskar. Och veckotidningarna hänger mer än gärna på.

Ett artistreportage är sällan ett journalistiskt arbete, utan bakom ligger ofta ett sk WIN/WIN-koncept. Det innebär att både veckotidningen och artisten tjänar pengar på att reportaget skrivs. Men vi läsare får inget veta.

Ett WIN/WIN-koncept kan se ut på många olika sätt, men det kan exempelvis vara så att artistens skivbolag/artisten själv kontaktar en veckotidning och frågar om tidningen vill vara med och sponsra artistens turné, mot att veckotidningens logotype får stå uppe på scenen.

Detta för med sig att ju mer publik artisten får på sin turné, destå fler människor ser veckotidningens logotype. Och det innebär i sin tur att artisten kommer att bli erbjuden åtskilliga reportage i tidningen, både på höjden och på bredden, för, ju mer artisten blir promotad i veckotidningen, destå mer tjänar ju också veckotidningen på sin logotype som sedan skall stå på scenen.

Det kan också vara så att artisten får en liten “CD-reklamruta” mitt i reportaget. Och vad hittar man sedan på artistens CD-omslag, om inte veckotidningens logotype.  – Käckt, va ? Denna typ av vilseledande journalistik, eller äcklig prostitution, är väldigt vanlig både på internet och i veckotidningarna och jag nämner det för att du skall vara uppmärksam när du läser ett artistreportage.

Detta är självklart inte heller lagligt, eftersom det aldrig framgår att det är artisten som kontaktat journalisten och att veckotidningen får en motprestation för att skriva reportaget. Man kan ju undra hur Konsumentverket och Konsumentombudsmannen ser på dessa saker och vad de gör för att stävja lagöverträdelserna.

För att inte tala om alla hundratals småartiklar som veckotidningarna har med örhängen, armband, halsband, pastellfärgade gummistövlar, hårband och handväskor, där de nämner inköpsställena i slutet.

Är detta redaktionellt, eller är det betald reklamplats ?

Det vet man självfallet inte. Och det är inte meningen heller.

Och det spelar ingen större roll. För veckotidningarna har för länge sedan försuttit sin trovärdighet i mina ögon och det skulle aldrig falla mig in att läsa deras oöverblickbara virrvarr av reklam och journalistik.

Jag undrar om frasen “Detta är en annons” är totalt bortspolad i dagens veckopress.

Eller, är den texten rent av överflödig ?

__________

- Hela världen kanske är en annons ?

.

Källor:

Marknadsföringslagen.se

http://www.marknadsforingslagen.se

Advertorial – Wikipedia

http://sv.wikipedia.org/wiki/Advertorial


Du kanske också gillar: / You may also like: Title of the document .
SPARA I FIL / SKRIV UT, HÄR > - SAVE TO FILE / PRINT, HERE >
Gilla oss på Facebook / Like us on Facebook:
Läs artikeln ren, HÄR > / Simple version, HERE >

Permalänk till denna artikel / Permalink to this article:

http://kokthansogreta.nu/?p=4431

För att kommentera artikeln, klicka på den gröna knappen med det vita krysset på: / To comment this article, press the green button with the white cross on it:
     

ANNONSER / ADS:
.

.
.



KHOG/Ih Z 7 (670x250)

Är Pasodoblen kändisarnas A-kassa ?

_____

Jag har hört talas om en epok då människor vallfärdade till marknader för att titta på sina gelikar där de satt inspärrade i burar. – Just det.  Ni läste rätt.  I  B-U-R-A-R.

Och det kanske mest kända professionella missfostret var Joseph Merrick, eller Elefantmannen, som han kallades.

Besökare betalade märkbara summor för att skåda dennes anskrämliga fulhet.

Den drygt tre meter höge och nästan tio ton tunge elefanten Jumbo arbetade som utställningsobjekt på London Zoo och på Kiviks marknad kunde man få se livs levande dvärgar.

På den tiden verkade det inte finnas något som hette integritet eller respekt.

Näppeligen existerade FN:s stadgar om mänskliga rättigheter och Genévekonventionens rekommendationer var ännu ej sjösatta.

.

Men har vi, moderna individer verkligen inte någon motsvarighet till forna dagars elefantmän ?

Det måste vi väl ha ?

En så grundläggande biologisk drift som att skratta åt halvmessyrer kan väl inte bara undkomma de merkantila krafterna ?

Låt oss för ett ögonblick ta exemplet “Let´s Dance”.

I det TV-programmet låter vi redan kända personer uppträda för oss. Och de artister som har något lyte, är otympliga, gängliga, eller som inte kan dansa, röstar vi kvar plågsamt länge i tävlingen.

Och får de klantiga bedrövelserna hjärtinfarkt, eller hjärnblödning mitt under styrkeprovet, visar väl det bara på dåliga gener ? Och då kan man tjäna pengar på dem en gång till genom att hänga ut dem i kvällspressen också.

.

..- Ansvar: Marknaden eller marknaden ? -

Problemet med dessa danstävlingar är inte bara att man gör narr av folk, utan även att man mättar efterfrågan på artisterna.

När den fula ankungen valsat ut ur studion för tionde gången så är ansiktet nämligen ganska utslitet.

Jag är säker på att många aktörer märker av ett mycket kortvarigt uppsving i antalet bokningar strax efter att showen har sänts, men att det sedan dalar markant.

Ett annat exempel på detta fenomen var när ABBA vann i Waterloo 1974.

Abbas manager Stikkan Anderson har berättat att gruppen hade mycket svårt att få några kontrakt efter att de vunnit Eurovision Song Contest. Och det berodde självklart på att marknaden blivit mätt. Utan nylanseringen i Hylands Hörna kanske de aldrig hade kunnat komma tillbaka.

Varför skulle inte samma sak drabba dansande, småfeta föredettingar, som inte ens befinner sig i sitt rätta element ?

.

Och varför tror ni Madonna vägrade göra det berömda “hoppet” i Stina Dabrowskis program ?

__________

- Är Madonna dålig på marknadsföring ?

.


Du kanske också gillar: / You may also like: Title of the document .
SPARA I FIL / SKRIV UT, HÄR > - SAVE TO FILE / PRINT, HERE >
Gilla oss på Facebook / Like us on Facebook:
Läs artikeln ren, HÄR > / Simple version, HERE >

Permalänk till denna artikel / Permalink to this article:

http://kokthansogreta.nu/?p=1377

För att kommentera artikeln, klicka på den gröna knappen med det vita krysset på: / To comment this article, press the green button with the white cross on it:
     

ANNONSER / ADS:
.

.
.



KHOG/Ih Z 7 (670x250)


Nav./Exit:

 Läs / Read

 Meny/Menu

 Bookmark

 Stop scroll

 Hem/Home

 Print / Save

 Appar

 Apps

 bing >

 DuckGo >

 facebook >

 Google >

 hitta.se >

 Merinfo >

 Privatelee >

 Spotify >

 Wikipedia >

 YAHOO! >

 Yandex >

 YouTube >

O
p
e
n

-

A
P
P
S

-

C
l
o
s
e
© Kokt Hans o Greta.nu