Kokt Hans o Greta.nu » välgörenhet

Kokt Hans o Greta.nu

Välkommen till webbplatsen "Kokthansogreta.nu" - En journalistisk webbplats, startad år 2009, som består av konsumentjournalistik, litteratur, kåserier, och molnbaserade appar !

Welcome to our website "Kokthansogreta.nu" - A journalistic website, started in 2009, composed of consumer journalism, literature, columns, and cloud-based apps !


KHOG/Ih Z 2 (982x120)

Butikschefen tjänar själv på välgörenheten

Skänker bara överbliven mat / Får gratis reklam / Minskar sina logistik- och sopkostnader / Är snåla när de ger / Får skattelättnader…

_____

Trodde Du att butikschefer “ger” till välgörenhet ?

- kanhända du får omvärdera din uppfattning…

Butikscheferna får nämligen tillbaka mer, än vad de ger !

Nu har vi granskat ett antal livsmedelsbutiker,

och granskningen visade att butikschefer generellt sett tjänar pengar på att ge till välgörenhet.

Du kanske har sett reportage i tidningen om chefer till matbutiker, som skänker pengar till olika välgörenhetsprojekt,

det kan exempelvis vara att de skänker mat till föreningen Verdandi, skänker böcker till fattiga barn i Afrika, eller skänker pengar till någon cancerförening.

Butikschefen syns ofta på bild, och ser glad och stolt ut, över att ha gett till välgörenhet.

Men efter att ha tagit en djupare titt i handlarnas ekonomi, så ser man att varje gång en butikschef har givit till välgörenhet, så har det blivit blå siffror i kvartalsrapporten,

- butikscheferna har alltså själva tjänat pengar på att ge till välgörenhetsprojektet.

När butiksägarna skänker mat till organisationer för utsatta människor, exempelvis Verdandi, Länkarna, eller till Ria Dorkas, så är det alltid överbliven mat de skänker, – mat som inte gick åt i försäljningen, och som butikschefen ändå hade varit tvungen att slänga bort, eller skicka tillbaks till leverantören.

Och att slänga bort mat är oerhört dyrt för butikscheferna, eftersom den stora mängd som slängs; vi pratar flera ton i veckan, skapar höga kostnader för sophantering.

- Det är sopor som skall hämtas, underhåll av soprum, sopkärl som skall tvättas, etcetera.

Och kan butikscheferna minska dessa kostnader, genom att skänka bort mat, så är ju det självklart ett välkommet tillskott i butikschefens kassa.

Och att skicka tillbaka ratad mat till leverantörer och grossister, är också det en stor logistisk kostnad för butikscheferna, vilken de ju alltså kommer undan genom att skänka maten till välgörenhetsorganisationer.

För ofta får någon representant från välgörenhetsorganisationen komma och hämta maten med en minilastbil eller dylikt,

- inte ens utkörningen brukar butikscheferna stå för.

Och butikschefer är som bekant inte födda i farstun, de passar naturligtvis också på att få lite gratis reklam till butiken, genom att ringa upp en dagstidning och fråga om en journalist möjligtvis skulle vilja göra ett “reportage” om att butikschefen ger till välgörenhet.

“Reportage”, förresten – är det inte märkligt hur det ordet har förändrats i betydelse de senaste åren ?

Jag trodde att ett reportage uppstod då en journalist kontaktar någon för att skriva om ett ämne som journalisten tror kan gagna tidningens läsare.

Inte när ett företag kontaktar journalisten för att skriva ett reportage som gynnar företaget. – Då trodde jag att det hette “reklam” ?

Har dagens journalister kanske blandat ihop termerna “journalistik” och “reklam” ?

.

..- “Drar av” kostnaderna för välgörenheten i företagsdeklarationen -

Butikscheferna brukar få ungefär ett halvt uppslag i tidningen, om hur idealistisk butikschefen är, hur mycket de tänker på de handikappade barnen i Kenya, hur synd de tycker att det är om alla cancerdrabbade barn, och så vidare.

Och reportern som skriver reportaget, nämner inte ett knyst om att butikschefen själv tjänar på välgörenheten.

Och inte heller nämner journalisten, att den reklam som butikschefen får, då denne står där och medverkar i “reportaget”, skulle ha kostat butikschefen mellan tio och sextiotusen kronor, om det hade varit ett halvt uppslags reklamannons istället för reportage.

Pengar som nu istället rullar direkt in på butikschefens konto.

Och förmodligen tjänar butikschefen ännu mer pengar på just ett sådant här reportage, eftersom, när folk får reda på att butikschefen ger till välgörenhet, så handlar kunderna säkerligen ännu mer i butiken – de uppskattningsshoppar – än om det hade varit en vanlig annons i tidningen, med rabatter på fläsklägg och senapssill och så vidare,

- och det kalkylerar butikscheferna naturligtvis med.

Butikschefer gör vad de kan, för att dra nytta av det “korkade kundpacket”.

Och våra granskningar har visat att butikschefer ofta är oförskämt snåla när de ger till välgörenhet.

De ger bara lite överblivna banankartonger, papptallrikar, plastmuggar, eller t-shirts till vissa organisationer. – Artiklar som det dessutom står butikens logotype på, så att butikschefen har möjlighet att göra reklam inför, och tjäna pengar på, även de här utsatta människorna.

Eller om de ger till handikappade barn i Afrika, så står ofta butikscheferna och gnider sig i snålhet, och försöker hitta en bortglömd post någonstans i sina räkenskaper som ingen ändå skulle sakna, och skänker bara cirka tiotusen kronor,

- och det räcker ju inte till särskilt många rullstolar, läroböcker, kläder, eller mat, till dessa handikappade barn.

Och då skall man samtidigt komma ihåg att matbutiken kan ha en omsättning på cirka tvåhundra miljoner kronor, och en vinst på kanske trettio miljoner kronor.

Och butikschefen står och gnider sig, när denna ger tiotusen. – Stackarn !

Det är verkligen värt ett reportage i tidningen…

Och vår granskning har dessutom visat att butikscheferna inte sällan utnyttjar möjligheten att ge till välgörenhet, för att få avkastning på välgörenheten, – det vill säga,

så att företaget skattetekniskt, skall tjäna på att ge.

Det kan vara allt ifrån att välgörenheten är avdragsgill i deklarationen, till att butiken halkar ned en skattenivå inför företagsdeklarationen, när man kan redovisa kostnader för välgörenhet.

Och som om inte det här vore nog, så skickar de inte sällan ned resten av sin vinst till olika skatteparadis, så att butiksägarna skall få maximalt med pengar över till sig själva, och till sina egna släktingar.

För kanske det är som den tyske skådespelaren Viktor de Kowa sade:

“Girigbukar är otrevliga att vara samtida med, men trevliga att ha som förfäder”.

Min syn på välgörenhet är att man skall förlora litegrann själv, för att någon annan skall få det bättre, och att känslan att vilja ge till välgörenhet skall komma “inifrån”.

__________

- Vad är butikschefernas syn på välgörenhet ?

.

     Kommentera artikeln,  HÄR

Läs vad andra har skrivit för kommentarer, HÄR >

Kommentera faktafel, HÄR >

.

Version för dyslektiker, HÄR > ..Version för astigmatiker, HÄR >

Version för synnedsatta, HÄR > ..Version för RP-drabbade, HÄR >


Du kanske också gillar: / You may also like: Title of the document .
SPARA I FIL / SKRIV UT, HÄR > - SAVE TO FILE / PRINT, HERE >
Gilla oss på Facebook / Like us on Facebook:
Läs artikeln ren, HÄR > / Simple version, HERE >

Permalänk till denna artikel / Permalink to this article:

http://kokthansogreta.nu/?p=18355

För att kommentera artikeln, klicka på den gröna knappen med det vita krysset på: / To comment this article, press the green button with the white cross on it:
     

ANNONSER / ADS:
.

.
.



KHOG/Ih Z 7 (670x250)


Nav./Exit:

 Läs / Read

 Meny/Menu

 Bookmark

 Stop scroll

 Hem/Home

 Print / Save

 Appar

 Apps

 bing >

 DuckGo >

 facebook >

 Google >

 hitta.se >

 Merinfo >

 Privatelee >

 Spotify >

 Wikipedia >

 YAHOO! >

 Yandex >

 YouTube >

O
p
e
n

-

A
P
P
S

-

C
l
o
s
e
© Kokt Hans o Greta.nu