Kokt Hans o Greta.nu » Sagor

Kokt Hans o Greta.nu

Välkommen till webbplatsen "Kokthansogreta.nu" - En journalistisk webbplats, startad år 2009, som består av konsumentjournalistik, litteratur, kåserier, och molnbaserade appar !

Welcome to our website "Kokthansogreta.nu" - A journalistic website, started in 2009, composed of consumer journalism, literature, columns, and cloud-based apps !


KHOG/Ih Z 2 (982x120)

“Sixtens Swiss Army Knife !”

- En modern saga, om modernt företagande -

.

.

Det var en gång en man, som hette Sixten.

Sixten drev ett stort företag som tillverkade multiverktyg,

- nästan som de kända “Swiss Army Knives”.

Sixtens släkt hade drivit detta familjeföretag i flera generationer,

och i det världsberömda multiverktyget ingick däckavtagare, flasköppnare, konservöppnare, kniv, tång, och skruvmejsel.

- Allt var lätt utfällbart, så att man snabbt kunde välja vilket redskap man för tillfället behövde.

.

För några veckor sedan märkte Sixten att försäljningen av det populära multiverktyget hade minskat,

så han beslöt att göra en kundundersökning, för att ta reda på vilket redskap som var det minst använda i multiverktyget.

Eftersom resultatet av kundundersökningen visade att däckavtagaren var det minst använda av de sex verktyg som ingick i multiverktyget, beslöt Sixten att ta bort däckavtagaren,

detta för att få ned produktionskostnaderna och kunna satsa hela utvecklingsbudgeten på de övriga verktygen,

- de verktyg som kunderna verkligen använde !

Sixten ville nämligen att hans multiverktyg, skulle hålla kvalitét i världsklass.

Efter tre månader gjorde Sixten en uppföljning, som visade att ingen av kunderna hade saknat däckavtagaren, utan det gick, enligt kunderna, lika bra att använda en annan, lös däckavdragare istället.

Och kvartalsrapporten visade vinst, för första gången på länge.

Däckavtagaren togs bort !

.

När några månader hade gått, märkte Sixten att försäljningen av multiverktyget återigen hade stagnerat och han gjorde därför en ny kundundersökning, om vilket verktyg som var minst använt.

Det visade sig att flasköppnaren var det minst använda verktyget.

Sixten beslöt att ta bort flasköppnaren ur multiverktyget,

detta för att få ned produktionskostnaderna och kunna satsa helt och fullt på kniven, konservöppnaren, skruvmejseln, och tången,

- de verktyg som kunderna verkligen använde !

Sixten tänkte för sig själv: “Det är ju ändå inte välgörenhetsarbete jag sysslar med.”

Efter tre månader gjorde Sixten en uppföljning som visade att ingen av kunderna hade saknat flasköppnaren,

för det hade gått lika bra att ta en annan, lös flasköppnare istället.

Siffrorna i balansrapporten blev återigen blå.

Däckavtagaren och flasköppnaren togs bort !

.

När Sixten kom tillbaks från semestern, upplyste marknadsavdelningen honom om att försäljningen av multiverktyget hade planat ut.

Efter ytterligare en kundundersökning, visade det sig att det var konservöppnaren som kunderna använde minst.

Varpå Sixten tog bort konservöppnaren, för att få ned produktionskostnaderna och kunna lägga hundra procents fokus på de redskap som fanns kvar –

kniven, skruvmejseln, och tången,

- de redskap som kunderna verkligen använde !

Sixten sade högt till sig själv: “Det är ju ändå inte välgörenhetsarbete jag sysslar med.”

Siffrorna i den ekonomiska rapporten lyste blå.

Ingen av kunderna hade saknat konservöppnaren.

Däckavtagaren, flasköppnaren, och konservöppnaren borta !

.

Efter ett halvår kom finanschefen och hade ett allvarligt samtal med Sixten.

Det visade sig att försäljningen hade gått ned markant, och det var bara röda siffror i kvartalsrapporten.

Nu gällde det att ta till krafttag för att öka produktkvalitén, och snabbt få upp vinsten igen, tänkte Sixten.

Så han gjorde en ny kundundersökning, för att utröna vilka verktyg som kunderna inte använde.

Det visade sig att det var kniven och tången, som var de minst använda redskapen.

Sixten beordrade produktionsavdelningen att ta bort kniven och tången ur multiverktyget,

- detta för att kunna få ned personalkostnaderna, genom att sätta all personal på att arbeta fullt ut på det verktyg som fanns kvar –

skruvmejseln,

- det verktyg som kunderna verkligen använde !

Sixten sade till sina anställda: “Det är ju ändå inte välgörenhetsarbete vi sysslar med.”

.

Det Sixten nu har gjort, är att lyssna på kundernas behov, och anpassa sitt multiverktyg efter dessa behov.

Men problemet var nu bara, att när kunderna kom in i butiken och frågade efter ett multiverktyg, och Sixten kom med endast en skruvmejsel, så vände kunderna på klacken och gick ut igenom dörren.

- Sixten hade till slut inte en endaste kund kvar,

och inga anställda heller, för den delen…

.

Men Sixtens företag hade åtminstone en sak kvar:

Ett helt och hållet marknadsanpassat multiverktyg !

- Om man nu får kalla en skruvmejsel för ett multiverktyg, vill säga.

.

Slut

.

.

Kommentera sagan, här >

.

.


Du kanske också gillar: / You may also like: Title of the document .
SPARA I FIL / SKRIV UT, HÄR > - SAVE TO FILE / PRINT, HERE >
Gilla oss på Facebook / Like us on Facebook:
Läs artikeln ren, HÄR > / Simple version, HERE >

Permalänk till denna artikel / Permalink to this article:

http://kokthansogreta.nu/?p=21248

För att kommentera artikeln, klicka på den gröna knappen med det vita krysset på: / To comment this article, press the green button with the white cross on it:
     

ANNONSER / ADS:
.

.
.



KHOG/Ih Z 7 (670x250)

Sagan om kornbrödet ( Johnny-cake )

Översatt och bearbetad från den engelska folksagan “Johnny-cake”.

.

Det var en gång en gammal kvinna, en gammal man, och en liten pojke.

En morgon, när den gamla kvinnan bakade ett kornbröd, och lade in det i ugnen för att det skulle gräddas, så sade hon till sin son:

” – Du, titta till kornbrödet, medan din far och jag går ut i trädgården för att arbeta.”

Det äldre paret gick ut och började ta upp potatis, och lämnade den lille pojken att vakta ugnen.

Men, för ett ögonblick miste pojken fokuset på ugnen, och helt plötsligt hörde pojken ett förfärligt ljud. Och när han tittade upp, så stod ugnsluckan på vid gavel, och ut ur ugnen hoppade ett livs levande kornbröd, som kastade sig hjulande ut i hallen, och vidare ut mot ytterdörren som stod öppen.

Den lille pojken sprang det snabbaste han kunde för att hinna stänga dörren, men det vilda kornbrödet var för snabbt för pojken. Kornbrödet hjulade ut genom ytterdörren, nedför förstubron, och ut på vägen så snabbt att den lille pojken inte hade en chans att fånga det.

.

.

Medan pojken sprang efter kornbrödet så fort han kunde, ropade han på sin mor och far, som redan hört tumultet, och kastat sina hackor och spadar och gett sig av efter kornbrödet, de också.

Men, kornbrödet sprang raskt ifrån alla tre, och var snart utom synhåll för dem. Den gamla kvinnan, hennes man, och pojken, var tvungna att sätta sig ner med andan i halsen, och vila.

Men, kornbrödet bara fortsatte att springa, och plötsligt kom kornbrödet fram till två lantbrukare, som tittade upp från sitt arbete, och ropade:

” – Vart kan ett sådant kornbröd vara på väg ?”

Kornbrödet svarade:

“Jag har sprungit ifrån en gammal kvinna, en gammal man, och en liten pojke, – och jag kan nog springa ifrån er två också.”

“Vad sa du att du kunde, sa du ?”, frågade lantbrukarna.

” – Vi får väl se”, fortsatte de, och de kastade sina arbetsredskap och sprang efter kornbrödet, men kunde inte hinna upp det. Och snart var lantbrukarna tvungna att sätta sig ner vid vägkanten och vila, de också.

Men, kornbrödet bara fortsatte att springa, och plötsligt kom det fram till två dikesarbetare, som stod och grävde ett dike.

De sade:” – Vart kan ett sådant kornbröd vara på väg ?”

.

Och kornbrödet svarade:

” – Jag har sprungit ifrån en gammal kvinna, en gammal man, en liten pojke, två lantbrukare,  – och jag kan nog springa ifrån er två också !”

” – Vad sa du att du kunde, sa du ?”, frågade dikesarbetarna.

” – Vi får väl se !” sade de, och kastade sina spadar och sprang efter kornbrödet.

Men kornbrödet hade snart övertrumfat dem också, och när dikesarbetarna insåg att de aldrig skulle kunna fånga kornbrödet, så gav de upp jakten, och satte sig ned för att vila.

Men, kornbrödet bara fortsatte att springa, och plötsligt kom kornbrödet fram till en björn.

Björnen sade:” – Vart kan ett sådant kornbröd vara på väg ?”

Och kornbrödet svarade:

” – Jag har sprungit ifrån en gammal kvinna, en gammal man, en liten pojke, två lantbrukare, och två dikesarbetare, – och jag kan nog springa ifrån dig också.

” – Vad sa du att du kunde, sa du ?”, morrade björnen.

.


.

” – Vi får väl se !”, sade björnen, och galopperade efter kornbrödet så fort benen bar björnen.

Till slut var björnen så långt efter kornbrödet, att björnen insåg att hon lika gärna kunde ge upp jakten. Så hon sträckte ut sig vid vägkanten, för att vila.

Men, kornbrödet bara fortsatte att springa, och plötsligt kom det fram till en varg. Vargen sade:

” – Vart kan ett sådant kornbröd vara på väg ?”

Och kornbrödet svarade:

” – Jag har sprungit ifrån en gammal kvinna, en gammal man, en liten pojke, två lantbrukare, två dikesarbetare, och en björn. – Och jag kan nog springa ifrån dig också !”

” – Vad sa du att du kunde, sa du ?”, morrade vargen.

” – Vi får väl se !”, sade vargen, och satte av i galopp efter kornbrödet, som gick på i ullstrumporna, så till den grad, att även vargen snart insåg att det inte fanns något hopp om några omkörningar. Så vargen gav upp, och lade sig invid vägkanten för att vila.

Men, kornbrödet bara fortsatte att springa, och till slut kom det fram till en räv, som låg och smög bakom en knut. Räven sade med skärpa i rösten:

” – Vart kan ett sådant kornbröd vara på väg ?”

.

Och kornbrödet svarade:

” – Jag har sprungit ifrån en gammal kvinna, en gammal man, en liten pojke, två lantbrukare, två dikesarbetare, en björn, och en varg. – Och jag kan nog springa ifrån dig också.

Räven sade:” – Jag kan inte riktigt höra dig, kära kornbröd.”

” – Har du möjlighet att komma lite närmare; Vrida huvudet lite åt sidan, när du pratar ?”, frågade räven.

För första gången stannade kornbrödet till, och gick lite närmare räven, och ropade med mycket hög röst:

” – JAG HAR SPRUNGIT IFRÅN EN GAMMAL KVINNA, EN GAMMAL MAN, EN LITEN POJKE, TVÅ LANTBRUKARE, EN BJÖRN, OCH EN VARG, – OCH JAG KAN NOG SPRINGA IFRÅN DIG OCKSÅ !”

” – Jag kan inte höra dig.”, sade räven med svag röst, medan han sträckte ut sin hals mot kornbrödet, och satte en tass bakom sitt öra.

Kornbrödet var nu väldigt nära, och lutade sig mot räven och skrek ut:

” – JAG HAR SPRUNGIT IFRÅN EN GAMMAL KVINNA, EN GAMMAL MAN, EN LITEN POJKE, TVÅ LANTBRUKARE, EN BJÖRN, OCH EN VARG, – OCH JAG KAN NOG SPRINGA IFRÅN DIG OCKSÅ !

” – Vad sa du att du kunde, sa du ?”, gläfste räven, och satte tänderna i kornbrödet, och åt upp det.

- SLUT  -

.

Den här engelska folksagan, som har slående likheter med en annan folksaga; Gingerbread man, nedtecknades för första gången i slutet av 1800-talet. Men, en “Johnny-cake”, eller en “journey-cake”, som det också kan kallas, är egentligen ett amerikanskt osyrat kornbröd, gjort på majsmjöl, salt och vatten.

- Degen sattes på en planka, eller på en hacka, och gräddades över öppen eld. Därför kan denna typ av bröd även kallas “Hoe-cake” ( Hack-bröd ).

( Källa: Familjens universallexikon )

.


Du kanske också gillar: / You may also like: Title of the document .
SPARA I FIL / SKRIV UT, HÄR > - SAVE TO FILE / PRINT, HERE >
Gilla oss på Facebook / Like us on Facebook:
Läs artikeln ren, HÄR > / Simple version, HERE >

Permalänk till denna artikel / Permalink to this article:

http://kokthansogreta.nu/?p=7638

För att kommentera artikeln, klicka på den gröna knappen med det vita krysset på: / To comment this article, press the green button with the white cross on it:
     

ANNONSER / ADS:
.

.
.



KHOG/Ih Z 7 (670x250)

Koppargrytan ( Dansk folksaga )

.

Översatt och bearbetad från Christian Molbechs nedteckning.

_____

Det var en gång en änka, som en gång i tiden hade varit rik, och ägt en stor gård tillsammans med sin man.

Men, olyckorna avlöste varandra, och numera bodde hon i en liten drängstuga, som ägdes av en mycket rik man – Godsägaren.

Änkan bodde i stugan tillsammans med sin ende son.

Änkan och sonen, hade varit tvungna att sälja sin sista ko, och nu skulle de även bli tvungna att betala en skuld till godsägaren. Men de visste inte varifrån de skulle få pengarna.

Modern gick upp till herrgården, och bad om att godsägaren skulle vänta, tills de hade samlat ihop det de kunde få tag i. Men, godsägaren var mycket girig, och sade att pengarna skulle betalas tillbaka redan nästföljande dag. Eller, så fick de flytta ut från drängstugan.

Änkan kom hem och grät, och sade till sonen, att nu var han tvungen att gå iväg till några goda vänner, och låna pengar av dem. Men när sonen väl träffat vännerna, skulle det visa sig att ingen av dem några pengar hade att låna ut.

.

Då gick sonen, missmodig hemåt, och han kom efter en stund fram till ett vadställe, som han var tvungen att forcera. Vid bäcken stod där en liten spenslig gubbe, som bad om att få en hjälpande hand.

Gubben skulle också, liksom sonen, över bäcken.

Pojken hjälpte lugnt och varsamt den gamle gubben att kliva på stenarna i bäcken. Pojken ville sedan hasta vidare, men den gamle gubben kallade tillbaka honom, tog fram en liten koppargryta och sade:” – Tag den här. Som tack för hjälpen !”

” – Tack så mycket !”, svarade pojken.” – Men tyvärr är det så, att vi inte har någonting att koka i grytan.”, fortsatte pojken.

Gubben svarade:” – Bry dig inte om det.  Sätt grytan på spisen, över en liten eld, så skall du få se att det blir koka av !”

Pojken tog grytan och tittade på den.

Den hade tre ben av järn, och ett järnhandtag, Annars var den helt av koppar; förtennad inuti, och såg ut som vilken annan gryta som helst. Medan pojken betraktade grytan, försvann den spenslige lille gubben.

Pojken gick sedan hem till sin mor och berättade hur det hade gått hos deras goda vänner. Och så visade han modern koppargrytan, som han hade fått.

Då frågade modern:” – Hur skall den kunna hjälpa oss ?”; Hon satte ned den på spisen.

Men, pojken hade lust att testa om gubben hade talat sanning om grytan. Därför lade han ett par glödande kol under grytan…

.

och strax ropade grytan:

” – Jag springer, Jag springer.”

.

“Varthän springer du då ?” frågade modern. Men grytan upprepade bara:

.

” – Jag springer! Jag springer!”

.

“Men spring iväg då ! …Och hämta lite söt och god gröt, som står där uppe i herrgården, på godsägarens spis !”, sade modern retfullt.

Knappt hade hon hunnit säga det, förrän grytan for ut genom köksdörren, för att strax därpå komma tillbaka, fylld med en ljuvlig söt gröt.

- Precis den söta gröt, som modern hade sett där uppe på herrgården. Modern och sonen blev glada, och satte sig ner och åt, med god aptit.

När grytan var tom, satte modern tillbaka grytan på spisen igen. Sonen lade ett glödande kol under den, för sonen hade lust att prova leken en gång till. Han ville veta om grytan kunde hämta någonting annat än bara sådant som var ätbart.

.

Då ropade grytan:


” – Jag springer, Jag springer !”

.

” – Spring då iväg till godsägarens kassakista och hämta de tio riksdaler, som vi är skyldiga honom !”, sade sonen förväntansfullt.

Grytan for iväg som ett jehu, och när den kom tillbaka, så låg där tio blanka riksdaler på grytans botten.

” – Det var ju en tjusig gryta, det här!”, sade modern och sonen ikapp.

Nästa dag, kunde de betala sin skuld till godsägaren. – Med hans egna pengar !

Varje kväll, lät de grytan springa iväg och hämta vad de än kunde behöva.

” – Har vi väl fått den, så ska vi också använda den”, sade sonen. Men modern ville aldrig begära mer av grytan, än vad familjen varje dag kunde göra över med, och ändå blev det en och annan silverslant över, som de sparade för att kunna köpa en ny ko.

Men, den girige godsägaren räknade jämt sina pengar, och han begrep inte hur det gick till, att det varje dag saknades något i skrinet. ” – Det måste vara någon som har nyckel in hit”, tänkte han, och bestämde sig för att natten därpå, sitta vakt utanför rummet, där kassakistan förvarades.

Det gjorde han, och när han hörde en svag knackning, såg han hur fönstret öppnade sig av sig självt, och en liten koppargryta på tre ben, kom in.

.

Den knackade med sitt handtag på kassakistan och locket gick upp; Grytan rafsade åt sig några slantar, och sprang sedan ut genom fönstret. Därefter stängde sig locket och fönstret av sig själva.

Följande natt, höll godsägaren åter vakt. Han tänkte, att detta skulle vara sista gången.

När grytan fått med sig några slantar, och ville hoppa upp ur skrinet, då grep godsägaren tag i grytan och tänkte, att “Nu var tjuven fångad”.

Men grytan var starkare. Den drog iväg honom fram till fönstret, och där blev han tvungen att släppa grytan och låta den löpa. “Ja, vänta bara, min goda gryta!” sade godsägaren.

“Tredje gången skall du inte slippa undan så lätt.”

Natten därpå, så snart godsägaren såg grytan komma springande på sina tre raska ben, och grytan hade rafsat till sig lite pengar, for godsägaren in i kammaren, och satte sig på grytan med hela sin tyngd.

Men, det brydde sig inte grytan om. Den flög i ett huijj ut genom fönstret, över marker och ängar, över stock och sten, och stannade inte förrän den stod på änkans spis, med godsägaren sittande uppe på grytan.

Modern och sonen blev vansinnigt rädda, då de såg godsägaren på spisen. Så snart godsägaren hade hämtat sig något, började han att skälla på dem, och han hotade med att de skulle bli både hängda och brända på bål.

.


“Nej, hör nu !”, sade kvinnan,

… om ni skall straffa oss så strängt, så får ni faktiskt bli sittande på vår gryta förevigt. Men vi skall varken sjuda eller bränna er, fastän ni sitter där på vår spis.”

Då förstod godsägaren, att med spott och spé, och utskällningar, kom han ingen vart.

” – Låt mig slippa fri, så skall ingen straffa er !”, ropade han.

” – Det räcker faktiskt inte med det.”, sade sonen.

” – Jag skall aldrig mer begära av er, det minsta pund.”, sade godsägaren.

” – Det räcker inte heller med det”, sade sonen.

Sonen fortsatte:” – Jag vill ha tillbaka min fars gård, och ni skall utrusta gården med allt vi kan behöva. Både hästar, kor och får, och allt vad som hör dessa till.

Och så vill jag ha er dotter till hustru, fortsatte sonen. – Och hemgift ska följa med henne: möbler till kammaren, husgeråd till köket, och mat till skafferiet.”

” – Nej, det blir inget av med det !”, skrek godsägaren desperat.

” – Ja ja, ni kan göra som ni vill, sade sonen, och gick ut på källarbacken. Men, det hade inte gått mer än femton minuter, förrän godsägaren ropade på sonen, och sade att han skulle få allt vad han begärde. Godsägaren blev tvungen att skriva ner allt som sonen begärde, på ett papper.

Så slapp godsägaren äntligen lös ur grytan, och kort därefter kunde han fira sin dotters bröllop.

Hon hade alls inget emot att vara ifrån sin girige far, och få en duktig ung man till make; En som på köpet, hade en sådan märklig gryta.

Men, på bröllopsdagen försvann så koppargrytan helt plötsligt.  Och sedan dess har ingen hört något om vart den tog vägen.

- slut -

.

Info:

Den här populära danska folksagan -”Koppargrytan”, eller på danska, “Kobber pot”, har nedtecknats av bland andra Christian Molbech, dansk forskare, litteraturkritiker, och utgivare av folksagor.

Han var även under en period regissör på Kungliga danska teatern.

Molbech besökte Sverige i början av 1800-talet, och kom då i kontakt med en del svensk litteratur. Detta resulterade i boktrilogin”Breve fra Sverrige i Aaret 1812″.

Som forskare var han objektiv, men som romantiker mycket konservativ.

Molbech var uppväxt i staden Sorö på Sjælland, i Östra Danmark.

.

Vill du kommentera folksagan, välkommen !

.


Du kanske också gillar: / You may also like: Title of the document .
SPARA I FIL / SKRIV UT, HÄR > - SAVE TO FILE / PRINT, HERE >
Gilla oss på Facebook / Like us on Facebook:
Läs artikeln ren, HÄR > / Simple version, HERE >

Permalänk till denna artikel / Permalink to this article:

http://kokthansogreta.nu/?p=7524

För att kommentera artikeln, klicka på den gröna knappen med det vita krysset på: / To comment this article, press the green button with the white cross on it:
     

ANNONSER / ADS:
.

.
.



KHOG/Ih Z 7 (670x250)

Sagan om sötgröten ( tysk folksaga )

(Denna saga, kallas ibland för “Den förtrollade grötgrytan“.)

_____

Det var en gång en liten rar flicka, som hette Inga, som bodde med sin mor i ett litet hus, i en liten stad.

De hade det mycket fattigt, och ofta kunde de få gå och lägga sig hungriga.

Så hände det sig en dag, när flickan Inga var ute i skogen och plockade bär, att en gammal gumma kom fram till henne.

Gumman hade en gammal gryta i handen, och den räckte hon över till flickan.

Gumman sade:” – Här skall du få en gryta av mig”.

” – Jag vet att det är klent med maten hemma hos dig. Men när du sätter grytan på elden, och säger: “Koka, gryta !” då skall du få se hur fin gröt den kokar.

.

.

- Vill du inte ha mer, skall du säga:”Hör upp, gryta !” så slutar den att koka”, berättade gumman.

Flickan Inga neg vackert och tackade den snälla gumman, och sprang hem. Och glad var hon, må ni tro.

Från den här stunden, fattades det minsann inte mat i huset längre.

Så fort flickan och hennes mor var hungriga, satte de grytan till elden, och sade:” – Koka, gryta !”

Och då började det genast att puttra och koka i grytan, och flickan och hennes mor kunde ösa för sig den allra läckraste söta gröt.

Då de var mätta, sade de:” – Hör upp, gryta !” och så var grytan ren och fin igen.

.

..- Modern glömde frasen -

En dag hade flickan Inga, gått för att göra ett ärende.

- Och då skulle modern ensam koka gröten. Så modern satte grytan på elden, som vanligt. Och sedan sade hon:” – Koka, gryta !”

Och med ens började grytan att puttra och koka. Men när modern tagit så mycket gröt hon ville ha, och skulle få grytan att sluta koka, då hade hon glömt bort hur den magiska frasen löd, och snart började gröten att välla upp över kanterna på grytan, och rinna ut över spiselhällen, och ned på golvet.

” – Vad var det man skulle säga ?”, skrek modern förfärad. Men grötgrytan bara fortsatte att koka som förut.

Gröten vällde, och vällde ut ur grytan och när modern öppnade dörren, rann gröten ut i förstugan, och längre och längre ut på gatan.

.

.

- In genom dörren till nästa hus, och nästa; Överallt där dörrarna stod öppna, rann gröten in. – Gata upp och gata ner.

Flickans mor var alldeles utom sig av förfäran, och kunde inte komma ihåg, vad hon skulle hejda den med för ord, utan grytan bara kokade och kokade och kokade.

- Då kom äntligen flickan hem. Och hon sade:” – Hör upp, gryta !”

Och strax slutade grytan att koka gröt.

Men den som hade något ärende till staden, den måste ta en stor slev och äta sig in där !

Slut

.

Information:

Denna småputtriga och tragikomiska tyska folksaga, som även kallas “Sötgröten”, eller “Grötgrytan”, har berättats från mun till mun i flera generationer. Och den finns i många olika versioner, från många olika länder. Kategorin som den här sagan tillhör, kan benämnas “Undersaga”, eller “Chimärsaga” på grund av sagans osannolika och lite övernaturliga inslag.

Sagan, som inte har någon känd upphovsman, heter på tyska “Der süße Brei” och på engelska, “Sweet porridge”, och den är tänkt som en stunds underhållning för vuxna, men den kan väl även användas som en barnsaga, då den ju har ett “lyckligt” slut ?

.

Faktakällor:

Nationalencyklopedin

.

Har du funderingar kring den här sagan, och vill kommentera, Klicka HÄR !


Du kanske också gillar: / You may also like: Title of the document .
SPARA I FIL / SKRIV UT, HÄR > - SAVE TO FILE / PRINT, HERE >
Gilla oss på Facebook / Like us on Facebook:
Läs artikeln ren, HÄR > / Simple version, HERE >

Permalänk till denna artikel / Permalink to this article:

http://kokthansogreta.nu/?p=7368

För att kommentera artikeln, klicka på den gröna knappen med det vita krysset på: / To comment this article, press the green button with the white cross on it:
     

ANNONSER / ADS:
.

.
.



KHOG/Ih Z 7 (670x250)

Räven och Pepparkaksflickan

.

( Fritt översatt och omgjord, från folksagan “The gingerbread man”. )

.

Det var en gång en liten gumma och en liten gubbe, som var mycket gamla. Gubben längtade , efter att få ha en liten dotter i huset igen.

- “En dotter ?”, sade makan. – “Är inte vi lite för gamla för sånt ?”

Men, gumman kunde se på maken, att han redan hade bestämt sej, och då var det ingen idé att säga emot !

Så därför sade hon:” – Du kan väl baka en liten pepparkaksflicka ?”

” – Vilken fantastiskt bra idé !”, hojtade gubben.

Gubben hängde på sig sitt förkläde, och tog fram alla ingredienserna, och rörde ihop dem i en bunke. Sedan kavlade han ut degen, och med en liten metallform, tryckte han ut pepparkaksflickan ur degen.

,

.

Han stoppade ned russin som ögon, gjorde en mun, mintpastiller till tänder, näsa, och med en kniv, ritade han klädesplagg på pepparkaksflickan. Sedan stoppade han in pepparkaksflickan i ugnen, för att hon skulle gräddas.

När äggklockan ringde, så gick gubben fram till ugnen och öppnade luckan.   Men, till deras stora förvåning, så låg inte pepparkaksflickan stilla på plåten,

utan – VIPPPSS, så hoppade hon ned från plåten, och ut igenom köksfönstret.

Gumman och gubben tittade förvånat efter henne, och ropade att hon måste komma tillbaka.

Men pepparkaksflickan brydde sej inte ett dugg om vad de ropade, utan sade bara:

.

” – Spring, spring, men ni kan ej,

hinna ikapp en pepparkakstjej !”

.

Pepparkaksflickan sprang så fort benen bar, först genom en gärdsgårdsgrind, och sedan ut på en stor äng, där en kviga gick omkring och betade.

Kvigan sade:” – Hörredu, tjejen. Stanna så att jag får ta mej en tugga av dej.”

Pepparkaksflickan, tyckte att kvigan var lite lustig, och svarade skrattande:” – Jag har sprungit ifrån både en gumma och en gubbe. Så då kan jag nog springa ifrån dej också…”.

.

” – Spring, spring, men ni kan ej,

hinna ikapp en pepparkakstjej !”

.

Kvigan sprang efter pepparkaksflickan så gott hon kunde, men insåg snart att det bara var att ge upp. – Flickan var raskare !

På sin språngmarsch mötte så pepparkaksflickan en häst, och hästen sade:  – Stopp, stanna opp ! Jag vill ta mej ett stycke av dej !”

Pepparkaksflickan tyckte att hästen var humoristisk, och hon skrattade och sade:” – Nu har jag sprungit ifrån en gumma och en gubbe, en kviga, och nu är jag på god väg att springa ifrån dej också !”

Pepparkaksflickan ropade:

.

” – Spring, spring, men ni kan ej,

hinna ikapp en pepparkakstjej !”

.

Hästen gav sej av i vild galopp, men kunde ändå inte springa ifatt pepparkaksflickan.

.

.

Därefter mötte pepparkaksflickan två joggare, som stannade till mitt i steget, och bad om att få ta en tugga.

Men icke ! – Pepparkaksflickan gled smidigt förbi dem, och sade skrattande:

” – Nu har jag sprungit ifrån en gumma och en gubbe, en kviga, och en häst. Och nu, baskemej, springer jag ifrån er två också !

.

” – Spring, spring med benen kvicka,

- Men ni kommer aldrig ikapp en pepparkaksflicka !”

.

- De två joggarna sprang det snabbaste de kunde, men lyckades ändå inte hinna upp pepparkaksflickan.

Tids nog kom så pepparkaksflickan fram till en älv, och hon var tvungen att där stanna. – För nog kunde hon springa alltid, – men simma, det var det värre med !

Dold bland svingande pilträd, satt en räv, som hade sett alltihop. Räven gick varsamt fram till pepparkaksflickan, och sade med vänlig blick:

” – Oroa dej inte, lilla pepparkaksflicka ! – Jag skulle aldrig i min vildaste fantasi kunna äta opp dej. Jag har redan ätit en kalkon och en kyckling idag. Och jag känner mej så mätt i magen. – Vill du att jag skall hjälpa dej över ?”

“- Det är klart jag vill.”, svarade pepparkaksflickan, och såg bakom sig, alla som hon sprungit ifrån, – Gumman och gubben, kvigan, hästen, joggarna, allihop närmade de sig bakifrån.

Räven, som såg snäll ut, satte svansen i vädret och sade:

” – Hoppa upp på min svanstipp ! – Jag ska simma över till andra sidan älven, med dej.”

Så pepparkaksflickan hoppade upp på rävens svanstipp, och räven började simma iväg, bort från ledet av förföljare.

Efter en stund sade räven:

” – Nu orkar jag inte hålla upp svansen längre, utan låter den sjunka ned i vattnet. – Vill du inte bli blöt, så får du stiga ned på min rygg istället.”

.

.

Så den lilla pepparkaksflickan satte sig på rävens rygg, och såg bakom sej, raden av alla som jagade henne.

Efter en stund sjönk även rävens rygg ned i vattnet, och räven sade:

” – Pepparkakor klarar väl inte av att bli våta, va ?”

” – Nej, det stämmer”, svarade pepparkaksflickan.

Räven sade:”- Kom då och sätt dig på min nos. Där är du trygg !”

Pepparkaksflickan gick och satte sej på rävens nos.

.

När de nästan kommit fram till andra sidan älven, visade det sig att räven inte alls var snäll, utan hela tiden bara velat äta upp den lilla pepparkaksflickan.

Så räven slängde upp henne i luften, för att hon skulle landa i rävens mun.

Men, då reagerade pepparkaksflickan blixtsnabbt, och tog ett skutt, bort från rävens nos, och över till andra sidan älven.

.

Så klarade sej då pepparkaksflickan till slut. – Hon som var kvickare än gumman och gubben, kvigan, hästen, och joggarna,

- Och kvickare än räven !

.


Du kanske också gillar: / You may also like: Title of the document .
SPARA I FIL / SKRIV UT, HÄR > - SAVE TO FILE / PRINT, HERE >
Gilla oss på Facebook / Like us on Facebook:
Läs artikeln ren, HÄR > / Simple version, HERE >

Permalänk till denna artikel / Permalink to this article:

http://kokthansogreta.nu/?p=7157

För att kommentera artikeln, klicka på den gröna knappen med det vita krysset på: / To comment this article, press the green button with the white cross on it:
     

ANNONSER / ADS:
.

.
.



KHOG/Ih Z 7 (670x250)

Sagan om pepparkakspojken (Gingerbread man)

_____

Obs ! Denna saga har ett negativt slut !

.

- Nu ska du få höra en saga, som någons farfars mormor berättat för en liten flicka, för en väldig massa år sedan.

Det var en gång en liten gubbe, och en liten gumma, som bodde i en liten stuga i utkanten av en stor skog.

De hade varit ett mycket lyckligt gammalt par, om det inte vore för en sak:

- De hade inga barn !

Om det verkligen var något de önskade sig, så var det ett litet barn.

En dag, när den lilla gumman bakade pepparkakor så skar hon ut en pepparkakspojke ur degen, och lade in honom i ugnen.

När hon efter en stund gick fram till ugnen och öppnade ugnsluckan, för att se om pepparkakan var färdiggräddad, så hoppade pepparkakspojken ut.

- Pepparkakspojken började springa så fort han kunde, och den lilla gumman ropade på sin make till hjälp. Gumman och gubben började springa efter pepparkakspojken, men de kunde inte hinna upp honom.

Snart kom pepparkakspojken fram till en lada full av skördesarbetare. Han sade till dessa:

.

” – Jag har sprungit ifrån en liten gumma och en liten gubbe. Och jag kan sannerligen springa ifrån er också !”

Sedan började skördesarbetarna att springa efter honom. Men trots att de sprang så fort benen bar dem, kunde de inte hinna ifatt pepparkakspojken.

.

kokthans1

.

Han fortsatte att springa, och tids nog kom han fram till en äng full av slåtterarbetare. Han ropade åt dem:

.

” – Jag har sprungit ifrån en liten gumma, en liten gubbe, och en massa skördesarbetare. Och jag kan sannerligen springa ifrån er också !”

Slåtterarbetarna försökte springa ifatt pepparkakspojken. Men de lyckades inte.

.

Pepparkakspojken fortsatte att springa och efter en stund, kom han fram till en ko. Han ropade till henne:

.

” – Jag har sprungit ifrån en liten gumma, en liten gubbe, en massa skördesarbetare, och ett helt gäng slåtterarbetare. Och jag kan sannerligen springa ifrån dig också !”

Men, trots att kossan startade på en gång, kunde hon inte hinna upp pepparkakspojken.

.

Så mötte pepparkakspojken en gris. Och han ropade till grisen:

.

” – Jag har sprungit ifrån en liten gumma, en liten gubbe, en massa skördesarbetare, ett helt gäng slåtterarbetare, och en ko. Och jag kan sannerligen springa ifrån dig också !”

Nog sprang grisen allt, men kunde för det inte hinna ifatt pepparkakspojken.

.

.

Pepparkakspojken sprang, tills han råkade träffa på en räv. Och till räven, sade han:

.

” – Jag har sprungit ifrån en liten gumma, en liten gubbe. En massa skördesarbetare, ett helt gäng slåtterarbetare, en ko. Och en gris. Och jag kan sannerligen springa ifrån dig också !”

Sedan började räven att springa. Och nu hör det ju till saken att rävar kan springa väldigt fort.

Så räven hann snart upp pepparkakspojken, och började äta upp honom.

Nu sade pepparkakspojken:

.

” – Herregud, jag är uppäten till en fjärdedel !” Och sedan sade han:

” – Jag är uppäten till hälften.” Och därpå:

” – Jag är uppäten till tre fjärdedelar.”

Och slutligen sade pepparkakspojken:

” – Jag är helt uppäten.”

.

- Och det var det sista han sade.

.

Slut

.

Information om sagan:

Den här amerikanska, kumulativa folksagan, av okänd upphovsman, hittades första gången nedtecknad i Scribner´s barntidning “St. Nicholas Magazine” år 1875. Redaktör för tidningen, var vid denna tidpunkt Mary Mapes Dodge.

Folksagan, som gått i muntlig berättartradition från generation till generation, är unik, så tillvida att det är en människoliknande pepparkaka, som är huvudperson. Men, temat “mat som flyr”, är i sig inget nytt, i folksagor.

The gingerbread man, eller The gingerbread boy, som bygger mycket på rythm och repetition, finns i många olika versioner och den är betecknad som en Aarne Thompson type 2025-folksaga.

Sagan har ju ett negativt slut, det vill säga, huvudpersonen blir uppäten av räven. – Men man kan ju trösta sig med att det går att baka hur många nya pepparkakspojkar som helst !

.


Du kanske också gillar: / You may also like: Title of the document .
SPARA I FIL / SKRIV UT, HÄR > - SAVE TO FILE / PRINT, HERE >
Gilla oss på Facebook / Like us on Facebook:
Läs artikeln ren, HÄR > / Simple version, HERE >

Permalänk till denna artikel / Permalink to this article:

http://kokthansogreta.nu/?p=7224

För att kommentera artikeln, klicka på den gröna knappen med det vita krysset på: / To comment this article, press the green button with the white cross on it:
     

ANNONSER / ADS:
.

.
.



KHOG/Ih Z 7 (670x250)

LÄS FLER ARTIKLAR...> / READ MORE ARTICLES...> »

Nav./Exit:

 Läs / Read

 Meny/Menu

 Bookmark

 Stop scroll

 Hem/Home

 Print / Save

 Appar

 Apps

 bing >

 DuckGo >

 facebook >

 Google >

 hitta.se >

 Merinfo >

 Privatelee >

 Spotify >

 Wikipedia >

 YAHOO! >

 Yandex >

 YouTube >

O
p
e
n

-

A
P
P
S

-

C
l
o
s
e
© Kokt Hans o Greta.nu