Använder du en mobil enhet ? - dubbelklicka i detta område, så blir texten större ! Do you use a mobile unit ? - For larger text, doubleclick in this area !
Info om häxor
.
Varning ! Denna text innehåller otäcka våldsskildringar
.
Vad är en häxa ?
Ordet “Häxa” kan ha några olika betydelser, och man tror att ordet härstammar från det fornhögtyska “Hagazussa”, där första stavelsen betyder “hage”, eller “hägn”, och den andra stavelsen ungefär “ryttarinna”.
Och gör man en fri översättning, skulle man kunna säga att “gärdsgårds-ryttarinna”, är den innebörd som tyskarna lagt in i termen.
Ordet “häxa” har funnits sedan slutet av 1400-talet, men i Sverige började vi inte använda ordet förrän i början av 1600-talet, även om själva tron på häxliknande företeelser är betydligt äldre än så.
I den gamla folktron, som härleds ända tillbaks till medeltiden, ansåg man en häxa (1) vara en ond varelse, manlig eller kvinnlig, som stod i nära förbund med Djävulen, och som utövade otillåten och skadlig magi.
- Häxorna fick korna att “sina” på mjölk, det kallades att häxorna med hjälp av mjölkharar “stal mjölklyckan” från sina grannar. Häxorna orsakade missväxt och sjukdomar.
Många anser till och med att de tidiga ödesgudinnorna “erinyerna” och andeväsendena “holdorna” och “valkyriorna” var ett slags häxor. Men även de så kallade “schamanerna”, anses av en del, vara en sorts häxor.
Även spökvarelserna “strigorna”, och “harpyorna”, samt de kvinnliga demonerna “empusorna” och “lamiorna”, har betraktats som en sorts häxor.
- Den katolska kyrkans definition av ordet häxa, var “en människa som hade avfallit från Gud.”
Men ordet “häxa” (2) har också i alla tider, använts om äldre kloka människor som har ett socialt avvikande beteende, som med hjälp av örter och avkok, handpåläggning, eller tarot-kort, hjälper människor att bli fria från sjukdomar.
Vissa forskare hävdar att dessa två olika varianter av häxor, egentligen är samma häxor, sedda med ett negativt, respektive ett positivt synsätt. Svart och vit magi, talar man ju ibland om…
Tron på häxor har funnits i alla tider, och hos alla folk, och vår store diktare Carl Jonas Love Almquist, har en gång i tiden illustrerat häxornas otäcka öden, på sitt eget sätt, i den kända dikten “HÄXAN I KONUNG KARLS TID”. (*Läs dikten i slutet av sidan.)
Och även i våra dagar lever begreppet “häxa” kvar, då våra påskkärringar, ju är någon sorts häxor. Och i media använder man ordet “häxjakt”, för att beskriva det absurda drev som politiker, företagsledare, eller artister, kan utsättas för i pressen. .
.
Hans och Greta-häxan
Den häxa som finns beskriven i “Sagan om Hans och Greta” stämmer inte in på den egentliga folktrons uppfattningar om häxor. Utan den häxa som barnen Hans och Greta möter vid pepparkakshuset, är snarare en gammal otäck dam, som är kannibal, och med stor sannolikhet också psykopat, i alla fall med våra ögon sett. (Det var inte i alla länder olagligt, eller ens omoraliskt, att ‘plåga’ och äta upp barn, i det medeltida feodalsamhället.)
- Denna förmänskligade häxa, livnär sig på att baka pepparkakor; hon har till och med byggt ett helt hus av pepparkakor och övriga godsaker, men vill, som omväxling i kosthållningen, och på grund av ren girighet, även ugnsbaka och äta upp människor.
I bröderna Grimms nedteckning av “Hans och Greta” ( 18 versioner, från 1810-1857 ), hålls häxans ockulta, och magiska egenskaper tillbaka, till fördel för häxans psykopatiska och kannibalistiska egenskaper, kanske för att det skulle passa bättre in i sagans sensmoral ?
Detta överensstämmer också med den brittiska synen på Hans och Greta-häxan, där man ibland kallar henne “a hideous old crone”, som ungefär betyder “En anskrämlig gammal ragata”. .
.
Äldre folktrons häxor
I den gamla folkkulturen, som är mycket äldre än Grimms “Hans och Greta”, ansåg man att häxor flög på smorda kvastar, eller på getabockar, iväg till Blocksberg, eller “Blåkulla”, som det också kallades, där häxorna höll orgier, eller häxsabbater tillsammans med Djävulen. Även Pilatusberget i Schweiz, och det isländska vulkanberget Häcklefjäll, har förekommit som fiktiva destinationsplatser för världens häxor.
I Sverige sade man att de flög till Blåkullen i Marstrand, eller till ön Jungfrun i Kalmarsund, eller till vilken annan plats som helst, som såg “blå” ut på håll.
Häxorgierna påstods ha sexuella syften; man kallade dem “fruktbarhetsriter”, där häxorna dansade “otuktsdanser” med satan, och med naturandar, fauner, silvaner och med demoner, så kallade “Incubi-” och “Lucubi Succubi-demoner”, vilka även kunde befrukta häxorna.
Det sägs också att Djävulen hjälpte häxorna med allt som hörde det vardagliga livet till. – Smörkärning, höhässjning, eller att tillreda hemliga brygder. Och häxor förknippas ofta med djuren råtta, apa, och svart katt, och med Djävulens hjälp kunde häxorna också förvandla sig till dessa djur.
- Detta är en företeelse som kallas för “phantasticum”.
.
.
Vad var häxprocesserna ?
Häxprocesserna (Inkvisitionen), var en period från 1200-talet och fram till cirka 1760, men med en blomstringstid från och med 1480-talet, då man tillfångatog människor, som misstänktes vara häxor, och ställde dem inför rätta, ibland med bränning på bål som straff. Ordet “Inkvisition”[=undersökning, granskning] syftar på den religiösa organisation, som med början i staden Toulouse år 1229, ville rensa bort kätteriet från Katolska kyrkan.
- Människor som man av någon anledning inte gillade, eller som hade “avfallit från Gud”, fick då stämpeln “kättare” (Häxa). Och detta beteende, att sätta en “stämpel” på människor, finns väl kvar även i vårt, moderna samhälle. – Hur många är det inte som fått orden “pedofil”, “rättshaverist”, “kommunist”, “Pingstvän” eller “alkoholist” slängda i ansiktet ?
- Är dessa “stämplar” nutidens häxprocesser, månntro ?
I Sverige brändes cirka 300 häxor på bål, i synnerhet i slutet av 1600-talet, och framförallt i landskapen Bohuslän, Östergötland, Dalarna, Uppland och Gästrikland.
Och det var mycket lätt att bli anklagad för häxeri. Det räckte med att någon var avundsjuk på en, rädd för en, att man var ovanligt vacker, eller att man var förståndsnedsatt, för att man skulle bli stämplad som häxa.
Och ingen var heller immun mot att bli anklagad för kätteri. Inte ens kungligheter. Den blivande drottning Elisabet I av England, var bara en hårsmån ifrån att bli bränd på bål för kätteri, efter att hon kraftigt tagit avstånd från katolicismen. Men Elisabets halvsyster, Maria I, räddade henne i sista stund, genom att vägra skriva på en fullmakt.
Kyrkan, som ända från början varit kritisk till häxor, skulle ge sitt fulla stöd till alla dessa processer, – särskilt som det i bibeln står:”En trollkvinna skall du icke låta leva” ( GT, andra Mosebok, 22:18 ).
Inkvisitörerna Jacob Sprenger och Heinrich Institoris skrev en tydlig instruktionsbok, - Häxhammaren, 1485-87 (Latin: Malleus Maleficarum), för hur man utför en häxprocess, och deras far - Påven, Innocentus den VIII, stödde denna instruktionsbok, och den kom, tillsammans med den föregående boken Summis desiderantes, att användas som bannbulla i stora delar av Europa.
Reformationen, som pågick under denna tid, var heller ingen positiv motkraft till häxbränningarna. Tvärtom, – Martin Luther yrkade själv på dödsstraff för häxeri – samtidigt som också han, paradoxalt nog, anklagades för just detta.
.
- spreds som en löpeld
En häxprocess kunde gå till så, att en kvinna, eller en man, blev “angiven” av vem som helst, till exempel av en granne, för att vara kättare. Den som blev anklagad för kätteri, hade mycket svårt att komma levande ut från rättegången, eftersom man ansågs skyldig, tills dess man själv kunde bevisa motsatsen. – Alltså tvärtemot dagens moderna rättssystem.
I rättegången lät man den anklagade genomgå “vattenprovet”.
- Den åtalade slängdes bunden ned i vattnet. Flöt människan, var hon en häxa, och bålet väntade. Sjönk människan, så var hon oskyldig. Fast då avled hon oftast av drunkning istället.
Förföljelsen av “häxor” spred sig som en explosionsartad löpeld över hela världen och 100 000-tals människor – 80 % kvinnor – blev ställda inför rätta och brända på bål. En av dessa människor, var den engelske advokaten James Bainham, som blev bränd som kättare år 1532. Hans sista ord till åskådarna var:
“-O, ni papister ! Skåda ! Ni söker under. Här kan ni nu se ett under. Ty i denna eld känner jag ej mer smärta än om jag befann mig i en dunbädd, utan det är för mig som en rosenrabatt.”
- I Sverige var vi dock, i motsats till många anglosaxiska länder, så “omtänksamma” att vi, med några få undantag, halshögg den dömde innan bålet tändes. Halshuggning räknades som ett mer humant sätt att dö på än bålbränning, eftersom själva bålet ofta tog sig dåligt, och elden brann långsamt upp över kroppen, och det tog lång tid för den dödsdömde att nå medvetslöshet.
I det protestantiska Sverige, nådde häxbränningarna sin höjdpunkt mellan åren 1668 och 1676, under den Luthersk-ortodoxa tiden, då Karl den XI var kung.
Därefter klingade förföljelserna långsamt av, bland annat tack vare att klarsynta personer som Urban Hjärne, Gustaf Rosenhane och Martin Brunnerus, trädde fram och gav rationella förklaringar till de flesta häxbekännelser, och kallade, kritiskt, häxprocesserna för “självsuggestioner”. – Detta samtidigt som världen också i övrigt, genomgick en omvälvande upplysningsprocess och förändring.
Dock var Holland det första land att avskaffa häxprocesserna, inte Sverige.
.
Varför startade dessa häxjakter ?
Den sista rättegången vi hade i Sverige mot misstänkta häxor, hölls 1757, då några kvinnor från Dalarna, efter att de torterats av rätten, “erkänt” att de flugit till Blåkulla och dansat sexuella danser med djävlarna, läst “Fader vår” baklänges, samt läst de tio budorden utan negationer (?!). – Detta var straffbart för bara 250 år sedan !!!
Som tur var, så frikändes kvinnorna vid häradstinget i Leksand i november 1757. Och både domare Pehr Eckman och mannen som anklagat kvinnorna, lärgossen Erik Johansson, straffades med, det för den tiden ovanliga straffet fängelse och med böter, för att de behandlat kvinnorna illa.
- Den sista riktiga bålbränningen av “häxor” i Sverige skedde år 1704, medan lagen om dödsstraff för häxeri kvarstod ända fram till 1779.
Häxprocesserna startade, av att ett slags “masspsykos” spred sig bland befolkningen. Masspsykosen, eller besattheten, som man också kan kalla den, bottnade i att allmänheten,”folket” kände missunnsamhet, rädsla, och främlingshat mot varandra, och detta ledde till att tron på både verkligt och inbillat häxeri kunde få grogrund.
Men, även hallucinationer av olika droger som befolkningen använde, kunde ha haft inverkan när man anklagade varandra för häxeri. – Då främst drogerna Atropin, Hyoscyamin, och Skopolamin, som framställdes ur växterna Bolmört, Belladonna, och Spikklubba. Av dessa giftiga alkaloider kunde man få raseriutbrott, få känslan av att “kunna flyga”, eller bli sexuellt upphetsad. – Om man överhuvudtaget överlevde, det vill säga.
Den religionshistoriska förklaringen av fenomenet “häxa”, uppstod redan under förkristen tid, då befolkningen sammankopplade religion med trolldom.
Och då var det förstås lätt att förvilla sig ut i periferin, och fantisera ihop de mest absurda och perversa saker, rörande häxor, kätteri, och hemliga kultförbund i fruktbarhetsfrämjande syfte.
Det ovanliga med den europeiska häxtron, var emellertid att kyrkan i flera hundra år, samtidigt som den förföljde religiöst oliktänkande, även stödde förföljelsen av “häxor”. Och en förklaring till det kan vara att kyrkan brottades med en förlegad och motsägelsefull trosuppfattning. – Kyrkan hängde helt enkelt inte med i utvecklingen.
.
Inkvisitionen – en fråga om makt ?
Vissa forskare hävdar att Inkvisitionen egentligen startades för att det höga prästerskapet, tillsammans med övrig maktelit inom Katolska kyrkan, kände sina positioner hotade av kättarna, och att de därför måste rensas bort. Kättarna ansågs ju kunna hjälpa människor som hade djupa psykologiska problem, genom att utöva “samtalsterapi” med andekraft, eller med hjälp av olika dekokter, och så vidare.
Dessa förmågor såg man nog med lite avundsjuka ögon på, ifrån kyrkans håll, särskilt som man ifrån kyrkans sida, ofta ansåg att det räckte med att be en bön, eller läsa i katekesen, för att bli av med sina personliga problem. – Därför, med hjälp av så kallade “bullor” mot kättarna, försökte Katolska kyrkan desperat att behålla sin makt.
.
..
Nutida Häxprocesser och Häxjakter – 3 exempel
Man kan säga att “häxprocesserna” fortfarande pågår.
1953 hade Arthur Millers klassiska dramatragedi “Häxjakten” premiär. (Eng: The Crucible). Pjäsen handlar om de häxprocesser som ägde rum i Massachusetts Bay-provinsen i Amerika på 1600-talet. Teaterstycket spelas fortfarande, av olika ensembler, runt om i världen.
Även en Hollywoodfilm har nyligen gjorts på häxjaktstemat, “Hansel and Gretel: Witch Hunters”, med Jeremy Renner och Gemma Arterton i rollerna som Hans och Greta. Storyn i filmen är att Hans och Greta, femton år efter att de råkat ut för den giriga häxan i pepparkakshuset, nu vill jaga och sätta dit ännu fler häxor. Filmen, som är en action/skräck-komedi, är skriven av Dante W. Harper och Tommy Wirkola, och har spelats in i Braunschweig och i Potsdam-Babelsberg i Tyskland.
- Och journalistbloggen Kokt Hans o Greta.nu ( som du nu är inne på ) jagar och hänger ut “verklighetens häxor” och bränner dem på bål. – utan rättegång. Men det är en verbal bålbränning det handlar om, och det är mest företeelser som hängs ut, inte så många privatpersoner.
.
Så: Häxjakten fortsätter…..
.
Fakta hämtade från: Kunskapens bok, Nordisk familjebok, Skattkistan, Hemmets konversationslexikon, Religion och liv, Häxor och häxprocesser, Deras sista ord, Våra giftiga trädgårdsväxter, Wikipedia och filmerna “Bathory” (Jakubisko), och “Elizabeth” (Kapur).
- – -
“Häxan i Konung Karls tid“
Här uppå berget ligga gummans svarta knotor:
hon, som i våras här brann uppå bål.
Nu skall du få höra sagan om röda elden:
höra huru gumman i bålet satts, att brinna.
Gumman, hon tog vita stickor av furu.
Men sina stickor satte hon i en mur.
Sakta hon steg till muren och ur stickorna
darrhänt mjölkade hon åt barnena små.
Men utur rika prästens ko var den söta mjölken.-
Barnena fingo stå vid modrens bål.
.
- Om du vill läsa mer ingående om häxhistorien, har du här en bra länk till “Unga faktas häxsida”.
Du kanske också gillar: / You may also like:
SPARA I FIL / SKRIV UT, HÄR > - SAVE TO FILE / PRINT, HERE >