Använder du en mobil enhet ? - dubbelklicka i detta område, så blir texten större ! Do you use a mobile unit ? - For larger text, doubleclick in this area !
“Jättestugan, vars tak bestod av bara ostar” – Folksaga !
Bearbetad efter del II av Gunnar Olof Hyltén-Cavallius och George Stephens nedteckning av folksagan “Kärringen som vart stekt i ugnen”.
.
Långt borta på ett berg uti skogen, bodde en elak trollpacka som tyckte mycket om att äta barnakött.
Hon brukade därför täcka sin stuga med ostar, för att med dessa locka dit små gossar och flickor som vandrade omkring i nejden.
Och när hon hade lockat till sig ett par barn, stekte hon dem i ugnen och åt sedan upp dem.
Nära invid trollpackan, bodde en fattig torpare som hade en son och en dotter.
Eftersom det nu var knappt om mat i huset, sade torparen en dag till sina barn att gå ut i skogen och plocka bär.
Syskonen gick iväg, och kom slutligen till det höga berget.
Här fick de se stugan, vars tak enbart bestod av ostar.
Då samrådde barnen med varandra, och beslöt att de hemskt gärna skulle vilja äta lite av de läckra ostarna.
.
Pojken prövade sin lycka, och kröp sakta upp på taket.
Men när trollkärringen hörde ljudet av pojken, ropade hon:
- »Vem är det som knaprar på mitt tak ?»
Pojken svarade med späd röst:
- ‘Det är bara Guds små änglar, Guds små änglar.’
— »Knapra då i frid !» svarade trollpackan.
Pojken grep så en hop ostar, och kom sedan ned oskadd till sin syster.
Andra dagen vandrade torparbarnen åter till berget; men nu ville flickan nödvändigtvis följa med sin bror till trollpackans stuga.
Barnen är på väg till trollpackans hus för att äta ost
Pojken ställde sig på tvären; men det hjälpte föga.
När de nu kom upp på stugtaket och började att plocka utav de ljuvliga ostarna, ropade trollkärringen:
- »Vem är det som knaprar på mitt tak ?»
Pojken svarade med späd stämma:
- »Det är bara Guds små änglar, Guds små änglar.»
- ‘Och Jag, Jag’, tillade flickan.
Då fick trollpackan plötsligt makt över de bägge barnen, så att taket brast och barnen föll huvudstupa ned i stugan.
- »Ja, det är visst och sant, att ni är vackra Guds små änglar», sade kärringen, när barnen trillade ned genom taket.
Hon lade till: »Det var bra; nu får jag mig en god stek.»
.
En stund senare frågade trollpackan:
- »Hur slaktar er mor sina svin ?»
- ‘Jo, hon sticker dem med en kniv’, sade flickan.
- »Nej», rättade brodern, »hon lindar en knippa garn om deras hals.»
— ‘Så vill jag också göra’, svarade trollkärringen.
Hon rullade därför ihop en knippa garn och lindade om pojkens hals, varefter denne föll till marken som om han vore död.
- »Är du död nu ?» frågade trollpackan.
- ‘Ja’, svarade pojken.
- »Nej», kontrade kärringen, »du är väl inte riktigt död, för då skulle du ju inte prata…»
.
Pojken svarade:
- ‘Jag pratar, därför att min mor alltid hade en sed att inte slakta sina svin förrän de blivit gödda.»
— »Så vill jag också göra», sade trollpackan.
Kärringen tog nu de bägge barnen och stängde in dem i en jordkällare.
En stund senare frågade hon:
- »Hur göder er mor sina svin ?»
- ‘Med avfall och djurfoder’, sade flickan.
- ‘Nej’, rättade pojken, ‘hon göder dem med nötkärnor och söt mjölk.’
— »Så vill jag också göra», svarade trollpackan.
En dag gick kärringen till jordkällaren för att se om barnen var vid gott hull.
- »Stick ut fingret,» ropade hon, »så att jag kan känna om ni är nog gödda.»
Flickan gjorde som kärringen sagt; men pojken sköt hastigt undan systern, och räckte istället fram en trädgren.
Trollpackan kände på den, och sade:
- »Ni är alldeles för magra; jag vill göda er ytterligare någon tid.»
Hon gav dem därefter dubbelt så mycket nötkärnor och söt mjölk som förut, så att de hade mycket mer än de mäktade att äta.
Efter några dagar gick kärringen åter till jordkällaren för att se om syskonen var tillräckligt feta.
- »Stick fram ett finger», ropade hon, »så att jag får känna på ert hull.»
Pojken räckte nu fram en kålstjälk, som han hade hittat i jordkällaren.
Trollpackan skar itu stjälken med sin kniv och tänkte att barnen nu var riktigt feta.
Hon tog dem därefter med sig till stugan, vars ugn var varmeldad och allting redo för att steka dem.
.
Nu sade trollpackan att ett av syskonen skulle sätta sig på brödspaden.
Då gick flickan fram och ville göra som kärringen sagt,
men pojken stötte undan henne, och satte sig själv på brödspaden.
När så trollpackan skulle skjuta in honom i ugnen, betedde han sig mycket fumligt och trillade av varje gång kärringen fattade tag i skaftet.
Trollpackan blev ordentligt argsint över detta; men pojken var illmarig, och bad så innerligt artigt att hon själv skulle sätta sig på brödspaden och visa honom,
- så skulle det lyckas bättre nästa gång.
Kärringen gick med på hans begäran och satte sig på brödspaden,
men pojken var genast på alerten, fattade skaftet, sköt häxan in i ugnen och stängde ugnsluckan.
Torparbarnen tog nu allt gods som fanns i stugan och återvände glädjestrålande till sin far.
.
Men jag vet visserligen inte om trollpackan är tillräckligt stekt än, för knappast lär väl någon ha öppnat ugnsluckan för att se efter !
- Slut -
.
Information om folksagan
Den här folksagan “Jätte-stugan, vars tak bestod av bara ostar”, är en av de många översättningar som gjordes i början av 1800-talet, av bröderna Grimms saga “Hans och Greta”. Just den här versionen av sagan är försvenskad och uppges komma från Uppland.
Sagan finns med i Gunnar Olof Hyltén-Cavallius och George Stephens sagoantologi “Svenska folksagor och andra äventyr”.
.
Du kanske också gillar: / You may also like:
SPARA I FIL / SKRIV UT, HÄR > - SAVE TO FILE / PRINT, HERE >