Använder du en mobil enhet ? - dubbelklicka i detta område, så blir texten större ! Do you use a mobile unit ? - For larger text, doubleclick in this area !
“Den stekta trollpackan” – svensk/tysk saga
..från år 1825. Översatt till svenska och moderniserad, efter bröderna Grimms folksaga “Hänsel und Gretel”. Länk till den svenska originalversionen, skriven med ålderdomlig svenska, längst ned på sidan.
.
Lars och Stina var bror och syster, och var ganska fattiga barn,
för deras föräldrar hade ännu flera barn, och hade sällan råd att låta dem äta sig mätta.
Därför måste Lars och Stina plocka smultron i skogen, vilka de åt till ett stycke bröd, och en del bar de till staden för att sälja, och lämnade pengarna åt sina föräldrar.
En gång gick de så till skogen; men den dagen var smultronen ganska sällsynta.
De begav sig allt längre och längre in i den mörka skogen, och slutligen visste de ej mer var de var, eller åt vilket håll de skulle vända sig.
Då det nu redan var långt lidet på kvällen, plågades de av en förskräcklig ångest och gruvlig hunger.
Men hastigt fann de en liten vacker hydda på en grön plats, och då de kom dit, bestod väggarna av vetebrödsdeg, taket var av äggpannkakor, fönsterrutorna av vitt kandisocker, och fönsterkarmarna av smålandsost.
De hungriga barnen frågade inte efter vem huset tillhörde, och om de hade lov att äta av det,
utan eftersom de var så hungriga, bröt de loss vad de kunde, och åt.
Men detta skulle ha kunnat avlöpa rätt olyckligt för dem.
För då de som bäst bröt loss en fönsterruta av socker, hörde de som om någon hade sjungit med en fin röst.
.
Knasper, knusper, knitt;
Vem knaspar huset mitt
.
Då blev barnen förskräckta, släppte sockerskivan, och ville springa sin kos.
Men i detsamma kom en liten, mycket gammal gumma ut ur stugan.
Hon var ganska skrynklig och hopkrupen och sade ganska vänligt:
Ack, stackars barn !
Säkert har ni gått vilse: kom in till mig, skall ni få något till bästa.
Då de nu kom in, gav gumman dem nötter och äpplen, mjölk och vetebröd och därtill gott vin.
Då blev barnen ganska glada och kände sig därefter rätt trötta.
Gumman hade redan tillrett två mjuka sängar åt dem, i vilka de lade sig och sov rätt gott.
Men gumman var en otäck trollpacka, som på allt sätt fiskade efter små barn, slaktade dem, och åt upp dem,
ty för varje barn som hon åt upp, blev hon tre år yngre.
På detta sätt hade hon blivit mer än tusen år gammal.
Men hon kunde enbart få makt med sådana barn, som hon kunnat förföra till något ont; över alla andra hade hon ingen makt.
.
Folksagans titel
“Den stekta trollpackan” / utgiven 1825 / efter “Hänsel und Gretel”
Folksagans titel
.
Hon hade just därför byggt brödhuset, på det barnen skulle nedbryta något därav, och hade de inte gjort det, så skulle hon ingenting kunnat göra dem.
Tidigt följande morgon, steg den elaka käringen upp och stängde in gossen i en järnbur,
därpå väckte hon Stina, och sade:
Upp med dig, tjuvunge !
Gör upp eld, gå efter vatten och sätt på grytan.
Din bror har jag redan satt in i järnburen,
där skall du fodra honom, tills han blir duktigt fet, då jag skall slakta honom.
Ack ! Hur grät inte den stackars flickan, men det hjälpte inte brodern.
Alla dagar måste hon koka god mat åt honom och trösta honom, och själv hade hon dock ingen tröst.
Trots att trollpackan ofta besåg gossen, blev han inte fetare.
Däröver blev trollpackan ledsen, och beslöt nu att först äta upp flickan.
Så här hade nu fyra veckor förflutit.
Då sade käringen en morgon:
Upp flicka, till ditt arbete,
i dag skall bror din slaktas, om han vore aldrig så mager;
.
Jag kan nu inte vänta längre; jag skall emellertid göra deg, så att vi skall få bröd.
Om ett par veckor slaktar jag även dig.
Stina kunde nu förgås av ångest; men hon måste bära vatten till degspadet, under det att den gamla, eldade bakugnen.
Stina suckade till den gode Guden och bad honom om hjälp för sig och sin bror.
Nu ropade gumman:
Kom hit, och se efter om brödet är väl gräddat; mina gamla ögon kan inte mer se det.
Sätt dig på brödspaden, så skall jag lyfta upp den och då kan du gå in i ugnen och se om brödet är gräddat.
Flickan förstod käringens elakhet ganska väl, och sade:
Sådant har jag aldrig förr gjort, och vet inte hur jag skall bära mig åt.
Gumman måste nu göra det före, för att visa henne, och satte sig därför på brödspaden.
Stina var stark, för hon hade måst vänja sig vid styvt arbete, och trollpackan var förtorkad och lätt.
Stina sköt henne långt in i ugnen, och då hon ville tillbaka, stötte hon åter in henne med brödspaden, slog därpå igen ugnsluckan, så att hon på ett ynkligt sätt in i ugnen blev stekt.
Nu sökte Stina upp nyckeln till järnburen och släppte ut sin bror.
.
Bloggens namn…
Bloggens namn…
.
Då blev barnen ganska glada, och tackade den gode Guden, och åt sig nu för första gången efter en lång tid med glädje mätta, och tog sig även en duktig matsäck att ha med sig på vägen.
Därpå genomsökte de noga hela huset och fann en mängd pärlor och ädla stenar, vilka de tog med sig hem åt sina föräldrar.
Sedan begav de sig på vägen och kom snart till bekanta ställen, så att de innan kvällens slut åter var hemma.
Och föräldrarna blev så glada, så utomordentligt glada.
Åtta hela dagar hade de sökt barnen, och då de inte fann dem, blev de ganska bekymrade till sinnes.
Nu hade de dem åter hos sig,
och dessutom hade de fört med sig åt dem så mycket att de därför skulle ha kunnat köpa sig en stor herrgård, och kanske, ännu mycket mera.
.
SLUT
.
Övrig info
Den här sagan, “Den stekta trollpackan”, som är utgiven på Emanuel Bruzelius boktryckeri i Uppsala, var kanske den första svenska översättningen av bröderna Grimms folksaga “Hans och Greta” ?
Vi har med försiktighet moderniserat språket, från gammalstavning (fram till år 1906) till nystavning (efter år 1906), så att innehållet i sagan skall komma fram tydligare.
- Och tagit bort verbens pluralböjelser, “Woro“, och ersatt dessa med “var”, och tagit bort substantivens pluralböjelser, “föräldrarne“, och bytt ut dem mot “föräldrarna“.
Vi har också slopat alla tyska dubbel-s (ß) som finns i originalsagan, och som var så vanliga i typsnittet fraktur, som sagan skrevs i.
Vi har även tagit bort alla dubbel-v (w), och moderniserat det instabila ä-ljudet, exempelvis i orden “jernbur” och “derföre”, till att istället bli de modernare orden “järnbur” och “därför”.
Samt tagit bort de ljudande h-na, i exempelvis “hwar”, “hwilket”, och “hwarest”, och bytt ut dem mot de modernare orden “var”, “vilket”, och “vari”, samt ändrat lite på ordföljden, så att innehållet i sagan skall komma fram renare.
Om man jämför den tyska versionen av “Hans och Greta”, utgiven år 1812, med denna version, så kan man slås av två tydliga skillnader. I “Den stekta trollpackan”, har man verkligen tonat ned föräldrarnas skuld till att barnen gått vilse i skogen, och låtit barnen gå ut i skogen på eget initiativ. I denna saga så lyder texten: “En gång gick de så till skogen; men den dagen var smultronen ganska sällsynta.”
Detta kan ju göra det lättare att få till ett positivt slut på sagan, då det framkommer att föräldrarna har letat efter barnen i åtta dagar, men inte hittat dem ?
- I bröderna Grimms version, så liksom “vallar” föräldrarna barnen ut i skogen, och slutklämmen i “Hans och Greta” -”Fadern jublade när han än en gång fick se dem”, gör ju att man får en lite fadd smak i munnen…
I denna saga, framkommer det ju också tydligare, att trollpackan planerar att tillaga Stina först (innan hon tillagar Lars), genom att det i sagan står: “…Däröver blev trollpackan ledsen, och beslöt nu att först äta upp flickan.” Och “Om ett par veckor slaktar jag även dig.“ Dessa motiv framkommer inte lika tidigt i bröderna Grimms version, utan där förklaras det först i samband med att häxan och Greta samtalar med varandra framme vid ugnen.
- Om namnen Lars och Stina -
Lars, som har namnsdag den 10 augusti, är en kortform av latinets “Laurentius” – Den lagerkrönte. Lars är det tredje vanligaste mansnamnet i Sverige, och i den här sagan så används det gissningsvis på samma sätt som bröderna Grimm använde namnet Hans, nämligen som “en person ur befolkningen – vilken som helst”, typ som “SvenneBerka”.
Och Stina, som är en kortform av namnet Kristina (”Den kristna kvinnan”), var även det, ett vanligt namn i början av 1800-talet. Vi hade bland andra den svenska skådespelesrskan Stina Stockenstam, och den 210 centimeter långa samekvinnan “Stor-Stina”.
Fram till år 2001, hade Stina namnsdag samtidigt som Kristina, den 24 juli, men efter år 2001 så ströks tyvärr Stina ur almanackan. Stina är det cirka 70:onde vanligaste kvinnonamnet i Sverige, och används i den här sagan, måhända på samma sätt som namnet Greta, nämligen som “en person ur befolkningen – vilken som helst”.
- Om “Kandisocker” -
Ordet “kandisocker”, som beskrivs i sagan, är ett slags godis, som i huvudsak består av kristalliserat rörsocker. Godiset har stora, gulbruna kristaller, i olika storlekar.
“Kandisocker” är mycket gammalt, och man har hittat det i Persien och i Indien, där man hängde ned trådar i övermättat socker, kring vilka sockerkristallerna växte.
( Fakta från uppslagsverken “Slå upp”, “Norstedts svenska ordbok”, och “Wikipedia”)
.
.
HÄR kan du läsa sagan i original, på 1800-tals svenska
http://kokthansogreta.nu/hog/?p=32
.
Du kanske också gillar: / You may also like:
SPARA I FIL / SKRIV UT, HÄR > - SAVE TO FILE / PRINT, HERE >