Kokt Hans o Greta.nu » “HANS OCH GRETA”- originalsagan, från 1812

Kokt Hans o Greta.nu

Välkommen till webbplatsen "Kokthansogreta.nu" - En journalistisk webbplats, startad år 2009, som består av konsumentjournalistik, litteratur, kåserier, och molnbaserade appar !

Welcome to our website "Kokthansogreta.nu" - A journalistic website, started in 2009, composed of consumer journalism, literature, columns, and cloud-based apps !


KHOG/Ih Z 2 (982x120)

    Annons/Ad:

“HANS OCH GRETA”- originalsagan, från 1812

Hela “first edition” på svenska ( Nedtecknad av bröderna Grimm )

.

OBS ! Den här sagan är mycket grym ! OBS

.

Vid en stor skog bodde en fattig skogshuggare, som hade det så knapert, att han knappt kunde ge sin hustru och sina två barn - Hans och Greta, mat för dagen.  Till slut blev situationen helt ohållbar, och han visste inte vart han skulle vända sig om råd.

En kväll när han låg till sängs och ältade alla sina problem, sade hustrun till honom: “Hör nu, min käre man. Tidigt i morgon bitti tar vi barnen, ger dem var sin brödbit, och leder dem mitt in i den djupaste skogen. Där tänder vi en brasa åt dem, och överger dem,

- för vi kan inte längre försörja dem.”

“Nej, kvinna”, sade mannen, “Jag kan inte förmå mig till att sätta ut mina egna barn i skogen, där alla vilda djur snart skulle slita dem i stycken.”

“Om du inte går med på det…”, sade kvinnan, “…så kommer vi allesammans att svälta ihjäl”, och hon gav honom ingen ro förrän han hade veknat och gett med sig.

Barnen, som fortfarande var vakna för att de var så hungriga, hade hört allt som modern sagt till fadern.

Greta trodde att det var ute med henne, och hon började att gråta ynkligt, men Hans sade: “Sjssssss, Greta, och oroa dig inte. – Jag vet nog råd.”

Med det klev han upp ur sängen, drog på sig sin lilla jacka, öppnade nedre halvdörren och smög ut.

.

Det var månklart ute, och de vita kiselstenarna blänkte som var de silvermynt. Hans böjde sig ned och fyllde jackfickorna med kiselstenar, – så många han fick plats med.

Sedan gick han tillbaks in och sade: “Oroa dig inte, Greta. Sov nu lugnt.” Varpå han själv gick och lade sig och sov.

Före soluppgången nästa morgon, kom modern och väckte dem, “Stig upp nu, barn. Vi ska ut i skogen, här är en liten bit bröd. – Ta väl vara på den och spara den till middagen.”

Greta lade brödet under sitt förkläde eftersom Hans fickor var fulla av kiselstenar, och sedan gav sig allesammans av ut i skogen.

När de hade vandrat en bit så började Hans att gång på gång stanna till och se sig om mot huset.

Fadern sade: “Hans, varför stannar du hela tiden och tittar tillbaka ? Koncentrera dig nu, och försök att följa med oss.”

“Åh, pappa, jag kan se min vita kattunge, som sitter på taket och vill säga adjö till mig.”

Modern sade: “Din dumsnut, det är inte är din kattunge. Det är morgonsolen som skiner på skorstenen.”

Dock hade Hans inte tittat efter sin kattunge, utan hade istället tagit upp de blanka kiselstenarna ur fickan, och strött ut dem på stigen.

.

Sagans titel

“HANS OCH GRETA” – Ursprungsversionen / First edition / 1812

Sagans titel

.

När de hade kommit mitt inne i skogen så sade fadern, “Barn, gå och samla ihop lite trädgrenar, så att jag kan göra upp en eld åt oss så att vi slipper frysa.”

Hans och Greta samlade ihop några kvistar, och lade i en stapel, som blev hög som ett litet berg.

De tände elden, och när den hade tagit sig ordentligt, så sade modern, “Lägg er ned vid brasan och sov. Vi kommer att gå in i skogen och hugga grenar. Vänta tills vi kommer tillbaka och hämtar er.”

Hans och Greta satt vid elden till middagstid, då de åt sitt bröd.

De satt ända till kvällen, men modern och fadern återvände aldrig, och ingen kom för att hämta barnen.

När det hade blivit mörkt så började Greta att gråta, men Hans tröstade: “Vänta ett slag, tills månen går upp.”

När månen hade gått upp, tog han Greta i handen.

Kiselstenarna, som låg där och gnistrade som nypräglade mynt, visade dem vägen.

De gick hela natten, och i dagbräckningen, var de åter vid sin fars hus.

.

Fadern blev överlycklig när han fick se sina barn igen, för han hade egentligen aldrig velat överge dem. Mamman låtsades att hon också blev glad, men innerst inne var hon istället arg.

Efter ett tag var det återigen slut på bröd i huset, och en kväll hörde Hans och Greta modern säga till fadern, “Barnen fann vägen tillbaks en gång, – och jag lät gå för det, men nu finns det återigen bara en halv limpa bröd kvar i huset. I morgon måste de djupare in i skogen, så att de inte kan hitta hem. – Annars är det ute med oss.”

Mannen blev mycket tung till sinnes, och han kände att det hade varit bättre att dela den sista biten bröd med barnen, men eftersom han hade gått med på det en gång, kunde han ju inte säga nej nu heller.

Hans och Greta hörde föräldrarnas samtal…

Hans steg upp, och skulle till att samla kiselstenar igen, men när han kom fram till ytterdörren, märkte han att modern hade låst den.

Trots det så tröstade han Greta och sade: “Du kan lugnt gå och lägga dig, kära Greta. – Gud kommer att hjälpa oss.”

Tidigt nästa morgon fick de sina små brödbitar, som till och med var ännu mindre än förra gången.

På väg in i skogen, smulade Hans sönder sitt bröd i fickan, och blev ofta stående helt stilla, för att slänga smulor på marken.

.

Webbplatsens namn…..

Webbplatsens namn…..

.

- “Varför stannar du och vänder dig om hela tiden ?” sade fadern. “Fortsätt gå rakt fram.”

- “Åh ! Jag kan se min duva sitta där på taket. Den vill säga adjö till mig.”

“Din dumsnut”, sade modern, “det är inte din duva. – Det är morgonsolen som skiner på skorstenen.”

Men Hans smulade sönder sitt bröd, och strödde ut det på stigen.

Modern tog dem djupare in i skogen än de någonsin varit tidigare.

Där uppmanades de att somna i skenet av en stor brasa, och föräldrarna sade att de skulle komma och hämta dem senare på kvällen.

Vid middagstid delade Greta sitt bröd med Hans, eftersom Hans hade strött ut allt sitt bröd på stigen.

Dagen gick, och så gjorde även kvällen, men ingen kom för att hämta de stackars barnen.

Hans tröstade Greta och sade, “Vänta tills månen går upp. Då kommer jag att kunna se brödsmulorna som jag strött ut, och de kommer att visa oss vägen tillbaka hem.”

.

Månen gick upp, men när Hans tittade efter smulorna, så var de borta. De många tusentals fåglarna i skogen, hade hittat smulorna och pickat upp dem.

Hans trodde att han fortfarande skulle kunna finna vägen hem, och han och Greta gav sig iväg, men de blev snart helt vilse i den väldiga ödemarken.

De gick hela natten och hela nästa dag, och sedan somnade de, fullständigt utmattade. De gick hela påföljande dag också, men de kunde inte hitta ut ur skogen.

De var förfärligt hungriga, för de hade bara ätit några små bär som växte på marken.

På den tredje dagen hann de vandra ända till middagstid, innan de kom fram till ett litet hus, byggt helt och hållet av bröd och med tak gjort av pepparkakor, och med fönster gjorda av genomskinligt socker.

“Låt oss sitta ner och förse oss”, säger Hans. “Jag skall ta mig en bit av taket, och du Greta, kan väl ta en bit av fönstret. Det är nog sött och gott för dig.”

Hans hade ätit en bit från taket, och Greta, ett par runda fönsterrutor, och hon hade precis brutit ut en till, när hon hörde en vänlig stämma inifrån huset ropa:

.
- Svara utan att ljuga,

vem knaprar på min stuga ?

.

Sagans titel

“HANS OCH GRETA” – Ursprungsversionen / First edition / 1812

Sagans titel

.

Hans och Greta blev så vettskrämda, att de släppte allt de hade i händerna, och plötsligt fick de se en urgammal liten gumma, stappla ut genom dörren.

Hon nickade med huvudet och sade: “Åh, ni välsignade barn, var kom ni ifrån ? Följ med mig in, så kommer inget farligt att hända er.”

Hon tog dem vid handen och ledde dem in i huset.

Där serverade hon dem en god måltid, – pannkakor med socker på, äpplen och nötter, och hon bäddade i ordning två små sköna sängar till dem.

Hans och Greta gick till sängs, och tyckte att de rent av var i himmelriket.

Men den gamla kvinnan var egentligen en elak häxa, som bara lurade barn till sig.

- Hon hade byggt ett hus av bröd, bara för att locka barn till sig och om hon lyckades fånga ett, skulle hon döda det, koka det och sedan äta upp det, och för henne var det en riktig högtidsstund,

så hon var överlycklig över att Hans och Greta hade funnit sin väg till henne.

Tidigt nästa morgon, innan barnen hade vaknat, steg häxan upp, gick fram till deras sängar och tittade på dem där de låg så fridfullt.

“De kommer att bli en riktig munsbit”, tänkte hon.

.

Häxan tog Hans och lade honom i en trång inhägnad, och när han vaknade upp så fann han sig själv i en bur, instängd som en hundvalp, och han kunde bara röra sig några få steg.

Häxan ruskade på Greta och skrek: “Stig upp, din latmask ! Hämta vatten. Gå in i köket och laga något att äta. Din bror är inlåst i den trånga inhägnaden där. Jag skall göda honom, och när han är fet nog så skall jag äta upp honom, och nu skall du mata honom. “

Greta blev förskräckt och började att gråta, men hon var tvungen att göra det som häxan begärde.

Hans fick den bästa mat man kunde tänka sig varje dag, så att han skulle bli fet, men Greta blev bara tillstucken några kräftskal.

Varje dag sade den gamla kvinnan: “Hans, stick ut ditt finger, så att jag kan känna om du är fet nog.”

Men Hans stack alltid ut ett litet kycklingben istället, och häxan undrade varför han aldrig lade på sig något hull.

När fyra veckor hade gått så sade hon en kväll till Greta, “Skynda dig att hämta vatten. Oavsett om din bror är fet nog eller inte; I morgon ska jag slakta honom och koka honom. Under tiden skall jag förbereda degen, som vi skall tillreda på samma gång. “

Med sorg i hjärtat hämtade Greta vattnet som Hans skulle kokas i.

.

Webbplatsens namn….

Webbplatsens namn….

.

Nästa morgon var Greta tvungen att gå upp tidigt för att göra upp eld, och hänga upp kitteln med vatten i.

“Passa det tills det kokar”, sade häxan. “Jag skall tända i ugnen, och lägga in brödet i den.”

Greta stod i köket och grät tårar av blod, och tyckte att det varit bättre om de vilda djuren i skogen hade slukat dem, för då skulle de åtminstone ha fått dö tillsammans, och inte så här kvalfullt.

Och hon själv skulle inte ha måst koka det vatten som hennes älskade bror skulle dö i, och hon bad: “Käre Gud, rädde oss arma barn.”

Sedan ropade den gamla gumman, “Greta, kom hit till ugnen.”

Och när Greta kom dit så sade gumman, “Titta in och kontrollera om brödet är fint brungräddat; mina ögon är dåliga, och jag kan inte se så långt.

Om inte heller du kan se så långt, så kan du sätta dig på brödspaden, och jag kan skjutsa in dig, så att du kan kika runt därinne. “

Men när Greta väl kommit in, var häxans plan att stänga ugnsluckan, baka Greta i den heta ugnen, och äta upp även henne. Det var vad den elaka häxan planerade, och det var därför hon hade ropat på Greta.

.

Men Gud lät Greta förstå detta, så Greta sade: “Jag vet inte hur man gör. Visa mig först. - Du sätter dig på brödspaden, och jag knuffar in dig.”

Så den gamla kvinnan satte sig på brödspaden, och eftersom hon var så lätt, sköt Greta henne ända längst in i ugnen, sedan stängde hon snabbt ugnsluckan och satte för en järnhasp.

Den gamla kvinnan började gråta och kvida inuti den heta ugnen, men Greta sprang iväg och den gamla kvinnan måste ömkligen brinna upp.

Greta sprang till Hans, och haspade upp gallerdörren.

Hans skyndade sig ut, och de kysste varandra och var överlyckliga.

Hela huset var fyllt med ädelstenar och pärlor, och de fyllde sina fickor med dessa, och sprang sedan ut ur huset och hittade vägen hem.

Fadern jublade när han än en gång fick se dem, för han hade inte haft en lycklig sekund sedan de försvann, och nu var han en rik man.

- Dock hade modern dött.

.

- Slut –

.

Information

I den här översättningen av den första upplagan av Hänsel und Gretel, har jag av estetiska skäl, och för att det inte skall bli så många upprepningar, översatt namnet Hänsel, till Hans, och namnet Gretel till Greta, trots att det ju egentligen bör vara Lille Hans och Lilla Greta.

Jag hoppas att man förstår att barnen är små, trots att det inte står utskrivet.

- Vill du läsa en annan upplaga av sagan, där barnens namn är översatta till “Lille Hans” och “Lilla Greta”, så kan du läsa den slutliga revideringen – Final edition, från 1857 – HÄR.

.

.


Du kanske också gillar: / You may also like: Title of the document .
SPARA I FIL / SKRIV UT, HÄR > - SAVE TO FILE / PRINT, HERE >
Gilla oss på Facebook / Like us on Facebook:
Läs artikeln ren, HÄR > / Simple version, HERE >

Permalänk till denna artikel / Permalink to this article:

http://kokthansogreta.nu/?p=9884

För att kommentera artikeln, klicka på den gröna knappen med det vita krysset på: / To comment this article, press the green button with the white cross on it:

Andra läser också: (Others also read):

     

ANNONSER / ADS:
.

.
.



KHOG/Ih Z 7 (670x250)

Mer på samma ämne: (More on the same topic):

.
Sök vad du vill: / Search what you want: .

Andra närbesläktade ämnen: / More related topics:

.

Skicka in en kommentar: / Leave a Reply:


KHOG/Ih Z 8 (622x250)

Sök i svenska Wikipedia:
Search english Wikipedia:

-----
Sök synonymer:
Search synonyms:

-----
Sök bilder:
Search images:

-----
Sök i Youtube:
Search Youtube:


Gå till artikelns start, här > / Go to Top, here >

Gå till menyn, här > / Go to Menu, here >




Annons/Ad:



Nav./Exit:

 Läs / Read

 Meny/Menu

 Bookmark

 Stop scroll

 Hem/Home

 Print / Save

 Appar

 Apps

 bing >

 DuckGo >

 facebook >

 Google >

 hitta.se >

 Merinfo >

 Privatelee >

 Spotify >

 Wikipedia >

 YAHOO! >

 Yandex >

 YouTube >

O
p
e
n

-

A
P
P
S

-

C
l
o
s
e
© Kokt Hans o Greta.nu