Använder du en mobil enhet ? - dubbelklicka i detta område, så blir texten större ! Do you use a mobile unit ? - For larger text, doubleclick in this area !
“Den giriga ekorren” – svensk folksaga
..Nedtecknad av journalisten Richard Gustafsson, på 1870-talet.
.
En ekorre bodde inuti en stor ek.
Ingången till hans bostad var mycket trång, men den som väl kom dit in, fick se ett stort rum.
Ekens stam var nämligen ihålig från det ställe där de första grenarna sträckte ut sig i rymden, och ända ned mot roten.
Det var ett präktigt förrådsrum för nötter och ekollon, men det behövdes också väl, ty ekorren, som bodde där hade fått i sitt sinne att ju mer han kunde samla, dess större glädje skulle han till sist få njuta i livet.
Runt omkring eken så växte en hel skog av hasselbuskar, med de allra präktigaste nötter på.
Med skäl, kunde man därför tycka att ekorren hade de bästa utsikter att kunna ta sig fram i världen, och att han gärna skulle unna andra att plocka av det rika förrådet.
Han tyckte dock inte att det var nog ens för honom, ensam.
Det riktigt skar honom i hjärtat, när han fick se någon annan ekorre komma till hasselskogen och ta någon nötklase.
Då skyndade han alltid att jaga bort inkräktaren. – Ensam ville han vara om skatterna.
Från den stund, då ekorren lämnade far och mor, som bodde på andra sidan ängen, så började han att dra saker till sitt bo.
.
Allt, som han ansåg ha något värde, tog han vara på och gömde i ekens stam.
“Du arbetar på din bosättning, kan jag se”, kvittrade en liten domherre, som satt på en av ekens kvistar och med huvudet på sned, betraktade ekorrens flitiga arbete.
“Ånej”, sade ekorren. “Det är gott, om jag kan skaffa mig vad jag behöver för att äta mig mätt.”
“Å”, sade domherren, och klippte med ögonen, “du har allt mycket smått och gott där inne i eken.”
“Det är ej sant”, ropade ekorren ivrigt.
“Jag har ingenting.
Sprider du ut om mig, att jag äger något, så skall jag bita huvudet av dig, om jag får fatt på dig.”
“Nå nå, inte så häftigt, kära granne !” Svarade domherren. “Jag trodde att du arbetade så flitigt, emedan du tänkte hålla bröllop snart.”
“Jag, fattiga stackare, har inte alls råd att gifta mig”, sade ekorren. “Men, kära vän”, återtog domherren, “om du skaffar dig en bra maka, så skall hon hjälpa dig att göra livet glatt för dig.”
“Nej, nej”, ropade ekorren, “det vore en olycka för mig.
.
Sagans titel
“Den giriga ekorren” – av Richard Gustafsson
Sagans titel
.
Jag kan ju knappt reda mig själv.”
“Säg inte så !” Sade domherren, som med glädje tänkte på maka och ungar, i sitt lyckliga bo.
Emellertid så sprang ekorren sin väg, och började åter sitt arbete.
När den tiden kom, att nötter och ekollon blev mogna, så arbetade ekorren från solens uppgång, och till sena kvällen.
Han unnade sig icke någon ro, utan sprang och hämtade den ena nöten efter den andra, och kastade ned den i sitt visthus inne i eken.
Ofta smakade han icke en bit mat på hela dagen, och då kvällen kom, och han satt där inne på hela nöthögen, nändes han ofta ej ta sig ett gott skrovmål, utan gick ut för att stilla sin hunger med några frön, och annat ätbart, som han kunde komma över.
När han sedan, trött och mätt, kom åter till hemmet, så kände han sig rätt belåten då han märkte att han redan ägde så mycket, att han skulle behöva dagar endast för att hinna räkna alla nötterna.
- “Riktigt lycklig blir jag dock inte, förrän jag får boet fullt”, tänkte han, där han satt och såg på sina rikedomar, till dess han somnade.
Men helt lugnt kunde han inte sova.
Han vaknade ofta för att se efter, att ingen skulle komma och ta något ifrån honom.
.
En dag, på senhösten, så kom på besök till honom, en gammal ekorre, som hade blivit biten av en hund, så att han inte längre kunde hoppa i träden för att skaffa sig föda.
Därför gick han omkring till alla ekorrar i skogen för att be om hjälp till den kommande vintern.
Alla gav den gamla krymplingen något.
Men, när han kom till den rikaste av dem alla, som hade nästan hela förrådshuset fullt av de präktigaste nötter, så fick han blott snäsor.
“Jag…”, sade den rika ekorren, “…har trälat och släpat för den lilla smulan, som jag nu har, men den räcker dock inte på långt när till, åt mig.
Jag kan visst inte slösa bort något åt tiggare och landstrykare.”
Den stackars krymplingen måste gå utan att ha fått någon hjälp, och den rika ekorren kände sig riktigt glad, när krymplingen var borta.
Frosten kom, och ännu rastlösare arbetade ekorren.
Han hade nu endast så stort utrymme kvar, att han själv nätt och jämt kunde få plats i tomrummet.
Men också detta, ville han fylla.
Så bar det av ut igen uppför gren och nedför gren, bort och hem igen.
.
Sagans titel
“Den giriga ekorren” – av Richard Gustafsson
Sagans titel
.
En kväll, just då vintern stod för dörren, hade han boet fullt, ända upp till ingången. Ja, så fullt att han själv måste sitta utanför.
Nu var alltså den stunden inne, då den rika ekorren hoppades få känna sig riktigt lycklig.
Han försökte också att göra det, men det ville icke lyckas.
Visserligen så kände han en viss belåtenhet inom sig vid tanken på de många tusen nötter, som låg inne i trädstammen, men han frös så att han skakade, ty det var bistert kallt på kvällen.
Fram på natten, så blev han nästan alldeles stel.
Gärna skulle han ha velat krypa in i boet, men för att få rum så måste han kasta ut något av nötterna, och det nändes han inte.
Han kände sig sjuk och i behov av hjälp, men ingen levande varelse fanns i hans närhet, ty han hade skrämt bort alla, med sin snålhet.
Kölden tog till, och ekorren blev allt sjukare och sjukare.
Slutligen ville han offra något av sina skatter, för att få rum i boet, men nu var han för svag att krafsa bort nötterna.
Han måste sitta kvar på sin plats utanför boet, och där dog han i den tidiga morgonstunden.
Dagen därpå så flög domherren till den rika ekorrens släktingar, och omtalade vad som hade skett.
Dessa skyndade genast till den gamla eken, och delade mellan sig ekorrens skatter, vilka de snart förslösade.
.
- Slut -
.
Länkar
.
Diskussionsforum om girighet, på webbsajten “Vaken.se” HÄR
Information om nedtecknaren,- Richard Gustafsson, HÄR
Fakta om girighet, på webbplatsen “Wikipedia” HÄR
.
.
Du kanske också gillar: / You may also like:
SPARA I FIL / SKRIV UT, HÄR > - SAVE TO FILE / PRINT, HERE >