Använder du en mobil enhet ? - dubbelklicka i detta område, så blir texten större ! Do you use a mobile unit ? - For larger text, doubleclick in this area !
“Lycko-Hans” – Hela Grimms saga
.
I sju år, hade Hans tjänat hos sin husbonde, då han sade:
- Nu, herre, så är min tid här slut. Nu vill jag hem till min mor.
Ge mig min lön !
- Du har tjänat mig ärligt och troget, sade husbonden. Så som din tjänst var, så skall din lön också bli.
Och husbonden gav Hans en guldklimp, lika stor som Hans eget huvud.
Hans drog upp näsduken ur fickan, vecklade in guldklimpen, tog den på axeln, och gav sig iväg hemåt.
Bäst som han gick där, och hela tiden satte ett ben framför det andra, så fick han se en ryttare som kom travande, pigg och nyter på sin raska häst.
- Åh, sade Hans högt. Så härligt det måste vara att rida. Där sitter man som på en stol, stöter sig inte på någon sten, sliter inte på skorna, och kommer ändå framåt…
Ryttaren hörde honom, så han stannade, och ropade:
- Du, Hans, varför går du då till fots ?
- Jag är ju tvungen, svarade Hans.
Jag måste bära hem den här klumpen – det är visserligen guld, men jag kan inte hålla huvudet rakt, och den trycker så hemskt på axeln.
.
- Vet du vad ! Sade ryttaren. Vi byter. Jag ger dig hästen, och du ger mig guldklimpen.
- Hjärtans gärna, sade Hans, men jag kan tala om för er att ni får ett slit !
Ryttaren steg av, tog guldet och hjälpte Hans upp på hästen. Ryttaren satte tyglarna i händerna på Hans, och sade:
- När det skall gå riktigt fort, måste du smacka med tungan, och ropa “Hoppla”.
Hans var själaglad när han satt på hästen, och tog sig fram så lättvindigt.
Efter en stund, fick han för sig att det skulle gå fortare, och han började att smacka med tungan, och ropa “Hoppla” !
Hästen for i väg i trav, och innan Hans visste ordet av, var han avkastad, och låg i landsvägsdiket.
Hästen skulle ha skenat, om inte en bonde hade hejdat den.
Bonden råkade just komma vägen fram, och drev en ko framför sig.
Hans letade ihop armar och ben, och kravlade sig upp. Men han var förargad, och sade till bonden:
- Det är då rakt inget nöje att rida, särskilt inte på den här hästkraken, som kastar av en så att man kan bryta nacken.
.
Lycko Hans / Hans im Glück – Grimmbrothers
.
Aldrig mer sätter jag mig på den hästen igen !
Tacka vet jag er ko, som man kan gå helt makligt bakefter. Till på köpet har man säkert sin mjölk, för varje dag – och smör och ost.
Vad skulle jag inte ge, för att ha en sådan ko !
- Nåja, sade bonden, om ni gärna vill, så visst kan jag byta kon mot hästen.
Hans samtyckte med största förtjusning – och bonden svingade sig upp på hästen, och red därifrån.
Hans drev kon framför sig, i lugn och ro, och tänkte över sin lyckade affär.
- Om jag bara har en bit bröd – och det bör jag väl ändå kunna skaffa – så kan jag nu, så ofta jag har lust, lägga smör och ost på det.
Om jag är törstig, så mjölkar jag min ko, och dricker mjölk. Kan man mera önska sig !
När han kom till ett värdshus, slog han sig ner, och han var så glad att han åt upp hela matsäcken, både middagsmaten och kvällsmaten, och för sina sista slantar, beställde han ett halvt glas öl.
Sedan drev han kon vidare, hem mot byn, där hans mor bodde.
Hettan blev mer och mer tryckande ju närmare det led mot middagen, och Hans var mitt ute på en hed som räckte minst en mil till.
.
Då blev han så varm, att tungan klibbade fast vid gommen, av törst.
- Det är lätt avhjälpt, tänkte Hans. Nu skall jag mjölka min ko, och läska mig med mjölken.
Han band kon vid ett torrt träd, och eftersom han inte hade någon hink, så ställde han sin skinnmössa under. Men hur han än försökte, fick han inte fram en enda droppe mjölk.
Han bar sig så tafatt åt, att kon blev otålig till sist. Hon gav honom en spark i pannan med bakbenen, så att han trillade över ända, och inte visste var han var, på en lång stund.
Lyckligtvis, så kom just då en slaktare framåt vägen. Han drog en gris på en skottkärra.
- Vad skall det här föreställa ? skrek slaktarn, och hjälpte den stackars Hans upp.
Och Hans berättade vad som hade hänt.
Slaktaren räckte honom sin flaska, och sade:
- Ta er en klunk, så känns det bättre. Kon har nog ingen mjölk att ge, det är ett gammalt djur, hon duger på sin höjd till dragare, eller till att slaktas.
Oj, då ! Sade Hans, och strök håret ur ögonen.
.
Hans im Glûck / Lycko-Hans – Grimmbröderna
.
Vem kunde ha trott det ? Visst är det bra, när man kan slakta ett sådant djur- en sådan massa mat, det blir !
Men jag är inte så mycket för nötkött, det är inte nog saftigt.
Tänk, om man hade en gris !
Det smakar något det ! För att inte tala om korven !
- Men då skall jag göra er den tjänsten, sade slaktaren, att ge er grisen, och ta kon i utbyte.
- Må gud löna er för er vänskap ! Sade Hans, och överlämnade kon.
Slaktaren släppte loss grisen ur kärran, och räckte över repet, som den var bunden med.
Hans vandrade vidare, och tänkte på hur allt gick efter hans önskan.
Om han råkade ut för något förtretligt, så ordnade det ju strax upp sig igen…
Efter en stund, så fick Hans sällskap med en pojke, som bar en stor, vit gås under armen.
När de hälsat på varandra, så började Hans att berätta om sin stora tur, och om sina lyckade byten, och pojken berättade att gåsen skulle till ett barndopskalas.
- Lyft på den ! Fortsatte pojken, och tog den i vingarna. Känn så tung den är !
.
Men så har den också stått på gödning i åtta veckor.
Den som biter i den steken, får lov att torka bort flott på båda sidor om munnen.
- Ja, sade Hans, och vägde gåsen med handen. Den är tung, men min gris är inte så liten den heller.
Den andre tittade betänksamt åt alla håll, och ruskade på huvudet.
- Hör på, sade han, det står nog inte riktigt rätt till med er gris.
I den byn, som jag just gick igenom, hade en sådan här gris nyss blivit stulen ur byfogdens svinstia. Jag är rädd att det är den grisen, ni har här.
De har skickat ut folk, och det bleve inte nådigt för er, ifall de kom på er med grisen.
Ni åkte i häkte allraminst.
Stackars Hans blev förskräckt.
- Gud, sig förbarme ! Sade han. Ni har bättre reda på er här omkring. Tag min gris, och låt mig få er gås.
- Visserligen kan jag råka illa ut själv, sade pojken, men jag vill ändå inte bli skuld till er olycka.
.
Lycko-Hans / Hans im Glück - Grimmbrothers
.
Och han tog repet i handen, och drev hastigt bort grisen på en sidoväg.
Men Hans var fri från sin oro, och fortsatte hemåt, med gåsen under armen.
- När jag tänker rätt på saken, sade han för sig själv, har jag ändå tjänat på bytet.
Först den goda steken. Sedan allt flott som rinner ur den – det räcker att breda på brödet, i ett kvarts år. Och till slut den härliga, vita fjädern – den låter jag stoppa örngottskudden med, och sedan somnar jag nog ovaggad.
Åh, vad mor skall bli glad !
Då han hunnit till den sista byn, så stod där en skärslipare med sin kärra. Hjulet snurrade och han sjöng:
- Jag vässar saxar, och drar min slipsten så lätt, och vänder min kappa efter vinden, i ett.
Hans ställde sig att titta på, och till slut började han prata med skärsliparen.
- Ni har det väl bra, då ni är så glad medan ni arbetar.
- Ja, sade mannen, hantverket har guldgrund. En riktig skärslipare, är en man, som hittar pengar i fickan, så snart han sticker ner handen.
Men var har ni köpt den fina gåsen ?
.
- Den har jag inte köpt, jag har bytt till mig den mot en gris !
- Och grisen ?
- Den fick jag mot en ko.
- Och kon ?
- Den fick jag mot en häst.
- Och hästen ?
- För den gav jag en guldklimp, så stor som mitt huvud.
- Och guldet ?
- Ja, guldet, det var min lön för sju års tjänst.
- Ni har förstått att reda er hela tiden, sade skärsliparen.
Om ni nu också kan ordna så att pengarna klirrar i fickan, var gång ni reser er, då har ni gjort er lycka.
- Hur skall jag då bära mig åt ? frågade Hans.
- Ni måste bli skärslipare, som jag.
Det enda man egentligen behöver, är en slipsten, resten ordnar sig alltid.
.
Hans im Glûck / Lycko-Hans – Grimmbröderna
.
Här har jag en sten, som är lite skadad, men därför behöver ni inte heller ge någonting för den, utom gåsen. Är ni med på det ?
- Vilken fråga ! Sade Hans. Jag blir ju världens lyckligaste människa. Om jag har pengar, så fort jag sticker handen i fickan, vad har jag då för bekymmer mer ?
Han räckte gåsen till skärsliparen, och tog slipstenen i utbyte.
- Här, sade skärsliparen, och tog upp en vanlig, tung gråsten, som låg bredvid honom.
Här får ni en sten till, som är bra att ha. Mot den, kan ni bulta era gamla spikar raka.
Tag den, och var rädd om den !
Hans lyfte upp stenen, och gick vidare.
Han kände sig så nöjd, att ögonen lyste av glädje.
- Jag måste vara född med segerhuva, sade han högt. Allt vad jag önskar slår in, precis som för söndagsbarn.
Han hade varit på benen sedan tidigt på morgonen, så nu började han i alla fall bli trött. Han var hungrig också, för när han bytte till sig kon, hade han ju satt i sig hela matsäcken på en gång, mitt i glädjen.
Till slut, så måste han riktigt anstränga sig, för att komma vidare.
.
Han fick lov att vila titt och tätt, och stenarna tyngde förskräckligt.
Då kom den tanken för honom, att det skulle vara bra skönt att inte behöva bära på dem just nu.
Långsamt som en snigel, tog han sig fram till en källa – där tänkte han vila och läska sig med det kalla vattnet.
Men för att inte skade stenarna, när han satte sig ned, så lade han dem försiktigt bredvid sig, på brunnskanten. Sedan satte han sig ned, och böjde sig fram, för att dricka.
Då råkade han komma åt stenarna, och de plumsade ner, båda två. När Hans hade sett dem försvinna i djupet, rusade han upp i förtjusning. – Och sedan föll han på knä.
Med tårar i ögonen, tackade han Gud, som hade varit så nådig, och befriat honom från de tunga stenarna, och som hade gjort det på ett så bra sätt att Hans själv inte hade något att förebrå sig.
Dessa stenar, som bara hade varit ännu ett hinder för honom !
- Det finns ingen människa under solen, som är så lycklig som jag, ropade han högt.
Med lätt hjärta, och fri från alla bördor, sprang han nu hela vägen, tills han kom hem till sin mor.
- Ende -
.
.
Bakgrunden till namnet “Hans”
Man tror att namnet Hans, från början är ett tyskt namn, men att man främst använde det på personer, som man trodde härstammade från Sverige.
Man hör ibland även varianterna Hansi, eller Hänsel, och då kanske framför allt i de tyskspråkiga länderna. Dessa utvidgningar av namnet Hans, kanske används för att lägga en lite kärleksfull värdering på personen ?
Namnforskare har hittat personer som hette Hans redan på 1300-talet, och förmodligen var namnet Johannes den ursprungliga varianten av Hans.
Namnet, var i begynnelsen mest använt av borgerskapet och adeln, och i Danmark har namnet alltid varit populärt, och då med uttalet “Hanns“.
I både Danmark och Norge, är namnet så poppis, att de har döpt sin midsommar till “Sankt Hansaften”.
Hans, som sedan år 1901, har namnsdag på “Johannes döparens dödsdag” den 29 Augusti ( ej att förväxla med “Johannes döparens dag” den 24 juli ), blev modernt i Sverige på 1900-talet, och vi har många kända personer som heter Hans, bland andra Hans Rausing, Hans Wallman, Hans Josefsson och Hans Ernback.
Men, namnet har sedan dess dalat i popularitet,- i alla fall som tilltalsnamn, och numera är namnen Hannes, eller Hampus mer populära än namnet Hans. Dock är namnet Hans som andranamn, mycket populärt fortfarande.
Bröderna Grimm använde ofta namnet Hans, för att beskriva en no name-person, en “medelsvensson”, eller “en person, vilken som helst”, i sagorna. – Ungefär som vi i Sverige använder namnen Pelle, eller Kalle.
(Fakta från: Stora uppslagsboken, Prismas ordbok, och Compaktlexikon)
.
Analys av folksagan “Lycko-Hans”:
Dels kan man ju tolka den här märkliga folksagan så att Hans är lycklig för ‘det lilla’ han har just för stunden – och då är ju folksagans titel “Hans im Glück” väldigt passande.
- Hans behöver inte rikedomar för att känna sig lycklig, utan i princip räcker det med frisk luft och vackert väder, för att Hans skall känna sig nöjd. Men efter att ha läst sagan, undrar man ju om Hans behöver ens det ?
Det andra man kommer att tänka på, är att Hans verkar sakna förmåga att analysera sin tillvaro, och förmåga att tänka långsiktigt.
Även förmågan att sublimera och abstrahera, verkar ju helt och hållet saknas hos denne person.
Tänk om Hans hade insett att prylar kan ha ett kommersiellt värde, och att man kan använda guldet för att ‘köpa sig’ någon form av lycka.
- Skulle Hans ha känt sig lyckligare, om han hade insett det ?
Folksagan påminner ju, till viss del, om en annan av bröderna Grimms sagor – Hans och Greta – på det sättet att omvärlden som huvudpersonen stöter på, egentligen inte gör någonting för att hjälpa till, utan omvärlden bara “göder” ett ‘kortsiktigt gångbart’ beteende.
Man skulle kunna sammanfatta det med att ingen som huvudpersonen möter, tänker ur fler synvinklar, utan alla tänker bara linjärt, och “underblåser” huvudpersonens tankespår.
Man skulle kunna tolka det som att det är en sorts ansvarslös omgivning, full av “JA-sägare”.
Och man kan ju även fråga sig om man någonsin skulle kunna bli dömd för bedrägeri, mot en sådan person som Lycko-Hans, då ju en av grundprinciperna för att man skall kunna dömas för bedrägeri ju är att “offret har lidit skada”.
Det man kan fundera på, är vad man måste utsätta Lycko-Hans för, för att han skall “Lida skada” ?
.
Få en sammanfattning av sagan “Lycko-Hans”, på Wikipedia .HÄR
.
.
Du kanske också gillar: / You may also like:
SPARA I FIL / SKRIV UT, HÄR > - SAVE TO FILE / PRINT, HERE >