Använder du en mobil enhet ? - dubbelklicka i detta område, så blir texten större ! Do you use a mobile unit ? - For larger text, doubleclick in this area !
Rövarna i berget ( Grimm )
Svensk version av den tyska folksagan “Sesam, öffne dich !”
.
Det var en gång två bröder, som var mycket olika. – Den ene var så rik, att han åkte omkring i vagn, hade gäster i sitt hem två gånger i veckan, och alltid drack vin till sina måltider.
Men trots sina rikedomar, så gav han aldrig bort någonting.
Den andre brodern däremot, han var mycket fattig. Det värdefullaste han ägde var en gammal skottkärra, som han körde lump på.
De två bröderna träffades sällan, för den rike köpmannen ville inte ha någonting att göra med sin fattige släkting, och betraktade honom som en lumphandlare. – Så snart han såg sin yngre bror på gatan, så vände han bort blicken.
En dag, gick den fattige brodern till skogen för att samla ved, som han hoppades kunna sälja på marknaden.
Under de senaste månaderna hade affärerna gått mycket dåligt, och han var orolig för att han inte skulle kunna skaffa mat till sin familj.
.
Han gick i djupa tankar, utan att lägga märke till vart han gick.
Plötsligt stod han framför ett högt, kalt berg, och han kunde inte komma ihåg att han hade sett det förut.
Medan den fattige brodern, stod där och stirrade på det besynnerliga berget, fick han på avstånd se en grupp män, komma åt hans håll. “Det kan vara ett rövarband”, tänkte han, och fick bråttom att gömma sin skottkärra i snåren. – Sedan klättrade han själv upp i ett träd.
När männen kom närmare, såg han att de hade stora guldringar i öronen, och långa knivar instuckna i sina färggranna bälten.
Det var alls inget tvivel om att de var rövare.
Den fattige lumphandlaren var tacksam över att rövarna inte såg honom.
Till hans förvåning, så stannade rövarna framför berget. Deras hövding, en lång, bister man med svart skägg och glittrande ögon, ropade:
- “SIMSALABIM, BERG, ÖPPNA DIG !!!”
.
Rövarna i berget/Grimm – Sesam, öffne dich !
.
Och genast öppnade sig berget i en spricka på mitten. Den fattige brodern ville knappt tro sina ögon. Men han räknade rövarna som försvann in i berget. De var tolv stycken, och när alla hade kommit in, så stängde sig berget igen.
Darrande av både spänning och skräck, stannade den fattige brodern i trädet, tills berget efter en kort stund öppnades på nytt, och rövarna visade sig igen.
Var och en, bar en tung säck över axeln.
När alla tolv hade kommit ut, ropade hövdingen:
- “SIMSALABIM, BERG, STÄNG DIG!!!!”
Och berget stängde sig, och alla rövarna, var i ett nafs försvunna.
- “SIMSALABIM, BERG, ÖPPNA DIG !!!!!” Ropade så den fattige brodern.
Och berget öppnade sig.
- Vilken syn som mötte hans ögon, när han trädde in! Han stod i en grotta, som var fylld av skatter.
.
Guld och silver vällde ut, ur stora mässingsbeslagna kistor.
Ädelstenar, diamanter, rubiner, och pärlor, låg i prydliga högar på golvet, och där fanns alla möjliga sagolika smycken: Ringar, armband, och halsband, så vackra att de skulle passa på en kejsarinna.
Den fattige mannen höll andan, och det flimrade för hans ögon, av all denna prakt.
Så tog han sig samman, och började fylla fickorna med guldmynt ur en av kistorna.
När hans fickor var sprickfärdiga, tittade han längtansfullt på ädelstenarna, men var klok nog, att låta dem ligga.
Berget hade stängts bakom honom, men den fattige lumphandlaren hade inte glömt lösenordet, trots sin upphetsning.
- SIMSALABIM ! BERG, ÖPPNA DIG! Sade han. Och berget öppnade sig.
.
.
När han väl stod utanför, sade han:
- SIMSALABIM, BERG, – STÄNG DIG !!!!” Och berget stängde sig ännu en gång.
Aldrig hade väl vägen hem, varit så kort som nu, när han rullade sin skottkärra genom skogen. Alla hans bekymmer var över. För guldet som han hade hittat, skulle han köpa mat och kläder till sin familj, och det skulle ändå bli mycket över.
- Han skulle också kunna hjälpa några av sina vänner, som var ännu fattigare, än han själv var.
De följande månaderna, blev mycket angenäma för den fattige brodern och hans familj.
- Han flyttade till ett stort hus, köpte fina kläder till sig själv, sin hustru, och till sina barn, och var givmild mot alla sina vänner.
.
Han berättade ingenting om berget för någon annan än sin hustru, men en dag, kom hon till honom och sade:
- Käre make, nu har vi bara några få guldstycken kvar. Vad skall vi göra när de är slut ?
- Då går jag tillbaka till berget, svarade mannen. – Det är ingen fara, om jag håller noggrann uppsikt över rövarna. De har kanske inte ens saknat sitt guld.
- Tag då ett stort krus med dig den här gången, rådde hustrun. Det rymmer så mycket guld du behöver, dessutom vet du ju då hur mycket du har tagit !
Men, den fattige lumphandlaren ägde inget stort krus, och gick därför till sin bror, för att låna ett. Köpmannen blev genast nyfiken, och ville veta hur det hade gått till, när brodern hade fått det så bra ställt, och granskade avundsjukt hans nya dräkt.
Men, den fattige mannen ville inte svara på hans frågor, och till slut, måste köpmannen ge honom kruset ändå.
.
Rövarna i berget/Grimm – Sesam, öffne dich !
.
När den fattige mannen hade kommit in i berget, tog han bara av guldmynten fast han tyckte att grottan stod i lågor av de gnistrande juvelerna.
Med kruset fullt, gick han ut, stängde berget, med trollformeln, och skyndade sig hem.
Allt gick bra den här gången också. Han köpte både hästar, och en vagn, och körde till kyrkan varenda söndag med hustru och barn. Men han glömde inte de fattiga i staden, och hjälpte till att försörja flera familjer.
När nu så många fick del av hans pengar, var det ju inte underligt att de snart tog slut igen.
- Du måste låna kruset en gång till, sade hustrun. Det är nog bäst att du bara tar lite guld åt gången.
Den rike köpmannen, var nu grön av avund. När hans bror kom på besök, försökte han fråga ut honom på alla möjliga sätt, för att få reda på varifrån pengarna kom. Men den fattige brodern svarade bara med ett skämt, och det retade den andre brodern mycket !
.
- Nå, men säg mig i alla fall, varför du vill låna mitt stora krus ? skrek köpmannen till sist. – Har det något att göra med din goda tur ?
- Jag…hm…tänkte mäta upp säd, svarade den fattige brodern, som blev överrumplad av frågan.
- Då skall jag hämta det, sade köpmannen, och låtsades tro honom.
Men innan köpmannen gav kruset till sin broder, strök han lite tjära i botten, och viskade till sin hustru:
- Nu skall vi se vad som fastnar i tjäran ! – Jag är säker på att det inte blir några sädeskorn…”
Lumphandlaren tackade sin bror, och gav sig omedelbart iväg till berget.
För tredje gången hade han tur, och kom därifrån utan att rövarna såg honom.
När han var hemma igen, tömde han ut guldet, och bar tillbaka kruset till sin bror.
.
.
Men utan att han visste det, så hade ett guldmynt fastnat i tjäran, och det upptäckte förstås köpmannen genast.
- Nu måste du säga mig sanningen, sade köpmannen, och tittade sin yngre bror i ögonen.
- Om du inte talar om varifrån guldet kommer, så går jag till domstolen !
- Du kan ju vara en förklädd rövare !
Den fattige brodern förstod nu att han var avslöjad, och började berätta sin historia…
…- Man kan varken komma in, eller ut ur berget, om man inte känner till trollformeln, sade han till sist.
“Simsalabim”, är ett underligt namn på ett berg, – men så heter det, i alla fall.
- Du var en dåre, som inte tog för dig av diamanterna och rubinerna i stället ! utropade köpmannen.
.
- Jag tänker minsann inte vara lika dum, fortsatte han. Och sedan rusade han ut ur sitt hus.
Köpmannen hade inga svårigheter att hitta till berget, och han var så ivrig att komma in till skatten, att han fullkomligt glömde bort rövarna.
- “SIMSALABIM, BERG, ÖPPNA DIG !!” Ropade han.
Och berget öppnade sig på mitten.
- Han ljög alltså inte, min bror ! skrek köpmannen, när han fick se alla diamanterna, rubinerna, och pärlorna.
Så sniken, och ivrig var han att få fylla sin säck, att han nästan snubblade och föll, när han grep efter de dyra ädelstenarna.
Han arbetade som en galning, med att fylla säcken upp till randen, och sedan stoppade han fickorna så fulla, att de sprack !
Tiden glömde han alldeles bort, det enda han tänkte på, var skatten som fanns runtomkring honom.
.
Rövarna i berget/Grimm – Sesam, öffne dich !
.
När så köpmannen äntligen var säker på att han inte kunde få ner en endaste pärla till i säcken, vacklade han fram till grottans mynning, och ropade:
- “BIMSALASIM, BERG, ÖPPNA DIG !”
Men ingenting hände.
- Han hade glömt bergets rätta namn !
Nu blev den rike mannen plötsligt utom sig, och skrek:
- MILSALASIM, BERG, BALASIMSIM, MILSAMABIM! och ett dussin andra namn, men inte det rätta.
Köpmannen blev vit i ansiktet av förskräckelse, när han förstod att han satt som i en fälla. Vad hade han nu för nytta av sin nyfunna rikedom ?
Timmarna gick, och köpmannen blev alldeles hes av sitt ropande. Så till slut, fram emot kvällen, öppnades berget, och rövarna trädde in.
- Köpmannen skrek av förfäran, och föll på sina knän.
- Jaså, vi har fått fast tjuven! utropade rövarhövdingen. Nu kan vi få vår hämnd !
.
- Nåd! viskade den rike mannen. Det var inte jag som stal ert guld. Det var min bror. Låt mig gå, så skall jag visa er var han finns !
Men rövarna trodde honom inte, och man kan verkligen inte klandra dem för det.
- Köpmannens säck, och fickor, var ju fulla av guld och ädelstenar. Och eftersom rövarna var snabba med att ta till knivarna, så högg de av honom huvudet med detsamma !
När så köpmannen inte kom tillbaka, gissade hans bror att rövarna hade tagit honom.
I djupaste förtvivlan, skickade han efter sin brors änka, och erbjöd henne att få bo i hans eget hem.
Och från den dagen, tog han hand om henne. Men han gick aldrig mer till berget, utan sparade på sitt guld, som en klok man.
Med rövarnas guld, och med broderns pengar, klarade han sig mycket bra under resten av sitt liv.
.
- SLUT -
.
Vad tyckte DU .om sagan ?
.
Du kanske också gillar: / You may also like:
SPARA I FIL / SKRIV UT, HÄR > - SAVE TO FILE / PRINT, HERE >