Använder du en mobil enhet ? - dubbelklicka i detta område, så blir texten större ! Do you use a mobile unit ? - For larger text, doubleclick in this area !
Räven och Pepparkaksflickan
.
( Fritt översatt och omgjord, från folksagan “The gingerbread man”. )
.
Det var en gång en liten gumma och en liten gubbe, som var mycket gamla. Gubben längtade så, efter att få ha en liten dotter i huset igen.
- “En dotter ?”, sade makan. – “Är inte vi lite för gamla för sånt ?”
Men, gumman kunde se på maken, att han redan hade bestämt sej, och då var det ingen idé att säga emot !
Så därför sade hon:” – Du kan väl baka en liten pepparkaksflicka ?”
” – Vilken fantastiskt bra idé !”, hojtade gubben.
Gubben hängde på sig sitt förkläde, och tog fram alla ingredienserna, och rörde ihop dem i en bunke. Sedan kavlade han ut degen, och med en liten metallform, tryckte han ut pepparkaksflickan ur degen.
,
.
Han stoppade ned russin som ögon, gjorde en mun, mintpastiller till tänder, näsa, och med en kniv, ritade han klädesplagg på pepparkaksflickan. Sedan stoppade han in pepparkaksflickan i ugnen, för att hon skulle gräddas.
När äggklockan ringde, så gick gubben fram till ugnen och öppnade luckan. Men, till deras stora förvåning, så låg inte pepparkaksflickan stilla på plåten,
utan – VIPPPSS, så hoppade hon ned från plåten, och ut igenom köksfönstret.
Gumman och gubben tittade förvånat efter henne, och ropade att hon måste komma tillbaka.
Men pepparkaksflickan brydde sej inte ett dugg om vad de ropade, utan sade bara:
.
” – Spring, spring, men ni kan ej,
hinna ikapp en pepparkakstjej !”
.
Pepparkaksflickan sprang så fort benen bar, först genom en gärdsgårdsgrind, och sedan ut på en stor äng, där en kviga gick omkring och betade.
Kvigan sade:” – Hörredu, tjejen. Stanna så att jag får ta mej en tugga av dej.”
Pepparkaksflickan, tyckte att kvigan var lite lustig, och svarade skrattande:” – Jag har sprungit ifrån både en gumma och en gubbe. Så då kan jag nog springa ifrån dej också…”.
.
” – Spring, spring, men ni kan ej,
hinna ikapp en pepparkakstjej !”
.
Kvigan sprang efter pepparkaksflickan så gott hon kunde, men insåg snart att det bara var att ge upp. – Flickan var raskare !
På sin språngmarsch mötte så pepparkaksflickan en häst, och hästen sade: – Stopp, stanna opp ! Jag vill ta mej ett stycke av dej !”
Pepparkaksflickan tyckte att hästen var humoristisk, och hon skrattade och sade:” – Nu har jag sprungit ifrån en gumma och en gubbe, en kviga, och nu är jag på god väg att springa ifrån dej också !”
Pepparkaksflickan ropade:
.
” – Spring, spring, men ni kan ej,
hinna ikapp en pepparkakstjej !”
.
Hästen gav sej av i vild galopp, men kunde ändå inte springa ifatt pepparkaksflickan.
.
.
Därefter mötte pepparkaksflickan två joggare, som stannade till mitt i steget, och bad om att få ta en tugga.
Men icke ! – Pepparkaksflickan gled smidigt förbi dem, och sade skrattande:
” – Nu har jag sprungit ifrån en gumma och en gubbe, en kviga, och en häst. Och nu, baskemej, springer jag ifrån er två också !
.
” – Spring, spring med benen kvicka,
- Men ni kommer aldrig ikapp en pepparkaksflicka !”
.
- De två joggarna sprang det snabbaste de kunde, men lyckades ändå inte hinna upp pepparkaksflickan.
Tids nog kom så pepparkaksflickan fram till en älv, och hon var tvungen att där stanna. – För nog kunde hon springa alltid, – men simma, det var det värre med !
Dold bland svingande pilträd, satt en räv, som hade sett alltihop. Räven gick varsamt fram till pepparkaksflickan, och sade med vänlig blick:
” – Oroa dej inte, lilla pepparkaksflicka ! – Jag skulle aldrig i min vildaste fantasi kunna äta opp dej. Jag har redan ätit en kalkon och en kyckling idag. Och jag känner mej så mätt i magen. – Vill du att jag skall hjälpa dej över ?”
“- Det är klart jag vill.”, svarade pepparkaksflickan, och såg bakom sig, alla som hon sprungit ifrån, – Gumman och gubben, kvigan, hästen, joggarna, allihop närmade de sig bakifrån.
Räven, som såg snäll ut, satte svansen i vädret och sade:
” – Hoppa upp på min svanstipp ! – Jag ska simma över till andra sidan älven, med dej.”
Så pepparkaksflickan hoppade upp på rävens svanstipp, och räven började simma iväg, bort från ledet av förföljare.
Efter en stund sade räven:
” – Nu orkar jag inte hålla upp svansen längre, utan låter den sjunka ned i vattnet. – Vill du inte bli blöt, så får du stiga ned på min rygg istället.”
.
.
Så den lilla pepparkaksflickan satte sig på rävens rygg, och såg bakom sej, raden av alla som jagade henne.
Efter en stund sjönk även rävens rygg ned i vattnet, och räven sade:
” – Pepparkakor klarar väl inte av att bli våta, va ?”
” – Nej, det stämmer”, svarade pepparkaksflickan.
Räven sade:”- Kom då och sätt dig på min nos. Där är du trygg !”
Pepparkaksflickan gick och satte sej på rävens nos.
.
När de nästan kommit fram till andra sidan älven, visade det sig att räven inte alls var snäll, utan hela tiden bara velat äta upp den lilla pepparkaksflickan.
Så räven slängde upp henne i luften, för att hon skulle landa i rävens mun.
Men, då reagerade pepparkaksflickan blixtsnabbt, och tog ett skutt, bort från rävens nos, och över till andra sidan älven.
.
Så klarade sej då pepparkaksflickan till slut. – Hon som var kvickare än gumman och gubben, kvigan, hästen, och joggarna,
- Och kvickare än räven !
.
Du kanske också gillar: / You may also like:
SPARA I FIL / SKRIV UT, HÄR > - SAVE TO FILE / PRINT, HERE >