Kokt Hans o Greta.nu » Koppargrytan ( Dansk folksaga )

- Vi skickar ut cookies ! - We send cookies ! LÄS MER HÄR > / READ MORE HERE > X

Kokt Hans o Greta.nu

Välkommen till webbplatsen "Kokthansogreta.nu" - En journalistisk webbplats, startad år 2009, som består av konsumentjournalistik, litteratur, kåserier, och molnbaserade appar !

Welcome to our website "Kokthansogreta.nu" - A journalistic website, started in 2009, composed of consumer journalism, literature, columns, and cloud-based apps !


KHOG/Ih Z 2 (982x120)

Använder du en mobil enhet ? - dubbelklicka i detta område, så blir texten större !    Do you use a mobile unit ? - For larger text, doubleclick in this area !


    Annons/Ad:

Koppargrytan ( Dansk folksaga )

.

Översatt och bearbetad från Christian Molbechs nedteckning.

_____

Det var en gång en änka, som en gång i tiden hade varit rik, och ägt en stor gård tillsammans med sin man.

Men, olyckorna avlöste varandra, och numera bodde hon i en liten drängstuga, som ägdes av en mycket rik man – Godsägaren.

Änkan bodde i stugan tillsammans med sin ende son.

Änkan och sonen, hade varit tvungna att sälja sin sista ko, och nu skulle de även bli tvungna att betala en skuld till godsägaren. Men de visste inte varifrån de skulle få pengarna.

Modern gick upp till herrgården, och bad om att godsägaren skulle vänta, tills de hade samlat ihop det de kunde få tag i. Men, godsägaren var mycket girig, och sade att pengarna skulle betalas tillbaka redan nästföljande dag. Eller, så fick de flytta ut från drängstugan.

Änkan kom hem och grät, och sade till sonen, att nu var han tvungen att gå iväg till några goda vänner, och låna pengar av dem. Men när sonen väl träffat vännerna, skulle det visa sig att ingen av dem några pengar hade att låna ut.

.

Då gick sonen, missmodig hemåt, och han kom efter en stund fram till ett vadställe, som han var tvungen att forcera. Vid bäcken stod där en liten spenslig gubbe, som bad om att få en hjälpande hand.

Gubben skulle också, liksom sonen, över bäcken.

Pojken hjälpte lugnt och varsamt den gamle gubben att kliva på stenarna i bäcken. Pojken ville sedan hasta vidare, men den gamle gubben kallade tillbaka honom, tog fram en liten koppargryta och sade:” – Tag den här. Som tack för hjälpen !”

” – Tack så mycket !”, svarade pojken.” – Men tyvärr är det så, att vi inte har någonting att koka i grytan.”, fortsatte pojken.

Gubben svarade:” – Bry dig inte om det.  Sätt grytan på spisen, över en liten eld, så skall du få se att det blir koka av !”

Pojken tog grytan och tittade på den.

Den hade tre ben av järn, och ett järnhandtag, Annars var den helt av koppar; förtennad inuti, och såg ut som vilken annan gryta som helst. Medan pojken betraktade grytan, försvann den spenslige lille gubben.

Pojken gick sedan hem till sin mor och berättade hur det hade gått hos deras goda vänner. Och så visade han modern koppargrytan, som han hade fått.

Då frågade modern:” – Hur skall den kunna hjälpa oss ?”; Hon satte ned den på spisen.

Men, pojken hade lust att testa om gubben hade talat sanning om grytan. Därför lade han ett par glödande kol under grytan…

.

och strax ropade grytan:

” – Jag springer, Jag springer.”

.

“Varthän springer du då ?” frågade modern. Men grytan upprepade bara:

.

” – Jag springer! Jag springer!”

.

“Men spring iväg då ! …Och hämta lite söt och god gröt, som står där uppe i herrgården, på godsägarens spis !”, sade modern retfullt.

Knappt hade hon hunnit säga det, förrän grytan for ut genom köksdörren, för att strax därpå komma tillbaka, fylld med en ljuvlig söt gröt.

- Precis den söta gröt, som modern hade sett där uppe på herrgården. Modern och sonen blev glada, och satte sig ner och åt, med god aptit.

När grytan var tom, satte modern tillbaka grytan på spisen igen. Sonen lade ett glödande kol under den, för sonen hade lust att prova leken en gång till. Han ville veta om grytan kunde hämta någonting annat än bara sådant som var ätbart.

.

Då ropade grytan:


” – Jag springer, Jag springer !”

.

” – Spring då iväg till godsägarens kassakista och hämta de tio riksdaler, som vi är skyldiga honom !”, sade sonen förväntansfullt.

Grytan for iväg som ett jehu, och när den kom tillbaka, så låg där tio blanka riksdaler på grytans botten.

” – Det var ju en tjusig gryta, det här!”, sade modern och sonen ikapp.

Nästa dag, kunde de betala sin skuld till godsägaren. – Med hans egna pengar !

Varje kväll, lät de grytan springa iväg och hämta vad de än kunde behöva.

” – Har vi väl fått den, så ska vi också använda den”, sade sonen. Men modern ville aldrig begära mer av grytan, än vad familjen varje dag kunde göra över med, och ändå blev det en och annan silverslant över, som de sparade för att kunna köpa en ny ko.

Men, den girige godsägaren räknade jämt sina pengar, och han begrep inte hur det gick till, att det varje dag saknades något i skrinet. ” – Det måste vara någon som har nyckel in hit”, tänkte han, och bestämde sig för att natten därpå, sitta vakt utanför rummet, där kassakistan förvarades.

Det gjorde han, och när han hörde en svag knackning, såg han hur fönstret öppnade sig av sig självt, och en liten koppargryta på tre ben, kom in.

.

Den knackade med sitt handtag på kassakistan och locket gick upp; Grytan rafsade åt sig några slantar, och sprang sedan ut genom fönstret. Därefter stängde sig locket och fönstret av sig själva.

Följande natt, höll godsägaren åter vakt. Han tänkte, att detta skulle vara sista gången.

När grytan fått med sig några slantar, och ville hoppa upp ur skrinet, då grep godsägaren tag i grytan och tänkte, att “Nu var tjuven fångad”.

Men grytan var starkare. Den drog iväg honom fram till fönstret, och där blev han tvungen att släppa grytan och låta den löpa. “Ja, vänta bara, min goda gryta!” sade godsägaren.

“Tredje gången skall du inte slippa undan så lätt.”

Natten därpå, så snart godsägaren såg grytan komma springande på sina tre raska ben, och grytan hade rafsat till sig lite pengar, for godsägaren in i kammaren, och satte sig på grytan med hela sin tyngd.

Men, det brydde sig inte grytan om. Den flög i ett huijj ut genom fönstret, över marker och ängar, över stock och sten, och stannade inte förrän den stod på änkans spis, med godsägaren sittande uppe på grytan.

Modern och sonen blev vansinnigt rädda, då de såg godsägaren på spisen. Så snart godsägaren hade hämtat sig något, började han att skälla på dem, och han hotade med att de skulle bli både hängda och brända på bål.

.


“Nej, hör nu !”, sade kvinnan,

… om ni skall straffa oss så strängt, så får ni faktiskt bli sittande på vår gryta förevigt. Men vi skall varken sjuda eller bränna er, fastän ni sitter där på vår spis.”

Då förstod godsägaren, att med spott och spé, och utskällningar, kom han ingen vart.

” – Låt mig slippa fri, så skall ingen straffa er !”, ropade han.

” – Det räcker faktiskt inte med det.”, sade sonen.

” – Jag skall aldrig mer begära av er, det minsta pund.”, sade godsägaren.

” – Det räcker inte heller med det”, sade sonen.

Sonen fortsatte:” – Jag vill ha tillbaka min fars gård, och ni skall utrusta gården med allt vi kan behöva. Både hästar, kor och får, och allt vad som hör dessa till.

Och så vill jag ha er dotter till hustru, fortsatte sonen. – Och hemgift ska följa med henne: möbler till kammaren, husgeråd till köket, och mat till skafferiet.”

” – Nej, det blir inget av med det !”, skrek godsägaren desperat.

” – Ja ja, ni kan göra som ni vill, sade sonen, och gick ut på källarbacken. Men, det hade inte gått mer än femton minuter, förrän godsägaren ropade på sonen, och sade att han skulle få allt vad han begärde. Godsägaren blev tvungen att skriva ner allt som sonen begärde, på ett papper.

Så slapp godsägaren äntligen lös ur grytan, och kort därefter kunde han fira sin dotters bröllop.

Hon hade alls inget emot att vara ifrån sin girige far, och få en duktig ung man till make; En som på köpet, hade en sådan märklig gryta.

Men, på bröllopsdagen försvann så koppargrytan helt plötsligt.  Och sedan dess har ingen hört något om vart den tog vägen.

- slut -

.

Info:

Den här populära danska folksagan -”Koppargrytan”, eller på danska, “Kobber pot”, har nedtecknats av bland andra Christian Molbech, dansk forskare, litteraturkritiker, och utgivare av folksagor.

Han var även under en period regissör på Kungliga danska teatern.

Molbech besökte Sverige i början av 1800-talet, och kom då i kontakt med en del svensk litteratur. Detta resulterade i boktrilogin”Breve fra Sverrige i Aaret 1812″.

Som forskare var han objektiv, men som romantiker mycket konservativ.

Molbech var uppväxt i staden Sorö på Sjælland, i Östra Danmark.

.

Vill du kommentera folksagan, välkommen !

.


Du kanske också gillar: / You may also like: Title of the document .
SPARA I FIL / SKRIV UT, HÄR > - SAVE TO FILE / PRINT, HERE >
Gilla oss på Facebook / Like us on Facebook:
Läs artikeln ren, HÄR > / Simple version, HERE >

Permalänk till denna artikel / Permalink to this article:

http://kokthansogreta.nu/?p=7524

För att kommentera artikeln, klicka på den gröna knappen med det vita krysset på: / To comment this article, press the green button with the white cross on it:

Andra läser också: (Others also read):

     

ANNONSER / ADS:
.

.
.



KHOG/Ih Z 7 (670x250)

Mer på samma ämne: (More on the same topic):

.
Sök vad du vill: / Search what you want: .

Andra närbesläktade ämnen: / More related topics:

.

Skicka in en kommentar: / Leave a Reply:


KHOG/Ih Z 8 (622x250)

Sök i svenska Wikipedia:
Search english Wikipedia:

-----
Sök synonymer:
Search synonyms:

-----
Sök bilder:
Search images:

-----
Sök i Youtube:
Search Youtube:


Gå till artikelns start, här > / Go to Top, here >

Gå till menyn, här > / Go to Menu, here >




Annons/Ad:



Nav./Exit:

 Läs / Read

 Meny/Menu

 Bookmark

 Stop scroll

 Hem/Home

 Print / Save

 Appar

 Apps

 bing >

 DuckGo >

 facebook >

 Google >

 hitta.se >

 Merinfo >

 Privatelee >

 Spotify >

 Wikipedia >

 YAHOO! >

 Yandex >

 YouTube >

O
p
e
n

-

A
P
P
S

-

C
l
o
s
e
© Kokt Hans o Greta.nu