Använder du en mobil enhet ? - dubbelklicka i detta område, så blir texten större ! Do you use a mobile unit ? - For larger text, doubleclick in this area !
“Musti” – dikt av Zacharias Topelius
.
Såg du vid stora skogens bryn
ett litet hus, ej långt från byn ?
Två goda syskon bodde där
med deras moder kär.
.
Mari och Frans – så hette de
de bästa barn, man ville se;
de voro faderlösa små
och fattiga också.
.
.
Den granna herrgår´n såg man nog
där borta, över sjö och skog;
där hade barnen vuxit opp
i överflöd och hopp.
.
Men Gud, som prövar mänskors lott,
han fann det ej för barnen gott;
han lät dem växa upp i strid
mot nöd och motgångstid.
.
.
Sin far de miste. Innan kort
så måste gården säljas bort
och modern med de små till slut
till torpet flytta ut.
.
Den goda modern, nöjd och from,
hon sade i sin fattigdom:
“Fast här vi mist vår vän och far,
vi Gud ändå ha kvar.”
.
.
På herrgår´n var det överflöd,
men här var endast brist och nöd;
den rike grannen var så hård,
mot dem, som ägt hans gård.
.
Och dock, hur rik var ej därvid
den låga kojans samvetsfrid
och lugna, fasta tro på Gud
mot rikedomens skrud !
.
.
Och en kamrat det fanns här än
med hungrig mage, också den,
och vita tänder i sin mun;
det var en pudelhund.
.
Nog hade han sin tid också
fått äta bröd med smör uppå;
men nu så tog han saken kallt
och morrade och svalt.
.
.
Så länge han var ung och stark,
så kom han hem från skog och mark
än med en hare, fångad upp,
än med en tjädertupp.
.
och viftade med svansen nöjd
och slickade sin nos med fröjd,
tills alla del av steken fått;
då fick ock han sin lott.
.
.
Men nu var Musti gammal re´n
och hade ej så flinka ben;
nu slickade han flat sin nos,
när steken flög sin kos.
.
Nu var det knappt med Mustis mat.
Stor sak ! Han var en god kamrat;
han följde barnen överallt
och morrade och svalt.
.
.
De ryckte i hans päls ibland,
då smekte Musti deras hand;
och ingen fick med ont i sinn´
i stugan komma in.
.
Och, hade Musti nånsin sport,
att någon barnen illa gjort,
då flög han strax sin man burdus,
i kragen utan krus.
.
.
Men mor, hon kunde ej fördra
att ej ett bröd åt Musti ha
och se hans mage ständigt tom
uppå hans ålderdom.
.
Och, fast hon länge med sig stred,
och fast det nog i hjärtat sved,
så tog hon Musti med och gick,
och Musti följde kvick.
.
.
Till herrgår´n kom hon om en stund.
“Säg, herre, vill ni ha min hund ?
Han många konster kan, och jag,
jag har ej bröd idag.”
.
Den rike herren drog på mun.
“Må gå, nog föder jag en hund.
- Där har ni pengar. Gå er väg !
Vad vill ni mera, säg ?”
.
.
Och mor gick ensam hem och grät;
och barnen i sin ensamhet
de snyftade vid kojans dörr,
där Musti legat förr.
.
“Gråt icke, kära barn!” sad´mor.
“Nu Musti som en herre bor,
nu får han äta mjölk och gröt
och mången kaka söt.”
.
.
Och, när hon talte, hördes re´n
ett krafsande på dörr´n och sen
ett morrande så välbekant
att – var det riktigt sant ?
.
Ja, det var Musti, det var han,
det var han själv och ingen ann´
Han hade rymt från mjölk och bröd
till gamla hemmets nöd.
.
.
Han hade rymt från fyllda fat
och goda dar och kräslig mat
till hunger, fattigdom och brist,
det kände Musti visst.
.
Blott för sitt trogna hjärtas skull
gav han nu bort sitt goda hull
och ville hellre svälta än
så överge en vän.
.
.
Och barnen skreko högt av fröjd,
och Musti morrade förnöjd;
men mor från ögat strök en tår
och sade: “Musti går!”
.
“Ja, Musti skall tillbaka gå
till den, som honom köpt, se så !”
Det hjälpte ej;han leddes bort
till herrgårn innan kort.
.
.
Men Musti kom tillbaka. Än
tre gånger fördes han igen,
fick ömsom stek och stryk;men, nej,
där blev vår Musti ej.
.
Och tredje gången, när som förr
han krafsade på stugans dörr,
då bar den kloka, trogna hund
en kaka bröd i mun.
.
.
och lade den för barnens fot
liksom att blidka moderns hot,
liksom att säga: “Ingen nöd,
nog skall jag skaffa bröd.”
.
Då fylldes goda moderns blick
av tårar. Hon till herrgårn gick
och sade: “Edra pengar tag !”
Men Musti tager jag.”
.
.
Den rike, när han det förnam,
så blev han rörd och allvarsam
och sade: “Trohet uti nöd
är mer än guld och bröd.”
.
Och sedan sade han än mer:
“Nu vill jag bliva god mot er,
nu vill jag ge er mat och gull
för trogna Mustis skull.”
.
.
När mor kom hem, då blev det fröjd,
och Musti morrade förnöjd.
Men nu har Musti morrat ut,
och nu är sagan slut.
.
.
Du kanske också gillar: / You may also like:
SPARA I FIL / SKRIV UT, HÄR > - SAVE TO FILE / PRINT, HERE >