Använder du en mobil enhet ? - dubbelklicka i detta område, så blir texten större ! Do you use a mobile unit ? - For larger text, doubleclick in this area !
“Vid min moders grav” – svensk dikt
.skriven av skalden och författaren Erik Gustaf Geijer.
.
.
Du också – är ej mer, du hulda moder !
Och fåfängt ropa vi ännu ditt namn,
och inga suckar, inga tårars floder,
tillbaka mer dig kalla till vår famn.
.
Det andas icke mer, det bröst, som höjdes
av helig värma, blott för andras väl.
Den slocknat, denna blick, i vilken röjdes,
en glans så ren utav en himmelsk själ.
.
De händer, som så ofta oss välsignat,
i dödens dvala, nu för evigt dignat. -
- Ack! Våra tårar, moder, på din grav,
de enda äro du ej torkat av.
.
.
.
Du var så god ! – Om av Guds eget sinnes
oändliga förbarmande och tröst,
ej renare, på jorden avbild finnes,
än i en moders kärleksrika bröst;
.
Så var bland mödrar också du den bästa,
som tryckt ett barnsligt hjärta till sin barm.
Med dig vi ville även döden gästa,
och vila än i graven, på din arm. -
.
Allt kan ersättas, ej en moders hjärta.
En himmelsk återklang av fröjd och smärta
med dig oss gjorde livet evigt nytt;
Med dig har livets bästa del ock flytt.
.
.
.
Hur hård känns smärtan efter hoppets ljusning !
Du står vid dödens port – du stängd den ser -
du återgivs oss, hälsas med förtjusning,
vi skynda i din famn – du är ej mer ! -
.
Så blixtens ljus blott glänser för att krossa,
och natten efteråt syns dubbelt natt. – -
Den natt, som kom att livets band sist lossa,
vid hennes plågors bädd du ensam satt,
.
o syster, uti godhet hennes like !
Vi voro fjärran, än i hoppet rike. -
Till mötes tvenne före modern gått -
långt sällare än vår, är deras lott.
.
.
.
Så jorden allt, vad mest oss älskat, höljer.
Där under gröna kullen, vilar re´n
en far. – Ack, vilken far ! – Du honom följer,
o moder ! – Ej hans kallelse var sen.
.
De höga aspar fläta sina grenar
utöver graven, där gemensam ro
de hjärtan nu i döden sist förenar,
som entes redan här av evig tro.
.
I rädda lövens dallring, vindens anda
sin suck med våra suckar höres blanda.
Ack, vad här vilar, var så kärt – var vårt !
Att skiljas, är så bittert, är så hårt !
.
.
.
Så slutom då den trogna syskonrunden,
kring dessa dyra stoft ! – Vars andar än
omvärva oss. En gång i avskedsstunden
till fadershemmet vinka de igen.
.
Förening åter ! – Även åt de sälla,
ger du ej högre salighet en gång ?
Förening åter vid all kärleks källa,
bliv du vår tröst ! – Och tiden blir ej lång.
.
Lid, hjärta, jordens, vansklighetens öden,
och vet, att en är starkare än döden:
Det är den kärlek, som med evigt hopp
förväntar dagen, som ur död går opp !
.
.
.
Information om diktaren
Den här dikten -”Vid min moders grav”, är skriven utav en av Sveriges stora skalder och författare – den romantiskt, och nationalistiskt inriktade Erik Gustaf Geijer, (Född 12 januari 1783 – död 23 april 1847).
Geijer var född och uppvuxen på Ransäters bruk i Värmland, där fadern arbetade som brukspatron, och i hemmet, som var gästfritt, välbärgat och harmoniskt, så förekom det mycket litteratur, musik och sång.
Geijer var fascinerad av den tidigare riksföreståndaren för Sverige, “Sten Sture den äldre”, och om denne man, som dessutom var riddare och hövitsman över Stockholm, skrev Geijer en avhandling, som han blev geniförklarad efter, och vann Svenska Akademiens stora pris för.
Efter en mycket innehållsrik Englandsresa, där Geijer var informator, så kom han till Uppsala och blev docent i historia år 1810 (och senare professor), och Geijer blev där en mycket prominent och namnkunnig medlem av de akademiska kretsarna – bland annat så umgicks han i glansen av den stora svenska författarinnan och salongsvärdinnan Magdalena “Malla” Silfverstolpe.
“Götiska förbundet”, var ett nationalistiskt/romantiskt sällskap, som bildades i Stockholm år 1811, vars mål var att “uppliva de gamle göters frihetsanda, mannamod och redliga sinne”. Götiska förbundet hade i åtanke att väcka svenskarnas “fosterlandskärlek” och “kämpaglöd”; ville att svenskarna skulle “ta nya tag” efter de hårda olycksslag som drabbat Sverige under Gustav IV Adolfs sista år vid makten (i kriget mot Ryssland).
.
Geijer var, tillsammans med många andra (främst värmlänningar), med och grundade detta sällskap, och blev också förbundets första redaktör. Sällskapets program kom att ha stort inflytande för de nationella strömningarna under hela 1800-talet. I Götiska förbundets tidskrift Iduna, publicerade Geijer bland annat de numera kända dikterna “Odalbonden”, “Manhem” och “Vikingen”, vilka alla, med olika vinklingar, hyllade Nordens forntid, och förfädernas djärvhet och självkänsla.
Geijer var en mångsysslare i ordets rätta bemärkelse, för samtidigt som han var ute och gjorde historiska föreläsningar, och hade ett stort filosofiskt författarskap, så var han också politiskt aktiv – först som konservativ, men sedan som liberal.
- Han komponerade även pianosonater, gav ut kompendier med romanser, och skrev musik för manskör. – En av Geijers kändaste visor heter “Stilla skuggor breda sig i kvällen”.
Geijer var även en stor historieskrivare, och han utformade ett stort historiskt verk, som hette kort och gott: “Svenska folkets historia”.
Efter att det poetiska arbetet hade slumrat under 1820-talet, så var det under de sista tio åren av sitt liv (1837-1847), som Geijer gav ut större delen av sina centrallyriska dikter (koncentrerat uttryck för författarens tankar och känslor).
Under 1840-talet så påbörjade Geijer arbetet med sin samlade produktion, och år 1846, avgick han från Uppsala universitet som professor, för att sedan avlida i april år 1847, 64 år gammal.
.
Här kan du läsa fler dikter av Erik Gustaf Geijer:
.
.
.
http://www.svensklyrik.se/poeter/erik-gustaf-geijer/manhem
.
http://www.svensklyrik.se/poeter/erik-gustaf-geijer/vikingen
.
.
.
Du kanske också gillar: / You may also like:
SPARA I FIL / SKRIV UT, HÄR > - SAVE TO FILE / PRINT, HERE >