Använder du en mobil enhet ? - dubbelklicka i detta område, så blir texten större ! Do you use a mobile unit ? - For larger text, doubleclick in this area !
“Hjorten vid källan” – Läs hela berömda fabeln !
Nedtecknad av den romerske fabeldiktaren Phaedrus (Faedrus), född cirka år 15 f.kr. Död cirka år 50 e.kr. – Betydelse: “Det man klandrar är ibland till större nytta, än det man är nöjd över”, etcetera. – Översatt från den latinska fabeln “Cervus et fontem”. / Handlar om hjorten som berömde sina vackra horn, men föraktade sina smala ben – tills hjorten insåg att det till slut blev hornen som skulle orsaka hjortens död…
.
Det var en gång en hjort, som stod och drack vatten ur en källa.
Plötsligt såg hjorten sin egen spegelbild där nere i källan.
Hjorten berömde då sina vackra horn,
men klagade högljutt över sina smala ben.
Plötsligt hörde hjorten jägarröster, och började då att fly över slätten,
och kom till sist in i en skog.
.
I skogen fastnade hjorten med hornen i ett träd,
och jägarnas hundar kom och högg ned hjorten.
Döende, sade då hjorten dessa ord:
- “Oh, jag olycklige,
Nu först förstår jag att det jag föraktade, benen, var så viktiga för mig,
och att det jag berömde, mina horn, skulle bli min död.”
.
Sensmoral: “Man klagar ibland på det man har nytta av, och prisar det man tar skada av“, etcetera.
.
Information om fabeln:
Djuret Hjort finns med i många fabler, och får ofta känneteckna ett vackert, spänstigt djur.
Dessvärre råkar hjorten ibland illa ut, på grund av sin spenslighet, och sina horn.
.
.
Du kanske också gillar: / You may also like:
SPARA I FIL / SKRIV UT, HÄR > - SAVE TO FILE / PRINT, HERE >