Använder du en mobil enhet ? - dubbelklicka i detta område, så blir texten större ! Do you use a mobile unit ? - For larger text, doubleclick in this area !
“Riddar Blåskägg” – hela folksagan !
Översatt till svenska från Charles Perraults nedteckning av folksagan La Barbe-Bleue, ur Gåsmors sagor, utgiven år 1697.
.
Det var en gång en man, som var så rik att han ägde flera stora hus, både på landet och i stan.
Han hade dessutom serviser av guld och silver, vackra utsirade möbler, och förgyllda vagnar.
Men ändå flydde både kvinnor och flickor, så fort han närmade sig.
Han hade nämligen alldeles blått skägg, och det gjorde att han såg fruktansvärt otäck ut.
Nu var det så att en av hans grannar, hade två underbart vackra döttrar.
Blåskägg frågade om han kunde få gifta sig med en av dem.
Det spelade ingen roll vilken.
Men ingen av dem var förstås det minsta intresserad av att gifta sig med en man med blått skägg.
Men det var också en annan sak som skrämde dem,
och det var att han redan hade varit gift flera gånger förut, och varje gång hade hans hustrur försvunnit, och aldrig mer kommit tillbaka.
Men Riddar Blåskägg gav inte upp så lätt.
Han bjöd i stället in systrarna till ett av sina sommarslott, tillsammans med en massa andra trevliga människor i trakten.
De tillbringade åtta dagar tillsammans, och hade mycket trevligt.
Riddar Blåskägg såg till att de fick fiska och jaga, dansa, och njuta av läckra måltider.
.
Ingen hade tid att sova, utan alla bara lekte och roade sig hela nätterna.
Till slut började den yngsta systern att tycka att Riddar Blåskäggs skägg inte längre var så blått.
Och så fort de återvänt till stan, firades ett praktfullt bröllop.
En månad senare, förklarade Riddar Blåskägg för sin hustru, att han var tvungen att ge sig ut på en affärsresa.
Han skulle vara borta i sex veckor, och bad sin hustru att roa sig så mycket hon ville, och bjuda ut sina vänner till sommarslottet.
- “Se här, sade han,
“här är nycklarna till alla skåp, där jag har mina guld- och silverserviser, till mina kassaskåp, och skattkistor,
och här får du nyckeln till alla rum i slottet.
Men den här minsta lilla nyckeln, går till ett litet rum längst ner i källaren, och dit får du absolut inte gå.
Ifall du gör det ändå, kommer jag att bli rysligt ond och det kommer att bli väldigt synd om dig.
Hustrun lovade att göra som han hade sagt, och Riddar Blåskägg kysste henne farväl, och steg upp i sin vagn, och försvann i ett dammoln.
Så fort han hade försvunnit, trängdes alla grannar och vänner nyfiket omkring henne, och den unga hustrun bjöd dem med sig till sommarslottet.
Efter middagen skyndade sig alla gästerna att gå på upptäcktsfärd i slottet.
.
De beundrade de vackra skåpen, väggbonaderna, tavlorna, sängarna, sofforna, borden, och de förgyllda speglarna,
och avundades den unga hustrun.
Men hon själv, hade svårt att roa sig, eftersom hon otåligt längtade efter att få öppna dörren till det hemliga rummet, längst ner i källaren.
Hennes nyfikenhet blev bara allt starkare, och till slut kunde hon inte behärska sig längre, utan lämnade sina gäster, och smög sig i hemlighet nedför källartrappan.
Trappstegen var fuktiga och hala, och det var nära att hon trillade omkull flera gånger.
Men när hon kom fram till den förbjudna dörren, tvekade hon lite, och tänkte på vad Riddar Blåskägg hade förbjudit henne, men frestelsen blev för stark.
Hon tog fram den lilla nyckeln, och öppnade dörren med darrande hand.
Först såg hon ingenting alls, eftersom fönsterluckorna var stängda.
Men snart vande sig ögonen vid mörkret, och hon kunde urskilja någonting som såg ut som gamla kläder, men då hon tittade närmare, såg hon till sin förskräckelse att det var Riddar Blåskäggs tidigare hustrur, som han själv måste ha dödat, och gömt undan.
Den unga hustrun skakade så att hon råkade tappa nyckeln.
Men så lugnade hon ner sig, och tog upp nyckeln, låste dörren noga, och skyndade sig uppför trappan.
När hon kom upp, upptäckte hon att nyckeln var blodig.
Fast, hon torkade av den flera gånger, och till och med försökte slipa den så satt blodfläcken kvar.
Redan samma kväll, kom Riddar Blåskägg tillbaka från sin resa.
Han påstod sig ha blivit klar med sina affärer, fortare än beräknat.
Hans unga hustru fick anstränga sig för att se glad ut över att se honom igen,
men när han bad att få tillbaka nycklarna nästa dag, hade hon svårt att dölja sin förskräckelse, och därför frågade han till slut:
- “Du darrar ju så att nycklarna skramlar, och vad har du gjort av nyckeln till det lilla källarrummet ?
- “Den ligger nog kvar på bordet i mitt rum, har jag för mig.
- “Kom ihåg att jag vill ha tillbaka den också, sade Riddar Blåskägg.
Hustrun försökte hela tiden att hitta på nya ursäkter, men till slut var hon tvungen att överlämna nyckeln.
- “KVINNA”, röt Riddar Blåskägg.
.
Hur kommer det sig att nyckeln är blodig ?
- “Det vet jag inte, stammade den stackars hustrun, alldeles likblek.
- “Är det säkert att du inte vet det ?” Röt Riddar Blåskägg.
För det vet nämligen jag.
Är det verkligen säkert att du aldrig har försökt att gå in i det lilla rummet ?
För om du har gjort det, så får du gå samma öde till mötes !”
Den unga hustrun vred sina händer, och föll ned på knä framför sin man.
Hon grät, och bad om ursäkt, med tårarna rinnande nedför kinderna.
Men Riddar Blåskägg, lät sig inte bevekas.
- “Du måste dö.”
- “Om jag nu verkligen måste dö, så kan jag väl få tid att be till gud först ?”
- “Du skall få en kvart, men inte en minut längre”, svarade Riddar Blåskägg.
När hon hade blivit ensam, ropade hon åt sin syster Anna, som råkade vara alldeles i närheten:
- “Snälla Anna, jag kommer att råka illa ut, om du inte genast skyndar dig att klättra upp i det högsta tornet, och se om våra bröder är på väg hit.
De lovade att komma och hälsa på mig, innan solnedgången.
Snälla du, om du ser dem, så be dem att skynda sig, annars kommer min man Riddar Blåskägg att döda mig !
Anna skyndade sig upp i det högsta tornet, medan den unga hustrun hela tiden stod på marken och skrek:
- “Kan du se någon komma, Anna ?
Anna svarade:
- “Jag ser bara solen som skiner, och gräset som grönskar !
Nu skrek Riddar Blåskägg:
- “Nu är tiden ute, olydiga hustru.
Kom nu, annars kommer jag och hämtar dig !
- “Jag kommer snart, vänta bara lite till !” Svarade hustrun, och fortsatte att fråga sin syster.
- “Anna, kan du se våra bröder ?”
.
Systern svarade:
- “Jag ser bara solen som skiner, och gräset som grönskar !
- “Skynda dig, hustru !” Röt Riddar Blåskägg.
- “Jag är på väg, svarade hustrun, och frågade sin syster så tyst hon kunde:
- “Anna, kan du fortfarande inte se våra bröder ?”
- “Nu ser jag ett stort dammoln, som kommer hitåt, svarade systern.
- “Tror du att det är våra bröder ?”
- “Nej, jag tror bara att det är en skock får på väg hem från betet.
- Nu måste du komma ! Skrek Riddar Blåskägg.
- “Jag kommer, svarade hustrun, och ropade till sin syster:
- “Ser du ingenting ännu ?”
- “Jo, nu ser jag äntligen två ryttare, som är på väg hitåt !”
- “Tack gode gud !
Nu ser jag…
det är våra bröder !
Jag tecknade åt dem att skynda sig !
Nu skrek Riddar Blåskägg så att hela slottet skakade,
och nu vågade inte hustrun vänta längre, utan gick tillbaka till sin man och kastade sig gråtande ned vid hans fötter.
.
- “Nu skall jag döda dig !” Skrek Riddar Blåskägg, och tog henne i håret, och grep tag i en kniv…
Just då, knackade det på dörren.
Riddar Blåskägg vände sig om och såg att dörren öppnades, och två män kom inrusande med dragna svärd.
Han kände igen sin hustrus bröder, och förstod att han måste fly.
Men han hann inte fram till trappan, förrän bröderna hann upp honom, och stack ner honom med svärdet.
Sedan gick de bort, och försökte att väcka liv i sin stackars syster, som låg avsvimmad på golvet.
Eftersom Riddar Blåskägg inte hade några arvingar, fick den unga hustrun ärva hela hans förmögenhet.
Men hon delade med sig till sin syster Anna, som fick en stor hemgift, när hon gifte sig med en ung adelsman.
Bröderna fick förstås också en stor summa pengar.
Så småningom, gifte hon om sig med en god och hederlig man, som fick henne att glömma den hemske Riddar Blåskägg !
SLUT
.
Information om folksagan:
Den här folksagan – Riddar Blåskägg - är översatt till svenska från Charles Perraults saga La Barbe-Bleue, och fanns med i Perraults berömda sagosamling Gåsmors sagor, utgiven år 1697.
Folksagan har blivit mycket spridd, och det har gjorts dramor, operor, och operetter på temat.
Många inslag i sagan, återfinns i andra sagor, bland annat “det förbjudna rummet”.
Den blå färgen i skägget, skall symbolisera någonting demoniskt och avskräckande.
.
.
Du kanske också gillar: / You may also like:
SPARA I FIL / SKRIV UT, HÄR > - SAVE TO FILE / PRINT, HERE >