Använder du en mobil enhet ? - dubbelklicka i detta område, så blir texten större ! Do you use a mobile unit ? - For larger text, doubleclick in this area !
Dansbandsartisterna ljuger för dig – 12 steg
- Följ med på en odyssé bland dansbandsbranschens alla lögner…
_____
Gillar du dansbandsmusik ?
Då får du sätta hänglås på portmonnän.
- Våra svenska dansband ljuger dig rakt i ansiktet.
Nu har jag synat eliten av våra svenska dansbandsorkestrar. – De allra, allra mest folkkära och älskade dansbanden.
Och tyvärr har jag inte mycket positivt att säga om dem. – Det visade sig vara en bransch fylld av korruption, maffiametoder, oseriösa produktionsbolag och skivbolagsskurkar.
Det verkar inte finnas några ärliga människor i dansbandsbranschen, utan där är det vidöppna spjäll för skrävel, ytterligheter, och lurendrejerier. – De som luras och bedras bäst får det finaste bordet vid dansbandens egna “klubben för inbördes beundran”-träffar, och blir upphöjda till skyarna av sin publik.
Medlemmarna i dansbanden är så duktiga på att ljuga, så att knappt ens en erfaren granskande journalist som jag, märker deras lögner. Dansbanden verkar nämligen gå efter principen att “80 % måste vara sant”, och då kan det vara svårt att upptäcka deras 20-procentiga lögner. – Och särskilt svårt kanske det då är för handikappade, äldre, eller förståndsnedsatta människor, att uppfatta lögnerna ?
Bedrägeri-pengarna som dansbanden tjänar på att ljuga, går direkt till fina gamla bilar, till exklusiva stereoanläggningar med surroundljud, till golfresor till Västindien, och till vräkiga villor invid strandkanterna.
- Dansbandsartisterna skinnar hela den skandinaviska befolkningen som simpla gulaschbaroner, och de dammsuger innevånarna på pengar, som går direkt ner i fickan på dem själva och på deras lyxgemål. – Och det är väl inte alltid några skattade pengar heller ?
Och de journalister som borde granska dansbandsbranschen, de spelar själva i olika dansband, eller skriver låtar till dem, och är på så sätt “jäviga”.
.
Jag har i min undersökning hittat 12 punkter, där dansbanden lurar den skandinaviska befolkningen.
.
Dessa tolv punkter är:
1. De spelar inte på sina egna skivor
2. De tar åt sig äran för låtar som andra gjort
3. De framställer sig som “populärare” än vad de är
4. De ljuger om vem som tog initiativet till en spelning
5. När en konsert blir inställd, så “mörkar” de anledningen
6. De ljuger ofta om publikmängden på sina framträdanden
7. De mutar journalister, för att få ett reportage i tidningen
8. Bandets chefer ljuger, angående omsättningen på musiker
9. De gör reklam för sina band i SVT, på en “redaktionell” plats
10. De arrangerar fejkade familjesammankomster, och tar dit pressen
11. De utnyttjar nyhetsbyråer och dagspress, för rena reklambudskap
12. När de har annonser i pressen, står det sällan vad en spelning kostar
.
Analyser av dessa tolv punkter
1. De spelar inte på sina egna skivor
Ni kommer förmodligen inte att tro mig, när jag påstår att eliten av våra svenska dansband inte spelar på sina egna skivor. Ni behöver absolut inte tro mig, heller. – Ni behöver inte heller tro på mig när jag säger att 99 % av de svenska dansbandsmusikerna är så dåliga på att spela, så att de inte får vara med på sina egna skivor, utan cheferna för banden måste hyra in studiomusiker från jordens alla hörn, för att kunna genomföra en inspelning.
Och de studiomusiker som medverkar är mutade upp till hårfästet, för att inte avslöja att de medverkat på en inspelning. – Studiomusikerna får ingen provision på skivförsäljningen ( får inte vara med och dela på kakan ) utan de får ett engångsbelopp, ett “håll käften-belopp”, som är väldigt högt. Dansbanden anger inte på sina skivor att de inte spelar själva. – För varför skulle de göra det ? Med den syn som de svenska dansbanden har på sin publik, så skulle ju det bara förvirra de “lågbegåvade kassaskåpen” – Publiken.
.
2. De tar åt sig äran för låtar som andra gjort
Dansbandsstjärnor är riktigt hala lögnhalsar, och de är experter på att göra andras hitlåtar “till sina egna”. Hur många dansband är det inte som har påstått att Olle Bergmans låt “Leende guldbruna ögon” är deras hit ? – Men det var dansbandet Vikingarna, som hade en hit med “Leende guldbruna ögon” år 1977-78.
Sedan är det flera andra dansband som har spelat in den på skiva både innan och efter, men det är inte samma sak som att de har “haft en hit med låten”. – Gå därför inte på andra dansbands skrävel om att de skall spela “sin storslagna hit - Leende guldbruna ögon”.
Om ni förresten läser om en dansbandsartist som blir intervjuad i en tidning, så kan ni märka hur de fabulerar vitt och brett om att de själva har skrivit de och de låtarna, för då stiger de ju lite i graderna i folks ögon.
Dansbanden skriver ytterst sällan några låtar själva, utan de har ett team av kompositörer och textförfattare, som skriver åt dem. Men dessa kompositörer och textförfattare får sällan något beröm, eller blir ens omnämnda. För hur skall man då kunna påstå att man själv skrivit alla låtar ?
..
3. De framställer sig som “populärare” än vad de är
Dansbandsartister är inte sena med att använda varje fras, som kan höja upp deras position i förhållande till andra människor. De kan dra till med precis vad som helst,”Vi gjorde vrålsucce när vi var i Örnsköldsvik igår och spelade…” är en typ av fras man ofta hör. Eller “Vi har fått förfrågningar från fyra, fem TV-stationer som vill sända vår show…”. Eller “Nu ska vi boka hela Globen, för nästa konsert”.
Eller, den här gamla godingen “Nu sticker vi till Maldiverna för att skriva låtar till nästa platta”. – Men när man sedan tittar i skivkonvolutet, så har de inte skrivit en enda låt själva. “…och nu skall låten lanseras i Kina också”, är en annan gammal klassiker, eller “Vi har säkert gjort 300.000 framträdanden i vår karriär”, eller “Vår julshow gjorde sådan succé, att det blir julkonserter ända in i januari”.
- Och går man på julkonsert i januari, då har man väl en skruv lös ? – Det kan väl en amöba räkna ut. Men folk köper de här lögnerna. Och ju mer dansbandsstjärnorna ljuger, destå fler skivor säljer de !
.
4. De ljuger om vem som tog initiativet till en spelning
När ni hör en dansbandsstjärna bli intervjuad i media, så kan ni ibland höra dem säga “När vi ombads spela där och där”, eller “När vi blev kontaktade av den och den arrangören”, eller “När vi uppvaktades av den arrangören, så tackade vi först nej…” och så vidare. Detta är ofta rena lögner. Det går inte till så i branschen.
Det är inga arrangörer som sitter och “ringer runt” till dansbanden och hittar på speljobb åt dem; så gick det möjligen till på sextio- och sjuttiotalen, när det var högkonjunktur i branschen, men idag går det ofta till så att cheferna för dansbandet plus en affärskontakt, uppvaktar en arrangör, och försöker sälja in sitt band hos denne. Och om arrangören ser att det finns pengar eller god renommé att hämta, så låter de dansbandet spela där.
Men detta talar aldrig dansbandsartisterna om, för det låter ju finare att själv bli “uppvaktade” av en arrangör. – Då stiger man ju lite i graderna i publikens ögon, och man håvar in mer stålar till sitt eget skivbolag. – Ju mer man ljuger, destå fler skivor säljer man !
.
5. När en konsert blir inställd, så “mörkar” de anledningen
När en dansbandsshow blir inställd, så ljuger de alltid om anledningen till den inställda spelningen. De kan dra till med vad som helst, men ofta hör man “Vi har ändrat oss och beslutat oss för att satsa helhjärtat på nästa lördag istället”. Detta är en ren lögn. En inställd spelning beror nästan alltid på att det är för lite folk som har köpt biljetter. Både dansbanden, och deras produktionsbolag är giriga – de ser inte människorna i publiken, utan de vill bara ha “fullsatta salonger”. Annars är det inget roligt, tycker de.
- Kärlekslåtar går bra att spela in på skiva. Men den äkta människokärleken för de hundratals människor som trots allt köpt biljetter, den verkar aldrig riktigt infinna sig…
.
6. De ljuger ofta om publikmängden på sina framträdanden
När man läser en intervju med en dansbandsstjärna så överdriver de nästan alltid publikmängden. Journalisten kan säga: “- Det kom bara 500 och dansade till er idag… det var väl tråkigt, eller vad säger ni ?” Då svarar ofta dansbandet “- Ja, men så här är det i branschen – igår var vi i Jönköping och spelade för 20.000 personer”.
- Men när man kontrollerar detta, så stämmer varken orten, eller publikmängden.
Dessutom kan de använda fraser som: “Vi gjorde stor succé på vår utsålda show igår”. Och när dansbandsstjärnor uttrycker sig så, då vet man att det bara var halvfullt i salongen, med en busslast 75-åringar, från något pensionärsförbund.
- Det gamla ordspråket “Eget beröm luktar illa”, det verkar dessa lögnhalsar inte bry sig om…
.
7. De mutar journalister, för att få ett reportage i tidningen
Dansbandsstjärnor mutar ofta journalister, för att få publicitet i tidningen. De kan till exempel kontakta en veckotidning och erbjuda dem olika typer av motprestationer, för att få ett reportage i tidningen. Det kan exempelvis vara att tidningen får ha en reklamskylt på scenen, när dansbandet spelar, i betalning för ett journalistiskt reportage.
Man kan ju indra vad det är för “journalister” som arbetar på veckotidningarna…
.
8. Bandets chefer ljuger, angående omsättningen på musiker
Ofta omsätter dansbanden väldigt många musiker, under dansbandets karriär. Musikerna orkar inte “hålla ut” särskilt länge i banden, på grund av att de blir utnyttjade av de arroganta skitstövlarna till bandchefer. Om det visar sig att en gitarrist är duktig på att köra bil, till exempel,- kanske arbetar som bussförare i det privata, då kör ofta bandledarna “slut” på gitarristen, genom att låta denne köra hem efter varje spelkväll. Och är en medmusikant duktig fotograf, ja, då är orkesterledarna snabba med att utnyttja det, och låta musikern arbeta som fotograf varenda spelkväll.
Det här utmynnar i att dansbanden, när de har hållit på sisådär en 50 år, har slitit ut ett hundratal olika kompmusiker, men det döljer ofta orkesterledarna, genom att ljuga och säga “omsättningen på musker har inte varit särskilt stor”, eller “musikerna har trivts bra med oss”, och så vidare.
.
9. De gör reklam för sina band i SVT, på en “redaktionell” plats
Sveriges radio och Sveriges television har alltid varit populära instanser för dansbanden att uppträda på. För SR och SVT betraktas ju som “redaktionella” medium, och blir därigenom lite mer seriösa i folks ögon. Åtskilliga är de intervjuprogram, underhållningsprogram, och caféprogram, där dansbanden har framträtt, och satt upp sina stora fläskiga logotyper, när de stått och spelat. Att sätta upp företagsnamn i SVT är självklart brott mot lagen om “otillbörligt gynnande av kommersiella intressen”, men det har inte ens SVT själva märkt. - Så indoktrinerade är de av dansbandsmaffian !
- Det är inte illa, att både få statligt gage från SVT, samtidigt som man tio-dubblar sin skivförsäljnng. – Rakt in i det egna skivbolaget !
.
10. De arrangerar fejkade familjesammankomster, och tar dit pressen
Det är vanligt att dansbandsstjärnor arrangerar fejkade “hemma-hos reportage”, bara för att få möjlighet att ta dit pressen. De ställer ofta upp sig för fotografering, så att det skall se ut som att det är i deras hem, och tillsammans med sina familjer.
Men när man granskar reportaget noggrannare, så är det varken hemma hos dem, eller några familjemedlemmar som medverkar, och det är inget reportage heller för den delen, utan ren “reklam”.
.
11. De utnyttjar nyhetsbyråer och dagspress, för rena reklambudskap
Som de intelligenta psykopater de är, så förstår de att utnyttja olika nyhetsbyråer, för sina reklambudskap. Förvånansvärt ofta har TT ( Tidningarnas telegrambyrå ) tagit emot pressmeddelanden och bulletiner, som kan betraktas som ren reklam, från dansbanden. Men TT är inte ensamma om att ha gått på niten, utan samtliga kvällstidningar, dagstidningar och nyhetsprogram på TV, har också gjort det.
Ofta klär dansbanden om sitt reklambudskap, så att det skall låta mer som en nyhet, typ : “För första gången på tre år, så kommer vi ut med en ny skiva”. Då låter det ju som en nyhet, som har ett “nyhetsvärde” för allmänheten. Men detta är rena lögner. Dansbanden spelar kontinuerligt in skivor, – det tar inga tre år mellan varje skivsläpp, i så fall skulle de inte överleva.
När dansbandsartister blir intervjuade av journalister, så är de mycket duktiga på att “linda in” ett reklambudskap i den journalistiska texten. Orden “den nya CDn“, eller “vår nya CD“, eller “CDn som vi just spelat in“, brukar de på ett ganska skickligt sätt upprepa, så att åtminstone de läsare som är stressade, eller obetänksamma, inte noterar detta. - Journalisten kanske vill göra ett allmänt reportage om dansbandet, och är ute i “god tro”, det vill säga, journalisten vill så objektivt som möjligt spegla artistens liv; Detta medan artisten bara utnyttjar journalisten, och står och upprepar ett reklammeddelande. – Dessa “upprepningar” är ju en av retorikens grundpelare, och tekniken användes flitigt av politiker som Olof Palme och Gösta Bohman, när de ville “sälja” ett budskap.
Ofta intervjuar dansbandsstjärnor sig själva också, och skriver “Det var spännande att spela in den här nya plattan, säger kalle“. Detta för att det skall se ut som någon har gjort en intervju med dem, så att det skall låta “redaktionellt”, men de har bara intervjuat sig själva, och skickat in artikeln till TT som en pressrelease.
- Om ett läkemedelsföretag hade gjort likadant, hade de blivit anmälda så det bara stänker om det, men när ett dansband gör samma sak, då går det igenom utan att någon ens rättar till glasögonen.
.
12. När de har annonser i pressen, står det sällan vad en show kostar
Dansbanden och deras produktionsbolag är rena brottslingarna. – De skriver sällan ut vad en föreställning kostar, i sina reklamannonser i dagstidningarna. Det finns tydliga regler i reklamlagen som säger att det måste stå ett pris, på en reklamannons, så att människor kan fatta ett adekvat köpbeslut.
Men dansbanden vill inte att du skall kunna fatta ett adekvat köpbeslut, utan de vill att du skall ringa och fråga vad en föreställning kostar. Och när du ringer, då säljer de på dig en biljett, eller två, eller tre. – En kund som ringer, är nämligen mer “lättkonverterad”, eftersom kunden själv har tagit initiativet !
- Slut på de tolv punkterna -
.
Efterord
En sådan bristande respekt för sin publik ( sina kunder ) har jag aldrig tidigare mött i någon av mina granskningar i den här bloggen.
Det finns en praxis inom marknadsföring som lyder: “Du får ljuga om precis allt, utom om en produkt du säljer”. Och det verkar som om dansbanden har lyckats med konststycket att missförstå den normen. – De ljuger om allt, inklusive om produkten de säljer !
Och det blir ju extra komiskt när man läser intervjuer med dansbandsstjärnor, och på frågan “Vilka personliga egenskaper föredrar du hos andra människor ?”, så svarar de ofta “Snällhet och tolerans”.
Så nu vet du hur du bör vara, medan de kränker dig, ljuger för dig, och hånar dig, – du skall vara “snäll” och “tolerant” !
Om du känner dig lurad eller kränkt av en dansbandsartist, så är det bästa du kan göra att bara gå därifrån, och köpa ett hänglås och sätta på din plånbok.
- Att inte köpa dansbandsstjärnornas skivor, är ju alltid en början. – Då kanske de får börja rea ut skräpet för 19,90 på Epa istället.
Och då får de lära sig den hårda skolan. – Att tigga och be på sina bara knän, om mat för dagen – vilket många i den skandinaviska befolkningen dagligen får göra, efter att de blivit utsatta bör dansbandsstjärnornas hala lögner.
Men det är nog ingen risk att dansbandsartisterna får “tigga och be”…
__________
- de har väl säkrat sina pengar i fonder i olika skatteparadis…
.
Granskningen innefattar analyser av pressmeddelanden i bibliotekens referensavdelningar, analyser av tidningsartiklar, reklamannonser i dagspressen, samt av intervjuer i internetbaserade medier.
.
Du kanske också gillar: / You may also like:
SPARA I FIL / SKRIV UT, HÄR > - SAVE TO FILE / PRINT, HERE >