Använder du en mobil enhet ? - dubbelklicka i detta område, så blir texten större ! Do you use a mobile unit ? - For larger text, doubleclick in this area !
“Hararna och grodorna” – Hela fabeln !
Skriven av den grekiske fabeldiktaren Aisopos, född år 620 f.kr. Död år 560 f.kr. – Handlar om olycka och sorger, och om att ha självmordstankar. / Hararna, som var på väg att dränka sig i sjön, på grund av att de ständigt var rädda för faror, fick se att ett gäng grodor, faktiskt var rädda för dem. Då insåg hararna att de inte var ynkligast av alla varelser…
.
Hararna höll en gång ett stort möte, och rådslog om sin sorgliga lott.
Överallt var de omvärvda av faror.
Människorna, hundarna, rovfåglarna – alla förföljde dem, och de var alldeles för svaga och för rädda, för att kunna värja sig mot alla dessa faror.
Hellre än att gå i ständig dödsångest, borde de allesammans ta livet av sig direkt, tyckte de.
Detta blev också mötets beslut, och alla hararna gav sig iväg till en sjö för att dränka sig.
.
Vid stranden av sjön satt några grodor i en ring och funderade.
När de hörde hararnas fotsteg, blev de ytterst förskräckta och störtade huvudstupa ned i sjön för att undfly faran.
Men när hararna såg det, sade en av dem:
- “När allt kommer omkring, har vi nog inte något skäl att dränka oss.
För vi ser ju nu att det finns varelser som är svagare och räddare än vi.”
.
Betydelse: “Man bör aldrig låta sig nedslås av olyckan. Det finns alltid varelser som är olyckligare än man själv”. Eller “Döm ej en annan människa, du känner ej hans sorger.” Etcetera.
Du kanske också gillar: / You may also like:
SPARA I FIL / SKRIV UT, HÄR > - SAVE TO FILE / PRINT, HERE >