Använder du en mobil enhet ? - dubbelklicka i detta område, så blir texten större ! Do you use a mobile unit ? - For larger text, doubleclick in this area !
“Älvorna och skomakaren” – hela folksagan !
Översatt till svenska, från bröderna Grimms folksaga “Die Wichtelmänner”, KHM 039.
.
.
Det var en gång en skomakare, som hade haft otur i sina affärer, och blivit så fattig att han bara hade tillräckligt med läder kvar för att göra ett sista par skor.
- “Det här måste bli mina bästa skor någonsin”, sade skomakaren för sig själv.
“För jag får kanske aldrig möjlighet att göra några fler.”
Och han klippte försiktigt ut lädret och lämnade bitarna framme, så att allt skulle vara klart att börja sy i dagsljuset nästa dag.
Därefter blåste han ut stearinljuset, och gick till sängs.
Nästa morgon när han kom upp och skulle börja arbeta, kunde han knappt tro sina ögon.
.
Där på arbetsbordet, stod skorna som han skulle göra, och de var redan färdiga.
Skomakaren tog upp skorna, och granskade dem.
- “Inte ett enda felaktigt stygn”, mumlade han.
“De här skorna har tillverkats av en mästare.”
Han ställde ut skorna i skyltfönstret, och samma dag kom en kund som ville köpa dem.
- “Jag har då aldrig någonsin sett ett par finare skor”, utbrast kunden, och betalade en extra slant.
.
Pengarna från försäljningen använde skomakaren till att köpa tillräckligt med kläder för två par skor, och på kvällen klippte han ut bitarna, för att sy dem nästa morgon.
Och ännu en gång upptäckte han att skorna redan hade blivit sydda.
Två snygga par skor, stod prydligt uppställda på arbetsbänken.
Och åter sålde han dem för mer än det vanliga priset, och han fick tillräckligt med pengar att köpa läder för fyra par skor.
Även dessa, sålde han och fick bra betalt.
.
Samma sak hände om och om igen, och snart kunde den gamle skomakaren föra ett behagligt liv, utan att oroa sig för framtiden.
En dag, strax innan jul, sade skomakaren till sin hustru:
- “Vi håller oss vakna i kväll, och gömmer oss i verkstan, och ser om vi kan få reda på vem som har hjälpt oss.”
Samma kväll gömde de sig bakom ett skåp i ett hörn av verkstan, och väntade på att något skulle hända.
När kyrkklockan slog tolv på natten, kom två små barfota älvor i slitna kläder, kilande in i rummet.
.
.
De klättrade upp på arbetsbordet, och började fort, fort att limma och sy allt läder som skomakaren hade lämnat där.
Skomakaren och hans hustru tittade förundrat på, medan de två små älvorna sydde skor av allt läder, och sedan ställde de de färdiga skorna prydligt på bänken.
Sedan försvann de lika snabbt som de hade kommit.
Paret gick till sängs, och nästa dag sade skomakarens hustru till sin make:
.
- “De två älvorna har gjort oss förmögna, och jag tycker att vi borde visa dem hur tacksamma vi är.”
Skomakaren höll med, och undrade vad hon tyckte att de skulle göra.
- “Jo”, sade hustrun, “deras kläder är slitna, och de har inga skor på fötterna, så jag tror att de kommer att frysa ordentligt i vinter.
Jag skall göra dem varsin liten skjorta, byxa och jacka, och så skall jag sticka varma ullstrumpor åt dem.
Du kan väl göra ett par skor åt dem.”
.
Och detta gjorde de.
Skomakaren och hans hustru arbetade länge med kläderna och skorna till älvorna.
Hustrun stickade långa, varma ullstrumpor, när hon var klar med de övriga kläderna.
Sedan sade hon till sin man:
- “Jag tror att jag har nog med tyg för att sy dem ett par hattar också.
Gå till hönsgården och hämta två långa fjädrar, som jag kan sätta i hattarna.
Det blir väldigt stiligt.”
På julaftons kväll, var allt färdigt, och skomakarens hustru slog in kläderna i två små paket.
.
Istället för att lägga den vanliga högen med läder på arbetsbänken, så lade nu skomakaren presenterna där.
Och återigen gömde de sig, och väntade på vad som skulle ske.
När klockan slog tolv, kom de två älvorna kilande upp på arbetsbordet.
Så stelnade de till av förvåning, när de såg de två paketen.
Fnissande öppnade de klapparna, och gav till ett förtjust skratt.
De drog av sig sina slitna kläder, och klädde på sig de nya fina.
Sedan dansade de på bordet, medan de sjöng:
- “Se så fina vi är, från hatt till sko, aldrig mer tänker vi jobba och gno.”
Sjungande och dansande, kilade de över golvet, och ut genom dörren.
Och aldrig syntes de till efter det.
Likväl fortsatte skomakaren att ha framgång,
och han och hustrun levde lyckliga i alla sina dagar.
.
SLUT
.
Information om folksagan:
Den här typen av folksaga som du just har läst, “Älvorna och skomakaren”, är mycket vanlig, och kan kallas för en “Chimärsaga”.
I en chimärsaga brukar det finnas overkliga inslag av andeväsen och trolldom.
Att denna saga har blivit så spridd och populär, kan kanske ha att göra med att den spelar an på människans grundläggande vilja att få det bättre än man har det, och bli rik.
Dagens löpsedlar till kvällspressen är utformade på liknande sätt, där det exempelvis kan stå “Dessa personer är miljonärer i ditt län”, etcetera.
Sagan finns i många länder och har nedtecknats av många sagosamlare runtom i världen, bland andra av bröderna Grimm, vilka kallade sagan “Die Wichtelmänner” (De snälla tomtegubbarna).
Dock kan trolltygen variera, och i denna saga är det älvor, som hjälper till att färdigställa skomakarens skor.
.
.
Du kanske också gillar: / You may also like:
SPARA I FIL / SKRIV UT, HÄR > - SAVE TO FILE / PRINT, HERE >