Använder du en mobil enhet ? - dubbelklicka i detta område, så blir texten större ! Do you use a mobile unit ? - For larger text, doubleclick in this area !
“Hans gifter sig” – läs hela Grimms fars
fritt översatt till svenska, från bröderna Grimms fars “Hans Heirathet” (eng.: “Hans Married”) ur sagoantologin Kinder- und Hausmärchen, volym II, år 1819.
.
Det var en gång en ung bonddräng, som hette Hans.
Hans kusin, ville gärna att Hans gifte sig rikt.
Kusinen satte Hans invid kakelugnen, och tände eld i den.
Därpå hämtade kusinen en skål mjölk, och en hel famn vetebröd, och stoppade en alldeles ny, blank skilling i Hans hand, och sade:
“Håll ett stadigt tag om skillingen, och bryt vetebrödet i mjölken,
rör dig inte, förrän jag kommer tillbaka.”
- “Det skall ske !” Svarade Hans.
Kusinen tog nu på sig ett par gamla, lappade byxor,
och gick iväg till en annan landsände, och mötte en rik bondflicka, och frågade henne:
“Skulle inte ni vilja gifta er med min kusin Hans ?
Ni kommer att få en bra karl, som ni kommer tycka mycket om.”
.
Flickans far frågade:
- “Hur står det till med ekonomin ?
Har han något bröd att bryta ?”
- “Javisst, min vän,” svarade mannen,
“min unge kusin sitter varmt och gott,
har ny, blank skilling i hand,
och han har även bröd att bryta.
Han äger ej heller färre lappar än vad jag gör,” (Med “lappar” kan menas både åkerlappar (landområden), och lappar på kläderna.)
och sedan slog han sig på sina lappar på byxorna,
“om ni skulle vilja göra er obekvämligheten att följa med mig hem, så skall jag med ens visa er att allt som jag sagt stämmer.”
Den gnidne gamle bonden, ville inte låta en sådan möjlighet slippa honom ur händerna:
.
- “Om det är som ni säger, har jag absolut ingenting emot att låta bröllopet stånda !”
Bröllopet blev av på angivet datum, och när den unga hustrun därefter ville vandra ut på markerna för att skåda sin mans egendomar, tog Hans först av sig söndagsstassen, för att sedan ta på sig sina gamla lappade kläder:
- “Jag skulle kunna förstöra finkläderna annars”, förklarade Hans.
De vandrade tillsammans ut på markerna,
och där det stod ett landmärke vid vägkanten, och marken var uppdelad i olika åkerlappar, pekade Hans med fingret, och slog på en lapp på sina kläder, och sade:
“Den lappen är min, och den här också.
Och se bara på den, min kära.”
Med detta menade Hans, att hustrun inte skulle titta ut över markerna, utan se på hans kläder istället, vilka var hans egna.
………………………………………..SLUT
.
Menat till berättaren:
.
“Var du också på bröllopet.”
- “Ja, jag hade mina allra finaste kläder på mig,
min huvudbonad var gjord av snö, men så kom solen och smälte den,
mina kläder var av spindelväv, men så gick jag genom ett törnesnår, som slet av mig kläderna,
mina skor var av glas, men dem stötte jag mot en sten,
och kling – klang, så sprack de mitt itu.”
.
Information om sagan:
Denna folksaga som du just har läst, benämns även som en “fars”.
“Hans Heirathet” (Hans gifter sig) fanns först med i bröderna Grimms sagoantologi Kinder- und Hausmärchen, volym II, utgiven år 1819, på plats nummer 84, men farsen kom sedermera ut i flera upplagor genom åren. (Enligt Wikisource, i ytterligare 5 upplagor.)
Sagan har fått klassifikationen Aarne Thompson 859 (3, 2).
Enligt bröderna Grimms anteckningar, har de hämtat storyn till farsen, ur det tyske universalgeniet Johannes Praetorius verk “Wünschelruthe an” (svenska ung.= “Önska till”) från år 1667.
Skämtet med myntet som kusinen stoppade i Hans hand, var ett skämt som bröderna Grimm ofta hade hört under årens lopp.
En av de sista fraserna, som handlar om “klädesplagget utav snö”, är ett skämt, hämtat ur muntlig berättartradition.
Man kan ju fundera över om de sista meningarna, är en varning för att vara alltför lättrogen (naiv, lättlurad, godtrogen) ?
(Faktakällor från uppslagsverket Wikipedia)
.
.
Kommentera vad Du tyckte, HÄR >
Du kanske också gillar: / You may also like:
SPARA I FIL / SKRIV UT, HÄR > - SAVE TO FILE / PRINT, HERE >