Använder du en mobil enhet ? - dubbelklicka i detta område, så blir texten större ! Do you use a mobile unit ? - For larger text, doubleclick in this area !
“Flickan och haren” – traditionell folksaga
..om den lilla flickan som rider på harens svans, och som sedan får slava för haren…
.
Det var en gång en fru, som hade så fina grönsaksland i sin trädgård.
Där växte kål, och mycket annat.
Men så var det en hare, som tyckte om kål, och som varje dag kom och knaprade på kålen.
Frun sade då till sin lilla dotter:
- “Gå ut i trädgården och schasa bort den där haren !”
Flickan sade åt haren:
- “Schas, schas, hare lilla ! Du får inte äta upp kålen.”
.
Haren sade:
- “Flicka lilla, sätt dig på min svans, så skuttar vi hem till mig.”
Men det ville inte flickan.
Nästa dag, var haren där igen, och åt av kålen.
Flickans mor sade:
- “Gå ut i trädgården och schasa bort den där haren.”
.
Flickan sade då till haren:
- “Schas, schas, hare lilla ! Du får inte äta upp kålen.”
.
Haren sade:
- “Flicka lilla, sätt dig på min svans, så skuttar vi hem till mig.”
Men det ville inte flickan.
.
.
Den tredje dagen så kom haren tillbaka.
Men nu hade flickan blivit nyfiken, – hon ville se hur haren hade det, hemma hos sig.
Så när han den här gången, bad henne att sätta sig på svansen, så gjorde hon det, och så bar det iväg.
.
Haren skuttade iväg genom skogen, till sitt lilla hus.
Och ett litet trevligt hus, var det.
Men när haren väl hade fått den lilla flickan inomhus, så ställde han sig på bakbenen, och skrek:
- “Här skall du stanna för all framtid, och laga mat åt mig ! Lägg kålen i grytan. Koka den. Jag skall bjuda några vänner på middag.”
Så gick han, och låste dörren efter sig.
.
Och där var de, utanför dörren – en kråka, en räv. Och så haren själv, förstås.
Haren såg till att de inte gick in, förrän allting var färdigt, där inne.
Men den lilla flickan, slutade att gråta.
Hon rafsade till sig halm, från harens säng, formade det till en docka, satte på den sin egen klänning och förkläde, och satte dockan nära spisen.
Sedan ställde hon sig vid väggen, nära dörren, så att ingen skulle se henne, och då dörren öppnades.
.
Nu kom haren in.
Han trodde att dockan vid spisen, var den lilla flickan, och haren röt:
- “Ta av locket från kastrullen !
Servera maten !
Gästerna är hungriga !”
.
Men dockan rörde sig inte.
Då sprang haren fram, och gav dockan ett hårt slag.
Dockan föll omkull.
Då såg haren, att det bara var en halmdocka.
Rasande såg han sig om efter den lilla flickan, men hon var redan ute ur huset.
Nu blev flickan ledsen.
Hon ville inte stanna hos haren i all framtid, utan hon ville hem till mamma.
Men hon la i alla fall kålen i grytan.
.
Haren var strax där igen, och skrek:
- “Duka bordet !” Duka bordet!” Gästerna kommer !”
Så försvann han igen, och låste dörren efter sig.
.
Men flickan dukade inte bordet.
Hon satte sig på en stol, och grät.
Haren var snart tillbaka.
.
Han blev rasande, när han såg att bordet inte var dukat, och skrek:
- “Duka bordet ! Duka bordet ! Mina gäster är här !”
.
SLUT
.
Information
Den här sagan, som har ett litet, kan jag tycka, märkligt slut, är en typ av folksaga där man har gett djuren människoliknande egenskaper.
Sagotypen kan kallas för djursaga, och har vissa likheter med fabeln.
Folksagor är dock generellt sett äldre än fablerna, som började att bli populära så sent som på 1800-talet.
I den här djursagan är det haren, som har fått rollen som den så kallade “trickstern”, det vill säga. det djur som är slugt, elakt, och som luras.
I västerländska djursagor, får ofta räven spela trickstern, men i västafrikanska sagor, får istället spindeln ofta spela den som luras, och i de nordafrikanska indianernas sagor, får ibland coyoten agera trickstern.
.
.
.
.
Du kanske också gillar: / You may also like:
SPARA I FIL / SKRIV UT, HÄR > - SAVE TO FILE / PRINT, HERE >