Använder du en mobil enhet ? - dubbelklicka i detta område, så blir texten större ! Do you use a mobile unit ? - For larger text, doubleclick in this area !
“En riktig spökhistoria” – av Mark Twain
…Översatt från den amerikanska sagan “A ghost story”. ( Info nedan )
.
..Jag hyrde ett rum i en gammal byggnad på Broadway, i New York.
Huset hade stått tomt i många år, och innanför väggarna så fanns bara damm och spindelväv, ensamhet och tystnad.
När jag gick uppför trapporna den där första kvällen, så var det som att tränga sig in i dödens boning, och jag greps av skräck.
I trappan stötte jag emot tunn spindelväv, som klibbade fast vid mitt ansikte.
- Jag darrade som om jag hade mött ett spöke.
När jag äntligen kom in i mitt rum och fick låsa ute fukten och mörkret, så kände jag mig lättad.
En munter brasa sprakade i den öppna spisen, och jag satte mig framför den.
I två timmar, blev jag sittande och tänkte på gamla tider.
Jag mindes platser jag hade besökt – halvt bortglömda ansikten – röster som för länge sedan tystnat – sånger som ingen längre sjöng…
Mina drömmar blev allt vemodigare. medan den tjutande vinden där ute övergick till att låta som en svag jämmer, och regnets ilskna trummande mot rutan dämpades.
.
Ljuden från gatan dog bort, ett efter ett, och när den siste nattvandrarens steg hade försvunnit i fjärran, så blev det alldeles dödstyst omkring mig.
Elden brann ut, och en känsla av ensamhet smög sig över mig.
Medan jag klädde av mig, gick jag omkring på tå, som om rummet varit fyllt av sovande dödsfiender.
När jag krupit ned i sängen, låg jag stilla och lyssnade på ett par fönsterluckor som knarrade någonstans.
- Så småningom somnade jag.
Jag sov djupt, hur länge vet jag inte. Med ens blev jag klarvaken. Allt var stilla, allt utom mitt eget hjärta; Jag kunde höra det slå.
Plötsligt började sängkläderna sakta glida ned mot sängens fotända,- som om någon drog i sängkläderna !
Jag förmådde inte röra mig;Inte tala, medan filtarna långsamt gled av mig, tills mitt bröst låg bart.
Då gjorde jag en kraftansträngning, och drog dem tillbaka över huvudet.
Jag väntade, lyssnade, väntade.
Någon började åter dra i sängkläderna och jag låg som förstenad under ett par sekunder, eller var det år ?
.
Spöksagans namn
“En riktig spökhistoria” – A ghost story – skriven av Mark Twain
Spöksagans namn
.
Mitt bröst var bart igen. Än en gång fattade jag mod, ryckte till mig filtarna och höll fast dem hårt.
Jag väntade.
Efter en kort stund kände jag ett svagt ryck, och jag tog ett nytt stadigt tag i filtarna, och lakanet.
Nu kändes ett segt dragande som blev allt starkare, och svårare att hålla emot.
Mitt eget grepp slappnade, och för tredje gången så gled filtarna av mig. Jag stönade. Någon svarade med ett likadant stönande från sängens fotända !
Svetten pärlade i pannan på mig, och jag var mer död än levande.
Efter en kort stund, så hörde jag tunga fotsteg. Det är en elefant, tänkte jag – ingen mänsklig varelse låter så där…
Men den gick bort ifrån mig som väl var.
Jag hörde att den närmade sig dörren, och gick ut genom den,- utan att röra vare sig lås, eller regel.
Den vandrade vidare genom de mörka korridorerna, över knarrande golvtiljor. – Så blev det åter tyst.
.
När jag hade lugnat mig något, sa jag till mig själv:
- Det här är en dröm ! En mardröm helt enkelt ! Och jag upprepade de orden tills jag hade övertygat mig om att det verkligen bara var en dröm.
Spänningen lättade, och jag började skratta.
Efter en stund steg jag upp och tände ljuset.
När jag såg att dörren mycket riktigt var både reglad och låst, så skrattade jag igen, och satte mig vid brasan för att tända min pipa.
Den föll plötsligt ur mina händer, blodet isades i ådrorna, och jag drog häftigt efter andan !
I askan, som hade spillts ut från spisen, syntes ett tydligt avtryck av en stor fot. Avtrycket var så stort, att mina egna barfotasteg som också fanns där, verkade som ett litet barns, bredvid det.
- Då hade jag alltså haft en nattlig gäst ! Sade jag till mig själv. – Det tunga elefantlika trampet, var inte bara inbillning.
Jag släckte ljuset och skyndade mig tillbaka till sängen, förlamad av fasa.
En lång stund låg jag orörlig och lyssnade och stirrade ut i mörkret. Så hörde jag ett hasande ljud från våningen över, som om någon drog en tung kropp över golvet, där uppe.
.
Spöksagans namn
“En riktig spökhistoria” – A ghost story – skriven av Mark Twain
Spöksagans namn
.
Kroppen dunsade häftigt emot någonting, och fönsterrutorna i mitt rum skallade av stöten.
Längre bort i byggnaden, smällde det i dörrar.
Smygande fotsteg tassade omkring i korridorer och trappor. Ibland närmade de sig min dörr, stannade upp och försvann igen.
Någonstans rasslade det svagt av järnkättingar, och de lät som om en kedjefånge mödosamt släpade sig uppför en trappa.
Jag hörde suckar, stönanden och halvkvävda skrik.
Osynliga sidendräkter frasade, osynliga vingar fladdrade.
Så kände jag mig ännu en gång säker på att jag inte var ensam i rummet,- någon var inne hos mig.
Jag hörde suckar och andetag och mystiska viskningar, alldeles bredvid sängen.
Tre små lysande klot, hängde i taket ovanför mitt huvud. Plötsligt föll de ned. Två i mitt ansikte, ett på kudden.
De brast, och jag tyckte att en varm vätska rann nedför min kind. Ingen behövde tala om för mig att det var blod. – Jag visste det ändå.
.
Bleka, svagt lysande demonansikten, och vita, uppsträckta händer flöt omkring utan kroppar i rummet. Jag såg dem tydligt ett ögonblick, och sedan försvann de.
Rösterna och ljuden dog bort, och följdes av en gravlik tystnad. Jag väntade och lyssnade. Om jag inte får ljus omkring mig nu så dör jag, tänkte jag och satte mig försiktigt upp.
En fuktig hand snuddade vid mitt ansikte. Den lilla styrka jag hade kvar, lämnade mig, och jag sjönk tillbaka i sängen som en trasdocka.
Så hörde jag fraset av en sidenkjol, – någon gick ut genom dörren.
När allt var lugnt igen, så kröp jag ur sängen. Jag kände mig eländigt svag och tände gaslampan med darrande fingrar.
Ljuset piggade upp mig något. Jag stirrade på det stora fotavtrycket i askan, men snart började konturerna att suddas ut.
När jag tittade upp, såg jag att gasblåsan höll på att slockna. I samma ögonblick hörde jag de tunga elefantstegen igen.
De kom närmare och närmare, och ljuset i mitt rum blev allt svagare. Utanför dörren stannade de.
Lampans låga flämtade;Allt omkring mig lyste spökaktigt vitt. Ingen öppnade dörren, men ändå kände jag ett lätt luftdrag mot min kind.
.
Spöksagans namn
“En riktig spökhistoria” – A ghost story – skriven av Mark Twain
Spöksagans namn
.
Plötsligt hade jag en stor, dimmig, demonliknande skepnad framför mig, och jag stirrade som förtrollad på den.
Oändligt sakta tog den form, en arm blev synlig, ett par ben, en kropp, och till sist ett stort sorgset ansikte.
När den spöklika dimman hade lättat helt, så såg jag att det var “Jätten från Cardiff” – stenjätten från förhistorisk tid – som stod framför mig.
All min rädsla försvann som genom ett trollslag, för minsta barn känner till att den vänliga själen inte vill någon människa ont.
Jag drog en lättnadens suck, gaslågan flammade upp och började lysa lugnt och klart.
Aldrig har en spökrädd människa blivit så lycklig över att få sällskap, som jag, den natten.
Jag hälsade hjärtligt på jätten.
- Är det bara du, - Jätten från Cardiff ?
Kan du tänka dig att jag har varit skrämd, nästan från vettet i två, tre timmar nu ?
Därför är jag uppriktigt glad åt att se dig här.
Sätt dig ned någonstans, så får vi pratas vid en stund.
.
Nej! Nej! Inte på den där stolen !
Men det var för sent, han sjönk ned på en liten pinnstol, innan jag hann hejda honom. Aldrig i mitt liv har jag sett en stol bli så söndersplittrad.
- Stopp! Stopp! Du fördärvar…
För sent igen.
Ett nytt braaak, och ännu en stol blev till småflisor.
- För tusan, tänk på vad du gör ! Skall du förstöra allt som finns här, din förstenade klumpeduns ?
Men det var som förgjort. Nu satte han sig på sängen, och den rasade ihop som ett korthus.
- Nej, nu får det vara nog, Jätte ! Först spökar du omkring här i huset, med en massa osaliga andar i släptåg, och skrämmer mig nästan från vettet.
Sedan uppträder du spritt, språngande naken i mitt rum, något som absolut inte passar sig bland kultiverade människor.
Jag är finkänslig nog att inte säga någonting om detta, och du tackar mig genom att förstöra mina möbler. Skäms, Jätte !
Och du skadar dig själv, också ! Titta, nu har du brutit en bit av ryggraden, och hela golvet är översållat med stenflisor från din ända. – Du borde verkligen ha bättre vett !
.
Spöksagans namn
“En riktig spökhistoria” – A ghost story – skriven av Mark Twain
Spöksagans namn
.
- Jag skall inte ha sönder fler möbler, det lovar jag. Sade jätten.- Men jag vet inte vad jag skall ta mig till. Jag har inte fått sitta ned i lugn och ro, på hundra år, fortsatte han
Stora tårar droppade nedför hans kinder.
- Stackars arma Jätte, svarade jag. Förlåt att jag var så sträng emot dig.
Vi kan naturligtvis inte prata, om du måste stå upp.
Sätt dig ned på golvet, det håller nog.
Jag tar den där höga kontorsstolen, så kommer vi ungefär mitt för varandra.
Han slog sig ned på golvet, och tände en pipa, som jag räckte honom.
Så svepte han en av mina röda filtar över axlarna, satte mitt “upp och nedvända” sittbadkar på huvudet, och sträckte fram sina väldiga fötter mot brasan.
De platta fotsulorna var räfflade, och liknade vaxkakan i en bikupa.
Vad är det med dina fötter ? frågade jag. Det ser ut som om någon har hackat i dem. – Och titta, det är likadant på benen.
- Frostskador, svarade han. Jag har frostskador ända upp i nacken, och jag fick dem när jag låg begravd under Newills gård. Det var där de hittade mig, och grävde upp mig.
.
Men jag älskar den platsen, och längtar alltid tillbaka dit. Endast där finns det frid !
Vi satt väl en halvtimme och pratade. Jag tyckte att han såg så trött ut, och frågade om han inte mådde riktigt bra.
- Jag är trött också, sade han och suckade.
Eftersom du har varit snäll emot mig, så skall jag berätta hela min historia för dig.
I muséet, tvärs över gatan finns “jätten från Cardiffs” stenkropp, och jag är hans ande, hans osaliga själ. Jag kan inte få ro förrän de har begravt den stackars kroppen igen.
Nå, vad skulle jag då hitta på för att få människorna att begripa det ? – Skrämma dem till det, förstås ! – Spöka på den plats där kroppen finns ! Natt efter natt har jag spökat på muséet. Jag till och med övertalade ett par riktiga spöken att hjälpa mig.
Men det tjänade ingenting till, för ingen människa besöker ett muséum mitt i natten.
Då fick jag idén att gå tvärs över gatan och spöka lite i det här huset. Jag kände på mig att om bara någon hörde eller såg mig, så skulle jag lyckas, och jag hade en av de allra skickligaste vålnaderna till min hjälp.
.
Spöksagans namn
“En riktig spökhistoria” – A ghost story – skriven av Mark Twain
Spöksagans namn
.
Natt efter natt har vi irrat omkring i de här mögliga gemaken, rasslat med kedjor, skridit i trappor, stönat, viskat, suckat och frasat. Jag har blivit fullkomligt utarbetad och jag höll nästan på att ge upp, när jag fick se att det lyste här inne i natt.
Det gav mig ny energi, och jag satte igång med något av min gamla glöd. Men nu är jag dödstrött, alldeles slut, helt enkelt. Snälla, snälla du, hjälp mig om du kan !
Jag hoppade ned från min höga sittplats och ropade ivrigt:
- Det här var det värsta jag någonsin har hört ! Du stackars gamla dumma fossil, du har gjort dig allt detta besvär i onödan !
Jag kan tala om för dig att i alla dessa nätter, har du spökat kring en gipskopia av dig själv, den riktiga “jätten från Cardiff” finns i Albany !
Detta var alldeles sant. Den ursprungliga upplagan av “jätten från Cardiff”, som förresten var ren bluff den också, hade blivit efterapad och utställd i New York, som “den enda och äkta” jätten.
Ägarna till den första kolossen, förfasade sig naturligtvis mycket över detta.
När jag väl hade förklarat allt, så spred sig ett uttryck av djupaste skam och förvirring över min stackars väns ansikte. Han reste sig sakta upp och sade:
.
- Är det sant ? Kan du svära på det ?
- Lika sant som att jag sitter här.
Han tog pipan ur munnen och lade den på spiselhyllan. Så stod han där obeslutsam ett par ögonblick, med hakan tryckt mot bröstet. Till slut sade han:
- Jag har aldrig känt mig så dum i hela mitt liv. Stenjätten har lurat alla människor, och nu har den usle bedragaren till och med lurat sin egen vålnad.
Min vän, om du har något medlidande med ett stackars misslyckat spöke som jag, låt inte den här historien komma ut ! Tänk dig själv hur du skulle känna det om du hade gjort något så idiotiskt.
Jag hörde honom klampa nedför trapporna med tunga, trötta steg, som fortsatte ut på den ödsliga gatan.
- Arma spöke, vad jag tyckte synd om honom !
Men jag tyckte också lite synd om mig själv, för “jätten från Cardiff” hade tagit med sig min röda filt, och mitt badkar, när han försvann i natten.
.
- SLUT -
.
Information
Den här spöksagan skrevs år 1870, av den amerikanske författaren och tidningsmannen Mark Twain, eller som han egentligen hette,- Samuel Langhorne Clemens.
Mark Twain föddes i staden Florida, i delstaten Missouri i USA, år 1835, och avled i staden Redding, i delstaten Connecticut i USA, år 1910. Han var den förste amerikanske författare som blev läst av en bredare europeisk publik, och de flesta av hans verk, exempelvis “Tom Sawyers äventyr”, “En tripp kring gamla verlden”, eller “En yankee vid kung Arthurs hov“, blev mycket kända och uppskattade, inte minst för att de var skrivna på folkspråk.
Twain använde ofta överdrifter, vanvördigheter och gravallvar, för att skämta med dåtidens vidskeplighet, och för att nå komiska effekter.
- En mark twain är även fackspråk, och innebär “två famnars djup”.
.
Ordförklaringar
“Jätten från Cardiff”,- The Cardiff giant, var en tre meter hög, fossiliserad stenstaty, som ingick i det största spök-bedrägeriet i amerikansk historia. Det var tobakshandlaren George Hull, som konstruerade statyn år 1868, efter att ha hamnat i konflikt med politiker.
Tobakshandlaren fraktade sedan stenstatyn till sin kusin, William Newills lada i Cardiff, New York, där statyn avtäcktes år 1869 av ett par dikesarbetare.
Denna stenstaty skapade stor uppståndelse i många år framåt, och den fick mycket publicitet i massmedia. Statyn “Jätten från Cardiff”, finns nu att beskåda på “Farmers museum” i Cooperstown, New York.
( Fakta från Uppslagsbok för alla, Nordisk familjebok, Kunskapens bok )
.
.
Kända citat, av Mark Twain:
“Låt oss sträva efter att leva så att till och med begravningsentreprenören sörjer när vi dör”
.
Mark Twains sista ord, innan han avled:
“Döden, det enda odödliga, som behandlar oss alla lika, vars frid och vars fristad är för alla. De smutsiga och de rena, de rika och de fattiga, de älskade och de icke älskade.”
.
Länkar
.
Läs ”A ghost story” på originalspråket engelska, HÄR
http://druglibrary.org/schaffer/general/twain/AGhostStory.htm
.
Läs om Mark Twain på uppslagsverket Wikipedia, HÄR
http://sv.wikipedia.org/wiki/Mark_Twain
.
Gå till Mark Twains officiella webbsajt, HÄR
http://www.cmgww.com/historic/twain/
.
Läs om Jätten från Cardiff, på engelska HÄR
http://en.wikipedia.org/wiki/Cardiff_Giant
.
Läs en humoresk, skriven av Mark Twain – “Råd till små flickor”, HÄR
http://kokthansogreta.nu/synnedsatt/index.php/2013/09/rad-till-sma-flickor/
.
.
Ett citat om spöken:
.
“I don´t believe in ghosts, but I´m afraid of Them.” ( Jag tror inte på spöken, men jag är rädd för dem. ) – Sagt av lord Byron.
..
Du kanske också gillar: / You may also like:
SPARA I FIL / SKRIV UT, HÄR > - SAVE TO FILE / PRINT, HERE >