Använder du en mobil enhet ? - dubbelklicka i detta område, så blir texten större ! Do you use a mobile unit ? - For larger text, doubleclick in this area !
ASKUNGEN ( CHARLES PERRAULT )
.
.
Det var en gång en förnäm herre, som lämnade sin fru och gifte om sig med en annan kvinna, som var dryg och märkvärdig. Kvinnan hade två döttrar från ett tidigare förhållande, och även döttrarna var dryga och märkvärdiga. Den förnäme herrn hade själv en dotter, men hon var istället snäll och god.
De hann knappt bli man och hustru, förrän hustrun lät sitt otäcka humör, gå ut över den förnäme herrns dotter. Hustrun stod inte ut med att flickan var så snäll och god, för det fick hennes egna barn att framstå i ännu sämre dager. Därför ordnade hustrun så att mannens dotter fick utföra de allra skitigaste sysslorna i hemmet.
Hon var tvungen att diska de tunga grytorna och städa hustruns och sina styvsystrars rum. Hon fick sova på en gammal halmmadrass uppe på vinden, medan hennes systrar hade flådiga sovrum med eleganta speglar i. Men, den goda flickan klagade inte.
- När hon var färdig med sysslorna, gick hon bort till den öppna spisen och satte sig i askan, så hennes kjol blev alldeles grå av aska. Det var därför hon kallades Askungen. Men trots sina smutsiga kläder, var Askungen tusen gånger sötare än de båda styvsystrarna i sina eleganta klänningar.
En dag, skulle prinsen anordna en stor bal. Han hade bjudit in alla de förnämsta personerna i trakten. Även de dryga och högfärdiga styvsystrarna, blev bjudna på balen, och de började med ens att planera för vilka klänningar de skulle sätta på sig, och vilka frisyrer de skulle ha.
Den stackars Askungen fick nu ännu mer att göra. Hon skulle stryka och göra i ordning styvsystrarnas fina kläder. Hela huset var upp och ned vänt, och det enda man pratade om var siden, sammet, spetsar och skor ! -”Jag skall ha på mig min röda sammetsklänning med spetskrage”, sade den äldsta styvsystern.
-”Och jag skall sätta på mig en enkel klänning, men jag skall bära kappan med guldsömnad över och tänker knäppa den med en diamantknapp, sade den yngre styvsystern. De lät sända efter den skickligaste frisören. Och han kom och provade fantastiska håruppsättningar på systrarna och de frågade Askungen om vad hon tyckte, eftersom Askungen hade särdeles god smak !
Askungen gjorde sitt bästa och hjälpte också till att rätta till styvsystrarnas frisyrer ibland. Den ena styvsystern drog handen genom sina stela lockar och sade:”-Askungen, Skulle inte du också vilja följa med på balen ?”"”- Sluta retas, – du vet ju att det inte går !”"- Det är klart jag vet, svarade styvsystern, stöddigt. – Alla skulle väl skratta ihjäl sig, om en sådan smutsgris som du kom till balen…”
Hade styvsystern sagt så åt någon annan, skulle hon säkert ha fått en smäll så att den fina frisyren blivit förstörd, Men Askungen var så god och snäll, att hon aldrig skulle ha gjort något sådant. Fastän systrarna inte åt någonting alls på två dagar, för att de skulle vara smala och vackra, så gick i alla fall mer än ett dussin korsettsnören sönder, när de försökte snöra ihop sina snörliv och de kunde knappt andas, där de stod och beundrade sig själva i spegeln.
.
.
Till slut åkte de iväg till slottet och Askungen följde sorgset deras vagn med blicken, ända tills den försvann bakom horisonten. Då började hon att störtgråta så högt att den goda fén, som var hennes gudmor, kom och frågade hur det var fatt. – Jag skulle så gärna…jag skulle så gärna ha velat…snyftade Askungen.
Hon grät så rejält att hon inte kunde fortsätta. Men den goda fén förstod:”-Du är ledsen för att du inte fick följa med till balen, Eller hur ?”"-Ja”, snyftade Askungen. “-Jag skall hjälpa dig så du också får gå på balen, om du bara gör det jag ber dig om”, sade fén och log.
“-Gå ut och hämta en pumpa i trädgården !” Sedan slog fén med trollspöet på pumpan, osså – Vips - förvandlades pumpan till en vacker guldvagn att åka i ! Askungen klappade i händerna, när hon såg vagnen. Sedan sprang hon, på féns uppmaning, ut i trädgården igen och kom tillbaka med en råttfälla.
Och vips, så förvandlades råttorna till vackra, grå hästar. Nu var det bara kusken som fattades. Fén bad Askungen att hämta en extra stor råtta. Askungen hittade tre enorma råttor i råttfällorna på vinden. Fén valde ut den råtta som såg mest välbevarad ut och rörde vid den med sitt trollspö, och vips, så blev råttan förvandlad till en kraftig kusk, med stor mustasch. Sedan sade den snälla fén:”-Gå nu ut och hämta sex ödlor !”
Knappt hade Askungen hunnit komma in med dem, förrän de blev förvandlade till sex lakejer, som hoppade upp och satte sig längst bak i vagnen, i sina snygga uniformer. Nu var fén så nöjd över vad hon uträttat, så hon sade till sin guddotter:”-Varsågod, Nu kan du gå på balen !
- Tack så mycket, snälla gudmor, men tycker du verkligen att jag kan åka dit i de här gamla trasorna ? Trollspöet rörde vid Askungen och Vips, så förvandlades hennes gamla trasor till en vacker klänning av silver och guld och med ädelstenar och broderier.
Till sist, fick hon ett par utsökta små skor av allra finaste glassort. Askungen klev upp i vagnen och gudmodern gick fram till henne och sade att Askungen var tvungen att lämna balen före klockan tolv, för när klockan slog tolv, så skulle förtrollningen brytas och vagnen bli till en pumpa igen! Hästarna skulle förvandlas till möss, lakejerna till ödlor, och Askungens klänning förvandlas till trasor igen.
Askungen lovade glatt att vara tillbaka innan det magiska klockslaget. Kusken smällde med piskan och de sex hästarna satte av i galopp och snart försvann vagnen under solnedgången. När Askungen kom fram till slottet, blev hon emottagen av självaste prinsen.
Han var nyfiken på den främmande skönheten, som kom åkande i en sådan vacker vagn, och räckte henne artigt handen, och förde henne in i slottet. Flickan var så vacker, att alla gästerna slutade dansa och blott tittade på henne. Även orkestern slutade spela och det viskades::”-Vem är denna skönhet ?” Självaste kungen kunde inte sluta att titta på henne, och han viskade till drottningen, att han aldrig i sitt liv sett en så vacker och underskön flicka.
.
.
Alla hovdamerna försökte komma ihåg vad hon hade för kläder på sig, och frisyr, så att de skulle kunna gå klädda likadant. Askungen fick sitta på hedersplatsen, och såg så förtjusande ut, att alla gästerna blev ännu mer imponerade. – Nu serverades utsökta små rätter och den främmande prinsessan njöt av godsakerna och bjöd sina systrar, som inte kände igen henne alls.
När flickan hörde klockan slå kvart i tolv, gjorde hon en djup hovnigning, innan hon rusade iväg och hann hem före sina styvsystrar. Så fort hon kom hem, ropade hon på sin gudmor, fén och berättade allt om balen för henne.”- Prinsen vill träffa mig i morgon. Snälla gudmor, hjälp mig med en ny förtrollning, så att jag kan gå dit igen…”
- Oroa dig inte, lilla vän. Men du måste vara tillbaka vid midnatt, precis som denna natt. Just då knackade systrarna på dörren. Askungen gick och öppnade, och låtsades gäspa. Fén slog med sin trollstav och försvann i ett blått rökmoln, Oj, vad klockan är mycket, suckade Askungen och gnuggade sig i ögonen och frågade:”-Har ni haft skojigt, systrar ?
“-Var inte en sån där bal med en massa märkvärdiga människor, förskräckligt stel och trist ?”, fragade Askungen.”-Nej, det var den inte alls”, svarade den äldsta styvsystern. “-Du skulle ha haft mycket roligt. Du anar inte vilken söt och god prinsessa som kom dit ! Hon var så vänlig mot alla och kan du tänka dig, hon bjöd oss av de mest fantastiska godsaker. Du anar inte vad de andra blev avundsjuka på oss !”
Askungen kände sig alldeles varm av glädje, och frågade vad den främmande prinsessan hette. “-Ack, tyvärr, är det ingen av oss som vet vem hon är, till prinsens stora besvikelse. Det var folk som sa att han ville ge bort sin finaste häst till den som berättade vem hon var…”, sade systern.
“-Om hon var så väldigt vacker, så skulle jag också vilja se henne”, suckade Askungen.”-Snälla syster, kan jag få låna din fina vardagsdräkt, så jag kan gå dit och titta på henne ?”"- Tror du att jag skulle vilja låna ut min fina vardagsdräkt, till en enkel köksa som du ? Tror du jag är galen ?”
Den stackars Askungen, hade inte förväntat sig något annat svar, så hon blev inte besviken. Hon skulle ju ändå få komma till balen igen med sin gudmors hjälp. Nästa kväll såg Askungen ännu vackrare ut. Prinsen var tillsammans med henne hela kvällen och de hade så roligt, att hon alldeles glömde bort tiden, och fick brådstörtat ge sig iväg, när klockan i slottet slog tolv.
Prinsen försökte förgäves att hinna upp henne, men Askungen hade så bråttom, att hon halkade i den stora marmortrappan och råkade tappa sin ena glassko. Prinsen tog upp den försiktigt, medan Askungen rusade fram över gårdsplanen i sina trasiga kläder.
Till slut kom hon hem utan vare sig vagn eller hästar, och hon var klädd i sina vanliga gamla kläder. Men, i fickan hade hon en liten glassko, som var det enda som påminde henne om den underbara kvällen. Precis som förra gången, frågade Askungen sina systrar om de haft trevligt, och om den främmande flickan hade varit där.
.
.
De berättade att den främmande flickan flytt vid midnatt och det enda hon hade lämnat kvar efter sig, var en söt, liten glassko, som prinsen tagit hand om. Några dagar senare lät prinsen meddela, att han ämnade gifta sig med den, som ägde den lilla glasskon. Först provade han skon på alla prinsessor i hela landet, sedan provade han den på alla friherrinnor och hovdamer.
Alla försökte förgäves tränga in sina fötter i den lilla nätta glasskon. Men, ingens fot var tillräckligt liten och välformad. Även Askungens systrar förberedde sig för att ta emot kungens sändebud. De gav sina fötter fotbad och massage och hela huset luktade krämer, parfymer och puder.
Stackars Askungen sprang hit och dit och bar på varma kastruller och baljor med iskallt vatten i, som ansågs kunna göra underverk med fötter. Men, när dagen för provningen var inne, hade deras rödflammiga fötter inte blivit ett dugg mindre. – Det var omöjligt att pressa ner dem i den lilla glasskon. Just då råkade Askungen gå förbi, och hon frågade försiktigt:”- Kan inte jag också få försöka prova skon ?”
Fastän styvsystrarna skrattade åt henne, stoppade Askungen ned sin lilla vita fot i den lilla glasskon och den passade perfekt ! Då tog hon fram den andra skon ur sin ficka. Systrarna började förstås protestera, men då dök gudmodern upp och svängde med trollspöet, så att Askungen blev lika vacker som på prinsens bal, och styvsystrarna kastade sig förvånade ned på knä och bad om ursäkt.
Den snälla och goda Askungen kramade genast om dem, och förlät dem. Kungens sändebud tog med sig Askungen till prinsen, som fann henne vackrare än någonsin. När bröllopet hölls några dagar senare, fick den goda fén sitta med vid hedersplatsen vid bordet, och hon bländade de andra gästerna med sitt trollspö.
Askungen var så god att hon lät sina systrar bo i slottet och gifte bort dem med två rika adelsmän.
..
.
Fritt översatt från Charles Perraults nedteckning av folksagan “Askungen”.
Du kanske också gillar: / You may also like:
SPARA I FIL / SKRIV UT, HÄR > - SAVE TO FILE / PRINT, HERE >