Använder du en mobil enhet ? - dubbelklicka i detta område, så blir texten större ! Do you use a mobile unit ? - For larger text, doubleclick in this area !
“Kyrkogården” – läs hela Per Elgströms dikt
..Information, och länkar till fler dikter av Elgström, efter dikten
.
.
Slumra, jord, med saktad andedräkt !
Jag vill ensam vaka med min smärta.
Och kanske, när jag mot mulln är sträckt,
Laura väcks vid stormen av mitt hjärta.
.
Kanske, hon i sömnen ser min bild,
hör min röst, som darrar obesvarad,
minns mitt namn och, leende och mild,
vilar åter vid min barm, förklarad ?
.
.
.
Nej, hon står vid aftonrodnans port,
lik en irrande seraf, som svärmar;
Och det goda, som hon tänkt och gjort,
sig i spridda strålar sakta närmar.
.
Ur den bädd, där Laura gömdes,
väcks en förgätmigej av Lauras blickar,
dem i purpurn, varav kullen täcks,
hon, att lugna mig, förgäves skickar.
.
.
.
Skumt är allt, och månen sig allt mer,
likt ett hopp, som dör, i molnen sänker -
matt igenom rymdens öken ler,
likt den tröst inbillningen oss skänker.
.
På den hällen, där jag lutat mig,
strömmar än den bleka, kyska dagen,
som i mörkrets skuggor blandar sig
och av härjarn blottar anletsdragen.
.
- – - – - – - – -
.
I den stillhet, där jag ser hans spår,
sväva kring mig, likt försvunna vänner,
flydda timmar av min ålders vår,
dem jag saknat har och återkänner.
.
Ack, var strimma jag i töcknen ser,
är min Lauras hår, som rörs av vinden,
och det gyllne ljus, som flödat ner,
är ett mattat skimmer, spritt från kinden.
.
.
.
.
Ungdomsbröder, gån ur jordens famn,
fästen kring mitt huvud edra kransar !
Snart av er blott nämnas skall mitt namn
och jag flätas in i edra dansar.
.
Då med helig andakt vill bland er
jag en drucken hymn till natten höja,
och av stjärnorna, som lyssnat ner,
på vårt grus en silverglans skall dröja.
.
.
.
För att mångfald åt sin allkraft ge,
leker med sitt fosterbarn naturen.
Men i Lauras kalla stoft kanske
skapas än en själ, för himlen buren,
.
som med Lauras lånta ansiktsdrag
vandrar här, en främling från det höga,
och mot himlens rosor, dem en dag
hon skall trampa, ser med sorgset öga.
.
- – - – - – - – -
.
Om den åldrade, som skådar än
på det forna paradiset åter,
skönja får en huld, en kvinnlig vän,
som hans Laura liknar och begråter,
.
skall han tro, att från de sällas sfär,
från sin fristad, ack, den sköna, lugna,
rörd hans Laura åter stigit ner
att hans nakna, tomma levnad hugna.
.
.
.
Till sitt forna hem vår ande går
och i livets ocean, som svallar,
badas och sin förra klarhet når
och sin barndoms oskuld återkallar.
.
Så en flykting från sitt fosterland
i ett avstånd, dunkelt sett och målat,
då han åter nalkas till dess strand,
minns dess prakt och ser det mer bestrålat.
.
.
.
.
På den vård, som smickrets inskrift bär,
regnets droppe faller ner och klarnar.
Det är gravens gäst, som flyktar där,
och dess fläkt, som flyr, hans suck, som varnar.
.
Likt mångfärgade gestalter, här
samla sig hans forna vandels minnen.
Mot hans sköt`en ängel sluten är;
men förgäves ropar han: “Försvinnen!”
.
- – - – - – - – -
.
Skönt, likt en elysisk morgondröm,
som, av skaparn tänd, keruben andas -
speglas här på tankens eterström
återskenet av en värld, som randas.
.
Psyke, fjärilsvingad, lyfter sig
ur den slöja, där hon än skall gömmas,
och, i lågor upplöst, flyr till dig,
världens far, och hör sin levnad dömas.
.
.
.
Du är god. Men låt ur himlens kör,
där min Lauras lovsång först dig hälsar,
Laura framgå, som min vandel hör,
och dess förbön mig kanhända frälsar.
.
Laura knäböja och med tystnad gråt
höljer domarns hand och nederdignar,
stammar fram ett fruktande: “Förlåt!”
sluts till mig, och fadern oss välsignar.
.
.
.
Laura, vid din grift jag somnar in,
likt ett barn på blomster; Och du nalkas,
jordiskt sann, och viskar: “Jag är din!”
och berör mitt anlete, som svalkas.
.
I den dräkt, de rodnande behag,
dem jag kysst, då först jag såg min lycka,
kommer du, likt en försvunnen dag,
som i mina armar jag får trycka.
.
- – - – - – - – -
.
Sällhet, som jag sökt, är du en dikt,
eller är du av bekymmer valet ?
Vad vårt mål ? Att offras för vår plikt.
Nöjet – vad ? Ack, blott en paus av kvalet.
.
Dock, av jordisk fröjd jag nog har sett,
om, när dödens skymning sänks och tjocknar,
Laura torkar bort min pannas svett
och dess blick besvarar den, som slocknar.
.
.
.
Må, när jag, ur kroppens boja löst,
blott belönas av den goda viljan,
där ur askan av mitt släckta bröst,
känslans brunna tempel, födas liljan !
.
Stänkt med sakna´ns tårar, dem hon än,
när jag glömts, uti sin kalk förvarar,
hon, när Eos framgår, öppnar den
och de ädlas hågkomst mig förklarar.
.
.
.
När emot det nya Eden jag
svävar upp på späda kerubsvingar
och av salighet vid hjärtats slag
varje sträng likt eolsharpan klingar,
.
en melodisk klang skall hälsa mig
från min Lauras, vilket hävs och glöder,
och ur skyn, en korsång närma sig,
stämd av snart omslutna ungdomsbröder.
.
- Slut-………………….
.
.
…
Ordförklaringar – / Seraf – Grift – Elysisk – Kerub – Vandel – Eos – Eolsharpa /
1. “Lik en irrande seraf…”: En “seraf”, är ett påhittat sexvingat, flygande väsen som svävar kring guds tron. I den judisk-kristna traditionen uppfattas seraferna som en sorts änglar, inte sällan avbildade som människogestalter med sex vingar. Ordet kommer från hebreiskans “Serafim”, och förekom i Gamla testamentet, i Jesajas bok. Jämför även med det privatägda sjukhuset “Serafen”, som ligger i centrala stockholm. 2. “Vid din grift, jag somnar in…”: Ordet “grift”, är ett annat ord för gravplats, eller gravvård.
3. “Likt en elysisk morgondrom…”: ordet “elysisk”, kan betyda paradisisk, himmelsk, eller lycksalig, och härstammar från ordet Elysion, eller Elysén, – “den eviga vårens land”, eller “den fulländade lyckans land”, dit gudarnas anhöriga hamnade efter döden, enligt romersk/grekisk mytologi. 4. “På späda kerubsvingar…”: En “kerub”, är ett påhittat bevingat blandväsen, under senare tid räknad som en ängel, med 4 olika ansikten, / örn – lejon – tjur – människa /, som enligt gamla testamentet sades vakta “livets träd”.
5. “Hans forna vandels minnen…”: Ordet “vandel” kan betyda uppförande, livsföring, handlingssätt, och så vidare. 6. “När Eos framgår…”: “Eos”, är morgonrodnadens gudinna, enligt grekisk mytologi. På latin kallas hon Aurora. 7. “likt eolsharpan klingar…”: En “eolsharpa”, är en sorts lådcittra, som hänger, eller står utomhus, så att vinden kan blåsa i strängarna och bilda ljud. Eolsharpan var populär i Europa på 1700-, och 1800-talen, men principen är känd sedan forntiden.
.
Lite om diktaren
Den här dikten, – “Kyrkogården”, är skriven av vår store svenske författare och skald Per Elgström ( född år 1781, död år 1810 ).
Elgström är känd för sin rätt så tunga, romantisk/filosofiska diktkonst, och han var engagerad i “Auroraförbundet”, – en litterär studentförening i Uppsala, samt medverkade till att ge ut tidskriften “Phosphoros” ( Ljusbringaren, morgonstjärnan ), som utkom år 1810-1811.
Per Elgström, som även var politiskt intresserad, gav bland annat också ut broschyrerna “Hvad rätt har ett folk att döma en regent”, och “Om ett stort, ett patriotiskt tankesätt”.
Kvinnonamnet Laura, använder Per Elgström i minst en dikt till. Du kan läsa den dikten i en länk, nedan.
( Faktahjälp från uppslagsverken “Bra böckers lexikon”, “Slå upp !”, “Uppslagsbok för alla”, “Nya ordhandboken”, och “Skolordlista”. )
.
.
.
Få mer information om Elgström, på Riksarkivet HÄR
http://www.nad.riksarkivet.se/sbl/Presentation.aspx?id=15993
.
Läs dikten ”Den unga kärleken till Laura” HÄR
http://litteraturbanken.se/#!forfattare/AtterbomPDA/titlar/Phosphoros1810/sida/29/faksimil
.
Läs dikten “Romeo i Julias Graf” HÄR
http://litteraturbanken.se/#!forfattare/AtterbomPDA/titlar/PoetiskKalender1815/sida/I.9/faksimil
.
http://litteraturbanken.se/#!forfattare/PalmbladVF/titlar/Phosphoros1811/sida/99/faksimil
.
.
.
.
Känt citat om kyrkogårdar:
“Kyrkogårdarna är fyllda av människor, som var oersättliga.”
- Otto Graf von Lamsdorff –
.
Du kanske också gillar: / You may also like:
SPARA I FIL / SKRIV UT, HÄR > - SAVE TO FILE / PRINT, HERE >