Använder du en mobil enhet ? - dubbelklicka i detta område, så blir texten större ! Do you use a mobile unit ? - For larger text, doubleclick in this area !
Det är kul att kunna stå till tjänst
______
Jag har på sista tiden haft kontakt med en gammal kompis ifrån skoltiden…
- Men problemet med henne, är att hon pratar så förfärligt mycket.
Alltid när vi träffas, så går hon i minsta detalj igenom hur hela hennes släkt har det, – hur hennes man mår, och vad hennes barn i nuläget arbetar med.
Hon redovisar även noggrant alla sina krämpor och sjukdomar för mig,
- hon fick en stroke för några år sedan; jag vet nu allt om den stroken.
När vi ses, så inleder hon konversationerna med:
- “Vad bra att du kom, du förstår att….. “
Sedan pratar hon på oavbrutet, ända tills vi tar adjö av varandra. Utan att jag har fått en syl i vädret.
- När man sedan kommer hem, då är man så trött, att det bara är att gå och lägga sig och vila middag…
En annan kompis, hon ringer rätt så ofta hem till mig.
Och svarar jag inte när hon ringer, ja då fortsätter hon att ringa så där en 40 – 50 signaler, så att telefonen nästan håller på att gå sönder, så man bara är tvungen att svara…
När man slutligen svarar, så pratar hon oförtrutet i cirka två timmar, om allt ifrån himmel och jord,
- detaljerat, om vad hon har gjort sedan hon vaknade i morse, hur det gick till när hon borstade tänderna, och vad hon hade för pålägg på frukostmackan.
När man svarar i telefonen, så inleder hon ofta med,
- “Hej på dig, vilken tur att du var hemma, du förstår att……………………..”
Sedan pratar hon på själv, i ett sträck, och jag behöver bara säga:
“Ja – - Ja – - Ja – - Ja – - Ja.”
.
..- “Katten” räddade mig från krampanfall –
- Ibland när jag talar med henne, så viker jag stundtals av med ett “Nej”, bara för att det skall låta som om jag lyssnar.
Det händer att jag säger “Nej” på fel ställen. Men det märker aldrig hon.
- Jag lägger till och med ifrån mig luren ibland, och går och sätter på kaffet medan hon pratar. Och sedan, när jag kommer tillbaka till telefonluren, så pratar hon fortfarande, och har inte märkt att jag varit borta.
Det är praktiskt.
När jag var ute och promenerade igår, så stötte jag på en gammal gymnasiekamrat, som jag inte träffat på säkert 20 år.
Jag behövde bara sticka fram nyllet, så sade hon:
- “Hej, vad kul att se dig. Sedan vi slutade plugget, så har jag…..”
Och sedan var även hon igång.
Hon pratade i ett streck, i två och en halv timme,
- hela sitt livs historia. Och även grannarnas…
Och när jag började få kramp i benen, så nödgades jag säga:
“Nu måste jag verkligen gå och ta in katten !”
- Och jag var tvungen att få det att låta trovärdigt, då jag ju inte har någon katt…
Jag trodde att kommunikation mellan människor, är att ge och ta.
Men det verkar det inte vara idag ?
Undrar varför man inte gör som på sjuttiotalet, – startar samtalen med:
- “Hej, hur är det med dig, nuförtiden ?”
Men det är väl just gammalmodigt…
Det ringde förresten en säljare idag på förmiddagen.
Säljaren inledde med:
“Hej, får jag störa dig några minuter ?”
___________
- Kanske något för väninnorna att ta efter ?
.
Chatta om detta ämne, här…..Skriv en egen artikel på ämnet, här
Du kanske också gillar: / You may also like:
SPARA I FIL / SKRIV UT, HÄR > - SAVE TO FILE / PRINT, HERE >