Använder du en mobil enhet ? - dubbelklicka i detta område, så blir texten större ! Do you use a mobile unit ? - For larger text, doubleclick in this area !
Varning för veckopressens reklamjournalistik
_____
Nu skall vi belysa ett väldigt allvarligt demokratiproblem,
nämligen att mycket av den journalistik du läser är “köpt”.
Jag har granskat veckotidningarna och dess artistreportage.
Anledningen till den här artikeln, är att jag vill varna dig som tidningsläsare för den typ av betald redaktionell text som dagspressen, men i synnerhet veckopressen översvämmas av.
När vi som läsare bläddrar i en damtidning, eller i en veckotidning, så väntar vi oss ju att det är journalister som står för den redaktionella texten och att det mesta vi läser utgår från journalistens egna tankar och behov av att belysa olika saker.
Men så är inte alltid fallet.
Helt plötsligt, när vi bläddrar i tidningen och nyss har tagit del av ett tragiskt människoöde, exempelvis ett reportage om en familj som drabbats av svår sjukdom, så ser man på nästa uppslag en annan redaktionell text, med precis samma typsnitt, men som har en produkt, eller ett företagsnamn under sig.
Dessa “reportage” kallas Advertorial och de är framställda för att du som läsare skall missledas att tro att det är ett vanligt journalistiskt reportage. Men, till skillnad från ett sådant ( Editorial ), så har Advertorialet ett kommersiellt budskap, dvs ett företag har köpt plats i tidningen, för att marknadsföra en produkt.
Det kan gälla ett medel mot artros, reklam för vitaminpiller, eller ett medel mot åldersblindhet med blåbärsextrakt i. Men, enligt marknadsföringslagen är dessa Advertorial olagliga. För i $ 9 står:
“All marknadsföring skall utformas och presenteras så att det tydligt framgår att det är fråga om marknadsföring.”
- Men, det framgår inte alls tydligt.
I Advertorialen står ofta ingenting om att “Detta är en annons”, eller “Hela detta uppslag är en annons”, vilket hade varit betydligt rakare och ärligare, även om det egentligen inte spelat någon roll, eftersom läsaren förmodligen ser den texten efter att den läst brödtexten och då är läsaren i alla fall redan köpt.
Det finns exempel på när man i biograf-filmer lagt in korta reklamsnuttar för en amerikansk läskedryck, och i pausen gick samtliga och köpte just den läskedrycken. Men ingen i publiken hade märkt att någon reklam visats. Dessa korta reklamsnuttar har förbjudits på grund av för stark grad av påverkan.
Och för att ytterligare visa er vilka rovgiriga bilhandlar-metoder som veckotidningarna och reklammakarna använder sig av, vill jag citera den text som ibland står UNDER reklam-annonserna:
“Vi kommer att behålla ditt namn och din adress i vårt register och du kommer att få fler erbjudanden från oss eller från andra annonsörer. Var vänlig kontakta oss om du inte vill mottaga dessa erbjudanden.”
Men, denna textmassa är så liten att man måste använda förstoringsglas för att se vad det står. Och den är skriven med mörkgrå text mot grå bakgrund. – Vilket sammanträffande…
.
“Artistreportage”
Du måste vara mycket uppmärksam när du läser ett “hemma hos-reportage”, eller en intervju med en artist. För det finns knappast några större lurendrejare än skivbolagen som marknadsför artisterna. Dessa kan gå över lik för att artisten skall framstå på det sätt som skivbolagen önskar. Och veckotidningarna hänger mer än gärna på.
Ett artistreportage är sällan ett journalistiskt arbete, utan bakom ligger ofta ett sk WIN/WIN-koncept. Det innebär att både veckotidningen och artisten tjänar pengar på att reportaget skrivs. Men vi läsare får inget veta.
Ett WIN/WIN-koncept kan se ut på många olika sätt, men det kan exempelvis vara så att artistens skivbolag/artisten själv kontaktar en veckotidning och frågar om tidningen vill vara med och sponsra artistens turné, mot att veckotidningens logotype får stå uppe på scenen.
Detta för med sig att ju mer publik artisten får på sin turné, destå fler människor ser veckotidningens logotype. Och det innebär i sin tur att artisten kommer att bli erbjuden åtskilliga reportage i tidningen, både på höjden och på bredden, för, ju mer artisten blir promotad i veckotidningen, destå mer tjänar ju också veckotidningen på sin logotype som sedan skall stå på scenen.
Det kan också vara så att artisten får en liten “CD-reklamruta” mitt i reportaget. Och vad hittar man sedan på artistens CD-omslag, om inte veckotidningens logotype. – Käckt, va ? Denna typ av vilseledande journalistik, eller äcklig prostitution, är väldigt vanlig både på internet och i veckotidningarna och jag nämner det för att du skall vara uppmärksam när du läser ett artistreportage.
Detta är självklart inte heller lagligt, eftersom det aldrig framgår att det är artisten som kontaktat journalisten och att veckotidningen får en motprestation för att skriva reportaget. Man kan ju undra hur Konsumentverket och Konsumentombudsmannen ser på dessa saker och vad de gör för att stävja lagöverträdelserna.
För att inte tala om alla hundratals småartiklar som veckotidningarna har med örhängen, armband, halsband, pastellfärgade gummistövlar, hårband och handväskor, där de nämner inköpsställena i slutet.
Är detta redaktionellt, eller är det betald reklamplats ?
Det vet man självfallet inte. Och det är inte meningen heller.
Och det spelar ingen större roll. För veckotidningarna har för länge sedan försuttit sin trovärdighet i mina ögon och det skulle aldrig falla mig in att läsa deras oöverblickbara virrvarr av reklam och journalistik.
Jag undrar om frasen “Detta är en annons” är totalt bortspolad i dagens veckopress.
Eller, är den texten rent av överflödig ?
__________
- Hela världen kanske är en annons ?
.
Källor:
Marknadsföringslagen.se
http://www.marknadsforingslagen.se
Advertorial – Wikipedia
http://sv.wikipedia.org/wiki/Advertorial
Du kanske också gillar: / You may also like:
SPARA I FIL / SKRIV UT, HÄR > - SAVE TO FILE / PRINT, HERE >