Använder du en mobil enhet ? - dubbelklicka i detta område, så blir texten större ! Do you use a mobile unit ? - For larger text, doubleclick in this area !
Könsdiskriminerad…Ska man anmäla ?
_____
Känner du dig könsdiskriminerad ?
Funderar du på om du skall DO-anmäla, eller inte ?
- Läs min artikel först, och kommentera den gärna efteråt !
Diskriminering av olika slag, är mycket vanlig i Sverige. Och då tänker jag på all form av diskriminering. – Att man behandlas nedsättande på grund av sin ålder, sin längd, sin sexuella läggning, könsidentitet, vikt, hudfärg, eller – på grund av sitt kön.
I juridisk mening har inte anmälning av diskriminering på grund av kön, varit möjlig i Sverige tidigare. Men, genom en ny lag som riksdagen klubbade igenom, och som började gälla den 1 januari 2009, kan man nu anmäla till Diskrimineringsombudsmannen (DO) ifall man känner sig negativt särbehandlad på grund av sitt kön.
Den nya lagen innebär att du inte får bli könsdiskriminerad exempelvis när du lånar böcker på biblioteket, när du går in på Försäkringskassan, när du går på bio, när du besöker Arbetsförmedlingen, eller när du blir medlem i en ideéll förening.
Du får heller inte könsdiskrimineras av ett fackförbund, av din arbetsgivare, när du söker in till universitetet, eller när du gör din värnplikt. Kort sagt, könsdiskriminering är olaglig i princip överallt !
Lagen är till för att stärka den enskilda, lilla människans ställning, gentemot stora offentliga kolosser, eller mäktiga privata företag, som annars skulle kunna “äta upp” den lilla enskilda individen, tack vare sin makt.
Lagen innebär i realiteten en försvagning av arbetsgivarnas ställning på arbetsmarknaden, till fördel för den enskilda individens ställning. - En arbetsgivare kan inte anmäla en anställd för könsdiskriminering. Men en anställd kan anmäla en arbetsgivare.
- Det går överhuvudtaget inte att anmäla en privatperson för könsdiskriminering. Utan anklagelsen, eller anmälan måste vara riktad till ett verk, en organisation, till ett företag, eller dylikt. – Och det är väl tur det, annars kanske vi finge se en ny form av “häxprocesser” á la 1600-talet, ifall även privatpersoner fick börja DO-anmäla varandra ?
.
Var började alltihop ?
Den nya lagen om diskriminering, har långsamt växt fram ur en samhälls-förändring som startade redan i slutet av 60-talet, då proggrörelsen, unisexmodet, rödstrumporna (radikalfeministerna) och de så kallade “velourpapporna” dök upp. Innan dessa rörelser fanns, så visste vi knappt vad diskriminering var för något, även om viljan att reglera diskriminering kanske fanns i människors medvetande sedan långt tillbaka.
Men, lagen har även sin grund i den uppblossade invandring vi hade på 70-talet, då behovet ökade att skydda minoritetsgrupper (invandrare), från att bli dåligt behandlade.
.
Vad är könsdiskriminering ?
Vad som är könsdiskriminerande eller inte, det är väldigt svårt att bedöma. Det är ju subjektivt. Men grundregeln är att känner man sig kränkt för att man tillhör ett visst kön, då är detta en tillräcklig faktor, för att skicka in en anmälan till DO. Man behöver alltså inte kunna bevisa att organisationen, eller företaget, hade för avsikt att könsdiskriminera en. – Det räcker med att känna sig könsdiskriminerad, för att man skall kunna anmäla.
Det kan ju vara så att en arbetsgivare, av misstag, eller av ren obetänksamhet råkat kränka någon anställd, men att arbetsgivarens avsikt inte var att kränka. I sådana lägen kan man som anställd ge en varning till sin arbetsgivare: – “Nästa gång du gör så där, då DO-anmäler jag er”. På det sättet ger man ju arbetsgivaren en ärlig chans att bättra sig.
- Eller också kan man DO-anmäla direkt.
.
- Exempel på könsdiskriminering
Könsdiskriminering kan vara om till exempel en kvinna får gå före männen i bibliotekskön, när hon skall låna böcker, bara för att hon är kvinna. Könsdiskriminering kan också vara, när en arbetsgivare säger:- “Killar har en tendens att sitta och prata, medan kvinnor oftare städar”.
Andra exempel på könsdiskriminering är när det är olika avgifter på krogen, eller olika åldersgränser för könen. Det kan också vara när det är billigare för tjejer att åka taxi, än för killar.
Företagarna försvarar sig ofta med att kalla detta för “kvotering” eller “positiv särbehandling”. Men det de inte tänker på, är att detta riskerar att ytterligare förstärka vår syn på kvinnan som objekt, och på mannen som subjekt. – Och vad är det för positivt med det ?
Oftast är det istället ren girighet, som denna typ av särbehandling bottnar i.
- Krögarna vill ha mer gäster, för att kunna tjäna mer pengar till sin egen verksamhet, och kunna få större muskler, ifall en konkurrent dyker upp. Därför står det i annonsen:“Tjejer kommer in gratis”.
- Taxiförarna vill ha fler kunder, för att kunna roffa åt sig mer pengar till sin egen rörelse. – Därför kanske man har olika taxor, för män och för kvinnor.
- Och frisörer, vill ha så många klippningar som möjligt. Därför har de differentierade priser för män, kvinnor, och för pensionärer.
- Välkommen in i lekstugan !
Frågan som jag har är: – Finns det någon som tänker på kunderna ?
.
Större skillnader inom könen…
Könsdiskriminering bottnar ofta i fördomsfulla och konservativa uppfattningar om könen. Och detta gagnar absolut inte den enskilde individen i det långa loppet. – Snarare cementerar det fördomarna om könen.
Att påstå att ett kön har ett visst utmärkande drag, såsom att “kvinnor mår bättre efter en skilmässa, än vad män gör”, eller “De som beter sig som svin, är oftast män”, eller “kvinnor pratar mer bakom ryggen, än killar”, eller “Killar är rakare, när de kommunicerar”, är ofta rent felaktiga.
Det finns inga sådana vetenskapligt bevisade skillnader mellan könen. Däremot finns det sådana skillnader mellan människor.
- Ju mer man pratar med människor, destå oftare kommer man fram till att tjejer och killar faktiskt har liknande beteenden, i olika situationer.
.
Bör man anmäla sin arbetsgivare till DO ? – Två åsikter som går isär
Det finns två olika strömningar bland befolkningen, när det gäller om man skall anmäla en arbetsgivare för könsdiskriminering eller inte. En del människor tycker att man skall sätta “hårt mot hårt”, och direkt anmäla en arbetsgivare till DO, så fort arbetsgivaren gått över gränsen för vad som är lagligt, och att en anmälning är en bra “fingervisning” om att man inte accepterar könsdiskriminering.
I sådana lägen kan det hända, att de olika parterna kommer överens om en förlikning, så att arbetsgivaren får betala en viss bötessumma (diskrimineringsavgift) till den anställde. Det kan röra sig om exempelvis 15.000 kronor upp till 300.000 kronor. Ett 150-tal förlikningar har ägt rum, sedan den nya lagen instiftades.
Det kan också gå så långt som till rättegång. Men en sådan förlorar ofta arbetsgivaren på, då varumärket riskerar att bli nedsmutsat, eftersom varumärket kommer ut i media i samband med ordet “könsdiskriminering”. Därför vill arbetsgivaren ibland nå en förlikning, istället för rättegång.
Det är också mycket viktigt att man DO-anmäler av “rätt skäl”. Det vill säga, för att man verkligen känner sig könsdiskriminerad. Man får absolut inte DO-anmäla bara för att man tror sig kunna “tjäna en hacka” på det.
Jag anser att människor som anmäler en arbetsgivare av ekonomiska skäl, själva utnyttjar systemet, och är till stort förtret för alla som anmäler av “rätt skäl” – för att man verkligen känner sig kränkt, och för att man vill förbättra klimatet för kommande generationer.
-Åsiktsriktning nummer Två
Den andra åsiktsriktningen, är att man absolut inte bör anmäla en arbetsgivare till DO. För man skall inte “slå lagboken i huvudet på någon.” Och att det är “paragrafrytteri”, och att könsdiskrimineringen inte skulle minska av att man anmäler, men att den däremot “döljs” bättre.
Andra argument som man hör är “Man kan inte lagstifta bort mänskligt beteende”, eller att “De som använder diskriminering som en härskarteknik, skulle bara komma på ännu mer raffinerade sätt att härska på”. Och att det skulle uppstå andra problem i samhället, exempelvis ökad rädsla för att göra fel, om man anmäler varandra till höger till vänster.
De människor som är emot att DO-anmäla arbetsgivare, hävdar också att risken är stor att man själv hamnar i ett sämre läge på arbetsmarknaden, efter att man anmält sin arbetsgivare. Och om man dessutom skulle vinna mot arbetsgivaren i en rättegång, då finns risken att kommande arbetsgivare inte vågar anställa en, – de blir helt enkelt för rädda.
Oavsett hur man gör, och oavsett vilken av dessa två åsiktsriktningar man tillhör, kan man tänka på att det är viktigt ur solidaritets-aspekt att anmäla när man märker att könsdiskriminering pågår. – Det kan nämligen förbättra klimatet för kommande generationer, så att människor långsiktigt får upp ögonen för att könsdiskriminering faktiskt existerar.
.
Vad är repressalieförbud ?
Repressalieförbudet innebär en förstärkning av den enskilda människans makt, gentemot en stor koloss. Förbudet mot repressalier, som finns nedskriven i $ 18 i den nya diskrimineringslagen, innebär att en arbetsgivare kan få böter eller fängelse i upp till ett år, om arbetsgivaren bestraffar dig för att du varnar för DO-anmälan, eller anmäler arbetsgivaren för könsdiskriminering.
Arbetsgivaren kan också få böter eller fängelse, om du får en disciplinbestraffning, när du ber om att få titta på företagets jämställdhetsplan, eller när du ber om en noggrann redogörelse för företagets jämställdhetsarbete.
En bestraffning kan vara att du blir utfryst av arbetslaget på ett personalmöte, att du alltid får välja semester sist, att du hamnar efter i löneutvecklingen, eller att du inte blir bjuden på en personalfest. – Eller att du får sparken.
- Blir du drabbad av någon av dessa disciplinstraff, i nära anslutning till att du har hotat en arbetsgivare om DO-anmälan, då kan du även anmäla brott mot lagen om repressalier. Och då kan arbetsgivaren få sitta och ha nästa personalfest innanför gallret på Kumlaanstalten istället. – Men det kanske är bättre mat där ?
.
Vad innebär meddelarskydd ?
Meddelarskyddet, eller meddelarfrihet (Ej att förväxla med det meddelarskydd som man har när man pratar med journalister som har utgivningsbevis), innebär att en anställd får gå ut i TV, radio, tidningar och på internet, och öppet och fritt prata om arbetsplatsen som man jobbar på. Man kan till exempel berätta om det som är positivt, eller om missförhållanden på arbetsplatsen. Meddelarfriheten gäller bara inom den offentliga sektorn.
Om man är anställd på ett privat företag, så gäller inte meddelarskyddet. Såvida de inte särskilt skrivit in det i reglementet. – Man får alltså inte “prata skit” om företaget, sin chef, eller om sina arbetskamrater på Facebook till exempel.
Men, diskussioner pågår just nu bland de politiska partierna, huruvida även privat anställda skall omfattas av meddelarskyddet, eller inte. Och då kommer det i första hand att gälla privat anställda i offentligt finansierad verksamhet, exempelvis inom privata vårdföretag.
- Det kommer nog att dröja ett bra tag, innan alla anställda omfattas av meddelarfriheten.
.
Vilka vapen har arbetsgivaren i sin arsenal ?
Även om skyddet för den lilla medborgaren hela tiden stärks, i form av nya rekommendationer från EU, och nya lagar, så har arbetsgivaren fortfarande stor makt att skydda sig mot angrepp från den anställde, om arbetsgivaren bara är fantasifull, och tänker till.
Det finns olika sorter av arbetsgivare. En del vill hela tiden stå på “lagens sida”, och vara lagenliga och rättrådiga i alla situationer. Men sedan finns det arbetsgivare, som har mindre ädla syften med sin verksamhet, som bara vill tjäna mer och mer pengar, och som ser varje anställd som DO-anmäler arbetsgivaren, som “illojal” och “besvärlig”.
Om arbetsgivaren skulle vilja, så har den flera olika “vapen” att ta till, för att bli av med en “obekväm” anställd.
Ett sätt är att när man registrerar företaget, så är firmanamnet fristående från företaget. Det vill säga, man anställer personal i ett speciellt företag, medan det publika namnet är ett annat. Då kan arbetsgivaren, genom att ställa in sina betalningar, sätta företaget i konkurs, och därmed bli av med samtlig anställd personal.
Sedan startar arbetsgivaren företaget på nytt, i ett annat namn, och återanställer endast de personer som arbetsgivaren vill ha, – och naturligtvis inte den misshaglige tidigare anställde.
Det andra vapnet, som arbetsgivaren kan ta till, är att hävda “arbetsbrist”. Och om arbetsgivaren då kan visa på att det saknas kundteckning, för att ha kvar den anställde, då kan den anställde bli tvungen att gå.
Arbetsgivaren kan också hävda “samarbetssvårigheter”, för att få säga upp en anställd. Detta är ett starkt vägande skäl.
Det fjärde vapnet, är att sparka någon “Av personliga skäl”. Men detta är betydligt mer riskabelt för arbetsgivaren, eftersom den anställde då kan få stora skadestånd utfärdade.
- Låt inte denna lista avskräcka dig från att DO-anmäla, utan använd den istället som stöd för dig själv, så att du är väl förberedd, ifall din arbetsgivare försöker med några fula knep !
.
Har lagen några brister ?
Ingen lag är naturligtvis fulländad, och den nya lagen om diskriminering, innehåller en mycket allvarlig brist, eller ett kryphål, som man kan kalla det. Och det är att man inte kan anmäla tredje person för diskriminering, som man kan göra till exempel i “Lex Maria”-anmälningar.
Jag kan inte anmäla din arbetsgivare för att denna har diskriminerat dig. Utan man kan bara anmäla, ifall man själv känner sig diskriminerad. Jag skulle önska att det här kryphålet täpptes till så snart som möjligt, om inte annat för att minska egoismen och öka solidariteten hos befolkningen.
.
Anledningen till artikeln
Min och redaktionens syfte med den här artikeln, är att vi skall börja behandla varandra lika, oavsett kön, eller könsidentitet. – Behandla varandra som människor. Jag har en stark övertygelse om att vi får ett bättre samhälle, om vi helt och hållet tar bort könsaspekterna inom fler och fler områden i samhället, och istället tar upp problemen ur ett “allmänmänskligt” perspektiv.
Men jag är också medveten om att det finns starka ekonomiska krafter i samhället, som vill att vi behåller könsaspekterna och konserverar könsrollerna – För att de helt enkelt tjänar mer pengar då.
Dessa branscher är exempelvis nattklubbar, frisörer, taxiföretag, telefik, och klädaffärer, som tjänar pengar på att medvetet könsdiskriminera folk.
.
Att diskutera vidare om…
Vid stora fartygskatastrofer, som exempelvis när Titanic sjönk, den 15 april 1912, då sade besättningen: – “Kvinnor och barn först”.
- Kvinnor, barn, och de som var handikappade, fick gå före ner i livbåtarna.
__________
- Kommer detta att betraktas som diskriminering, i takt med att samhället blir mer jämställt ?
.
Hittar du faktafel, eller bara vill kommentera ? – Klicka här !
.
Specifika fakta till artikeln, är hämtade från webbsajterna Industriarbetsgivarna.se, Arbetsgivarverket.se, Sjukhusläkaren.se, och Lärarnasriksförbund.se.
Du kanske också gillar: / You may also like:
SPARA I FIL / SKRIV UT, HÄR > - SAVE TO FILE / PRINT, HERE >