Använder du en mobil enhet ? - dubbelklicka i detta område, så blir texten större ! Do you use a mobile unit ? - For larger text, doubleclick in this area !
“Hustomten” ( finländsk folksaga )
...Den här sagan har ett oväntat och rått slut, och är inte lämplig för barn.
_____
Det var en gång en godsherre, som gjorde en befallning till sin kock, att koka en läcker soppa.
Kocken gjorde som godsherrn hade befallt, och tog genast fram en stor kittel, och satte den över elden.
Sedan skar kocken lammkött i bitar, och lade bitarna i soppan.
Där satt nu kocken framför kitteln, och rörde om i elden.
- Plötsligt kom en liten tomte fram ur golvet under spisen, och bad:
” – Käre vän, låt mej få smaka lite av din härliga soppa ! Jag är så hungrig och trött !”
” – Det vågar jag inte…”, svarade kocken. ” – Vi är själva så många om maten här i huset !”, fortsatte han.
” – Jag kan väl få smaka bara en endaste liten sked av soppan !”, bad den lille tomten åter igen.
” – Nå, här har du en sked soppa, då !”, sade kocken, och räckte tomten en full slev.
.
.
.
Men, knappt hade den lille tomten fått sleven i sin hand, förrän han hade tömt hela kitteln på ett enda ögonblick, och sedan försvunnit under spisen.
Kocken blev förfärad. – Vad skulle han nu ta sig till ?
Det blev ingen annan råd, än att den stackars kocken fick gå till husbonden, och under jämmer och klagan, berätta vad som hade hänt.
Till en början trodde godsherren att kocken ljög, men när kocken svor på heder och samvete, att han talade sanning, så lugnade sig godsherren, och befallde kocken att sätta kitteln över elden ytterligare en gång.
” – Men, om tomten kommer tillbaka…”, tillade godsherren strängt, “… så daska till honom ordentligt i skallen med sleven !”
Kocken grep sig verket an, och snart stod en ny soppa och puttrade över elden.
För andra gången, dök så den lilla tomten upp, och bad kocken att hälla lite soppa i en påse, som tomten hade om halsen.
.
” – Det vågar jag inte !”, sade kocken.
” – Husbond har befallit mig att daska dig i skallen med soppsleven !”, fortsatte han.
” – Käre vän, slå mig inte…”, bad tomten, “… så ska jag hjälpa dej om du råkar illa ut någon gång !”
” – Nu ligger min hustru sjuk därhemma ! Jag har ingen som lagar mat, eller hämtar vatten. – Häll bara en endaste sked av soppan i min påse, så att min stackars hustru får något närande i sej !”, bad tomten.
Kocken tänkte i sitt stilla sinne:“Han kan väl inte gärna vara lika oförskämd som förra gången, och hans stackars hustru orkar väl inte äta så mycket !”
Och så räckte kocken över sleven till tomten.
- På ett ögonblick låg soppan och köttet i tomtens påse, men själv var tomten försvunnen, och kitteln var tom.
.
.
- Vad skulle kocken ta sig till nu ?
Han gick till husbonden och klagade ännu jämmerligare än första gången, men godsherrn blev alldeles utom sig av vrede, grälade på kocken och hotade att genast jaga honom ur huset, om han inte skötte sitt arbete bättre den tredje gången.
Kocken skulle genast “slå ihjäl tomten, om han visade sig i köket igen !”, sade godsherrn.
Än en gång ställdes kitteln över elden, och än en gång visade sig tomten. Kocken grep sleven och ropade:” – Din skojare, min husbonde har befallit mej att slå ihjäl dej på fläcken !”
” – Käre vän, gör inte det !”, bad tomten.
” – Vem vet om inte du får lida hunger och nöd, en vacker dag ? – Och då blir det min tur att hjälpa dej om jag kan.
Mitt lilla barn svälter, och min stackars hustru har dött, och nu har jag ingen som kan laga min mat eller skaffa mig något att dricka. - Ge mig bara en halv sked soppa, så att mitt stackars barn får något i sej !”, bad tomten desperat.
Kocken veknade och tänkte som förra gången:“Ett litet barn kan väl inte äta så mycket…”
.
” – Ta för dej !”, sade kocken.
Men, i ett huj var hela kitteln tom igen, och tomten var försvunnen.
Nu visste kocken vad han hade att vänta sig.
Med darrande röst sade kocken till husbonden:
” – DDDen lllilla ttomten har stttulit soppan från mej för ttttttredje gången.”
” – Ut ur mitt hus, din odugling !”, skrek husbonden.
” – Men, eftersom du hittills har tjänat mig troget, får du stanna kvar över natten. I morgon bitti ska du packa dina saker och ge dej i väg fortare än kvickt !”, manade husbonden.
Sedan fick istället fogden på gården uppdraget att koka soppan:
” – Om tomten skulle våga sej fram…”, sade godsherrn till fogden, “… så skall du slå ihjäl honom på fläcken !”
” – Som herrn befaller !”, svarade fogden, ” – Jag skall nog ge honom vad han tål.”, fortsatte fogden.
.
.
.
Kitteln ställdes på nytt över elden, och strax så kom tomten fram och tiggde soppa.
” – Jaså, du vill ha soppa, din skojare ?”, skrek fogden, och gav tomten ett slag med sleven så att tomten rullade in under spisen som en boll.
Så var soppan färdig och godsherrn skulle äta, – men soppan var salt och oätbar.
” – Men tomten har väl åtminstone fått sej så att han inte vågar sticka fram näsan mer”, sade godsherrn.
Nästa morgon packade kocken sitt knyte och gjorde sig i ordning för att lämna huset.
Plötsligt stod tomten med ombundet huvud framför honom och sade:” – Kom och säg adjö till mig, min vän, så ska jag ge dej något i avskedsgåva !”
Kocken följde efter tomten.
Under spisen låg ett vackert, rymligt hus, fyllt med de sällsammaste ting.
Tomten förde kocken genom förmaket, och in i en kammare, och från en hylla där, så tog tomten ned en liten ask.
.
” – Här, min vän..” sade tomten, “… skall du få för att du varit så snäll ! Om det är något du vill ha, så knacka bara med pekfingret på locket till asken, och säg vad du önskar !”
Kocken tackade för gåvan, och gick upp i köket igen. Där stod fogden. Kocken tog fram den lilla asken, knackade på den med pekfingret och sade:
“Matsäck åt vandringsmannen !”
Och genast stod matsäcken på bordet. Sedan skaffade kocken sig, med hjälp av den lilla asken, åtskilliga andra saker, och fogden visste inte till sig, av förvåning.
Till slut frågade fogden: ” – Käre vän, var har du fått den där präktiga lilla asken ifrån ?”
Kocken berättade vad som hade hänt, och gick.
“Jaså. Står det så till…”, tänkte fogden. – Då ska jag också se till att jag får en liten ask av tomten. Den där slängen av sleven i går, skall jag laga att tomten har glömt…
…vänta bara, nu ska kitteln på elden igen !”
Där stod nu fogden vid kitteln, och kokade och väntade, men ingen tomte visade sig. Till slut ropade fogden:
” – Kom hit min vän, och var min gäst !”
- Och genast stod tomten i rummet.
.
.
.
” – Vad vill du ?”, frågade tomten.
” – Jag fick så mycket mat av kocken, att jag har fullt upp därhemma i mitt hus.”, fortsatte tomten.
” – Smaka på det här, bara. – Det är dej väl unt !”, sade fogden.
Tomten smakade på soppan och sade: ” – Tack ska du ha ! – Kom nu så ska jag tacka dej.”
” – Inte behöver jag något tack !”, svarade fogden, men följde ändå, glad i hågen, efter tomten.
Nu fick också fogden en liten ask, men fogden gick ifrån tomten utan ett enda ord till tack.
Sedan sprang fogden till husbonden och bad honom att noga se på vad som hände, när han knackade med fingret på locket.
Och så började fogden att knacka.
Genast flög en liten tomte upp ur asken, och han hade en järnklubba i handen, och kastade sig över både godsherrn och fogden, och dunkade på dem, ända tills de låg halvdöda på golvet.
Sedan försvann både tomten och asken.
Efter den dagen, är det ingen som har sett skymten av tomten under spisen.
…- Slut -
.
Mer information om sagan:
Den här råa finska folksagan, nedtecknades för första gången av den finländske professorn och folkloristen Antti Aarne. Antti Aarne, har haft en stor och betydelsefull roll, när det gäller forskandet kring folksagor.
Han utvecklade en så kallad folksage-systematik, som han redovisade i boken “Verzeichnis der Märchentypen”, vilken har används flitigt både i Finland, och internationellt. Systematiken kom senare att kallas “Aarne-Thompson-systematiken”, och dessa båda herrar har klassificerat åtskilliga folksagor.
Antti Aarne, som ofta inspirerades av en annan finländsk folklorist, Kaarle Krohn, var en pionjär inom sitt område, och när Aarne 1913, kom ut med den unika boken “Leitfaden der vergleichenden Märchenforschung”, medverkade han till att göra forskandet kring folksagor till en egen forsknings-disciplin.
( Källor: Hemmets konversationslexikon, Fokus. )
.
Kommentera sagan HÄR
.
.
Du kanske också gillar: / You may also like:
SPARA I FIL / SKRIV UT, HÄR > - SAVE TO FILE / PRINT, HERE >