Använder du en mobil enhet ? - dubbelklicka i detta område, så blir texten större ! Do you use a mobile unit ? - For larger text, doubleclick in this area !
Sagan om Askungen
( Fritt översatt från Bröderna Grimms original )
.
.
Denna saga innehåller vissa råa och otäcka inslag
.
Det var en gång en mycket rik man, vars hustru var svårt sjuk. När hustrun kände att slutet närmade sig, kallade hon deras enda dotter till sig, och sade:“-Kära barn. Om du är god och snäll, kommer du för alltid att få vara under vår herres beskydd, och jag kommer att titta ned på dig från himlen, och alltid vara med dig.” Därefter slöt hon sina ögon och dog.
Efter denna stund, gick flickan varje dag till sin mors grav och grät, och hon förblev, precis som modern uppmanat henne, god och snäll. Så kom vintern, och snön lade sitt vita täcke över graven. Och när våren kom, så hittade flickans far en ny hustru.
Den nya hustrun hade redan två döttrar, från ett tidigare äktenskap. Döttrarna var till det yttre mycket vackra, men de hade själar mörka som graven, och hjärtan gjorda av sten. Det skulle inte bli lätt, för den stackars goda och snälla flickan.
“- Skall den här urbota dumma varelsen sitta med oss och äta ?”, sade styvsystrarna till flickan. “-Den som vill äta brödet, måste först förtjäna det.”, fortsatte de.”- Ut med köksan !” Styvsystrarna gömde undan flickans vackra klänningar, och gav henne istället en gammal grå rock, och ett par träskor att sätta på sig.
“-Titta på den stolta prinsessan, hur “välputsad” hon ser ut.” Styvsystrarna stojade, fnittrade och förpassade flickan in i köket, där hon fick tuffa arbetsuppgifter att utföra. Hon var tvungen att gå upp före gryningen och bära in vatten, tända eld, laga mat, och tvätta.
Utöver detta, så gjorde styvsystrarna allt för att förstöra för flickan. De bespottade henne, de tömde hennes ärtor och linser i askan, så att flickan fick hämta in nya. Och när kvällen kom, och flickan var helt slutkörd, så fick hon ingen säng att sova i, utan fick ligga på eldhärden, i askan, och sova. Och eftersom flickan alltid såg dammig och smutsig ut så fick hon smeknamnet “Askungen”.
En dag, när Askungens far skulle till marknaden, så frågade han sina styvdöttrar, om han skulle köpa med sig någonting hem till dem.
“-Vackra kläder”, sade den ena styvdottern. “- Smycken och juveler”, sade den andra. – Men du då, Askungen, vad vill du ha, frågade den rike mannen.
Askungen svarade: “-Pappa, den första gren, som knuffar av din hatt, när du rider hem, vill jag att du bryter av och tar med hem till mig. Sagt och gjort, Den rike mannen köpte vackra kläder och smycken till sina styvdöttrar, och bröt mycket riktigt av den första gren som knuffade av hans hatt, en hasselkvist, när han red hem genom skogen.
.
.
När den rike mannen kommit hem, gav han styvdöttrarna det de hade önskat sig, och till Askungen gav han grenen från hasselbusken. Hon tackade fadern, och gick iväg till sin mors grav och planterade hasselgrenen, och hon grät så mycket att tårarna trillade ned, och bevattnade hasselgrenen. Den växte, och blev till ett vackert träd.
Tre gånger om dagen, gick Askungen till trädet och grät och bad, och varje gång kom det en vit fågel och satte sig i trädet. Och vad helst Askungen önskade sig, så kastade fågeln ned det till henne.
En dag hände det sig, att konungen i landet beordrade en fest som skulle pågå i dagarna tre, och alla vackra, unga kvinnor bjöds in. Festen anordnades för att kungens son, skulle få välja sig en hustru. Askungens styvsystrar blev jätteglada, eftersom de uppenbarligen skulle få gå på balen. De beordrade Askungen att kamma deras hår, borsta deras skor, och fästa deras hårspännen, så att de blev riktigt fina till festen.
Askungen stönade och grät, för hon skulle så gärna ha velat gå på balen hon också. Askungen bönade och bad sin styvmor, om att få gå på dansen.
“- Du, Askungen, svarade styvmodern. Dina kläder är fulla av damm och smuts, Hur skall du kunna gå på dansen ? Hur skall du kunna dansa ? Du har ju inga kläder och skor ?”
Men, eftersom Askungen inte gav sig, så sade styvmodern: “- Okej, Jag har tömt ett fat med linser i askan, och om du ägnar de närmsta två timmarna åt att plocka upp linserna igen, så kan du få gå på balen !”
Askungen gick fram till köksfönstret och ropade: “Ni fåglar under himmelens fäste, kom och hjälp mig.“
.
Hon sade: “-De fina, ner i skålen – De dåliga, ner i krävan !”
.
Till köksfönstret kom duvor för att hjälpa Askungen. Både ensamma duvor, och duvor i par, kom och slog sig ned i askan och pickade och pickade. Duvorna nickade med huvudena, och de plockade ut alla fina linser ur askan, och lade dem i en skål.
Knappt en timme hade passerat, när duvorna pickat upp alla linser, och de flög sedan ut genom köksfönstret igen. Askungen, som var sprudlande glad, och förväntade sig att få gå på balen, gick med skålen till styvmodern.
.
.
Styvmodern sade:“-Nej, Askungen ! Du har inga kläder, och du kan inte dansa. Alla skulle skratta åt dig !” Askungen grät och grät och styvmodern sade:
“- Okej, Om du kan plocka hela två portioner linser ur askan, skall du få gå på balen !” Styvmodern funderade:”Det kan hon aldrig lyckas med.” Så styvmodern tömde två portioner linser i askan, varpå Askungen på nytt bad duvorna om hjälp:
“- Ni tama duvor små, kom och hjälp mig ! Ni turturduvor under himmelens fäste, kom och hjälp mig !”
.
Hon sade:”- De fina, ner i skålen – De dåliga, ner i krävan !”
.
Till slut kom två vita duvor, ett kärlekspar, plus att alla andra fåglar också kom och slog sig ned i askan, för att hjälpa till. Duvorna nickade med huvudena, och började att plocka linser. Alla fåglar hjälpte till att plocka upp alla de fina linserna ur askan. Efter en halvtimme, var alla linser upplockade, och duvorna flög ut genom fönstret igen.
Askungen tog skålen med linser och gick iväg för att visa sin styvmor; glad i hågen, för att hon nu skulle få gå på balen. Men då svarade styvmodern:
“- Nej, Askungen. Det kommer aldrig på tal. Du kan inte dansa och du har inga snygga kläder att ha på dig. Vi skulle bara skämmas över dig”. Styvmodern vände sedan Askungen ryggen och sprang iväg med sina två stolta döttrar.
Eftersom nu ingen fanns därhemma, som kunde trösta Askungen, gick hon iväg till sin mors grav, och vädjade under hasselträdet:
.
” – Snälla, snälla träd, Kasta ned silver och guld över mig !”
.
Fågeln i trädet, kastade ned en klänning i silver och guld till Askungen, och även broderade tofflor i silver och siden. Snabbt som sjutton, satte hon på sig kläderna och sprang iväg till den kungliga balen. När Askungen kom till balen, var hon så vacker i sin gyllene klänning, att hennes styvmor och styvsystrar inte kände igen henne.
De trodde det var en utländsk, vacker prinsessa, som kommit till balen. Inte hade de en tanke på att Askungen kunde vara där. – Hon satt väl och plockade sina linser i sin aska, tänkte de.
Prinsen närmade sig Askungen och bad om hennes hand. Askungen tog den, och dansade med honom. Prinsen tyckte så bra om Askungen, att varje gång någon försökte bjuda upp Askungen, så sade han bara:”- Henne dansar jag med !” Och nickade mot Askungen. De dansade fram till sena kvällen, när Askungen till slut var tvungen att springa hem, och lägga sig i askan, för att de andra inte skulle misstänka något.
.
.
Då sade prinsen: “-Jag följer med henne ut. Jag vill se vem som tillhör den vackra flickan.” Men Askungen sprang snabbt undan från prinsen och in i ett duvnäste. Prinsen väntade tills hans pappa, konungen kom ut, och prinsen berättade för honom om flickan, som slunkit in i duvnästet. Konungen tänkte: “Kan det vara Askungen, månntro ?” Konungen och prinsen gick in i duvnästet, för att leta efter Askungen, men där fanns ingen.
Men, när konungen och prinsen kom till Askungens hus, låg hon där på spiselhällen, i sina smutsiga kläder. Det enda ljus som syntes, var skenet från en liten oljelampa vid skorstensstocken. Askungen hade varit i duvnästet och sedan hoppat ned därifrån, och sprungit direkt till sin mors grav.
Men, där hade fågeln i hasselträdet tagit ifrån Askungen hennes vackra kläder. Det var därför som hon nu låg i sin vanliga gråa rock, invid askan.
Nästa dag, när balen på nytt började, och styvmodern och styvsystrarna gick iväg till balen, så gick Askungen till sin mors grav, och till hasselträdet. Hon sade: “-Snälla träd, kasta silver och guld över mig !” Då kastade fågeln i trädet ned en ännu mer fantastisk klänning än förra gången. Och när Askungen steg in på den kungliga balen, häpnade alla över hennes enastående skönhet.
Prinsen, som sett fram emot att hon skulle komma, tog hennes hand och dansade med henne. Och när alla andra kom för att bjuda upp flickan, sade prinsen: “-Hon är min danspartner !” När natten kom, och Askungen var tvungen att lämna balen, följde prinsen med Askungen ut, för att se vilket hus hon gick till. Men Askungen sprang ifrån honom och han kunde inte för sitt liv se var Askungen blev av.
Prinsen såg endast ett jättelikt päronträd framför sig. Askungen klättrade upp i trädet, smidig som en ekorre, och prinsen hade inte en chans att se vart hon tog vägen. Han väntade tills pappa konungen kom ut, och prinsen sade:
“- Den främmande flickan har undkommit mig. Och jag tror att hon har klättrat upp i det där päronträdet.” Fadern tänkte, “Skall det vara Askungen, månntro ?” Kungen tog en yxa och högg ned trädet, men ingen Askungen fanns där i. Men, när konungen och prinsen kom in i Askungens hus, såg de flickan ligga där på golvet invid eldhärden, i sin smutsiga gråa rock.
På den tredje dagen, då styvmodern och styvsystrarna åter gick till balen, gick Askungen iväg till sin mors grav och hon sade till hasselträdet: “-Träd, snälla träd, skaka guld och silver över mig !”
Denna gång, kastade fågeln ned en klänning som var så magnifik och vacker, att hon aldrig skådat dess like. Och tofflor fick hon, gjorda av renaste guld. När Askungen kom till balen, var hon så vacker, att alla tappade andan av hennes bedårande skönhet. Prinsen dansade blott med henne, och så fort någon försökte ta henne ifrån honom, sade han: “- Det här är mitt gemål !”
.
.
När kvällen kom, och Askungen var tvungen att gå, så lämnade hon festen så snabbt att prinsen inte hade en chans att följa med. Men, den här gången hade prinsen varit förutseende. – Han hade smetat beck på trapporna som Askungen gick uppför, och hennes vänstra sko fastnade i becket. Prinsen tog upp skon. Den var gyllene, och mycket ömtålig.
Nästa morgon, gick prinsen till Askungens far och sade att “den flicka, vars fot passar i denna sko, skall bli min fru !” De två styvsystrarna blev jätteglada, för de trodde att skon tillhörde dem. Den äldsta styvsystern prövade skon, iakttagen av sin mor. Men, hon kunde inte få ned stortån i skon ! Hennes mor gav henne därför en kniv, för att hon skulle kunna skära av tån. Modern sade: “Försvinn tå, – När du drottning är, du ej längre behöva gå !”
Den äldsta styvsystern skar av sin tå och tvingade ned sin fot i skon, svalde smärtan, och gick till prinsen. Prinsen tog henne på sin häst och red iväg. Och när de red, passerade de graven, som Askungens mor vilade i. Och fågeln i hasselträdet ropade: “Titta ned, titta ned, skon är för liten, skon är för liten. – Den sanna bruden väntar på dig !” Sedan tittade prinsen på brudens fot, och såg blodet sippra ut. Så han vände sin kosa och red hem igen med den falska bruden.
Den andra styvsystern fick därefter skon, men hälen var för trång. Så modern gav henne en kniv, för att hon skulle kunna skära av en bit av hälen. Modern sade: “När du hela kungariket få – Du aldrig mer behöva gå”. Flickan skar av en bit av sin häl och tvingade ned foten i skon, och prinsen tog henne med på sin häst.
När de passerade hasselträdet, satt två duvor där och grät. De sade: “- Titta ned, titta ned ! Skon är för trång – Skon är för trång ! – Den sanna bruden väntar på dig ! Prinsen tittade ned på flickans fot och såg blodet strömma ut ur hälen och färga strumpan röd. Han vände sin häst, och förde den falska bruden hem igen.
“- Detta är inte den rätta bruden. Har ni ingen annan dotter ?”, frågade prinsen. Nej, sade Askungens far. Bara den där flickan där, som håller på att sörja ihjäl sig efter sin mor, sade fadern, och pekade på Askungen. “-Hon kan omöjligt vara bruden”, sade prinsen. Och styvmodern sade:“- Nej, det kan inte vara hon. Så grå och smutsig som hon är.”
Men, då sade prinsen: “-Kanske det ändå är hon. Vi måste väl prova i allafall !” Så Askungen tvättade rent sina händer och sitt ansikte, gick in och bugade mot prinsen, och prinsen räckte henne den gyllene skon. Sedan satte sig Askungen ned på en pall, drog av den trånga träskon, och stoppade ned sin fot i skon.
- Och den passade perfekt ! – Som handen i handsken !
Askungen ställde sig upp och när prinsen såg in i hennes ögon, så sade han:“- Detta är den vackra brud jag har dansat med ! Detta är rätt brud !”
Styvmodern och de två styvsystrarna var skräckslagna och bleka av avund, men prinsen tog Askungen på sin häst och red iväg med henne. När de passerade hasselträdet vid graven, så sade två vita duvor:“-Titta ner, titta ner ! Skon passar – Skon passar !” – Detta är den sanna bruden ! Och ropande kom duvorna flygande och satte sig på Askungens axlar. En på höger axel, och en på vänster.
Eftersom bröllopet snart skulle hållas, så anlände Askungens styvsystrar till prinsen, för att få medverka vid bröllopet. Så när Askungen gick in i kyrkan för att gifta sig, gick styvsystrarna på vardera sidan om henne.
De båda styvsystrarna bestraffades för sin ondska och falskhet, genom att duvorna pickade ut deras ögon, så att de båda blev blinda.
- Så kan det gå, om man är elak !
.
Sagan om Askungen, är en mycket känd folksaga, som på engelska heter Cinderella, på tyska Aschenputtel och på franska Cendrillon. Bröderna Grimm är inte ensamma om att ha nedtecknat denna folksaga, utan bland andra Charles Perrault, har redan under slutet av 1600-talet nedtecknat en version av Sagan om Askungen. Sagan om Askungen bottnar i mycket råa och mörka berättelser, som härstammar ända från 100-talet f.Kr.
Du kanske också gillar: / You may also like:
SPARA I FIL / SKRIV UT, HÄR > - SAVE TO FILE / PRINT, HERE >