Någon större öppning kunde det inte vara fråga om, för då hade den uppmärksammats vid polisens undersökning. Därför så drog jag den slutsatsen, att det måste vara en mindre ventil. – Men, vad är det för farligt med en ventil ? – Det är åtminstone en underlig slump, att tre saker inträffar samtidigt i Julias rum: – en ventil huggs ut, ett falskt klocksnöre hängs upp, och damen i sängen nedanför, dör en plötslig död. Tycker inte du att det är märkligt ? – Jag ser inget samband. – Inte ? Lade du inte märke till något ovanligt med sängen ? – Nej. – Den är fastskruvad i golvet, Watson. Den person som sover i sängen, kan inte flytta den till ett annat ställe. Sängen måste alltid stå under ventilen, och under repet. Vi kallar det för rep i fortsättningen, för det var aldrig ämnat till klocksnöre. – Holmes ! Utropade jag. Nu börjar jag ana vart du vill komma. Vi är i grevens tid, att förhindra ett nytt, listigt, avskyvärt brott !
- Just det. När en läkare beger sig in på brottets bana, så blir han farligare än andra brottslingar. En läkare har kalla nerver, och goda kunskaper. Den här läkaren kommer att slå till snabbt och hänsynslöst, men vi skall vara ännu snabbare och hänsynslösare. Vi har en ruskig natt framför oss, Watson. Låt oss röka en pipa i lugn och ro, innan det hela börjar på Stoke Moran. Vi satt och rökte och småpratade i ungefär två timmar, timmar som släpade sig fram, tyckte jag. När klockan i bykyrkan slog elva slag, så tändes äntligen ett ljus borta på Stoke Moran. Det var den överenskomna signalen. Holmes reste sig genast. – Där, Watson ! Där har vi vår signal ! Kom ! Innan vi lämnade värdshuset så sade Holmes till värden att vi, trots den sena timman, ämnade besöka en vän i trakten, och troligen skulle stanna borta över natten. Ute blåste det snålt, och natten var kolsvart. Men ljuset från Stoke Moran, vägledde oss. Vi hade inga svårigheter med att komma in på godsets ägor, för den gamla muren omkring, hade rasat på flera ställen.