Ni måste låsa noga om er ikväll, miss Stoker, och skulle han bli våldsam, så skall vi köra er till er moster i Harrow. Men nu måste vi utnyttja den lilla tid vi har på oss. Var snäll och visa oss genast vägen till rummen, som skall undersökas. Byggnaden hade ett högt mittparti, och två lägre flyglar, som böjde sig som krabbklor åt vardera hållet. Den vänstra flygeln var mycket förfallen; den högra var i bättre skick. Blå rök, ringlade sakta upp ur skorstenen. Byggnadsställningar stod resta vid ena väggen, vilken man redan hade brutit sig igenom. Några arbetare syntes emellertid inte till. Holmes ställde sig att noggrant granska flygelbyggnaden från utsidan. – Det yttersta fönstret är alltså ert, miss Stoker, sade han. Det i mitten var er systers, och det närmast huvudbyggnaden, är doktor Roylotts. Stämmer det ? – Alldeles riktigt. Fast nu bor jag i min systers rum. – Jag vet, nu medan ombyggnaden pågår. Men behöver verkligen ytterväggen rivas ? – Nej, jag tror det är ett påhitt, för att flytta mig från mitt rum.
- Det är tänkbart. Säg mig, finns det fönster mot korridoren också ? – Ja, men de är mycket små. Ingen kan krypa in igenom dem. – Jag förstår. Och dörrarna hade ni alltid låsta, ni och er syster. – Miss Stoker, var snäll och gå in i ert rum och bomma igen fönsterluckorna ordentligt, med järnstängerna. Hon gjorde som han bad. Holmes prövade flera olika sätt att få upp luckorna utifrån, men det var omöjligt. Det fanns inte minsta lilla springa där man kunde tvinga in ett knivblad, och försöka att lyfta av järnstängerna. Med sitt förstoringsglas, så undersökte Holmes också gångjärnen. De satt som berget. – Hm ! Holmes kliade sig förbryllad på hakan. Zigenarteorin håller inte, Watson, för ingen kan ta sig in fönstervägen, när luckorna är tillbommade. Men låt oss nu se hur det ser ut på insidan. Genom en liten sidodörr, så gick vi in i korridoren, och vidare till det rum, där miss Stoker nu skulle sova om nätterna – det rum där hennes syster hade mött sitt öde. Det var ett enkelt, lågt, litet krypin, med en gammaldags eldstad. I ena hörnet så stod en byrå; i ett annat hörn, en smal säng med vitt överkast, och till vänster om fönstret så stod det ett toalettbord.