- Ventilen är också ganska ny, påpekade miss Stoker. Den kom dit ungefär samtidigt med klocksnöret. – Mycket intressant, sade Holmes. Vi har alltså här ett falskt klocksnöre, och en ventil, som inte släpper in frisk luft. Med er tillåtelse, miss Stoker, så tänker jag nu fortsätta undersökningen i det innersta rummet. Doktor Roylotts rum var större än styvdöttrarnas, men också det, enkelt möblerat: en tältsäng, en hylla med böcker, en fåtölj, en vanlig trästol, och ett runt bord. Men det man allra först lade märke till när man steg in, var ett stort kassaskåp, vid ena väggen. Holmes såg sig omkring, och gick sedan fram till kassaskåpet. – Vad finns det i det här ? frågade han, och knackade på skåpet. – Min styvfars affärshandlingar. – Ni har alltså fått titta i skåpet ? – En gång bara, för några år sedan. Det var fullt av papper. – Där finns inte… en katt till exempel ? – Nej, mr Holmes. Hur kom ni på den idén ?
- Därför att det står ett fat med mjölk ovanpå skåpet, svarade Holmes, och höll upp ett litet tefat så att hon kunde se. – Det förstår jag inte ! Nej, någon katt finns inte i huset. Men vi har ju geparden och babianen. – Ja, ja, sade Holmes och log lite. En gepard är faktiskt också en stor katt, men jag tror inte att den blir mätt av en skvätt mjölk. Så måste han ha fått en ny idé, för han satte sig på huk framför trästolen, och studerade sitsen mycket ingående. När han var klar med det, så stoppade han förstoringsglaset i fickan, reste sig och granskade noga, de andra möblerna i rummet. Hans blick fastnade på något som hängde vid sänggaveln. Det var en liten hundpiska, vars snärt var knuten så att den bildade en strypögla. – Vad tror du om det här, Watson ? – Ser ut som en vanlig hundpiska. Men inte vet jag varför den har blivit ihopsnodd så där. – Nej, alldeles riktigt. Så brukar man ju inte hantera en hundpiska. Bevare mig, det är en ond värld vi lever i ! Och när en intelligent människa ger sig in på brottets bana, så blir den människan ännu ondare.