Där blev hon liggande, och vred sig som i kramp och plågor. Först trodde jag att hon inte kände igen mig, men plötsligt så ropade hon högt: “Gode Gud !” Helen !” Bandet !” Det spräckliga bandet !” Jag förstod att hon ville säga mig något mer, hon pekade med fingret gång på gång, mot doktor Roylotts dörr. Men så fick hon ett förfärligt krampanfall till, och kunde inte få fram ett ord. Jag ropade på min styvfar, som kom springande från sitt rum. Då var min syster medvetslös. Han försökte då få liv i henne, genom att hälla konjak i henne. Men allt var förgäves. Min älskade syster dog, utan att ha återfått medvetandet. – Ett ögonblick, sade Holmes. År ni säker på att ni hörde en vissling, och ett metalliskt ljud ? – Jag fick samma fråga vid polisförhöret, då dödsorsaken skulle fastställas. Det stormade ju ute, så att det knakade i det gamla huset, och jag kan naturligtvis ha misstagit mig. Men jag tror inte det. – Var er syster klädd ?
- Nej, hon hade bara nattdräkt. I hennes högra hand, så hittades en avbränd tändsticka, och i den vänstra, en tändsticksask. – Hon har alltid tänt eld, för att försöka se något, sade Holmes. Det är viktigt att veta. Till vilket resultat kom man vid polisförhöret ? – Man lade ned mycket arbete på fallet, eftersom doktor Roylott, inte har det bästa rykte i trakten. Men man kom inte fram till någonting, egentligen. Det hela verkade som ett mysterium. Mitt vittnesmål fastslog att dörren hade varit låst inifrån, och att fönstren hade varit tillbommade med gammaldags luckor, förstärkta med järnstänger. Väggar och golv undersöktes noga, utan att man hittade något misstänkt. Det fastslogs, att Julia måste ha varit ensam när hon dog. Inga märken eller skador, fanns på hennes kropp. – Nå, men gift då ? – Läkarna hittade ingenting som tydde på förgiftning. – Vad tror ni själv att er syster dog av, miss Stoker ? – Av skräck, mr Holmes. Någon eller något skrämde livet ur henne. Men vem eller vad, vet jag inte.