Slutligen så fanns det bara lite mark kvar, och det två hundra år gamla huset. Det var förresten intecknat upp till skorstenen. Nuvarande ägaren, alltså min styvfar, ansåg redan som ung, att han måste anpassa sig till förhållandena, sådana som de var. Han fick låna lite pengar av en släkting, studerade till läkare, och for till Indien. I Calcutta, där han öppnade sin praktik, så blev han känd för två saker: – sin skicklighet som läkare, och för sitt häftiga humör. I ett av sina vredesutbrott, så råkade han slå ihjäl sin indiske betjänt, och undgick med knapp nöd, en dödsdom. Efter ett långt fängelsestraff, så återvände han till England. Det var i Indien som doktor Roylott, träffade min mor, och gifte sig med henne. Hon var då en ung änka, med två små barn: min tvillingsyster Julia, och jag själv. Min mor skrev över hela sin betydande förmögenhet på doktor Roylott, men med det förbehållet att Julia och jag, skulle få en viss årlig summa pengar, när vi gifte oss. För åtta år sedan så omkom min mor i en järnvägsolycka.
Doktor Roylott, som hade haft planer på att öppna en läkarpraktik i London, övergav alla sådana tankar, och flyttade till fädernesgodset Stoke Moran. Han tog förstås med sig Julia och mig. Allt skulle ordna sig på bästa sätt för oss alla tre, trodde vi. Efter flyttningen till Stoke Moran, så blev min styvfar som förbytt. Han stängde in sig, och ville inte träffa traktens folk. I början så var våra grannar mycket glada över att “en Roylott”, åter bodde på Stoke Moran. Men de såg inte mycket till min styvfar. Han gick sällan ut, och gjorde han det, så var det för att mucka gräl med vem han än råkade möta. Jag vet att ett häftigt temperament går i arv i släkten Roylott, och min styvfar har det sannerligen, i högsta grad. Hans långa vistelse i tropikerna, har säkert inte gjort hans humör bättre, heller. Gång på gång så ställer han till gräl, och slagsmål, och två gånger har det blivit polissak. Nu betraktas han som byns skräck. Folk flyr, när han kommer. I förra veckan så kastade han helt sonika bysmeden i floden. Jag lyckades avstyra en ny polisanmälan, genom att skrapa ihop de pengar jag hade, och ge smeden. Han nöjde sig med det.