Han vet inte själv, hur stark han är. Holmes blev sittande tyst och tankfull en god stund. Hakan vilade mot händerna, och han såg in i den sprakande elden. – Det här är en invecklad historia, sade han så, slutligen. Jag behöver veta mer, innan jag kan bestämma hur jag skall planera mitt fortsatta arbete. Säg mig, miss Stoker, om vi far till Stoke Moran i dag, kan vi då undersöka de aktuella rummen, utan att er styvfar får reda på det ? – Han har pratat om att han skulle till London i dag, för att ordna upp några affärer. Det är möjligt att han blir borta ända till kvällen, och i så fall, så kommer ingen att störa er. Vi har visserligen en hushållerska nu, en gammal gumma bara. Henne kan jag lätt hålla därifrån. – Utmärkt. Och du har ingenting emot att följa med, Watson ? – Visst inte. Tvärtom. – Bra, då far vi till Stoke Moran i eftermiddag. Och ni då, miss Stoker ?
- Jag skall passa på att uträtta några ärenden, när jag ändå är i London. Men jag tar tolvtåget tillbaka. – Vi kommer med ett senare tåg, för jag har själv en del att uträtta. Får vi bjuda på frukost, miss Stoker ? – Nej, tack, jag måste gå. Så mycket bättre det känns nu, när jag har fått tala med er, mr Holmes ! Tack och på återseende, mina herrar. Så drog hon sin svarta slöja för ansiktet, och lämnade oss. Holmes lutade sig åter tillbaka i länsstolen. – Nå, Watson, vad får du ut av det här ? frågade han mig. – Det verkar vara en mystisk historia. – Tror du att det finns något samband mellan de nattliga visslingarna, och zigenarna ? – Har ingen aning. – Vi vet att doktorn står på god fot med zigenarna. Vi har också all anledning att tro att han av ekonomiska skäl, vill förhindra styvdotterns giftermål. Det metalliska ljudet, kan ha varit fönsterluckornas järnrör som slamrade till, när någon öppnade eller stängde luckorna. – Du tror alltså att zigenarna är inblandade ? – Det vet jag inte.