Jag tror att jag har sett vad jag behöver se nu, sade miss Stoker. Kan vi gå ut i parken igen ? Aldrig förr, hade jag sett min väns ansikte så bistert och mörkt, som när vi lämnade doktor Roylotts rum. Vi promenerade alla tre, fram och tillbaka, fram och tillbaka, på gräset. Varken miss Stoker, eller jag, ville störa Holmes i hans tankar, så vi teg. Slutligen så talade han själv. – Miss Stoker, sade han. Det är av största vikt att ni nu till punkt och pricka, följer mina anvisningar. – Det lovar jag. – Ert liv, kan stå på spel. Ni får inte tveka. – Jag försäkrar att jag skall göra precis som ni säger. – För det första: doktor Watson och jag, måste vara i ert rum hela natten. Både miss Stoker och jag, stirrade med häpnad på honom, och han fortsatte att tala i gåtor. – Det måste bli så. Är det byns värdshus, som syns därborta ? – Ja, det är det, svarade miss Stoker.- Utmärkt. Och era fönster i flygeln, syns därifrån ?
- Ja, det gör de säkert. – Miss Stoker, när er styvfar kommer tillbaka, så måste ni genast stänga in er i ert nuvarande rum. Skyll på huvudvärk, eller vad som helst. När ni sedan hör honom gå in till sig, så skall ni öppna fönsterluckorna, och ställa en lampa i fönsterkarmen, som en signal till oss. Sedan så tar ni med er vad ni behöver, och smyger tyst in i ert eget rum. Där är säkert dammigt och smutsigt, efter borrandet i väggarna, men ni måste stå ut med det, för en enda natt. Resten lämnar ni åt doktor Watson och mig. – Jag skall göra precis som ni säger, mr Holmes, men vad tänker ni själva göra ? – Vi skall tillbringa natten i er systers gamla rum. Vi skall ta reda på vad det är för ljud som stör er. – Mr Holmes, ni har redan löst gåtan ! Utbrast hon och lade handen på hans arm. Säg vad det är ? Tala om varför min syster dog så plötsligt ! – Jag föredrar att ha vattentäta bevis, innan jag säger någonting. – Ni kan åtminstone svara på om det var någon som skrämde livet ur Julia ?