3584 items (3584 unread) in 7 feeds
Ängel med bruten vinge
(68 unread)
Melodikryssbloggen
(45 unread)
vonkis
(1797 unread)
Kyrkoherdens tankar
(536 unread)
My Xanadu
(30 unread)
Enn Kokk
(629 unread)
Rissna - mitt i prick!
(479 unread)
15:58 Affärstidningen Børsen har låtit Greens undersöka danskarnas inställning i frågor, som kan komma att bli avgjorda i vårens planerade skattereform.
Bara sex procent av de tillfrågade anser, att man bör sänka skatten för dem med den högsta skattesatsen, cirka en halv miljon danskar, det vill säga omkring tio procent av de skattskyldiga.
Däremot anser 39 procent av de tillfrågade, att det är angeläget att sänka skatten för dem som har de lägsta inkomsterna.
15:30 Jag har tidigare återgett en undersökning, som visar, att Socialdemokratiets väljare är starkt splittrade i frågan om den danska asylpolitiken. Partiet, läs partiledningen, har i den här frågan lagt sig nära styrande borgerliga Venstre. Men en mycket stor del av partiets väljare delar den mer generösa syn partiets samarbetspartners på vänstersidan har.
Ekstra-Bladet har publicerat en enkät om detta med företrädare för Socialdemokratiets normala samarbetspartners.
Uffe Elbæk från Alternativet konstaterar kallt, att Socialdemokratiets invandringspolitik inte bara splittrar utan också försvagar den samlade oppositionen.
Socialistisk Folkepartis ordförande Pia Olsen Dyhr ser att flera vänsterpartier drar åt lite olika håll, men hennes kritik av Socialdemokratiet är stenhård:
– Der er noget, der tyder pÃ¥, at Svend Aukens Socialdemokrati er afgÃ¥et ved døden.
Socialdemokratiet och Venstre klistrar sig samman för att kunna tävla med Dansk Folkeparti, konstaterar Sofie Carsten Nielsen från Radikale Venstre.
Och Enhedslistens Søren Søndergaard är inte överraskad – han har sett liknande tendenser redan tidigare, dÃ¥ hos förra ordföranden, till lika statsministern Helle Thorning Schmidt.
22:02 Åtstramningen av flyktingpolitiken tycks ha gett Fremskrittspartiet, länge ett parti på dekis, ny vind i seglen. Efter att i stortingsvalet 2013, det som ledde till ny, borgerlig regering, ha fått 16,3 procent har partiet i en del undersökningar legat under 10 procent, men nu gör partiet ett enormt ryck uppåt och får i Norstats mätning för Vårt Land hela 19,2 procent (+ 1,1 procentenheter jämfört med förra mätningen i samma serie).
Det finns ingen annan förklaring till detta än den sittande blå-blå regeringens åtstramning av invandringspolitiken, bland annat en mycket hårdare linje i fråga om återföreninar.
Det intressanta är att dess partner i regeringen, Høyre, samtidigt ökar med 3,4 procentenheter till 23,8 procent. Det senare är fortfarande lågt om man ser till partiets valresultat 2013, 26,8 procent.
Bland förlorarna finns den blå-blå regeringens trognaste stödparti, liberala Venstre, som dock i just flyktingpolitiken har en helt annan linje. Venstre, som i valet 2013 fick 5,2 procent, är nu nere på 3,2 procent (- 0,3).
Det enda parti, som förutom de båda regeringspartierna går framåt, med 1,4 procentenheter till nu 5,6 procent är Kristelig Folkeparti, som i valet fick 6,0 procent. KrF kan numera tänka sig att byta politisk sida.
Å andra sidan backar det mittenparti, Senterpartiet, som fram till valet 2013 ingick i den röd-gröna koalitionen, med 2,0 procentenheter och får då stöd av 4,5 procent mot 5,5 procent i 2013 års val.
Det ledande partiet i denna regering, Arbeiderpartiet, som i förlustvalet 2013 fick 30,8 procent, fÃ¥r i den här undersökningen stöd av 33,4 procent. Det är ju fortfarande över valresultatet 2013 – men jämfört med förra mätningen i samma serie är det här – 2,4 procentenheter.
Och den förlusten har partiet inte gjort åt vänster.
Det tredje partiet i den fallna regeringskoalitionen, Sosialistisk Venstreparti, som i valet 2013 med 4,1 procent hamnade strax ovanför spärren, backar i den här mätningen med 0,5 procentenheter till 3,5 procent.
Yttervänsterpartiet Rødt ligger med 1,7 procentenheter även i den här mätningen över sitt valresultat 2013, 1,1 procent, men det här innebär en minskning med 0,7 procentenheter jämfört med föregående mätning i samma serie.
Blockneutrala men något vänsterlutande Miljøpartiet De Grønne, som i valet 2013 fick 2,8 procent men i en rad mätningar senare har legat tryggt över fyraprocentsspärren, hamnar i den här mätningen på 3,0 procent, vilket är en nedgång på 0,2 procent.
20:25 Sosialidemokraattinen puolue (Socialdemokratiska partiet), som i riksdagsvalet 2015 bara fick 16,9 procent och därmed blev fjärde parti i storlek, gör i ytterligare en mätning, den här gången gjord för Yle, en formidabel uppryckning och blir med 22,7 procent största parti.
Bakom den här uppgången finns, som jag tidigarer har skrivit, partiets hårda kritik mot socialt orättfärdiga inslag i den sittande borgerliga regeringens åtstramningspolitik.
Det ledande regeringspartiet, Suomen Keskusta (Centern), har även i den här mätningen, med 21,4 procents stöd, petats ner på andra plats. Centern ligger i den här mätningen fortfarande knappt över sitt valresultat 2015, 21,1 procent.
Dess koalitionspartner, det ledande partiet i den förra regeringen, Kansallinen Kokoomus (Samlingspartiet), ligger på tredje plats med 18,7 procent. I valet 2015 stöddes partiet av 18,2 procent.
Det tredje partiet i den sittande regeringen är populistiska Perussuomalaiset (Sannfinländarna), som i valet 2015 fick 17,7 procent. Partiets väljare överger nu i massor det parti de har röstat pÃ¥ – i den aktuella mätningen är partiet nere pÃ¥ generande lÃ¥ga 8,9 procent. Därmed har partiet halkat frÃ¥n tredje till femte plats bland partierna.
Större är även här oppositionspartiet Vihreä Liitto (Gröna förbundet), som i valet stöddes av 8,5 procent men nu är uppe i 11,7 procent.
Vasemistoliitto (Vänsterförbundet), som i valet fick 7,1 procent, stöds nu av 7,3 procent.
I opposition befinner sig också Svenska Folkpartiet, som i valet stöddes av 4,9 procent, numera med ett stöd av 3,9 procent.
Och Kristillisdemokraatit (Kristdemokraterna), också de numera i opposition, får 3,4 procent mot 3,5 provcent i valet.
17:17 Frank Capra, född 1897 pÃ¥ Sicilien, död 1991 i USA, var en mycket framstÃ¥ende filmskapare. Jag har bara skrivit om en av hans mÃ¥nga filmer, ”Arsenik och gamla spetsar” (1944), men det finns flera tiotal, gjorda mellan mitten av 1920-talet och mitten av 1960-talet, att välja bland.
”Livet är underbart” (”It’s a Wonerful Life”, 1946) är högst sevärd den ocksÃ¥. Tycker jag, som varken tror pÃ¥ skyddsänglar eller under, naturliga för en regissör som kom frÃ¥n Sicilien och för en amerikansk publik, som älskade den här filmen och fortfarande ser den juletid, det senare för att den är en julsaga.
Vi möter en man, George Bailey (James Stewart), som står på en bro och tänker ta sitt liv i floden under den, detta dessutom på självaste julafton.
Men nÃ¥gon där uppe tycker att han ska fÃ¥ en chans undan fördärvet, och uppdraget att frälsa George Bailey gÃ¥r till Clarence Odbody (Henry Travers), en ängel än sÃ¥ länge utan vingar – ska han fÃ¥ sÃ¥dana mÃ¥ste han lyckas, kvalificera sig för vingar. Det här är sÃ¥ amerikanskt sÃ¥ att det blir roligt.
Största delen av filmhandlingen blir sedan att ängeln, i filmsekvenser från George Baileys förflutna, lär känna den själ han ska frälsa, från mycket unga år, då han räddar livet på sin bror, över kärleken till den som blir hans hustru och mor till deras barn, Mary Hatch Bailey (Donna Reed) till hans verksamhet som bankman i den lilla stad där han bor och där han också bygger bostäder åt de små och medellösa i samhället.
Kontrasten till honom är stans hÃ¥rdhudade ärkekapitalist Henry F Potter (Lionel Barrymore), som – när ingenting annat hjälper – försöker köpa honom. Bailey är för ett ögonblick frestad, men sedan segrar hans mer moraliska hÃ¥llning.
Kriser drabbar förstås även vår lilla stad och den lille mannens bundsförvant, bankmannen George Bailey. Effekterna av depressionen lyckas han hantera så att kunderna/medborgarna blir nöjda. Men i alldeles fel ögonblick förvinner en summa pengar, som den lätt demente farbror Bill Bailey trodde sig ha satt in på banken, och nu har inte heller George pengar nog för att rädda situationen.
Han vänder sig då i sin nöd till Potter för att få hjälp men får kalla handen. Potter vill krossa honom.
Det är det här som är startmotorn för hans gräl med hustrun och barnen där hemma, barbesöken i decembernatten, en halkkrock med bilen mot ett träd och till slut det planerade självmordshoppet från en bro.
Det är här ängeln utan vingar griper in: Han hoppar själv i floden och ropar sen på hjälp. Bailey blir sitt forna jag: hoppar i och räddar mannen i nöd.
När George sedan undslipper sig, att han önskar, att han aldrig hade blivit född, förvränger den listige ängeln synen på sin räddare: George Bailey går en lång promenad genom sin stad, men ingen, inte ens hans hustru, känner igen honom, och miljöer, som han själv har räddat är i stället slum och ruiner. Han inser till slut, att det han har gjort har varit värt något för andra.
SÃ¥ han Ã¥tervänder till bron och ängeln och ber om en andra chans och fÃ¥r den – men när han kommer hem, finns polisen där för att arrestera honom.
Och då inträffar ett riktigt under: Hem till honom kommer alla de där små människorna han själv har hjälpt när de var i ekonomiskt trångmål. De vill hjälpa honom allihop, var och en inte med någon imponerande stor summa, men sammantaget räcker det och blir över.
Väldigt amerikanskt och kanske inte särskilt realistiskt. Men även jag blir varm om hjärtat och lite blank om ögonen.
22:54 Den här julen har vi under de första juldagarna haft en helt oklädd gran stående i julgransfoten. När jag kvällen före julafton som vanligt skulle klä granen, upptäckte jag, att vi inte hade någon julgransbelysning. Förklaringen var den jag ganska snart anade: Under de senaste jularna, då vår dotter Kerstin bodde hos oss och vår gamla julgransbelysning tydligen hade slutat funka, fick vi låna hennes, och den hade hon förstås nu tagit med sig, när hon hade flyttat till egen lägenhet.
Det var egentligen vackert med en grön gran, helt utan prydnader, men på annandagen, då det blev möjligt, åkte jag och Birgitta ner på stan och köpte i samma affär dels den strykbräda jag hade lovat henne i julklapp, dels nya elektriska julgransljus.
På annandagen växlade hustrun också om till något som alltid fanns på min estniska mammas julmeny, surkål med fläsk. Birgitta lärde sig av henne att göra den här rätten i ugn. Det vattnas i munnen på mig bara jag tänker på den här lite speciella maten.
I Ã¥r passade det alla berörda – barn, barnbarn med flera – att ha Ã¥rets stora julkalas i gÃ¥r, söndag. Anna kom med sina tre flickor – Sara, Amanda och Ella – plus Amandas hjärtevän Fritjof. Kerstin kom med sina tvÃ¥ barn, Viggo och Klara, alla väl hemmastadda hos oss, eftersom de till helt nyligen har bott här. Hur det skulle bli med sonen, Matti, och hans familj var oklart in i det sista. Inte sÃ¥ att vi är okontanta, verkligen inte! Men den här grenen av familjen, med tvÃ¥ smÃ¥barn, drabbades lagom till jul av svÃ¥r förkylning, i den yngstas fall förenad med hög feber. Till slut kunde i alla fall Matti och den äldsta dottern, Ella (jo, även hon heter sÃ¥) komma, men Karin stannade hemma med lillflickan Sofia. NÃ¥, allihop kommer till oss pÃ¥ trettonhelgen, sÃ¥ vi kommer ganska snart att ses.
Inte heller i det här fallet tänker jag räkna upp alla julklappar som delades ut, men ingen misstycker väl, om jag berättar vad jag fick av våra barn.
Matti vet, vilken roll datorn har i mitt liv, sÃ¥ han hade köpt en ny, modern och framför allt större dataskärm Ã¥t sin ständigt skrivande farsa – han till och med installerade den. Kerstin knöt an till ett annat av mina intressen, till nÃ¥got jag ocksÃ¥ brukar skriva om, film. SÃ¥ av henne fick jag Mikaela Kindbloms ”Den svenska drömfabriken”, historien om Filmstaden i RÃ¥sunda. Anna för sin del inbjöd mig att fÃ¥ gÃ¥ pÃ¥ bio med henne, se av mig vald film och i anslutning till det ocksÃ¥ tillsammans äta middag pÃ¥ restaurang.
Fast före julklappsutdelningen Ã¥t vi alla middag tillsammans, bÃ¥de traditionell julmat och annat – Birgitta, som stod för det mesta av maten, hade bland annat lagat en särskild rätt med sikte pÃ¥ Annas Ella, som är vegetarian. Bland det som gästerna rankade högt fanns Birgittas egenlagade kycklingleverpaté. Kerstin, familjens bagare, hade med sig mycket gott egenbakat vitt bröd, och till det fanns det ost, bland annat Västerbottensost. Jag drack lättöl och lilla Ella mjölk, men det som framför allt gick Ã¥t var Apotekarnes julmust; läsk och vatten fanns förstÃ¥s ocksÃ¥.
OcksÃ¥ av julkalasmaten blev det förstÃ¥s rester kvar. I kväll har vi till exempel till middag ätit ugnsstekt – fast nu förstÃ¥s kall – rostbiff med hemgjord senapsmajonnäs.
Det rum där Kerstin och hennes barn länge bodde är egentligen inrett som matsal. I rummets centrum, stående på en lång och bred trasmatta, finns ett ovalt bord, som vid behov går att göra mycket långt med hjälp av tre iläggsskivor. Det här gör vi, när vi blir många, och vi har också både i köket och i ett par andra rum, stolar av samma slag som de vi har vid det här bordet i vanliga fall. På jularna brukar Birgitta lägga en lång, vit linneduk över det här bordet, och i år fanns där något helt nytt, på den vita linneduken en jättelång löpare, broderad av Birgitta själv med ett mönster, som hon delvis har hittat på själv.
På det här dukade hon med våra mörkblå Arabia-tallrikar plus assietter ur samma serie.
Lill-Ella, en smula blyg i början, fann sig snabbt till rätta i det stora sällskapet och busade snart med oss, kröp under det väldiga bordet bland alla skolösa fötter.
Under julklappsutdelningen lite senare fick hon som ju är minst rätt mÃ¥nga smÃ¥ paket, som hon Ã¥tminstone till att börja med orkade öppna själv. Men jag tror inte jag är orättvis, om jag konstaterar, att hon blev helt begeistrad i de dräkter med ursprung i filmen ”Frost” farmor hade köpt Ã¥t henne: Hon klädde helt sonika av sig och satte pÃ¥ sig de här nya kläderna, som i storlek passade perfekt.
I dag har vi varit ensamma igen.
Jag startade dagen ganska tidigt, eftersom jag hade fått kallelse till hjärt/lungkliniken på Ackis. Det här sker med jämna mellanrum, av kontrollskäl, och jag hade ett trevligt samtal med läkaren. Han ändrade min medicinering på ett par punkter. Framför allt är jag glad över att han fann det rådigt att minska den dagliga Furix-dosen från tre till två tabletter. För er som inte vet vad Furix är kan jag berätta, att en ganska besvärlig effekt av den är att man blir våldsamt kissnödig.
Det här bidrar till att jag ser lite ljusare på det kommande året.
12:22 Jul eller inte – vi trogna melodikrysslösare sätter oss vid radioapparaten även när det är annandagsmorgon. God jul alla likasinnade, förresten!
I dag startade Anders Eldeman med en ljudillustration mÃ¥nga av oss – nÃ¥gra av er hördes av här pÃ¥ bloggen – hade väntat sig i förra veckans kryss, det sÃ¥ kallade julkrysset: ”O helga natt”, skriven av Adolphe Adam och därför allmänt kallad ”Adams julsÃ¥ng”.
Dagens kryss var annars inte lika julpräglat som förra veckans, men en känd julpsalm, med ursprung i tyskt 1800-tal, spelades i alla fall: ”När juldagsmorgon glimmar”.
Våldsamt svårt var det väl inte.
Själv hade jag inledningsvis svÃ¥rt att komma pÃ¥ att busringaren i radio ju kallade sig Kalle Sändare – i det avsnitt som Ã¥tergavs hade han ”missförstÃ¥tt” begreppet ansiktsmask.
Och för att hoppa i tiden: Zara Larsson, i dag med ”Lush Life”, har jag väl inte heller lyssnat tillräckligt mycket pÃ¥.
Men resten var egentligen bara en fråga om att fylla i rätt svar och då stava rätt.
Till exempel veta hur Tom Waits skriver sitt efternamn. Det var alltsÃ¥ han som hade gjort originalet, ”Jersey Girl”, till det vi hörde Sten & Stanley sjunga, ”DÃ¥ och nu”.
Några av de frågor som förekom i dag var rent av löjligt lätta.
Det är klart att jag som inbiten melodifestivallyssnare så här efteråt åtminstone kommer i håg några av de sångbara bidragen.
SÃ¥dana som ”Tango, tango”, fast ändÃ¥ kanske mest för att Petra Nielsen 2004 sjöng den som ”Tängo, tängo”.
”The Worrying Kind” frÃ¥n 2007 tyckte jag för egen del var en suveränt bra lÃ¥t. Ola Salo, som sjöng den, har jag själv sedan ocksÃ¥ hört live vid en OD-konsert här i Uppsala.
Och för att fortsätta pÃ¥ det här personliga spÃ¥ret: Jag har alla skivor med The Beatles och alla med Simon and Garfunkel. I dag fick vi lyssna pÃ¥ en Beatles-melodi, ”I Will”, med Art Garfunkel.
Evert Taubes samlade produktion och egna insjungningar har jag, utöver pÃ¥ en del gamla LP-skivor, samlade i ett par CD-boxar – den som är road av ämnet Taube kan ju gÃ¥ upp under Kulturspegeln, Musik respektive SÃ¥ngtexter. Sonen, Sven Bertil Taube, har ocksÃ¥ gjort mÃ¥nga förnämliga insjungningar av faderns sÃ¥nger. I dag hörde vi honom tillsammans med Lisa Nilsson sjunga ”Som stjärnor smÃ¥”.
Evert Taube är ju – inte mig emot – en Ã¥terkommande gäst i Melodikrysset. Lite svÃ¥rare har jag för att i andra fall samma lÃ¥t, om än i lite olika varianter, Ã¥terkommer i krysset. Därmed har jag inte gjort nÃ¥got musikaliskt fördömande av till exempel ”My Way”, i franskt original ”Comme d’habitude”.
Lite roligare är det dÃ¥ att höra omgjorda varianter. I dag sjöng till exempel Mora Träsk om kaviar. Fast det var ju inte särskilt svÃ¥rt att känna igen melodin, ”Cadillac”, och dÃ¥ lista ut att det Eldeman ville ha till svar var bil.
Gamla schlager är lite av mitt gebit, sÃ¥ jag blir ocksÃ¥ glad varje gÃ¥ng Eldeman spelar nÃ¥gon sÃ¥dan. I dag fick vi till exempel höra Kai Gullmars ”Uti Rio de Janeiro”.
Och sÃ¥ gÃ¥r vi dÃ¥ i mÃ¥l med ”Dream a Little Dream of Me” med The Mamas and the Papas. SÃ¥ vad hette Mama Cass egentligen? Jo, Cass Elliot.
God jul en gång till, den här gången till alla Mamas and Papas, de som här om dan gladde barn och barnbarn med att uppfylla några av deras drömmar.
16:41 Jag är ett stort fan av Jan Lööf och publicerade följaktligen hans serie ”Felix” i Aktuellt i politiken (s), när jag under nio Ã¥r under senare delen av 1970-talet och början av 1980-talet var dess chefredaktör – jag gjorde dÃ¥ om det gamla partiorganet till en mix av politiskt magasin och familjetidning.
En rad recensioner av Jan Lööfs verk i olika genrer hittar du ovan under Kulturspegeln, Barnkultur respektive Serier.
När jag för en tid sen fick höra talas om att Jan Lööf tänkte göra ett kombinerat verk, beslöt jag mig genast för att köpa två exemplar, ett till ett barnbarn och ett till mig själv.
Det intressanta med den här boken, ”När Felix blev stor” (Bonnier Carlsen, 2015), är att den är bÃ¥de genre- och Ã¥ldersöverskridande.
Serien ”Felix”, nu för övrigt Ã¥terutgiven i färg, har förvisso lästs ocksÃ¥ av ungdomar, men dess handling och dess associationsanknytningar till klassiska litterära förebilder har gjort, att den ocksÃ¥ har haft en till stor del vuxen läsekrets.
Baksidestexten pÃ¥ ”När Felix blev stor” slutar med följande: ”I den här bilderboken kliver Felix pÃ¥ allvar in i barnens värld.”
Det tycker jag ger en mycket förenklad bild av den här boken.
Visst är den i huvudsak gjord som bilderbok i stort format, men den börjar och slutar som serie. Också av det senare följer problemet att normala bilderboksläsare inte har de associationer som fordras. Och samma problem får de yngre med huvudhandlingen. Det mesta i den är nog, om vi håller oss till texten, begripligt för den åldersgrupp boken primärt verkar rikta sig till, men framför allt en del av de storslagna och detaljrika bilderna fordrar kunskaper och läsupplevelser som normala bilderboksläsare inte har: I det sagoland där den överdimensionerade Felix och hans nyförvärvade kompis Lisa hamnar säljer Stalin enkla raketbiljetter till månen, kör Helan och Halvan förbi i en ålderdomlig bil och ses Fantomen ute på gatan med Devil i koppel. I ett annat avsnitt förvandlas Felix, åtminstone till klädseln, till Läderlappen/Batman. Och i ytterligare ett annat avsnitt dyker det gamla filmmonstret Godzilla upp.
Mot slutet, i en stad med grekiska skyltar, dyker pl̦tsligt en bil upp med Jan L̦̦f vid ratten Рf̦ga f̦rv̴nande f̦r oss som vet var Jan L̦̦f bor delar av ̴ret. Jan L̦̦f f̴r f̦rresten p̴ skallen av Lisa f̦r att han har ritat henne med rosa mjukisbyxor, och fast han f̦rsvarar sig med att han inte kan rita tjejer, f̴r han rita om henne.
I slutavsnittet, också det alltså gjort som serie, möter de en mystisk Sherlock Holmes-klädd person, som visar sig se ut som Leif G W Persson. Han behöver två ungdomar som spanare.
Lisa: Jaa! Absolut!
Felix: Nää! Inga fler äventyr på ett bra tag.
Lisa: Jo då. Vi är med. Samtidigt som den här sagoboken tar slut så börjar ett nytt hemligt Felix-äventyr. Hej då.
Vad det här betyder får man kanske så småningom se.
20:45 Vägen till den här julen har varit kantad av förtret och förhinder – och dÃ¥ tänker jag inte främst pÃ¥ att gräsmattan är helt grön – men till slut är den ändÃ¥ här, julen.
Jag ska villigt erkänna, att de flesta julförberedelserna här hemma har gjorts av Birgitta. Hon har till exempel, för att knyta an till dagens lunch, lagat sillsallad, lagt in glasmästarsill och gjort skinkan ätklar i ugnen. I vanlig ordning har jag för min del av kalvkött och fläsklägg lagat julsylta efter min estniska mammas recept.
Men gammaldags matlagning från grunden har i dag sina hinder. Kalvkött till skinkan gick att köpa i den lilla lanthandeln/delikatessbutiken i vår stadsdel, men den stora Coop-butiken i centrum där vi i övrigt handlar lyckades inte få hem fläsklägg. I det fallet fick jag tips om att ICA Torgkassen vid Vaksala torg har lägg, så dit gick jag och handlade det plus en del andra åtråvärda varor, som Konsum inte behagar saluföra. Dock har den här Coop-butiken lagom till jul börjat sälja Fyris senap, ett märke ni bör fråga efter.
Dagarna före jul har jag förstås också varit ute och julhandlat, klappar till framför allt barnbarnen. Här har inte bara min usla ork satt hinder i vägen. Somliga skulle då säga, att en del av mina problem är egenförorsakade, detta eftersom jag vägrar att ha bankkort av något slag. Det här har inget att göra med att jag inte skulle kunna få eller sköta ett sådant utan med det faktum att jag är en inbiten försvarare av kontantsamhället. Detta straffar Handelsbanken, där jag numera har mina pengar, med att förvägra mig och andra kunder att ta ut mer än 5.000 kronor per dag. Taktiken är helt uppenbart, att såna som jag ska tröttna på att dag efter dag köa till bankens underbemannade kassor. Och i går, den stora julruschdagen, stängde banken, visade det sig när jag kom dit efter att ha varit hemma på lunchpaus, tidigare, så jag fick tänka igenom mycket noga, hur jag skulle använda de slantar jag hade kvar i plånboken.
Men ger mig gör jag aldrig – det vet alla som känner mig. Och banker som trakasserar mig ger jag inte mycket för. SÃ¥ jag flyttar nog mina pengar till Forex pÃ¥ Kungsgatan nära Centralstationen.
Birgitta och jag var tillsammans uppe vid blomsterhandeln vid Torbjörns torg och köpte en stor och stilig julgran. Den fick stå ute på balkongen tills den skulle tas in och kläs sent i går kväll. När jag till slut hade sågat av en bit av stammen nertill och fått den att stå någorlunda rakt i julgransfoten, upptäckte jag att tvättkorgen och kartongen med alla tillbehör och prydnader inte innehöll någon julgransbelysning. Kontroll med dottern, Kerstin, som nyligen flyttade till egen lägenhet i stadsdelen, visade, att de elektriska julgransljus vi under senare år har använt var hennes, och att hon förstås hade tagit med dem att användas i hennes och hennes barns gran på det nya stället. Varken jag eller Birgitta fann det då meningsfullt att klä vår gran innan vi, sannolikt på annandagen, har lyckats få tag på ny julgransbelysning.
Då ska vi också, kan hända på samma ställe, köpa den strykbräda åt henne som fanns på hennes önskelista och var en av mina julklappar till henne.
Jag ska inte närmare gå in på våra övriga julklappar till varann, men vi hade båda köpt böcker och skivor.
Extra tid för sådant har vi fått dels för att det stora julkalaset för barn och barnbarn hemma hos oss äger rum först på söndag, dels för att det besök i Stockholm i morgon Birgitta och jag skulle ha gjort är inställt på grund av sjukdom. Vi skulle ha åkt hem till Matti, Karin, Ella och Sofia, men i dag fick vi höra, att hela familjen, främst minstingen Sofia, har drabbats av svår förkylning, i Sofias fall även hög feber. Nå, sånt händer ju barnfamiljer, och går det vägen, kommer de ju hit på söndag.
I gÃ¥r kväll placerade Birgitta ut olika julsaker, införskaffade under ett lÃ¥ngt liv tillsammans, allt det där som ger julstämning: tomtar, en demonstrerande gris med plakattexten ”Ner med julen”, en halmekorre, ett luciatÃ¥g (alltid pÃ¥ köksbordet), en blÃ¥ linneduk (alltid pÃ¥ vardagsrumsbordet). Redan tidigare, som ett led i advent, har sÃ¥dant som julstjärnan i köksfönstret och uppsalalyktan i vardagsrumsfönstret kommit pÃ¥ plats. Som vanligt finns här och var amaryllis och hyacinter, alltid blÃ¥. Och i förmiddags gick jag upp till blomsterhandeln vid torget och hämtade och betalade den av mig, i Ã¥r som alla Ã¥r, beställda jättebuketten med höga, blommande vita syrener. De är en gÃ¥va till hustrun varje jul, och pÃ¥ kortet som fästs vid en av syrenkvistarna stÃ¥r det alltid ”7”.
Mycket av det bästa med julen är faktiskt tradition. Det gäller även TV-filmerna pÃ¥ julafton. Det är självklart att vi ser disneykavalkaden med alla de gamla fina filmavsnitten. Det är numera ocksÃ¥ lika självklart att vi ser ”Karl Bertil Jonssons julafton”. Och där emellan ser vi, numera Ã¥r efter Ã¥r, Ulf Starks ”Kan du vissla, Johanna?”.
En hjärtans god jul, på ert sätt, önskar jag er, alla mina trogna läsare!
18:11 Folketingsvalet i Danmark den 18 juni 2015 gav följande resultat:
Socialdemokratiet 26,3 procent
Radikale Venstre 4,6 procent
Socialistisk Folkeparti 4,2 procent
Enhedslisten 7,8 procent
Alternativet 4,8 procent
Venstre 19,5 procent
Dansk Folkeparti 21,1 procent
Konservative Folkeparti 3,4 procent
Liberal Alliance 5,5 procent
Voxmeters senaste mätning, från den 20 december, för Ritzau ger följande resultat:
Socialdemokratiet 24,7 procent
Radikale Venstre 4,9 procent
Socialistisk Folkeparti 4,2 procent
Enhedslisten 9,5 procent
Alternativet 5,5 procent
Venstre 19,2 procent
Dansk Folkeparti 20,7 procent
Konservative Folkeparti 3,1 procent
Liberal Alliance 7,5 procent
Ritzau Index, en sammanvägning av resultaten i de senaste opinionsmätningarna, ger den 21 december följande resultat:
Socialdemokratiet 25,5 procent
Radikale Venstre 4,6 procent
Socialistisk Folkeparti 4,2 procent
Enhedslisten 9,2 procent
Alternativet 5,1 procent
Venstre 18,7 procent
Dansk Folkeparti 21,2 procent
Konservative Folkeparti 3,3 procent
Liberal Alliance 7,5 procent
Förändringar sen förra mätningen är små. Socialdemokratiet ligger fortfarande under sitt valresultat.
17:04 hittade via Journalisten nummer 15 2015:
”Den iranska huvudstaden Teherans överfula gator frÃ¥n bilen.”
Svenska Dagbladet
* * *
”Flyktingkrisen
Dagens huvudledare.
Stäng inte Östersundsbron.”
DN.SE
* * *
”De tvingas köpa utemat för dyra pengar och barnen fÃ¥r dricka vatten frÃ¥n toaletten pÃ¥ julafton.”
GT.SE
* * *
”Rattfyllerist hade
alkohol i bladet”
Vestmanlands Läns Tidning
13:21 När Birgitta och jag nyligen träffade Ulrika Knutsson vid landshövdingen middag för hederupplänningar, ville hon prata om den hårdnande svenska attityden till flyktingar. Under vårt samtal nämnde hon också en egen kommande krönika i fackorganet Journalisten.
Den anlände med dagens post – jag är seniormedlem i Journalistförbundet och fÃ¥r sÃ¥ledes Journalisten.
Krönikan har rubriken ”DÃ¥lig källkritik – tidig julklapp till SD” och berättar historien om hur Ekot i P1, utan närmare källkritik visar det sig, vidarebefordrar en larmrapport frÃ¥n Blekinge och fÃ¥r de överdrivna uppgifterna i den att framstÃ¥ som nÃ¥got som tycks gälla hela landet: Länets mödrahälsovÃ¥rd är i kris, och det gÃ¥r ut över cellprovtagningen. 1.000 kvinnor kommer inte att kallas till provtagning pÃ¥ grund av flyktingströmmen.
Den här larmrapporten sprids vidare också av Expressen, Aftonbladet och Svenska Dagbladet.
Källkontrollen är överallt obefintlig, konstaterar Ulrika Knutsson.
För att göra en lång historia kort: Ett ökat tryck på den berörda delen av vårdapparaten och personalbrist har visserligen ökat kötiden något, men man har bland annat satsat på kvällsmottagning för att bringa ner väntetiderna, och de momentant lite längre kötiderna har inte varit av det slaget att patientsäkerheten har satts ur spel.
15:44 Jag återgav här om dan en för den borgerliga regeringen i Finland förödande partisympatimätning.
Föga förvånande visar en mätning, som TNS Gallup har gjort för Helsingin Sanomat, att finländarnas värdering av de tre partiledare, som har poster i regeringen, följer samma mönster.
Statsminister Juha Sipilä, Suomen Keskusta (Centerpartiet), som i somras hade ett stöd på hela 60 procent, är nu nere på 36 procent.
Finansminister Alexander Stubb, Kokoomus (Samlingspartiet), stöds av bara 17 procent. 55 procent är missnöjda med honom.
Utrikesminister Timo Soini, Perussuomalaiset (Sannfinländarna), vars parti ju har råkat ut för ett veritabelt ras, klarar sig faktiskt bättre, får godkänt av 26 procent. 37 procent är dock missnöjda med Soini.
Tar man regeringen som helhet, tyckte i somras nästan 40 procent, att den gjorde ett acceptabelt jobb. Nu är den siffran nere i 24 procent.
15:08 Den danska regeringens åtstramningar på asylområdet har mötts av kritik, också i Danmark, men de stöds icke desto mindre av en majoritet av befolkningen, visar en Megafon-mätning för Politiken och TV 2.
53 procent av de tillfrågade säger sig vara för att ge polisen möjlighet att frihetsberöva flyktingar, som inte har fyllt 18 år, och 51 procent svarar, att de är för förslaget att förlänga tiden för familjeåterförening från ett till tre år. 8 procent svarar i båda fallen Vet ej på de här frågorna, medan 11 respektive 12 procent väljer varken eller-alternativet. Klart mot är 28 procent i det första fallet, 29 procent i det andra.
Som väntat finns det i svaren en hög grad av överensstämmelse mellan vad väljare som stöder partier med rakt motsatta stÃ¥ndpunkter i de här frÃ¥gorna – Dansk Folkeparti respektive Enhedslisten – tycker.
Mest splittrade är Socialdemokratiets väljare. 38 respektive 43 procent av dem säger sig vara motståndare till de här åtstramningarna.
13:36 I förmiddags spelade några grabbar fotboll på gräsmattan utanför vårt hus. Gräset är alldeles grönt.
Ska det aldrig mer bli jul igen?
12:32 Anders Eldeman hade utlovat 100 procent julmusik i dagens kryss, men frÃ¥gan är om ”Till österland vill jag fara”, en andlig sÃ¥ng frÃ¥n 1700-talet, främst förknippas med julen.
NÃ¥, jag ska inte grumsa om det. Resten av det han spelade hade hur som helst mycket tydlig julanknytning.
Det märktes att det snart är ”Jul igen”, eller ”Juligen” som lÃ¥ten med Just D ocksÃ¥ etiketteras.
Även om katastrofer ibland antyddes. ”VÃ¥r julskinka har rymt” sjöng till exempel Ã…ke Cato och Sven Melander. (Ni använder väl länken till Ã…kes blogg som jag har lagt ut här intill?)
SvÃ¥rast i dag var, tyckte jag för min del, vad Dolly Partons och Kenny Rogers’ ”I’ll Be Home With Bells On” hette pÃ¥ svenska. Ledbokstäverna ledde mig till att jag borde välja den svenska titel Lasse Stafanz har använt, ”Jag vill hem till julen”.
Duetten om fred på jorden med Kalle Moraeus och Lisa Miskovsky hade jag faktiskt inte hört förut, men här hade jag lite hjälp av att jag läser Aftonbladet och då också får en del skvaller på köpet.
Anders Eldeman har, som alla vi andra, sina referensramar, och i dem ingÃ¥r Band Aid. I dag hörde vi ”Do They Know It’s Christmas”.
OcksÃ¥ Rod Stewart är en artist som dÃ¥ och dÃ¥ förekommer i Melodikrysset, detta inte sagt som en invändning. Hans ”Santa Claus Is Coming To Town” platsar väl i ett julkryss.
Och vad skulle ett sådant vara utan Alice Tegnérs tre gubbar från Pepparkakeland?
Evert Taube har även han besjungit nästan allt som fÃ¥r svenska hjärtan att klappa. Julgranen besjungs i ”Knalle Juls vals”.
OcksÃ¥ tomten besjungs i mängder av julsÃ¥nger, till exempel i den gamla schlagern ”I Saw Mommy Kissing Santa Claus”, pÃ¥ svenska ”Jag sÃ¥g mamma kyssa tomten”.
Därmed är vi redan inne på dagens avslutande spår: Många av de kända och älskade julsångerna har en utländsk förlaga.
”Jag drömmer om en jul hemma”, i original ”White Christmas” är ett av mÃ¥nga exempel.
En del av de här inlÃ¥nade julsÃ¥ngerna är rent av mycket gamla, ocksÃ¥ kända i original, sÃ¥ till exempel den engelska ”We Wish You a Merry Christmas” som har sitt ursprung frÃ¥n 1500-talet.
Jag har i dag medvetet valt att gÃ¥ i mÃ¥l med svaret pÃ¥ frÃ¥gan vem som var med om att skriva ”Bella Notte”. Jo, Peggy Lee.
Detta för att få möjlighet att önska alla mina läsare en hjärtans god jul med en sång, hämtad ur disneykavalkaden på julafton, ett måste för att det ska bli jul:
Bella Notte
Lyrics from ”Lady and the Tramp”
Composed by Sonny Burke and Peggy Lee
Oh, this is the night, it’s a beautiful night
And we call it bella notte
Look at the skies, they have stars in their eyes
On this lovely bella notte
Side by side with your loved one
You’ll find enchantment here
The night will weave its magic spell
When the one you love is near
For this is the night
And the heavens are right
On this lovely bella notte
This is the night
It’s a beautiful night
And we call it bella notte
Look at the skies
They have stars in their eyes
On this lovely belle notte
Side by side with your loved one
You’ll find enchantment here
The night will weave its magic spell
When the one you love is near
For this is the night
And the heavens are right
On this lovely bella notte
23:55 Mandatfördelningen i Alltinget efter det senaste valet (27 april 2013):
Sjálfstæðisflokkurinn (Självständighetspartiet), ett borgerligt både liberalt och konservativt parti, lett av Bjarni Benediktsson, 19 mandat, 26,7 procent
Framsóknarflokkurinn (Framstegspartiet), ett liberalt och centristiskt parti, lett av Sigmundur DavÃð Gunnlaugsson, 19 mandat, 24,4 procent
Samfylkingin (Samlingsfronten), ett socialdemokratiskt parti, lett av Ãrni Páll Ãrnason, 9 mandat, 12,9 procent
Vinstrihreyfingin – grænt framboð (Vänsterpartiet – de gröna), ett ekosocialistiskt och feministiskt parti, lett av KatrÃn Jakobsdóttir, 7 mandat, 10,9 procent
Björt framtÃð (Ljus framtid), ett liberalt parti, numera lett av Óttarr Proppé, 6 mandat, 5,1 procent
PÃratar (Piratpartiet), ett populistiskt parti, lett av Birgitta Jónsdóttir, 3 mandat, 5,1 procent
I en rad gallupmätningar har sedan Piratar (Piratpartiet) Ã¥kt upp som en komet. I Gallups mätning, redovisad den 5 december, stöddes Piratpartiet av 32,9 procent. Skälet till det här är partiets populistiska profil och mÃ¥nga skickligt gjorda utspel riktade till viktiga väljargrupper. Partiets stöd bland yngre väljare är mycket stort. OcksÃ¥ i ReykjavÃk har partiet en mycket stark ställning. Dock har Piratpartiet i den här mätningen en liten nedgÃ¥ng och är inte längre ensamt större än de bÃ¥da regeringspartierna.
Tvåa ligger det ena regeringspartiet, Sjálfstæðisflokkurinn (Självständighetspartiet) med 24,8 procent.
PÃ¥ en mycket lägre nivÃ¥ än i valet ligger fortfarande dess koalitionspartner Framsóknarflokkurinn (Framstegspartiet), som ocksÃ¥ sitter i regeringen och som nu stöds av 12 procent – men det är en uppgÃ¥ng pÃ¥ hela 2,4 procentenheter sen föregÃ¥ende mätning.
Socialdemokratiska Samfylkingin (Samlingsfronten) ligger med ett stöd om 10,1 procent kvar på en mycket låg nivå, 0,1 procentenheter under siffran vid föregående mättillfälle.
Dess konkurrent om vänsterrösterna, Vinstrihreyfingin – grænt framboð (Vänsterpartiet – de gröna), är, med ett stöd om 11,4 procent (+ 0,3) alltså större än Socialdemokraterna.n
Nykomlingen 2013 Björt framtÃð (Ljus framtid) krisar och stöds nu bara av 3,9 procent (- 0,7). Partiledarbytet tycks inte ha hjälpt – nu ligger partiet stadigt under femprocentsspärren.
17:23 I Lettland genomfördes val till Saeimas (Riksdagen) den 4 oktober 2014.
Största parti, men nu med mindre framgÃ¥ng än 2011, blev det till den socialdemokratiska gruppen i EU-parlamentet anslutna â€Saskaņa†sociÄldemkrÄtiskÄ partija (Socialdemokratiska partiet Harmoni), som den här gÃ¥ngen fick stöd av 23,13 procent och 24 mandat mot 28,36 procent och 31 mandat i 2011 Ã¥rs val. Dess aktuella stöd i en färsk undersökning frÃ¥n Latvijas Fakti är 19,5 procent, vilket enligt den artikel i den estniska tidningen Postimees jag har hämtat de aktuella uppgifterna ur ändÃ¥ är en ökning pÃ¥ 1,4 procentenheter.
Den ryska aggressionen mot Ukraina har väckt många antiryska emotioner till liv i Lettland, och möjligen kan detta ha bidragit till det ryssdominerade Harmonipartitets nedgång. I ett tidigare val kandiderade en del lettiska socialdemokrater, som inte gillade samgåendet med ett annat socialdemokratiskt parti, lett av gamla kommunister, på dess listor. Kanske vill nu lettiska väljare inte stödja det som uppfattas som ryssarnas parti.
Det socialdemokratiska partiet, Latvijas SociÄldemokrÄtiskÄ StrÄdnieku Partija, kandiderade i det senaste valet inte pÃ¥ egen hand utan tycks ha stött och haft kandidater pÃ¥ listorna för regionernas parti, Latvijas ReÄ£ionu ApvienÄ«ba. Det här partiet fick 6,47 procent av rösterna, vilket gav 8 mandat. Huruvida det fanns nÃ¥gon LSDSPare bland de invalda vet jag inte. I den aktuella undersökningen ligger regionernas parti pÃ¥ femprocentsnivÃ¥n.
Ytterligare ett nytt parti i senaste valet var No sirds Latvijai (Med hela vårt hjärta för Lettland). Det här partiet fick 6,91 procent och 7 mandat. Jag vet inget om det här partiet, men Wikipedias text om det säger, på knagglig översättning från lettiska som jag inte behärskar, att det är konservativt. Har jag förstått saken rätt, står kampen mot korruption högt på partiets valprogram. Det här partiet ligger enligt den senaste mätningen under femprocentsspärren.
Den borgerliga trepartikoalition som vann valet bildade en trepartiregering.
Störst av regeringspartierna blev liberalkonservativa Vienotība (Enhet) med 21,62 procent av rösterna, vilket gav 23 platser (+ 3) i saeimas. Enligt den artikel jag refererar är partiets stöd nu bara 5,5 procent, vilket ännu i november låg 2,6 procentenheter högre.
Mest framåt, + 8 mandat, i valet gick unionen mellan bönderna och de gröna, Zaļo un Zemnieku savienība, som med 19,74 procent av rösterna fick 21 mandat. Observera att De gröna i Lettland är ett mer högerinriktat parti än många andra gröna partier i EU. Unionen mellan bönderna och de gröna stöds nu av 15,6 procent.
Nationella alliansen, NacionÄlÄ apvienÄ«ba “Visu Latvijai!â€-â€TÄ“vzemei un BrÄ«vÄ«bai/LNNK†fick 16,50 procent av rösterna och 17 mandat, vilket var en ökning med 3 platser. Stödet för dem är i den här undersökningen nere pÃ¥ 8,7 procent.
15:08 Ytterligare en partisympatiundersökning har publicerats i Estland, TNS Emors för nyhetsbyrån BNS.
Också enligt den får Keskerakond (Centerpartiet) stöd av 25 procent och är därmed fortsatt landets största parti. Dess ledare, Edgar Savisaar, har efter den stora turbulensen i ledarfrågan tagit ett fast grepp om partiet och i en stor tidningsintervju också gjort ner sin utmanare, Kadri Simson, som än så länge sitter kvar som ledare för partiets riksdagsgrupp. Det ska bli intressant att se, om hon orkar hålla sig kvar och om hon eventuellt till slut väljer att byta parti och då tar en del av sina anhängare med sig. I valet 2015 samlade Centern stöd av 24,8 procent.
Det ledande regeringspartiet, det borgerliga, nyliberalt anstrukna Reformierakond (Reformpartiet), som i valet med 27,7 procent blev största parti, har sen åkt kana i opinionen men är nu ändå med 21 procent landets näst största parti.
Tredje största parti är, med 16 procent, dess koalitionspartner Sotsiaaldemokraatlik Erakond (Socialdemokratiska partiet), som i valet fick 15,2 procent.
Det tredje partiet i den sittande koalitionsregeringen, det konservativa, kristna och estnationalistiska IRL, Isamaa ja Res Publika Liit (Förbundet Fäderenslandet och Res Publika), är fortsatt i en djup vågdal. I den här mätningen stöds det av 8 procent mot 13,7 procent i valet.
Två nya partier tog sig i valet 2015 in i Riigikogu (Riksdagen).
Vabaerakond (Fria partiet) fick i valet stöd av 8,7 procent men har periodvis lyckats erövra väljare från framför allt Reformpartiet. I den aktuella undersökningen stöds partiet av 15 procent.
Konservatiivne Rahvaerakond (Konservativa folkpartiet) fick i valet stöd av 8,1 procent men är nu uppe i 11 procent. Partiet har växt när det började exploatera främlingsfientliga stämningar, riktade mot ökad flyktinginvandring.
Den här undersökningen, som genomfördes 9-16 december, omfattar 967 personer i åldrarna 18-74 år. 434 intervjuer har gjorts vid hembesök, 533 per internet.
14:15 PÃ¥ Ã¥rets middag för hedersupplänningar (min hustru är en av dem) – en sÃ¥dan utnämns per Ã¥r av landshövdingen – träffade vi som vanligt en skara trevliga och intressanta människor, sÃ¥dana som paret Owe Thörnqvist (nu 86 Ã¥r men oförändrat vital) och Berit Gullberg, Stig Strömholm och Hans Rosling.
Men även om några av dem som efter starten 1991 har utnämnts har hunnit avlida, finns det uppenbarligen svårigheter att samla alla de här personerna samma kväll. I år saknades till exempel Elsie Johansson, Lasse Åberg, Peter Englund, Cecilia Rydinger Alin och Håkan Nesser.
I kretsen av hedersupplänningar upptogs i år IT-entreprenören Niklas Zennström, så det var till honom landshövdingen, Peter Egardt, höll ett välkomsttal och honom hans hustru, Lena Egardt fick till bordet.
Middagen, rösti med mälarlöjrom, rådjursfilé med rödvinssås, grönkål, tomatsallad och ugnsbakad potatis samt buffé på uppländska ostar, smakade förträffligt. Det gjorde också efterrätten, brownies med tryffelsås och vaniljglass; jag tog en liten smaksked men avstod från resten, eftersom jag är diabetiker.
Det senare plus det faktum att jag och hustrun utan att vara ordinerade det av nÃ¥gon läkare numera som drycker väljer alkoholfria alternativ brukar ofta vid middagar av den här typen bli samtalsämnen med damerna bredvid mig. Min bordsdam var Charlotte Widenfeldt, gift med hedersupplänningen 2006 Knut Knutsson. Och pÃ¥ min vänstra sida satt Anna Dalborg, vars make, Hans Dalborg, har varit hedersupplänning sedan 2004. Paret Dalborg träffar vi regelbundet i OD-sammanhang, och Hans pratade jag med dÃ¥ och dÃ¥ pÃ¥ stockholmstÃ¥get pÃ¥ den tiden dÃ¥ jag fortfarande arbetspendlade. Ett givet samtalsämne oss emellan var ODs senaste konsert, bland annat framförandet av ”The Wall”.
Under middagen pratade jag med min bordsdam ganska mycket b̴de om mina egna flyktingerfarenheter och dagens flyktingsituation РCharlotte och jag var helt eniga i den senare fr̴gan.
Det intressanta var att vid det efterföljande kaffet, där det var fri sittning runt mindre bord, Ulrika Knutson, utnämnd till hedersupplänning 2014, och hennes man, Anders Olof Franzén, kom och satte sig bredvid oss, Ulrika i uppenbar avsikt att i Birgitta hitta en själsfrände/samtalspartner i den nu så inflammerade flyktingfrågan.
Det här är ju inget diskussionsreferat, men samvaron vid kaffebordet slutade med att vi, som tidigare förstås har träffats men inte närmare känner varann, bytte adresser och telefonnummer och kom överens om att försöka ses också hemma hos varann.
11:52 ”SparkÃ¥kning kräver empati (medkänsla).”
Staffan Ling på Namn och Nytt i Dagens Nyheter
17:16 Folketingsvalet i Danmark den 18 juni 2015 gav följande resultat:
Socialdemokratiet 26,3 procent
Radikale Venstre 4,6 procent
Socialistisk Folkeparti 4,2 procent
Enhedslisten 7,8 procent
Alternativet 4,8 procent
Venstre 19,5 procent
Dansk Folkeparti 21,1 procent
Konservative Folkeparti 3,4 procent
Liberal Alliance 5,5 procent
Voxmeters senaste mätning, från den 13 december, för Ritzau ger följande resultat:
Socialdemokratiet 25,5 procent
Radikale Venstre 4,8 procent
Socialistisk Folkeparti 4,0 procent
Enhedslisten 9,2 procent
Alternativet 4,6 procent
Venstre 17,3 procent
Dansk Folkeparti 22,4 procent
Konservative Folkeparti 3,4 procent
Liberal Alliance 7,9 procent
Ritzau Index, en sammanvägning av resultaten i de senaste opinionsmätningarna, ger den 14 december följande resultat:
Socialdemokratiet 25,5 procent
Radikale Venstre 4,6 procent
Socialistisk Folkeparti 4,2 procent
Enhedslisten 9,1 procent
Alternativet 5,1 procent
Venstre 18,8 procent
Dansk Folkeparti 21,3 procent
Konservative Folkeparti 3,3 procent
Liberal Alliance 7,3 procent
Inga stora förändringar sen förra mätningen. Socialdemokratiet ligger fortfarande under sitt valresultat.
15:47 Edgar Savisaar återvaldes som ledare för Keskeraskond (Centerpartiet), om än med knappare majoritet än många hade väntat. Utmanaren, Kadri Simson, samlade ett oväntat högt stöd för sin kandidatur.
I novembermätningen fick Keskerakond ett enastående väljarstöd, 33 procent, vilket säkert hade att göra med att både Savisaars och Simsons anhängare då la sin röst på Centern. I decembermätningen, gjord av Turu-uuringute AS för ERR, gör Centern ett stort tapp och hamnar nu på 25 procent, i trakten av sitt valresultat 2015, 24,8 procent.
Jag saknar information om väljarströmmar, bland annat om vart de väljare som Centern har tappat har tagit vägen, och eftersom det är politiskt osannolikt att de till exempel skulle ha gått till det nyliberalt präglade Reformpartiet, som i och för sig har gått upp men inte så mycket, är det säkert inte en alltför djärv gissning, att många besvikna centeranhängare nu inte anger något bästa parti.
Reformierakond (Reformpartiet) ökar från 17 procent i november till nu 20 procent. Men i valet 2015 fick partiet stöd av hela 27,7 procent.
Dess regeringspartner Sotsiaaldemokraatlik Erakond (Socialdemokratiska partiet) fick i samma val 15,2 procent. I den aktuella undersökningen stöds det av 14 procent mot 13 procent i november – det här är fortfarande ett mediokert resultat, eftersom partiet i tidigare perioder har varit uppe i det dubbla.
Socialdemokraterna försöker göra en inbrytning i den stora gruppen ryska väljare och har bland annat valt en ung ryss, Jevgeni Ossinovski, till ordförande – han är ocksÃ¥ minister (och har i dagarna i en mediaranking utsetts till Estlands mest inflytelserike ryss). Ryssarna i Estland röstar dock till mycket stor del pÃ¥ Centern, för att inte säga Edgar Savisaar personligen. Det tapp Centern har gjort har partiet främst gjort bland de estniska väljarna. Medan 20 procent av dessa i novembermätningen stödde Centern, är partiets stöd bland esterna i december nere pÃ¥ 13 procent. Skulle Kadri Simson byta parti och bli socialdemokrat, vilket somliga har hoppats, skulle hon alltsÃ¥ troligtvis mest kunna dra med sig ett antal estniska centerväljare.
Det tredje partiet i den sittande regeringskoalitionen, IRL, Isamaa ja Res Publika Liit, ett konservativt, kristet och estnationalistiskt parti. går det fortsatt illa för. I decembermätningen får IRL stöd av 7 procent mot av 8 procent i novembermätningen. I valet stöddes partiet fortfarande av 13,7 procent.
I valet 2015 tog sig två nya partier in i Riigikogu, Riksdagen.
Det ena av dem, Vabaerakond (Fria partiet), som i valet fick 8,7 procent, har sedan periodvis lyckats växa främst på Reformpartiets men också på IRLs bekostnad. I novembermätningen stöddes partiet av 11 procent, i decembermätningen av 13 procent.
Lika framgångsrikt har inte Konservatiivne Rahvaerakond (Konservativa folkpartiet), som i valet fick 8,1 procent, varit. Men det fick i novembermätningen 9 procent, i decembermätningen 10 procent, vilket kan ha att göra med att det är det estniska parti, som hyser en del främlingsfientliga element.
18:00 Det är en kulturgärning, att Hanneriina Mosseinens ”Isä” har blivit översatt (av Jocke Saitala) frÃ¥n finska till svenska och utgiven här i Sveige 2015 av Lystring förlag. PÃ¥ svenska heter den ”Pappa”.
Människor som aldrig läser serier har ofta förutfattade, i dag fruktansvärt förÃ¥ldrade meningar om vad serier är. Jag kan försäkra, att ”Pappa” till innehÃ¥llet väl kan mäta sig med en välskriven roman och att den tekniskt pÃ¥ sitt fält är konstnärligt nyskapande: Dess svart-vita blyertsteckningar i huvudhandlingen kompletteras av lÃ¥nga drömska partier, utförda som broderier.
Hanneriina Moisseinen, född 1978, berättar en verklig historia: När hon var tio år, försvann hennes far och återfanns aldrig. Pappan var tillsammans med arbetskamrater på en jobbkickoff på en ö i en sjö i finska Karelen. Det dracks förstås sprit, och ingen av jobbarkompisarna såg vad som egentligen hände. Drunknade han, och varför skulle han i så fall ut i vattnet? Kroppen återfanns aldrig.
Det här utlöser förstås ett familjetrauma, både hos dottern som ständigt grubblar över vad som kan ha hänt pappan och hos mamman i familjen som nu lämnas ensam med två barn, utöver Hanneriina en lillasyster som fortfarande nästan är baby. Drömmar, sorg, bekymmer, mammans försök att döva smärtan med alkohol och, långt senare, hennes relation till en ny man skildras. Liksom Hanneriinas försök i vuxen ålder att söka den försvunna pappan i den sydligaste delen av Argentina, också det bara en resultatlös gest.
Berättelsen avslutas med ett försonande och sammanknytande samtal med mamman och så författarens/tecknarens efterord.
14:39 Innan vi skulle gå på den teaterbegivenhet vi hade fått en vänlig inbjudan till, gick Birgitta och jag på den lämpligt näraliggande fiskrestaurangen Hambergs för att äta middag, abborre.
Den förste vi fick syn på på Hambergs var den som hade skickat inbjudan till oss, teaterchefen Paul Kessel. Paul är en gammal vän, så vi hälsade hjärtligt och försäkrade, att vi var på väg till kvällens föreställning.
* * *
Kulturförvaltningen i Uppsala anordnade tillsammans med Reginateatern i dessa flyktingrestriktiva tider en kväll för öppenhet och sammanhÃ¥llning, ”Uppsala i världen”.
Vi hälsades välkomna av Kulturnämndens ordförande, Peter Gustavsson (s), och i inledningen av andra delen av programmet talade liberalen Eva Edwardsson, andra vice ordföranden i Kulturnämnden. Dessutom fick vi ta del av ytterligare ett engagerat anförande av Peter Wallensteen frÃ¥n universitetet – själv känner jag honom ända frÃ¥n hans aktiva tid i Laboremus.
De agerande var alla vänster, även borgerlig vänster, och det är nog ingen tillfällighet. De som har sitt hjärta åt vänster kan inte stillatigande åse hur Sverigedemokraterna, till synes utan att ha något hjärta, ändå hycklar om att deras hjärta slår för Sverige.
Nu är ju det här inget nytt. Som Stefan Böhm, med stöd av läsning ur Ola Larsmos dokumentation av Bollhusmötet, visade, var det inte läge för att ta emot en handfull judiska flyktingar 1939 heller.
Raden av artister och ungdomliga amatörer som alla ville visa sin solidaritet med utsatta människor var imponerande, och de introducerades allt efter som av presentatörsparet Åsa Forsblad Morisse och Sam Kessel.
Jag kan inte räkna upp dem alla, men några måste få ett omnämnande: Coste Apetrea, Ronny Eriksson och Stina Wollter. Inte minst Stina Wollter var häpnadsväckande bra, som sångerska.
Men den som, med all rätt, fick de allra längsta applÃ¥derna, var Alina Kiric. Det hon läste ur sin debutroman, ”En svensk kändis” (2015) var i och för sig ocksÃ¥ bra, men det som tog andan ur oss i publiken var framför allt en poetry slam-skildring av det hon som flykting frÃ¥n etnisk rensning i Bosnien har upplevt, en upplevelse som i dagens värld dess värre varken är unik för henne eller för Bosnien.
12:16 Inget våldsamt svårt Melodikryss i dag.
Det jag kämpade längst med var en frÃ¥ga vars melodikryssvar jag i och för sig genast kunde. Det är klart att en gammal melodiradiolysnare som jag känner igen ”Är du ensam ikväll”. Men det är klart att en populärmusiknörd som jag ocksÃ¥ vill veta allt om den finska version som spelades. Det här är ju en gammal Elvis-hit, ”Are You Lonesome Tonight”, och sÃ¥ smÃ¥ningom lyckades jag fÃ¥ fram, att bandet, Sleepy Sleepers, som sjöng den pÃ¥ finska, ”Ootko yksin sa nyt”, har gjort ett presleyalbum.
Annars brukar jag inte förvillas av att ett original, säg av Bob Marley, görs av nÃ¥gra helt andra, säg Hot Pans. Det är lik förbannat frÃ¥ga om ”No Woman, No Cry”.
Nu för tiden är det ju till och med en särskild genre att göra nya versioner av kända original – för det här finns till och med ett särskilt TV-program, ”SÃ¥ mycket bättre”. Där gjorde, 2011, E-Type (Bo Martin Erik Eriksson) sin tolkning av Tomas Ledins ”Sommaren är kort”. Om det blev sÃ¥ mycket bättre vet jag inte.
Det senare kan väl ocksÃ¥ sägas om den version Sten & Stanley gjorde av Evert Taubes ”Linnea”.
För egen del har jag inget mot original, i dag till exempel ”Vara vänner” med Jakob Hellman.
Själv har jag hört bÃ¥de Sylvia Vrethammar och Cornelis Vreeswijk frÃ¥n scen. Det är väl inget fel pÃ¥ Vrethammars version av ”Deirdres samba”, men Cornelis gör själv sin svenska text bättre.
Cornelis höll ju till vänster, och det har även jag alltid gjort, dock med ett undantag. Fast dÃ¥ handlade det om trafikomläggningen, den enda gÃ¥ng i livet jag har röstat höger. Detta apropÃ¥ att vi i dag fick höra Peter Himmelstrands ”HÃ¥ll dig till höger, Svensson”.
I en sÃ¥n frÃ¥ga kan man inte pröva sig fram – man mÃ¥ste ta ställning och sen träna för ett nytt läge, kanske med en etyd, ett övningsstycke av Chopin, i bilradion.
Ibland blir Anders Eldemans kryss oväntat aktuella. SÃ¥ sent som i gÃ¥r kväll sÃ¥g och hörde jag Adele i ”Skavlan” – och sÃ¥ förekom hon och hennes ”Hello” ocksÃ¥ i dagens kryss.
Sist kvar att redovisa är nu svaren på tre filmanknutna frågor.
Vincent Youmans och Irving Caesars ”Tea for Two” förekom redan i ”No, No, Nanette” frÃ¥n 1925. Fast det Eldeman här ville ha är det korta svenska namnet pÃ¥ drycken, te.
Roberto Rossellini gjorde sin berömda film ”Rom – öppen stad” 1945. Musiken i den, som vi hörde en bit av, gjordes av Renzo Rossellini, som sÃ¥ vitt jag vet var hans bror.
Dumas’ ”De tre musketörerna” har filmats Ã¥tskilliga gÃ¥nger, men den version, där tre musikaliska musketörer, Bryan Adams, Rod Stewart och Sting, tillsammans sjöng ”All For Love”, kom 1993.
Nästa lördag är det redan dags för julkrysset. Och jag som inte har handlat en enda julklapp än!
16:41 Jag sköter mina tänder, men när man är 78 år gammal, händer det ändå, att en gammal, tidigare lagad tand har gjort sitt.
Första steget, redan i somras, var att gå till min tandläkare, Folktandvården, där den första slutsatsen blev den jag redan själv hade dragit, att det som fanns kvar av den här tanden inte var något att försöka reparera. Så tandroten drogs ut.
Eftersom jag har tidigare erfarenhet av att få implantat i stället för brygga, bad jag alltså om att få en ny tand insatt, fäst med titanskruv, på den gamlas plats. Det här tar sin tid, men när alltsamman är klart, upplever man egentligen inte, att man har fått något konstgjort i munnen. Och den nya tanden sitter stadigt och bra, som om den hade växt där.
Den här gÃ¥ngen tog det längre tid än det tidigare har gjort – bland annat visade sig inte den nya tand tandläkaren hade beställt ens efter nerslipning passa. Dessutom var den för kort.
Men nu hade ett nytt exemplar anlänt, och jag fick alltså ny tid på Folktandvården, klockan 08.10 i morse.
OcksÃ¥ den här gÃ¥ngen mÃ¥ste den nya tanden anpassas nÃ¥got – tänder ska ju inte sitta dikt mot varann; det mÃ¥ste till exempel finnas utrymme för rengöring med tandtrÃ¥d.
Men till slut satt den nya tanden där som den skulle. Och jag har en obruten tandrad i vänster överkäke igen.
16:51 I dag hörde jag i radion en uppläsning av ett avsnitt ur Svetlana Aleksijetivtjs bok med barns minnen av kriget, ”De sista vittnena”: ”Jag hörde bara mammas skrik…”, en berättelse av Lida Pogorzjelskja, Ã¥tta Ã¥r dÃ¥ det hon berättar hände.
Den här berättelsen handlar om hur lilla Lida plötsligt förlorar sin far – hon är med när han oväntat blir skjuten – och hur det här sedan präglar hennes fortsatta liv, mer än andra dramatiska saker hon ocksÃ¥ hinner vara med om innan freden kommer.
Ett ögonblick, medan jag hör det här i radion i köket, tåras mina ögon.
Att berättelsen handlar om en vitrysk partiaktivists död gör ingen skillnad.
* * *
Kommunistregimerna i det forna Sovjetunionen har avskyvärda saker på sitt samvete, det vet jag både som est och genom historisk beläsenhet.
Men man måste inte för den skull hata hela folk. Folk, i meningen människor som talar samma språk och i vid mening tillhör samma kulturkrets, är som kollektiv varken goda eller onda, och när vi kommer ner på individnivå finns det många och skiftande omständigheter som avgör var vi hamnar, socialt, politiskt, kulturellt och så vidare.
Mitt gamla hemland, lilla Estland, var fram till andra världskriget ett språkligt och kulturellt mycket homogent land, men den sovjetiska ockupationen och införlivandet av Estland med unionen innebar, att Estland plötsligt fick en mycket stor rysk minoritet, som esterna därefter har fått lära sig att leva samman med.
Det här har inte varit en helt smärtfri process, men integrationen har tagit fart, när ryssarna har tagit till sig, att man, om man vill fortsätta bo i Estland, till exempel måste lära sig det språk som talas där.
Det här växlade tidigare i hög grad.
Vid mitt första återbesök i mitt gamla hemland, före den återerövrade självständigheten, fann jag vid ett besök i min forna hemby, att en kusin till mig var gift med en ukrainska, som han hade träffat under sin militärtjänstgöring, just i Ukraina. Hon hade lärt sig att tala estniska, väl om än med en liten brytning. Min kusin är död, men jag skickar julkort till hans ukrainska hustru varje år.
Min gamla hemby, Juminda på kusten mot Finska viken, var i motsats till delar av Tallinn och nordöstra Estland, trots att det fanns en militärbas i utkanten av byn, i övrigt inte alls förryskad: I Juminda bodde då bara en enda ryss, en vänlig man som kom ned till stranden, när vi var där och badade, och bjöd oss på kali, en ölliknande hemmagjord dryck.
Varken då eller senare har jag kommit i delo med någon av de många ryssar jag under årtiondenas lopp har mött i mitt gamla hemland.
De estniska socialdemokraterna, aldrig någonsin vänner av den sovjetiska ockupationen, har välkomnat även ryssar som medlemmar och har nu senast valt en ryss, Jevgeni Ossinovski, till sin ordförande, vilket har fått till följd, att han nu är minister för hälsovård och arbetsmarknad.
18:31 Här om dan, när jag hade varit pÃ¥ vÃ¥rdcentralen för den regelbundet Ã¥terkommande provtagningen Ã¥t Akademiska, den som är ett led i min Waran-dosering, slank jag pÃ¥ hemvägen in pÃ¥ konditori Trianon och köpte danska smørrebrød – det var min tur att fixa lunch, och jag lyxade lite. Bryggde ocksÃ¥ ett gott Earl Grey-te att drickas till smørrebrøden.
Till vardags, sÃ¥ väl till lunch som till middag, äter vi för det mesta enkel husmanskost. För egen del lagar jag dÃ¥ gärna sÃ¥dant som isterband eller falukorv, som inte kräver nÃ¥gon vÃ¥ldsam matlagningsmöda, men dÃ¥ och dÃ¥ – om jag fÃ¥r tag pÃ¥ nÃ¥gon lämplig fisk – improviserar jag gärna en hemgjord fisksoppa med potatis och grönsaker. Hustrun knapersteker gärna fläsk, men det som gör den god är ocksÃ¥ kokt potatis och hemgjord löksÃ¥s.
Ett av problemen med dagens livsmedelsbutiker, så även Coops, är att även stora sådana i dag saknar manuellt betjänade diskar med färskvaror av råvarutyp (fisk, kött). Däremot finns det diskar med frysta och andra färdigrätter till förbannelse.
Missförstå mig nu inte. Även jag köper ibland färdigrätter, som jag av erfarenhet vet är hyggligt goda. Men det är som att livsmedelshandeln inte längre räknade med att några av deras kunder kan laga mat och faktiskt kan åstadkomma god sådan av oberedda råvaror.
Inför varje jul brukar jag göra hemlagad julsylta enligt det recept och på det sätt min estniska mamma lärde mig redan när jag var liten pojke. På vårt julbord är den ett måste, och det är inte bara jag som tycker så: Anna, som i biologisk mening inte är min dotter, vill till exempel kunna ta några estniska julsyltor med hem efter det stora familjekalas som är en del av vårt julfirande.
Förr, när Konsum-butiker hade manuell chark och allmänt också ett varuutbud av inte redan färdiglagade livsmedelsprodukter, köpte jag fläsklägg och kalvkött till julsyltan i vår vanliga konsumbutik.
De senaste åren har jag varit hänvisad till att köpa de här ingredienserna i en liten lanthandels/delikatessbutik i stadsdelen, faktiskt redan innan vårt lokala Konsum var nedlagt.
Den här butiken kan fortfarande skaffa kalvkött men har i år ingen leverantör av fläsklägg, så efter att ha beställt kalv där, gick jag i dag till den Coop-butik nere vid Uppsala C där Birgitta och jag numera brukar handla.
Fläsklägg fanns förstås inte i någon kyldisk, så jag hejdade en manlig anställd och frågade om butiken kunde ta hem lägg åt mig. Den jag talade med verkade inte förstå vad fläsklägg var, så han hämtade en kollega, till vilken jag upprepade mina intentioner att laga julsylta. Hans första impuls var att ta mig till ett charkskåp, helt uppenbart för att visa, att de hade färdig sylta.
Men jag lyckades hejda honom och förklara mer, och han var faktiskt hjälpsam: gick ut i personalrummet och ringde och kom sen ut och sa, att butiken av allt att döma på lördag skulle komma att få hem de tre fläskläggar jag ville ha.
En ganska rolig sak i sammanhanget var att han, innan han gick ut i personalrummet, frÃ¥gade, om de skulle ta ut benen ur läggarna. Nej, för Guds skull, invände jag – kokar man läggarna utan ben, blir det aldrig nÃ¥gon sylta av dem, eftersom benen vid kokningen avger det bindemedel som gör, att syltan gelear sig, blir sylta.
13:08 Folketingsvalet i Danmark den 18 juni 2015 gav följande resultat:
Socialdemokratiet 26,3 procent
Radikale Venstre 4,6 procent
Socialistisk Folkeparti 4,2 procent
Enhedslisten 7,8 procent
Alternativet 4,8 procent
Venstre 19,5 procent
Dansk Folkeparti 21,1 procent
Konservative Folkeparti 3,4 procent
Liberal Alliance 5,5 procent
Voxmeters senaste mätning, från den 6 december, för Ritzau ger följande resultat:
Socialdemokratiet 24,5 procent (- 1,6)
Radikale Venstre 4,3 procent (- 0,3)
Socialistisk Folkeparti 4,0 procent (- 0,2)
Enhedslisten 10,2 procent (+ 2,4)
Alternativet 4,8 procent (+- 0)
Venstre 18,7 procent (- 0,8)
Dansk Folkeparti 22,5 procent (+ 1,4)
Konservative Folkeparti 3,0 procent (- 0,4)
Liberal Alliance 7,0 procent (- 0,5)
Ritzau Index, en sammanvägning av resultaten i de senaste opinionsmätningarna, ger den 8 december följande resultat:
Socialdemokratiet 25,7 procent
Radikale Venstre 4,5 procent
Socialistisk Folkeparti 4,3 procent
Enhedslisten 9,2 procent
Alternativet 4,9 procent
Venstre 19,1 procent
Dansk Folkeparti 21,1 procent
Konservative Folkeparti 3,1 procent
Liberal Alliance 7,2 procent
Här, framför allt i Voxmeters mätning, ser man tydligt effekter av partiernas ställningstaganden i den nyss genomförda kampanjen inför den EU-anknutna omröstningen. Socialdemokratiet straffas för sin ja-linje, medan vänsterkoalitionen Enhedslisten, som företrädde en tydlig nej-linje, kraftigt går framåt. Dansk Folkeparti, också det ett tydligt nej-alternativ, ökar, medan till exempel regerande Venstre backar.
22:01 I lördags tog vi taxi till universitetet, detta inte bara på grund av vädret. Vi var båda finklädda, hustrun i en mixad kreation, bland annat långkjol, från talmanseran, jag iförd frack.
Anledningen till detta var det Stor-OD som skulle följa OD-konserten i universitetsaulan vi nu i första vändan var på väg till. Jag nämner det här mest för att få anledning att också skriva, att de som går på ODs konserter själva väljer den klädsel som faller dem i hågen, passar deras garderob och smak och så vidare.
ODs capricer – det här var en av dem – utmärks av att inget program finns tillgängligt vare sig före konserten i frÃ¥ga eller under den – det publiken bjuds blir, steg för steg, en överraskning.
OcksÃ¥ i ett annat avseende skiljer sig capricerna frÃ¥n vanliga OD-konserter. OD, Orphei Drängar, är en mycket anrik uppsaliensisk manskör, än i dag, trots det djärva steget att välja en kvinna, Cecilia Rydinger Alin, till sin chefdirigent, fortfarande en manskör med en sÃ¥dans repertoar, genom Ã¥ren förstÃ¥s gradvis förnyad och breddad, det senare ocksÃ¥ med inlÃ¥n frÃ¥n kompositörer frÃ¥n andra delar av världen, länder som för övrigt ocksÃ¥ OD har gjort konsertturnéer till – OD hör till de mest kända svenska kulturyttringarna runt om i världen.
Manskörsrepertoaren, bÃ¥de den traditionella och den normvidgande, fanns förstÃ¥s med ocksÃ¥ den här gÃ¥ngen. Bachs ”Air”, John Taveners (1944-2013) ”O Beauty of the Divinity”, Luigi Dallapicollas (1905-1975) ”Estate” (1932) med flera.
Hela konserten startar manskörsaktigt med ”Vintern rasat”, men den känns till en början skruvat felplacerad inte bara med tanke pÃ¥ den Ã¥rstid vi just nu befinner oss i. Kören tÃ¥gar in genom stora ingÃ¥ngen bakom oss, sÃ¥ngen gÃ¥r i moll, och kören anförs av Döden.
Fast när denne nÃ¥gon väl uppe pÃ¥ scenen öppnar kistan processionen har medfört och därur plockar en trombon som han börjar spela pÃ¥, gÃ¥r det upp ett ljus för mig. Och när han börjar spela är saken klar. Jag lutar mig mot hustrun och viskar: ”Nils Landgren”.
Nils Landgren är musikaliskt fantastiskt begÃ¥vad och mÃ¥ngsidig och hinner sen under konsertens gÃ¥ng bevisa det flera gÃ¥nger om. Allt ifrÃ¥n Lennon-McCartneys ”Blackbird” i begynnelsen till hommagen à Frank Sinatra, aktuell inte bara genom den dylanska hyllning – det är 100 Ã¥r sen Sinatra föddes – jag nyligen skrev om. Själv begrep jag gesten sÃ¥ fort jag hörde ”Strangers In the Night”, och sÃ¥ fick vi ju ocksÃ¥ höra ”Something Stupid” och ”Come Fly With Me”.
Som underhÃ¥llare hade man städslat imitatören Rachel Mohlin, som jag själv främst har hört i radio. Aulapubliken gillade henne – skrattade och applÃ¥derade – men jag tyckte för egen del att hennes imitationer, den här gÃ¥ngen av Lill-Babs och sen främst och Ã¥terkommande av Leif G W Persson, den senare i skepnad av en för ändamÃ¥let skapad syster, Birgitta G W Persson, faktiskt var lite för grova. (Jag vill tillägga att jag har träffat Leif G W men inte känner honom närmare.)
Det bästa i meningen mest innovativa har jag sparat till sist. Jag hör till dem som har Pink Floyds dubbel-CD ”The Wall” i en av mina skivhyllor, kände därför till och med igen den vita mur som byggdes upp pÃ¥ universitetsaulans scen. Och jag medger att jag inte bara blev häpen utan musikaliskt tagen av att fÃ¥ höra OD göra en fantastisk version av deras ”Another Brick In the Wall” (1979), dessutom ytterligare ett par Pink Floyd-lÃ¥tar, ”Astronomy Domine” frÃ¥n debutalbumet ”The Piper At the Gates of Dawn” (1967) och ”Shine On You Crazy Diamond” frÃ¥n ”Wish You Were Here” (1975).
Vid den efterföljande middagen uppe i Uppsala slott sa jag till flera av de omkringsittande, att Pink Floyd vid en OD-Caprice är något av det mest innovativa och spännande som har hänt på länge.
Middagen, ja.
Till förrätt serverades matjessill, varmrökt lax, renstekstartar med löjrom, prästost och dillbröd.
Till den dracks öl, och de som ville kunde beställa in snaps. Vi bad om lättöl eller alkoholfritt alternativ och fick var sin alkoholfri Carlsberg, faktiskt god och med riktig ölbeska. Sen fick vi till påföljande rätter alkoholfritt vin och en dito avec.
Som huvudrätt serverades hjortmedaljonger med trattkantarellsås, örtstekt potatis och rotsaker samt rönnbärsgelé.
Av efterrätten åt jag, som är diabetiker, lite vanilj- och våffelparfait men avstod från den varma såsen på höstens frukter.
ODs fester är sympatiska i det avseendet att man har sin egen hustru som bordsdam, men jag talade naturligtvis också med damen på min vänstra sida, Anna Uhlén. Hon är läkare, så det tedde sig naturligt att med henne prata en smula om att jag och hustrun på gamla dar hade beslutat oss för att, efter helt egna hälsoöverväganden, inte dricka något starkare än lättöl.
Stor-OD, som hustrun med make fÃ¥r delta i eftersom hon är sÃ¥ kallad moster i OD, är en ganska märklig fest, där en mycket stor del av gästerna har sÃ¥ngliga gÃ¥vor, som de ocksÃ¥ utnyttjar. Mästerliga dirigenter, utöver Cecilia Rydinger Ahlin även hennes make Folke Ahlin och sÃ¥ förstÃ¥s Robert Sund, leder. Till ny moster i OD valdes den nya ärkebiskopen, Antje Jackelén. Under middagen delades det även ut stipendier till OD-ister och hölls tal. Den främste bland talarna var, i Ã¥r som alltid, den fantastiskt spirituelle Hans Dalborg. Hans gyckel – hans middagstal innehÃ¥ller alltid ocksÃ¥ sÃ¥dana element – drabbade i Ã¥r framför allt Miljöpartiets kvinnliga sprÃ¥krör, miljöminstern och vice statsministern Ã…sa Romson. Lite väl hÃ¥rt, tycker jag, fast jag egentligen inte är nÃ¥gon vän av Miljöpartiet.
Intresset för sång och musik förenar annars på ODs sammankomster människor med ganska skilda samhällsuppfattningar och samhällsfunktioner. Mitt emot mig hade jag till exempel landshövdingen i Uppsala län Peter Egardt med känt förflutet i Moderata samlingspartiet. Och Birgitta hade på sin högra sida Marcus Wallenberg, son till Marc Wallenberg.
Vid kaffet efteråt, som serverades i annan lokal och med fri placering, kringgärdades vi snart av människor, flera av dem verksamma i den kyrkliga sfär där Birgitta och jag inte hör hemma. Men det intressanta var att flertalet av dem som drack kaffe med oss visade sig dela våra politiska värderingar, inte bara vårt intresse för musik.
20:52 Dottern, Kerstin, har under de senaste åren bott hemma hos oss igen och med henne varannan vecka även hennes två barn Klara och Viggo. Det här var ett arrangemang till ömsesidigt gagn. Hon hjälpte oss med en massa saker, när vi var mer krassliga än i dag, och vi såg till att Viggo och Klara kom i väg till skolan, tog också emot dem hemma på eftermiddagarna.
Nu har Kerstin lyckats köpa en bostadsrättslägenhet i vår stadsdel, Svartbäcken, där också barnens skolor, Domarringen respektive Tunabergsskolan, finns.
Flytten till nya lägenheten skedde helt nyligen, men vi hade. även om vi förstås visste var den låg, hittills inte besökt den.
Men i kväll var vi där för första gången, bjudna på söndagsmiddag, Som brukligt är medförde vi också en blomma, en flerförgrenad Amaryllis, till nya lägenheten, vars fönsterbänkar förstås redan var fyllda med Kerstins krukväxter, bland dem en stor Hibiskus, som hon har ärvt efter min döde bror Matti. Matti hade den redan när vi under tidigt sextiotal bodde tillsammans i en rivningslägenhet i hörnet av Kungsgatan/Linnégatan. Nu senast har den stått i balkongrummet i vår lägenhet på Idrottsgatan, men det var alltså Kerstin som ärvde den, när min bror oväntat dog.
Det var jätteroligt att få se, hur Kerstin på kort tid har fått ordning på sitt nya hem. Möbler och andra inventarier som nu i flera års tid har varit magasinerade har åter kommit i bruk, och inte minst var det roligt att få se hennes 60- och 70-talspräglade porslin (Gustavsbergs Blå Husar). glas och bestick igen. Hon har stilkänsla och smak.
Söndagsmiddagen vi bjöds på var avpassad också efter att hennes båda barn skulle äta med oss. Efter kyckling, ris och curry följde en hemmixad fruktsallad.
Jag och Birgitta fick ocks̴ starkt nybryggt kaffe РKerstin och Klara drack te. Viggo h̦ll sig uteslutande till Apotekarnes Lemon Ginger.
Viggo och Klara har skoldag i morgon, så morfar och mormor hade vett att gå hem, innan det blev alltför sent.
Men vi ses säkert snart igen. Det är en välsignelse att ha barn och barnbarn boende så nära.
11:59 Överlag tyckte jag inte att dagens Melodikryss var särskilt svÃ¥rt, men det innehöll Ã¥tminstone en även för mig lite knepig frÃ¥ga. Till rÃ¥ga pÃ¥ allt handlade det om en lÃ¥t, skriven av Povel Ramel, som jag har allt av pÃ¥ skiva och i ett antal sÃ¥ngböcker. Det Anders Eldeman spelade var en inte sÃ¥ ofta spelad lÃ¥t, ”Det regnar pÃ¥ vÃ¥r kärlek”.
Det andra pÃ¥ riktigt knepiga i det här krysset var melodin som skulle leda oss till nÃ¥got gott ur växtriket. Att svaret mÃ¥ste bli blÃ¥bär fick vi ju en hint om genom det Mors lilla Olle-citat som förekom i den instrumentala ljudillustrationen. Men vilken var huvudmelodin? Eldemans tips om att det rörde sig om nÃ¥got, skrivet av Gideon Wahlberg, ledde mig till att pÃ¥ nätet hitta hans ”Jag har mitt eget blÃ¥bärsställe”.
Annars har jag ganska lätt för att komma i hÃ¥g gamla schlager, bÃ¥de melodier, textfragment och titlar, sÃ¥dana som ”Under Paris broar”.
Och en wienervals känner jag också igen, även om sådana knappast hör till dagen modedanser.
SvÃ¥ra för mig är i stället ofta melodier, hämtade ur senare Ã¥rs melodifestivaler, lÃ¥tar som alltför ofta saknar förmÃ¥ga att fastna i mitt annars ganska väl fungerande melodiminne. Ett exempel ur dagens kryss är Anton Ewalds ”Natural”. Här fick jag gÃ¥ till Googles artikel om den Melodifestival Eldeman nämnde som vägledning för att rätt namn skulle komma upp.
DansbandslÃ¥tar är ju inte mitt bord det heller, och ”Lycklig”, som spelades i dag, var inget undantag. Men här var det ganska lätt att komma pÃ¥ att de som spelade var Sven Ingvars.
Annars är mitt lyssnande till populärmusik ganska spritt.
Jag lyssnar gärna pÃ¥ Lasse Dahlquist, till exempel hans lÃ¥t om Jolly Bob frÃ¥n Aberdeen: ”Jolly ”Jolly Bob” var en glad sjöman som var frÃ¥n Aberdeen”.
Men jag har inget emot Pink (Alecia Beth More) heller. Det var hon som i dag sjöng ”Today’s the Day”.
Och Lars Winnerbäck har jag allt av pÃ¥ skiva. I dag hörde vi honom sjunga ”Köpt en bil”.
DärifrÃ¥n kan vi gÃ¥ vidare till ”Ack Värmeland – Värmland skulle det dock skrivas i krysset – du sköna”.
Bo Kaspers orkester är inte sÃ¥ dum den heller. I dag hörde vi dem i ”Sommaren”, en för övrigt allt för avlägsen Ã¥rstid.
Och sÃ¥ gÃ¥r vi dÃ¥ i mÃ¥l med veckans Taube, ”Nocturne”, även kallad ”Sov pÃ¥ min arm”.
För att ytterligare utöka den musikaliska bredden vill jag nämna, att jag senare i dag ska gå på ODs Caprice plus den OD-middag som följer. Att jag får gå på den senare beror på att hustrun är så kallad moster i OD.
16:49 Som flera opinionsmätningar indikerade – jag skrev om det här om dan – vann nej-sidan i den danska folkomröstningen om de rättsundantag landet har haft allt sedan landets inträde i EU. Nej-sidan segrade mycket övertygande med 53,1 procent av de avgivna rösterna mot 46,9 procent för ja.
Det intressanta är att bara 21 procent av nej-röstarna som skäl anger konkreta saker i det avtal de danska politikerna nu vill omförhandla. 79 procent av nej-röstarna hyser en mer generell motvilja mot att ge EU mer makt. 45 procent säger också att de inte litar på folketingspolitikerna.
Ett parti, som i mycket stor utsträckning har fått sina väljare med på partiets linje är högerpopulistiska Dansk Folkeparti. DF förordade nej, och 88 procent av partiets väljare har röstat så.
Men nästan lika nej-trogna har vänsterpartiet Enhedslistens väljare varit: 85 procent av deras väljare har gjort precis som partiledningen ville, röstat nej.
På ja-sidan har det borgerliga regeringspartiet Venstres väljare till 71 procent röstat ja. Men 29 procent av dem röstade nej, och därmed är vi inne på det riktigt intressanta i de danska väljarnas agerande i den här folkomröstningen, att partiernas normala väljare i så stor utsträckning inte har följt sitt partis deklarerade linje.
Också Konservative Folkepartis väljare röstade till 78 procent ja, men 22 procent av dem rösade nej.
Likaledes borgerliga Liberal Alliance, som hade tagit ställning för nej, fick 57 procent av sina väljare med sig, medan 43 procent röstade ja.
Partierna på vänstersidan, utom alltså Enhedslisten, pläderade för ja.
78 procent av socialliberala Radikale Venstres väljare röstade också ja, men 22 procent röstade nej.
Det ledande partiet på vänstersidan, Socialdemokratiet, fick 61 procent av sina väljare med sig. Men 39 procent av dem röstade nej.
Det gamla vänstersocialistiska partiet Socialistisk Folkeparti har svängt till en EU-positiv linje och förordade i den här omröstningen ja. Men 57 procent av SFs väljare röstade nej, 43 procent ja.
Det nya, grönfärgade partiet på vänstersidan, Alternativet, hade också fastnat för ja. Men 58 procent av deras väljare röstade nej, 42 procent ja.
Valdeltagandet blev 72 procent. Det är hyggligt högt mot bakgrund av att folkomröstningen gällde inte helt enkla frågor. Generellt tycks valdeltagandet ha varit högre på landsbygden än i de tättbefolkade storstadsområdena. En förklaring till det senare kan vara att det finns en markant större andel ungdomar och invandrare i storstadsområdena.
15:40 Folketingsvalet i Danmark den 18 juni 2015 gav följande resultat:
Socialdemokratiet 26,3 procent
Radikale Venstre 4,6 procent
Socialistisk Folkeparti 4,2 procent
Enhedslisten 7,8 procent
Alternativet 4,8 procent
Venstre 19,5 procent
Dansk Folkeparti 21,1 procent
Konservative Folkeparti 3,4 procent
Liberal Alliance 5,5 procent
Wilkes senaste mätning, från den 1 december, för Jyllands-Posten ger följande resultat:
Socialdemokratiet 25,4 procent
Radikale Venstre 4,7 procent
Socialistisk Folkeparti 4,8 procent
Enhedslisten 9,1 procent
Alternativet 5,4 procent
Venstre 19,2 procent
Dansk Folkeparti 19,7 procent
Konservative Folkeparti 3,0 procent
Liberal Alliance 7,8 procent
Ritzau Index, en sammanvägning av resultaten i de senaste opinionsmätningarna, ger den 4 december följande resultat:
Socialdemokratiet 26,0 procent
Radikale Venstre 4,5 procent
Socialistisk Folkeparti 4,4 procent
Enhedslisten 8,9 procent
Alternativet 4,9 procent
Venstre 19,3 procent
Dansk Folkeparti 20,8 procent
Konservative Folkeparti 3,2 procent
Liberal Alliance 7,2 procent
Debatten i Danmark har under mätperioden till stor del handlat om folkomröstningen om de danska EU-undantagen. Som vi ska visa, har de danska väljarna i den här omröstningen till mycket stor del trotsat de rekommendationer deras normala partier har gett. Mot den bakgrunden är fördelningen av partisympatierna i den aktuella undersökningen ändå anmärkningsvärt normal.
13:40 1970 gav Bob Dylan ut tvÃ¥ skivor, först dubbel-LPn ”Self Portrait”, fyra mÃ¥nader därefter LPn ”New Morning”. Hans kreativitet var under den här perioden enorm, och det finns frÃ¥n studioarbetet med de här plattorna mycket, som ocksÃ¥ hade varit väl värt att tas med pÃ¥ de här utgÃ¥vorna, bÃ¥de alternativtagningar och lÃ¥tar som av nÃ¥gon anledning valdes bort.
Det här ratade – en del gjort pÃ¥ prov – men i de flesta fall mycket hörvärda materialet finns, tillsammans med ett par inspelningar gjorda inför LPn ”The Nashville Skyline” (1969) och ett par liveinspelningar frÃ¥n den livespelning Dylan och The Band gjorde pÃ¥ Isle of Wight 1969, utgivna pÃ¥ Bob Dylans dubbel-CD ”Another Self Portrait (1969-1971)” (CBS 4888 73487 , Columbia Legacy, 2013, distribution Sony), The Bootleg Series Vol 10.
Bland det aldrig tidigare utgivna kan man hitta mycket intressant, somligt faktiskt pärlor. Här finns traditionellt material som ”Railroad Bill”, ”Bring Me a Little Water”, ”House Carpenter” och ”Alberta”. Här finns material skrivet av andra artister som Tom Paxton (”Annie’s going to Sing Her song”) och Eric Anderson (”Thirsty Boots”).
Här finns ocksÃ¥ inspelningar tillsammans med andra artister som George Harrison (”Time Passes Slowly” och den härliga, tidigare outgivna ”Working On a Guru”) och den i Sverige sorgligt okände Happy Traum (”Only a Hobo”).
Bland hörvärda inspelningar av lÃ¥tar skrivna av Dylan själv kan nämnas ”All the Tired Horses”, ”If Not for You”, ”I’ll Be Your Baby Tonight” och ”New Morning” och sÃ¥ ”Minstrel Boy” med The Band. Ytterligare tvÃ¥ lÃ¥tar är alltsÃ¥ inspelade med The Band, under ett turnéframträdande pÃ¥ Isle of Wight: ”Highway 61 Revisited” blev utmärkt ocksÃ¥ där, ”I’ll Be Your Baby Tonight” enastÃ¥ende.
Sammanlagt får man 35 låtar i den här utgåvan.
Mer om låturvalet och inspelningarna finns att läsa i det tjocka häfte som medföljer det det här dubbelalbumet.
16:01 hittade via Journalisten nummer 14 2015:
”De gripna personerna greps i en bil som sÃ¥g misstänksam ut, enligt The Guardian.”
Expressen
* * *
”Arbetsmarknadsminister Ylva Johansson har blivit härdad av en lÃ¥ng politisk kommentar.”
Expressen
* * *
”Jennette jobbar kvar som hÃ¥rstylist pÃ¥ salongen i Denver. Hennes man jobbar som meteorolig för delstaten Colorado och paret har tvÃ¥ barn, Julian 6 och Daphne 3.”
Expressen.SE
* * *
”En av tankarna är att läsarna ska skriva om sina idéer för att lösa bostadskrisen under haschtaggen #flerhem.”
Hem & Hyra
* * *
”Bildbrand pÃ¥ parkering i Kortedala”
Göteborgs-Posten
19:21 Buda musique är ett franskt skivbolag, specialiserat pÃ¥ etnisk musik frÃ¥n olika delar av världen. Det här bolaget har ocksÃ¥ gett ut CDn ”From Another World – a tribute to Bob Dylan” (Buda musique 3758774, 2013, distribution Universal). Det är en skiva att skaffa bÃ¥de för dylanälskare och etnofans – jag har faktiskt aldrig hört nÃ¥got liknande.
Etnocentrisk är den verkligen inte. Den startar med ”All Along the Watchtower”, men den här versionen, gjord pÃ¥ Cuba av Eliades Ochoa, är inte bara pÃ¥ spanska utan lÃ¥ter ocksÃ¥ musikaliskt kubansk.
Tre dylanlÃ¥tar görs av grupper med hemhörighet i Europa – Rumänien (”Corrina, Corrina”), Ungern (”Blowing In the Wind”) och Makedonien (”Rainy Day Woman # 12 & 35”) – men de görs av zigenska band, och speciellt de tvÃ¥ sistnämnda lÃ¥ter förbannat bra.
Asien är representerat av dylaninspelningar frÃ¥n Bengalen (”Mr. Tambourine Man”) och Rajastan (”Jokerman”) i Indien, Iran (”Every grain of Sand”), Myanmar (”I Want You”), Taiwan (”I Want You” pÃ¥ stränginstrument och flöjt) och Bhutan (”With God On Our Side”).
Av inspelningarna frÃ¥n Afrika överraskar en, gjord i Algeriet, av ”Man Gave Names To All the Animals” ocksÃ¥ genom sin längd, 9:49, men ett snäpp musikaliskt mer intressant är en egyptisk inspelning av ”Tangled Up In Blue”.
Och sÃ¥ vill jag avslutningsvis nämna ocksÃ¥ en helt underbar inspelning av ”Father of Night”, gjord av aboriginer i Australien.
Dylans låtar har jag här nämnt med sina engelska originaltitlar, men de sjungs alltså inte på engelska utan på respektive artists eget språk. Inte alla musikaliska tolkningar är heller kopior av Dylans.
16:40 Jag är, som mina läsare vet, ganska svag för äldre tiders hits och schlagermusik. Det gör att jag inte blir det minsta förvÃ¥nad över att ocksÃ¥ Bob Dylan känner en dragning Ã¥t det hÃ¥llet, till och med har gett ut en egen CD i genren, ”Shadows In the Night” (Columbia 88875057962, 2015, distribution Sony Music).
Likväl blir jag mest förbryllad av den här skivan.
Varför har Dylan valt att sjunga in just de här låtarna ur The Great American Song Book? Jag skulle nämligen själv knappast ha fastnat för just det här urvalet.
Första lÃ¥ten, ”I’m a Fool to Want You”, ger mig viss vägledning: Den har bland sina upphovsmän Frank Sinatra. Och jag tror banne mig att Sinatra har gjort versioner av alla de tio lÃ¥tarna pÃ¥ Dylans ”Shadows In the Night”.
Dylans problem här är att Sinatra och flera andra har gjort de här lÃ¥tarna mycket bättre, lÃ¥t vara att de ibland, till exempel i fallet den avslutande ”That Lucky Old Sun”, ocksÃ¥ i den här aktuella versionen blir hyggligt hörvärda.
NÃ¥gra av de lÃ¥tar Dylan nÃ¥gorlunda lyckas med är alla skrivna av lyskraftiga namn ur musikhistorien: Jacques Prévert (”Autumn Leaves”), Oscar Hammerstein & Richard Rogers (”Some Enhanted Evening”) och Irving Berlin (”What’ll I Do”).
OK, det här är en kul grej. Men på dagens mycket skakiga skivmarknad hade knappast någon annan än Bob Dylan, och då på grund av att Bob Dylan har så många fans, fått göra en skiva som den här.
12:14 Vi har lejt hjälp med att städa lägenheten, bland annat efter det att dottern, Kerstin, och hennes två barn har flyttat till en egen lägenhet.
När man som vi är 78 Ã¥r, tvingas man inse, att ens förmÃ¥ga att klättra – vi har till exempel in emot 50 bokhyllor, och dÃ¥ har jag ändÃ¥ inte räknat med hyllorna för deckare, barnfilm, kokböcker och trädgÃ¥rdsböcker i sommarhuset i Öregrund – är begränsad.
Fullt så noggrant som förr, då jag själv alltid skötte bok- och skivhyllestädningen inför jul, görs det ju inte numera. Då plockade jag ut varje enskild bok och skiva och dammande av dem samt torkade ur hyllorna en i taget. Samtidigt placerade jag in nytillkomna exemplar i bokstavsordning. Numera ligger det böcker ovanpå andra i hyllorna, eftersom det inte finns rum kvar för nya hyllor. Gradvis inköpta och avlyssnade CD-skivor är staplade i travar ovanpå en av skivhyllorna i sovrummet. Filmhyllan i hallen med alla DVD- och VHS-filmer är fullproppad.
Det här med julstädningen sitter djupt i själen.
Jag är uppvuxen i en tid dÃ¥ städning var kvinnogöra, men i vÃ¥r familj fanns det bara pojkar, tre stycken, sÃ¥ min mamma tog hjälp av äldste sonen, av mig, med julstädningen. Vartenda skÃ¥p skulle göras rent invändigt, varenda hylla dammas av, varje lÃ¥da tömmas pÃ¥ sitt innehÃ¥ll och torkas ur – sen skulle alla sakerna läggas tillbaka i ordning.
Det här sitter i trots att man själv inte längre orkar som förr.
Julstädningen känns viktigare än döden.
14:57 Folketingsvalet i Danmark den 18 juni 2015 gav följande resultat:
Socialdemokratiet 26,3 procent
Radikale Venstre 4,6 procent
Socialistisk Folkeparti 4,2 procent
Enhedslisten 7,8 procent
Alternativet 4,8 procent
Venstre 19,5 procent
Dansk Folkeparti 21,1 procent
Konservative Folkeparti 3,4 procent
Liberal Alliance 5,5 procent
Voxmeters senaste mätning, från den 29 november, för Ritzau ger följande resultat:
Socialdemokratiet 26,1 procent
Radikale Venstre 4,1 procent
Socialistisk Folkeparti 4,6 procent
Enhedslisten 9,3 procent
Alternativet 4,5 procent
Venstre 19,8 procent
Dansk Folkeparti 20,6 procent
Konservative Folkeparti 3,5 procent
Liberal Alliance 6,8 procent
Ritzau Index, en sammanvägning av resultaten i de senaste opinionsmätningarna, ger den 1 december följande resultat:
Socialdemokratiet 26,2 procent
Radikale Venstre 4,4 procent
Socialistisk Folkeparti 4,3 procent
Enhedslisten 8,9 procent
Alternativet 4,8 procent
Venstre 19,3 procent
Dansk Folkeparti 21,2 procent
Konservative Folkeparti 3,2 procent
Liberal Alliance 7,1 procent
