Vi har lejt hjälp med att städa lägenheten, bland annat efter det att dottern, Kerstin, och hennes två barn har flyttat till en egen lägenhet.
När man som vi är 78 Ã¥r, tvingas man inse, att ens förmÃ¥ga att klättra – vi har till exempel in emot 50 bokhyllor, och dÃ¥ har jag ändÃ¥ inte räknat med hyllorna för deckare, barnfilm, kokböcker och trädgÃ¥rdsböcker i sommarhuset i Öregrund – är begränsad.
Fullt så noggrant som förr, då jag själv alltid skötte bok- och skivhyllestädningen inför jul, görs det ju inte numera. Då plockade jag ut varje enskild bok och skiva och dammande av dem samt torkade ur hyllorna en i taget. Samtidigt placerade jag in nytillkomna exemplar i bokstavsordning. Numera ligger det böcker ovanpå andra i hyllorna, eftersom det inte finns rum kvar för nya hyllor. Gradvis inköpta och avlyssnade CD-skivor är staplade i travar ovanpå en av skivhyllorna i sovrummet. Filmhyllan i hallen med alla DVD- och VHS-filmer är fullproppad.
Det här med julstädningen sitter djupt i själen.
Jag är uppvuxen i en tid dÃ¥ städning var kvinnogöra, men i vÃ¥r familj fanns det bara pojkar, tre stycken, sÃ¥ min mamma tog hjälp av äldste sonen, av mig, med julstädningen. Vartenda skÃ¥p skulle göras rent invändigt, varenda hylla dammas av, varje lÃ¥da tömmas pÃ¥ sitt innehÃ¥ll och torkas ur – sen skulle alla sakerna läggas tillbaka i ordning.
Det här sitter i trots att man själv inte längre orkar som förr.
Julstädningen känns viktigare än döden.