Jag är, som mina läsare vet, ganska svag för äldre tiders hits och schlagermusik. Det gör att jag inte blir det minsta förvÃ¥nad över att ocksÃ¥ Bob Dylan känner en dragning Ã¥t det hÃ¥llet, till och med har gett ut en egen CD i genren, ”Shadows In the Night” (Columbia 88875057962, 2015, distribution Sony Music).
Likväl blir jag mest förbryllad av den här skivan.
Varför har Dylan valt att sjunga in just de här låtarna ur The Great American Song Book? Jag skulle nämligen själv knappast ha fastnat för just det här urvalet.
Första lÃ¥ten, ”I’m a Fool to Want You”, ger mig viss vägledning: Den har bland sina upphovsmän Frank Sinatra. Och jag tror banne mig att Sinatra har gjort versioner av alla de tio lÃ¥tarna pÃ¥ Dylans ”Shadows In the Night”.
Dylans problem här är att Sinatra och flera andra har gjort de här lÃ¥tarna mycket bättre, lÃ¥t vara att de ibland, till exempel i fallet den avslutande ”That Lucky Old Sun”, ocksÃ¥ i den här aktuella versionen blir hyggligt hörvärda.
NÃ¥gra av de lÃ¥tar Dylan nÃ¥gorlunda lyckas med är alla skrivna av lyskraftiga namn ur musikhistorien: Jacques Prévert (”Autumn Leaves”), Oscar Hammerstein & Richard Rogers (”Some Enhanted Evening”) och Irving Berlin (”What’ll I Do”).
OK, det här är en kul grej. Men på dagens mycket skakiga skivmarknad hade knappast någon annan än Bob Dylan, och då på grund av att Bob Dylan har så många fans, fått göra en skiva som den här.