Jag sköter mina tänder, men när man är 78 år gammal, händer det ändå, att en gammal, tidigare lagad tand har gjort sitt.
Första steget, redan i somras, var att gå till min tandläkare, Folktandvården, där den första slutsatsen blev den jag redan själv hade dragit, att det som fanns kvar av den här tanden inte var något att försöka reparera. Så tandroten drogs ut.
Eftersom jag har tidigare erfarenhet av att få implantat i stället för brygga, bad jag alltså om att få en ny tand insatt, fäst med titanskruv, på den gamlas plats. Det här tar sin tid, men när alltsamman är klart, upplever man egentligen inte, att man har fått något konstgjort i munnen. Och den nya tanden sitter stadigt och bra, som om den hade växt där.
Den här gÃ¥ngen tog det längre tid än det tidigare har gjort – bland annat visade sig inte den nya tand tandläkaren hade beställt ens efter nerslipning passa. Dessutom var den för kort.
Men nu hade ett nytt exemplar anlänt, och jag fick alltså ny tid på Folktandvården, klockan 08.10 i morse.
OcksÃ¥ den här gÃ¥ngen mÃ¥ste den nya tanden anpassas nÃ¥got – tänder ska ju inte sitta dikt mot varann; det mÃ¥ste till exempel finnas utrymme för rengöring med tandtrÃ¥d.
Men till slut satt den nya tanden där som den skulle. Och jag har en obruten tandrad i vänster överkäke igen.