3569 items (3569 unread) in 7 feeds
PÃ¥ Namn och Nytt i Dagens Nyheter den 5 mars 2016 publicerar Jonas Hallberg en alternativ text till Frank Loeser‘s ”Slow Boat to China”, 1948; Hallbergs text ska, enligt anvisningen, sjungas ”glidande käckt”):
Res med mig, Dora, på två skidor till Mora,
det går så lagom fort.
Tid har vi gott om,
du är stenrik som mon.
Mitt enda mål är att bli din tilläggspension.
Ã…k med mig, Lilian, med expressfart till Siljan,
vi har vår egen fil.
Kroppen och själen har följts åt från Sälen,
de åker egen bil.
Mellanstick:
Vi reser fort bort vår kos
på harmoni och blåbärsjuice.
Valla mig, Agnef, i terrängen kring Gagnef,
var är min tjära nu?
Å ena skidan har du vallat för kram.
Å andra sidan går du fram som bara en sam.
Glid med mig, Hedvig, i naturen kring Rättvik,
du yttrar ej ett knäpp?
Din barm är som björnar, som häckar som örnar.
Kyss nu min Vasaläpp!
Minns ni originalet, ”Slow Boat To China” frÃ¥n 1948 med Rosemary Clooney och Bing Crosby? Bing Crosby har ocksÃ¥ sjungit in den tillsammans med Peggy Lee. Andra hörvärda versioner är de med Ella Fitzgerald, Fats Domino, Emile Ford & The Checkmates, Benny Goodman, Paul McCartney och Bette Midler.
Slow Boat To China
Text och musik: Frank Loesser, 1948
I’d love to get you
On a slow boat to China
All to myself alone
Get you and keep you
In my arms ever more
Leave all your lovers
Weepin’ on a far away shore
Out on the briny
With the moon big and shiny
Melting your heart of stone
Honey I’d love to get you
On a slow boat to China
All by myself alone
[Instrumental]
I’d love to get ya
On a slow boat to China
All to myself alone
A twist in the rudder
And a rip in the sails
Drifting and dreamin’
Honey throw the compass over the rail
Out on the ocean
Far from all the commotion
Melting your heart of stone
Honey I’d love to get you
On a slow boat to China
All to myself alone
Året efter kom den på svenska i en insjungning av Sven Arefeldt:
I en roddbåt till Kina
Svensk text: Reinhold Foiack och Nils Georg (Georg Eliasson), 1949
Engelsk originaltext och musik: Frank Loesser, 1948 (”Slow Boat To China”)
Jing jinge jing jing jinge jinge jing
jinge jinge jinge jing jing…
Res med mej Stina,
i en roddbåt till Kina,
de’ gÃ¥r sÃ¥ lagom fort.
Tid får jag gott om,
då att hålla din hand,
du har så bråttom,
var gång som vi möts här i land.
MÃ¥nen ska skina
när vi två, jag och Stina,
gungar mot himlens port.
Res med mej Stina,
i en roddbåt till Kina,
de’ gÃ¥r sÃ¥ lagom fort.
Vi går direkt på repris,
för jag vill inte vänta onödigtvis att be dig…
Res med mej Stina,
i en roddbåt till Kina,
de’ gÃ¥r sÃ¥ lagom fort.
Då får jag ha dig
för mej själv många år.
Men om jag bad dig
kanske små matroser vi får.
Arken ska gunga,
när vi fyrstämmigt sjunga
utanför himlens port.
Res med mej Stina,
i en roddbåt till Kina,
de’ gÃ¥r sÃ¥ lagom fort.
Jing jinge jing…
I dag startade Anders Eldeman med att konstatera, att förra veckans Melodikryss tydligen hade känts svÃ¥rt – antalet insända svar hade drastiskt sjunkit.
Så fasligt svårt tyckte inte jag att det var. Jag hade för egen del större besvär med att knäcka dagens kryss, Men det kan ju för all del ha att göra med att jag har varit svårt förkyld den här veckan och inte riktigt har kommit i form än.
Jag gillar inte den här årstiden och det den för med sig, till exempel isen, för att genast klara av den näst sista kryssfrågan. Hur jag kom fram till det svaret minns jag inte, men det kan ju vara så enkelt som att bara allra första bokstaven av fyra fattades. Hur som helst har jag, helt mot mina vanliga vanor, inte gjort någon som helst anteckning om vad det var för melodi som spelades.
Det tog ocksÃ¥ jävligt lÃ¥ng tid innan jag fick nÃ¥got som helst minne av TV-serien ”Syndare i Prag”, som – tror jag – sändes nÃ¥gon gÃ¥ng pÃ¥ 1960- eller 1970-talet. NÃ¥got djupare intryck gjorde den hur som helst inte.
Själva musiken ur filmen ”The Stripper” kände jag i och för sig genast igen, när jag hörde David Rose & co spela den. Men jag har trots att jag är filmentusiast aldrig sett den, sÃ¥ ocksÃ¥ det här blev en svÃ¥r nöt att knäcka.
Och fast jag gillar Marilyn Monroe bÃ¥de som skÃ¥despelerska och som sÃ¥ngerska och Irving Berlin hör till mina favoriter bland de klassiska hitmakarna, tog det en bra stund att extrahera ”Heat Wave” ur filmen ”There’s No Business Like Show Business” och sen komma pÃ¥ att det sökta ordet mÃ¥ste vara värmebölja.
Och för att fortsätta pÃ¥ filmlinjen: Vi fick höra Medevi brunnsorkester spela Sten Axelsons och Ã…ke Söderbloms ”Kan du vissla, Johanna?”. Ni har väl sett Ulf Starks film med samma namn?
Anders Ekborg känner jag förstÃ¥s till, men inte mindes jag spontant hans bidrag i 2010 Ã¥rs Melodifestival, ”Il Salvatore”.
Lotta Engberg är inte ens nÃ¥gon av mina favoriter, sÃ¥ jag mindes heller inte vilken av hennes lÃ¥tar Radio Väst använde i sitt revynummer om vÃ¥rallergier. Jo, det var ”Ringen pÃ¥ mitt finger”, som skulle ge oss kryssordet ring.
Och sen hörde vi, som avslutning i dag, en melodifestivallÃ¥t, som var av det riktiga schalgerslaget, det vill säga den fastnar omedelbart i musikminnet: ”Se pÃ¥ mig” med Jan Johansen 1995.
Till det hyggligt lättigenkännbara i dag hörde ocksÃ¥ ”The Final Countdown” med Europe.
Robert Broberg är en artist jag har lyssna mycket pÃ¥ genom Ã¥ren. Jag har väl i stort sett allt han har gett ut pÃ¥ skiva och jag har ocksÃ¥ sett honom live pÃ¥ scen. I dag fick vi höra hans ”Jag mÃ¥ste hejda mig”.
OcksÃ¥ Peps Persson har jag massor av skivor med. SÃ¥ det är klart att jag känner igen ”Hög standard”, till och med när den spelas av Lennart Palm.
Och Cornelis Vreeswijks – svaret ska här bli Vreeswijk – svenska utgivning har jag komplett, verkligen inte främst för att han har valturnerat med min hustru. SÃ¥ visst känner jag igen ”Lasse Liten Blues”, även när den, som i dag, sjungs av Per Myrberg.
OcksÃ¥ Hasse Alfredson och Tage Danielsson ställde upp för Socialdemokraterna i val, i annons respektive specialskriven bok (”En soffliggares dagbok”). Under kärnkraftsstridens dagar fjärmade de sig (medan min hustru, som bland annat har varit energiminister, sÃ¥ smÃ¥ningom blev en svuren kärnkraftsmotstÃ¥ndare). Hustrun och jag har sett flera av deras revyer pÃ¥ olika scener i Stockholm och tycker att de ofta var rent lysande. Det var de ocksÃ¥ ofta i det lilla formatet, till exempel i sÃ¥ngen ”Ett glas öl”. Vi sÃ¥g den i 88-öresrevyn pÃ¥ Skeppet 1970.
En kopp morgonkaffe…
Äntligen lördag och dagen fick börja med nymalet kaffe – en bra start pÃ¥ dagen – denna Vasaloppshelg. Själv ska jag byta spis och skotta snö (det snöade en del igÃ¥r) samt bosätta mig i garaget och ställa i ordning sladd och spÃ¥rkälke för skidspÃ¥r. Lite svetsning med andra ord. FÃ¥r se hur mycket jag hinner
Mulet och -1 är vädret här i Rissna.
PÃ¥ lunchpromenaden häromdan sÃ¥g jag nÃ¥got som hänt med en gran ute i skogen sÃ¥ jag pulsade ner i snön och fick se detta som en hackspett jobbat med. Den har gjort nÃ¥gra mindre hÃ¥l längre ner pÃ¥ stammen som ni ser men det större hÃ¥let var stort. Jag gissar att hackspetten fÃ¥tt jobba hÃ¥rt igenom det friska virket innan det kom till innanmätet där den troligen hittat lite smÃ¥tt och gott. Det ska bli intressant att se om hackandet fortsätter eller om den funnit det den letat.Â
En kopp till…
L2: Vem sjunger, förnamnet? Robert Broberg
V9: Vad heter den här melodin? The Stripper heter den
En dubbel nu;
L8: Vem sjunger, förnamnet? Per Myrberg
L1: Vem har skrivit visan, efternamnet? Cornelis Vreeswijk
V1: Titeln beskriver ett ”temperaturkopplat” naturfenomen? Den var svÃ¥r… Värmebölja ska det nog vara
L3: Vad heter gruppen? Europe (den var enklare)
L5: Vad heter flickan i denna melodi? Borde väl bli Johanna
En till innan en kort rast…
V8: I tv-seriens svenska namn ingår en stad, vilken? Prag
V7: Det första ordet ur titeln? Hög Standard – Peps Persson
L4: Vad handlar texten om i Hasse och Tage-version? Den handlar om Öl
V6: Melodifestival 2010, efternamnet på den som sjunger? Anders Ekborg
V10: I Lotta Engbergs version handlar texten om en sådan? Ring (Ringen På Ditt Finger)
L12: Vilket är underlaget? Isen
En dubbel som avslut på veckan kryss;
L11: Vem sjunger, förnamnet? Jan Johansen
L13: Vem sjunger, efternamnet? Jan Johansen
Då var vi klara för idag!
Nästa lördag firar vi Republikens Nationaldag! Jamtland, Jamtland, jamt å ständut!
Sköt om er, var rädda om varandra och ha en riktigt bra helg!
/ BengtÂ
Tidningsmarknaden i Uppsala är helt monopoliserad. Enda dagstidningen är i dag liberala Upsala Nya Tidning men väl sÃ¥ intressant just i det här sammanhanget är att UNT numera driver ocksÃ¥ en totalutdelad nyhets- och annonstidning, UppsalaTidningen. Den senare är en gratistidning – kan vara det med hjälp av mängden av annonser. Men den innehÃ¥ller ocksÃ¥ allt frÃ¥n bioannonser till egna nyhetsartiklar.
Det kan synas djärvt att försöka ta sig in på den här tidningsmarknaden. Uppsala-Demokraten var ett tidigare försök som misslyckades, detta trots att UppsalaTidningen då ännu inte fanns. Men UD, som kom en gång i veckan, fick inte tillräckligt många läsare och fick lov att läggas ner.
Nu gör ETC ett nytt försök, med ETC Uppsala. Nummer 1 2016 som jag fick hem på prov i dag överraskar genom att inte som ovan nämnda föregångare vara en tabloid utan i stället vara tryckt i A4-format, alltså se ut som ett magasin. Tekniskt är det välgjort, men som gammal tidningsmakare får man en känsla av att lokalpräglade artiklar som de om en pensionerad undersköterska med låg pension, en jämställdhetsdragkamp om Klättercenter och om en skådespelerska som gästspelar på Reginateatern har hamnat i fel tidning.
Min vän och partivän Peter Gustavsson, som i tio mÃ¥nader var politisk redaktör för ETC Uppsala-Demokraten, skriver en introducerande ledare i första numret av ETC Uppsala, och jag önskar förstÃ¥s lycka till, men jag är inte helt övertygad om att det här konceptet trots mÃ¥ttligt prenumerationspris – 570 kronor för helÃ¥r – ger tillräckligt mÃ¥nga prenumeranter för att täcka kostnaderna för utgivningen.
Jag förstår den upplagemässiga poängen med att publicera ledare och annat opinionsbildande material skrivna av företrädare för de olika partier, som nu samverkar på den röd-gröna sidan.
Men vad jag egentligen längtar efter är en rent socialdemokratisk tidning.
Regeringskrisen i Danmark har lösts med rockad och återkomst. I den allra senaste mätningen kan man möjligen se en effekt av Konservative Folkepartis framtvingande av en avgång ur regeringen.
Men vi startar som vanligt för jämförelsens skull med resultaten i folketingsvalet i Danmark den 18 juni 2015:
Socialdemokratiet 26,3 procent
Radikale Venstre 4,6 procent
Socialistisk Folkeparti 4,2 procent
Enhedslisten 7,8 procent
Alternativet 4,8 procent
Venstre 19,5 procent
Dansk Folkeparti 21,1 procent
Konservative Folkeparti 3,4 procent
Liberal Alliance 5,5 procent
Greens senaste mätning, för Børsen den 1 mars, ger följande resultat:
Socialdemokratiet 23,6 procent
Radikale Venstre 6,1 procent
Socialistisk Folkeparti 4,8 procent
Enhedslisten 9,1 procent
Alternativet 6,6 procent
Venstre 18,1 procent
Dansk Folkeparti 18,8 procent
Konservative Folkeparti 4,3 procent
Liberal Alliance 7,3 procent
Sammanvägningen av denna och andra mätningar i Ritzau Index, som görs av nyhetsbyrån Ritzau, ger då följande resultat:
Socialdemokratiet 24,0 procent
Radikale Venstre 6,2 procent
Socialistisk Folkeparti 4,6 procent
Enhedslisten 8,8 procent
Alternativet 6,5 procent
Venstre 17,4 procent
Dansk Folkeparti 20,2 procent
Konservative Folkeparti 3,6 procent
Liberal Alliance 7,9 procent
Sosialistisk Venstreparti har enligt opinionsmätningarna länge levt farligt, i en rad mätningar legat under fyraprocentsspärren, även om partiet med 4,1 procent i stortingsvalet 2013 hamnade precis ovanför spärren. I en mätning, gjord under perioden 22-29 februari, av Norstat för VÃ¥rt Land, ökar nu SV med 1,1 procentenheter och stöds dÃ¥ av 5,7 procent. Vi fÃ¥r väl se, om den här nya trenden bekräftas av andra undersökningar, men om den här uppÃ¥tgÃ¥ende trenden finns där, kan man gissa att SV-ledaren Audun Lysbakkens självständighetsförklaring – SV kommer inte att vara del av det tidigare formaliserade rödgröna samarbetet – kan ha spelat en roll. Jag kan ocksÃ¥ tänka mig att Arbeiderpartiets kompromisshÃ¥llning gent emot den blÃ¥-blÃ¥ regeringen i flyktingfrÃ¥gan plus det stora socialdemokratiska partiets allmänt suddigare profil kan ha spelat roll.
För den här tolkningen talar ocksÃ¥ att det lilla yttervänsterpartiet Rødt, som ocksÃ¥ stÃ¥r för de här hÃ¥llningarna men som stortingsalternativ är lite för litet, minskar med 0,9 procentenheter till 1,5 procent – i stortingsvalet 2013 fick Rødt 1,1 procent.
Arbeiderpartiet har i den här mätningen en stor tillbakagång, 2,3 procentenheter, och hamnar då på 31,2 procent, obetydligt över sitt resultat i stortingsvalet, 30,6 procent. Då ska man komma i håg att partiet under en period var uppe och nosade på 40-procentsstrecket.
Kvar på den rödgröna sidan finns fortsatt Senterpartiet, som i valet 2013 stöddes av 5,5 procent. I den aktuella mätningen ökar partiet med 1,4 procentenheter till 6,3 procent.
Ett annat mittenparti, Kristelig Folkeparti, som i stortingsvalet fick 5,6 procent, vacklar internt om vilken sida det ska stå på. Det är nu en del av regeringsunderlaget för den blå-blå regeringen, men många av dess regionala och lokala ledare är inne på att byta till den röd-gröna sidan; senast har partiledaren hotat med sidbyte. En del av partiets väljare tycker måhända då, att partiet velar för mycket, så i den aktuella mätningen minskar partiet med 0,6 procentenheter till 4,9 procent.
I mitten finns också liberala Venstre, som i valet fick 5,2 procent. Liksom KrF fungerar det här partiet som stödparti åt den blå-blå regeringen, och partiledaren driver konsekvent linjen, att Venstre inte ska byta politisk sida. Venstre går i den här mätningen varken upp eller ner, men partiet ligger med nu 3,6 procent fortsatt under spärrgränsen.
Den blå-blå regeringen har politiskt tuffat till sig och får nu, efter långvarig kris, ökat stöd.
Det ledande regeringspartiet Høyre ökar i den här mätningen med måttliga 0,2 procentenheter och får då 25,9 procent, vilket dock fortfarande är lägre än partiets valresultat 2013, 26,8 procent.
Rejält uppåt, + 2,5 procentenheter, går det däremot för populistiska Fremskrittspartiet, som därmed är uppe i 17,1 procent, således mer än de 16,3 procent partiet fick i stortingsvalet 2013. Då ska man veta att FrP under en lång tid var nere på 10-procentsstrecket och till och med under det.
Det blockneutrala Miljøpartiet De Grønne, som länge såg ut att klara spärren, är nu strax över sitt valresultat från 2013, 2,8 procent. Det backar i den här mätningen med 0,7 procentenheter och får då stöd av 3,0 procent. Även MDG kan ha tappat sympatisörer till SV, väljare som tidigare kan ha röstat på just SV.
I Taloustutkimus’ mätning för YLE bekräftas Socialdemokraternas ställning som landets största parti – stödet för SDP till och med ökar.
Sosialidemokraattinen puolue (Socialdemokratiska partiet), som i riksdagsvalet 2015 bara fick 16,9 procent och därmed blev fjärde parti i storlek, får i den här mätningen 22,9 procent.
Bakgrunden till den här starka ställningen är, som jag tidigarer har skrivit, partiets hårda kritik mot socialt orättfärdiga inslag i den sittande borgerliga regeringens åtstramningspolitik.
Det ledande regeringspartiet, Suomen Keskusta (Centern), har även i den här mätningen minskat, nu till 20,7 procent. Centern ligger därmed under sitt valresultat 2015, 21,1 procent.
Dess koalitionspartner, det ledande partiet i den förra regeringen, Kansallinen Kokoomus (Samlingspartiet), ligger på tredje plats med 16,9 procent, vilket innebär en minskning jämfört med förra mätningen. I valet 2015 stöddes partiet av 18,2 procent.
Det tredje partiet i den sittande regeringen är populistiska Perussuomalaiset (Sannfinländarna), som i valet 2015 fick 17,7 procent. Partiets väljare har under senare tid i massor övergett det parti de har röstat pÃ¥ – i den aktuella mätningen har partiet minskat ytterligare nÃ¥got och är nu nere pÃ¥ 9,0 procent. Därmed har partiet halkat frÃ¥n tredje till femte plats bland partierna.
Större är även i den här mätningen oppositionspartiet Vihreä Liitto (Gröna förbundet), som i valet stöddes av 8,5 procent men nu är uppe i 10,7 procent, vilket dock är lägre än vid förra mättillfället.
Vasemistoliitto (Vänsterförbundet), som i valet fick 7,1 procent, får även i den här mätningen 8,6 procent. Det betyder att även det här partiet nu är hack i häl på Sannfinländarna.
Svenska Folkpartiet, som i valet stöddes av 4,9 procent, stöds i den här mätningen av 4,5 procent.
Kristillisdemokraatit (Kristdemokraterna), som i valet stöddes av 3,5 provcent, stöds nu av 3,9 procent.
Jag begriper i allt mindre utsträckning de röstandes val i den pÃ¥gÃ¥ende Melodifestivalen. Röstandet följer inte nÃ¥got begripligt mönster. Jag har egentligen inget mot att vare sig ”Du tar mig tillbaks” med Martin Stenmarck eller ”Killer Girl” med Linda Bengtzing Ã¥kte ut redan i första omgÃ¥ngen, men Stenmarcks lÃ¥t var Ã¥tminstone schlageraktig och hade ansatser till refräng, medan Bengtzings var mer scenshow än lÃ¥t.
Att Eclipse och ”Runaways” Ã¥kte ut i nästa omgÃ¥ng har jag heller inget att invända mot – nÃ¥gon schlager kommer den här lÃ¥ten aldrig att bli; den var aldrig ens i närheten av schlagerbegreppet.
Vidare till Andra chansen gick tvÃ¥ lÃ¥tar: dels ”Rollecoaster” med Dolly Style, mer scenshow än schlager, dels ”HÃ¥ll om mig hÃ¥rt” med Panetoz, en lÃ¥t som mer lever pÃ¥ rytmen än pÃ¥ melodin.
Och så gick alltså två låtar direkt till final.
”Youniverse” hade Ã¥tminstone schlageregenskaper, dock inte sÃ¥ mÃ¥nga att jag skulle gÃ¥ i land med att själv Ã¥terge den. Och Molly Sandén var trevligare att se pÃ¥ än Linda Bengtzing, men det var ju Martin Stenmarck ocksÃ¥.
Gävledelfinalens positiva överraskning var han som tog den andra finalplatsen, blott 17-Ã¥rige Frans. Inte för att hans ”If I Were Sorry” egentligen heller är nÃ¥gon schlager, men i sin art är den Ã¥tminstone en hygglig lÃ¥t, väl framförd av Frans.
Fast för egen del skulle jag vilja Ã¥terföra Melodifestivalen till det den ursprungligen var, en tävling om bästa nya schlager. DÃ¥ mÃ¥ste man rensa bort allt utanverk – plocka bort alla dansare, körare i bild samt alla rök- och ljuseffekter – och helt fokusera pÃ¥ melodi och sÃ¥ngframförande.
För mig får man gärna dessutom ha scenshowprogram av dagens typ också i fortsättningen, men kalla bara inte programmet för Melodifestivalen längre.
I etermiddag medverkar jag i radio i en diskussion om det här.
Det fullkomligt dräller av nypublicerade opinionsmätningar i Danmark, men problemet med dem alla är att ingen av dem fångar väljarreaktionerna på livsmedels- och miljöministern Eva Kjer Hansens påtvingade avgång.
Men vi presenterar ändå också den allra senaste opinionsmätningen och startar då som vanligt för jämförelsens skull med resultaten i folketingsvalet i Danmark den 18 juni 2015:
Socialdemokratiet 26,3 procent
Radikale Venstre 4,6 procent
Socialistisk Folkeparti 4,2 procent
Enhedslisten 7,8 procent
Alternativet 4,8 procent
Venstre 19,5 procent
Dansk Folkeparti 21,1 procent
Konservative Folkeparti 3,4 procent
Liberal Alliance 5,5 procent
Gallups allra senaste mätning, publicerad den 26 februari i Politiken, ger följande resultat:
Socialdemokratiet 23,8 procent
Radikale Venstre 7,2 procent
Socialistisk Folkeparti 4,4 procent
Enhedslisten 8,6 procent
Alternativet 6,7 procent
Venstre 17,1 procent
Dansk Folkeparti 19,3 procent
Konservative Folkeparti 5,1 procent
Liberal Alliance 6,9 procent
Sammanvägningen av denna och andra mätningar i Ritzau Index, som görs av nyhetsbyrån Ritzau, ger då följande resultat:
Socialdemokratiet 24,0 procent
Radikale Venstre 6,2 procent
Socialistisk Folkeparti 4,7 procent
Enhedslisten 8,8 procent
Alternativet 6,6 procent
Venstre 17,3 procent
Dansk Folkeparti 20,6 procent
Konservative Folkeparti 3,4 procent
Liberal Alliance 7,9 procent
Gårdagen, som dominerades av en begravning, ändade med Skavlan och en gammal Beck-film i TV, och i morse gick jag upp tidigt för att hinna äta frukost före Melodikrysset.
”SÃ¥nt är livet”, som Anita Lindblom sjöng en gÃ¥ng i världen.
Hon och lÃ¥ten förekom dock inte i dagens kryss, däremot förstÃ¥s – i dessa melodifestivaltider – ett par bidrag ur den här tävlingen.
Sanna Nielsen tävlade 2011, och hennes ”I’m In Love” hade schlagerkrokar Ã¥tminstone i refrängen, detta apropÃ¥ att sÃ¥ mÃ¥nga bidrag i den här tävlingen numera är mer av scenshow än av melodier – de senare minns man ofta inte ens omedelbart efter det att de har framförts.
Ännu mer av klassiska schlageregenskaper hade dÃ¥ ”Underbart” frÃ¥n 2010 med Kalle Moraeus och Orsa spelmän.
TV-serier är inte riktigt mitt bord – jag ser nästan aldrig sÃ¥por och liknande – men till det efterlysta andra ordet i ”Goda grannar” hade jag varannan bokstav, sÃ¥ plötsligt dök den här titeln upp ur minnets gömslen.
Därmed är vi inne pÃ¥ ämnet film, och vi kan börja med dagens barnfilm. Walt Disney’s ”Den lilla sjöjungfrun” frÃ¥n 1989 – Eldeman ville ha ordet sjöjungfru – har aldrig riktigt fÃ¥ngat mig. Flera av Disney’s tecknade versioner av klassiska sagor är visserligen ocksÃ¥ de självsvÃ¥ldiga men har blivit konstverk i sin egen genre, men i den här filmen och ännu mer i uppföljarna tar sig Disney friheter som jag har svÃ¥rt att acceptera.
Däremot tycker jag att Carol Reed’s version 1949 av Graham Greenes ”Den tredje mannen” frÃ¥n samma Ã¥r har blivit en fullkomligt lysande film. Vi hörde som musikillusration Anton Karas’ ”The Harry Lime Theme”; filmens Harry Lime spelades av Orson Welles. Den minnesvärda scen Anders Eldeman efterlyste utspelades pÃ¥ nöjesfältet Pratern.
Nästa ämne får bli tolkningar.
En del sÃ¥dana minns man inte ens. Ett exempel pÃ¥ det fanns i dag. Jag minns ”It Might As Well Rain Until September” med Carole King, men fanns det alltsÃ¥ en svensk version? Ja, efter lite googlande fick jag fram att den hette ”Jag önskar att det alltid vore sommar”.
Det där TV4-programmet ”SÃ¥ mycket bättre” som jag ytterst sällan har sett har som programidé att lÃ¥ta andra artister göra versioner av lÃ¥tar som vi förknippar med en etablerad, gjord av en känd artist. Lill-Babs hade till exempel en gÃ¥ng i världen en stor framgÃ¥ng med ”En tuff brud i lyxförpackning”, men inte blev den bättre av att Petter gjorde den. Jag har till och med svÃ¥rt att se honom som en tuff brud.
Fast ibland gäller det omvända. Britney Spears har aldrig hört till mina favoriter. Men hennes ”Oops, You’re In Love Again” blev riktigt hörvärd med Max Raabes orkester.
Bruce Springsteen har jag det mesta av pÃ¥ skiva, sÃ¥ ocksÃ¥ förstÃ¥s ”Born In the USA”.
Detsamma gäller Jan Johansson. Inte minst älskar jag hans jazziga tolkningar av folkligt material, till exempel det vi fick höra i dag, ”Jag gick mig ut en afton”.
Men klassiker i visgenren fÃ¥r gärna ocksÃ¥ lÃ¥ta som de gjorde i original. Jag hade gärna hört Evert Taube – ET – själv sjunga ”Rosa pÃ¥ bal”, men dÃ¥ hade det förstÃ¥s blivit för lätt.
Det betyder inte, att jag är nÃ¥gon supertraditionalist när det gäller musik, och jag ska illustrera detta med att uppskattande nämna ”Still Loving You” frÃ¥n 1980-talet med Scorpions. Scorpions hörde hemma i Tyskland, med landskoden DE.
Men jag kommer inte att skicka några skorpioner på er, om ni skulle tycka annorlunda om dem eller något annat jag har uttryckt min högst personliga mening om.
I morgonnyheterna meddelas att livsmedels- och miljöministern Eva Kjer Hansen avgår. Därmed undanröjs det akuta hotet mot hela Venstre-regeringens fortsatta existens, och Lars Løkke Rasmussen kan regera vidare.
Hur det här slår opinionsmässigt återstår att se.
Jag vaknar upp till ett vackert och alldeles vitt landskap. Det är sista helgen i februari och vi närmar oss den underbara vårvintern. En underbar period här uppe i norr.
-12 grader nu strax före tio men det har varit -22 inatt.
Igår eftermiddag var det en vacker solnedgång, solen höljd i moln och kall dimma som växte upp när kölden gjorde sitt intåg igen.
Under ganska lÃ¥ng tid har en hackspetthona (Större hackspett) varit och hälsat pÃ¥ vid fÃ¥gelbordet. Idag dök helt plötsligt en kille upp. Kul! Jag har hört tvÃ¥ hackspettar sitta och ”prata” med varandra i en asp härutanför, troligen dessa tvÃ¥. Nu hoppas jag de fattar tycke för varandra inför vÃ¥ren.
Här pÃ¥gÃ¥r just nu Östersund Winter Rally – stora delar av Sverige-eliten har varit här i Rissna och tränat och justerat in sina bilar inför helgens tävling.
Precis som hos Torsten i Ottsjö så har det börjat snöa lite lätt. Det blir nog snöskottning i eftermiddag.
V1: En fiktiv figur, en sådan? Det verkar bli Sjöjungfru
L3: Det fjärde ordet i textens början? Jag Gick Mig Ut….
L2: Det andra ordet ur den svenska titeln och refrängen? Önskar
V10: Klassisk filmmusik, en av scenerna i filmen utspelar sig i ett speciellt område, vilket? Området heter Pratern
L9: Vem är det som sjunger, förnamnet? Petter
En dubbel innan det blir en kort rast;
V11: Upphovsmannens initialer? ET
V12: Flickans namn i melodin? Rosa
Dubbel igen;
V7: Vem sjunger? Sanna Nielsen
L8: Vem sjunger? Sanna Nielsen
Ännu en dubbel;
V15: Det andra ordet ur titeln? Born In The USA
V5: Det sista ordet ur titeln? Born In The USA
V6: Varifrån kommer kompet? Orsa
En ny dubbel;
L1: Vad heter denna grupp? Scorpions
L13: Från vilket land kommer de, landets förkortning? De (Tyskland)
L4: En svensk tv-signatur, andra halvan ur seriens namn? Â Grannar
V14: Vilken populärartist förknippar vi denna låt med, efternamnet? Britney Spears
Ska se om jag får fram någon bild också från veckan som gått som jag kan lägga upp.
Bra jobbat – det var lite svÃ¥rare idag tycker jag. Ha nu en bra helg allihopa. Ta hand om varandra.
/ Bengt
Pastor Lars Lindberg, Uppsala, är död – han blev 85 Ã¥r. Jag och Birgitta var pÃ¥ hans begravning i dag, först begravningsgudstjänst i Missionskyrkan, sen jordfästning pÃ¥ Gamla kyrkogÃ¥rden och som avslutning lunch och begravningskaffe i Missionskyrkan igen. Vi deltog inte för att vi delar hans religiösa tro, primärt kanske inte ens för att han var vÃ¥r partivän, utan för att han var en engagerad människa som vi har känt mycket länge.
Jag mötte honom först när jag under tidigt sextiotal var aktiv i, bland annat ordförande i Laboremus. Lars var under den här tiden studentpastor men ocksÃ¥ medlem i Laboremus, och det är intressant att notera, att ett antal studenter, medlemmar i det frikyrkliga FKS och samtidigt missionsförbundare, under den här perioden fÃ¥ngades bland annat av Laboremus’ internationella engagemang och sen livet ut kom att förbli mycket aktiva socialdemokrater, verskamma bland annat i Broderskapsrörelsen. De här frikyrkliga studenterna var gränsöverskridare och mycket radikala, politiskt lika radikala som den helt irreligiöse laboremusordföranden. Det visade de, bland dem Lars Lindberg, inte bara genom sina pläderingar för ökat u-landsbistÃ¥nd utan ocksÃ¥ senare genom sina ställningstaganden i vietnamfrÃ¥gan och i konflikten Israel-Palestina.
En av Lars Lindbergs söner, Staffan Lindberg, på musikscenen tidigare känd genom Viba Femba, höll vid begravningskaffet ett fullkomligt lysande minnestal över sin pappa, ett av de bästa och mest berörande jag har hört i mitt liv. Jag har inte tillgång till det här minnestalet och kan alltså inte återge detaljer och retoriska poänger. Men han tecknade bilden av sin far med att, utöver minnena av en pappa som var en pappa, sammanfatta faderns intressen i tre kategorier: pastorn/den troende, den idrottsfrälste (bland annat handbollsspelaren) och den demokratiske socialisten.
Sen fyllde andra, i den nästan oändliga raden av minnestalare, på med egna minnen.
Mycket av det här präglades, som sig bör, av Lars Lindbergs centrala betydelse i och för Svenska Missionsförbundet, det som numera är en del av Equmeniakyrkan, men det är ju inte mitt bord, så om det må andra berätta.
Missionskyrkan i Uppsala har, efter det att arbetarrörelsen lyckades rasera sitt eget Folkets hus, i ekumenisk anda också blivit ett hem för den nu hemlösa Arbetarekommunens möten. Så jag har varit där ganska många gånger.
Men jag har också inbjudits att där göra ett av mina program om politisk musik (och då även spelat gudsavfällingen Joe Hill). Och nu senast berättade jag inför stor publik i Missionskyrkan om min familjs och andra esters flykt från andra världskrigets och kommunismens Estland till det fria och demokratiska Sverige.
Bland lyssnarna och frågeställarna fanns Lars Lindberg och hans hustru Christina. Eftersom vi är gamla bekanta, växlade vi mer privata ord efter det att den officiella programdelen var slut, och jag minns att Lars, som annars var en glad person, då suckade över sin sviktande hälsa, bland annat över demensproblem.
Begravningsgudstjänsten var, helt naturligt, en gudstjänst, och den delen är jag inte rätt person att skriva om. Eftersom jag har gått i folkskola under 1940- och 1950-talen, då man fortfarande lärde sig psalmer utantill och sen sjöng dem i skolan, är jag fortfarande förtrogen med den delen av det svenska kulturarvet, men här sjöng man församlingssånger som jag inte har något förhållande till.
Fast när alla minnestalen var hÃ¥llna, avslutade man med en sÃ¥ng som ocksÃ¥ jag känner till. Den börjar: ”SÃ¥ gÃ¥r en dag än frÃ¥n vÃ¥r tid och kommer icke mer.”
Jag hör alltså inte till dem som, för att citera psalmens avslutning, söker min tröst hos Gud.
Men detta var verkligen inte en förspilld dag. Jag ägnade den gärna åt pastor Lars Lindberg.
Livsmedels- och miljöministern Eva Kjer Hansen riskerar, som jag berättade i går, att bli den tuva, som välter Venstres borgerliga minoritetsregering. Det minsta av partierna bakom regeringen, Konservative Folkeparti, anser, att hon har agerat bedrägligt, och de konservativa kräver att hon avskedas. Partiledaren, Søren Pape Poulsen, har kollat med sin partiorganisation och där fått OK för att fullfölja den hårda linjen.
Statsminister Lars Løkke Rasmussen, Venstre, fortsätter dock att stödja sin minister, medan oppositionspartierna på vänstersidan vill fälla henne. Återstår att se om statsministern kan hitta en kompromisslinje, som kan accepteras av Konservative Folkeparti, men ytterst hotar nyval.
Det föreligger en rad olika opinionsmätningar utöver den frÃ¥n Epinion, som jag har redovisat. Problemet är att de inte har hunnit fÃ¥nga in effekterna av den senaste dramatiken – kommer Konservative Folkepartis agerande att öka eller minska deras stöd i opinionen?
Men vi presenterar ändå de aktuella opinionstalen och startar som vanligt med resultaten i folketingsvalet i Danmark den 18 juni 2015:
Socialdemokratiet 26,3 procent
Radikale Venstre 4,6 procent
Socialistisk Folkeparti 4,2 procent
Enhedslisten 7,8 procent
Alternativet 4,8 procent
Venstre 19,5 procent
Dansk Folkeparti 21,1 procent
Konservative Folkeparti 3,4 procent
Liberal Alliance 5,5 procent
Nordstats allra senaste mätning, från den 21 februari för Altinget, ger följande resultat:
Socialdemokratiet 24,3 procent
Radikale Venstre 4,6 procent
Socialistisk Folkeparti 6,0 procent
Enhedslisten 9,3 procent
Alternativet 6,1 procent
Venstre 17,0 procent
Dansk Folkeparti 21,9 procent
Konservative Folkeparti 2,7 procent
Liberal Alliance 6,9 procent
Wilkes mätning för Jyllands-Posten, också publicerad den 21 februari, ger bland annat ett mycket lägre stöd för Socialdemokratiet:
Socialdemokratiet 21,9 procent
Radikale Venstre 6,6 procent
Socialistisk Folkeparti 3,9 procent
Enhedslisten 9,1 procent
Alternativet 7,8 procent
Venstre 17,1 procent
Dansk Folkeparti 21,0 procent
Konservative Folkeparti 3,1 procent
Liberal Alliance 9,0 procent
Epinions mätning den 23 februari för Danmarks Radio ger åter ett mer gynnsamt utfall, dock även det lägre än i valet, för Socialdemokratiet:
Socialdemokratiet 24,3 procent
Radikale Venstre 6,9 procent
Socialistisk Folkeparti 4,9 procent
Enhedslisten 8,2 procent
Alternativet 5,8 procent
Venstre 17,1 procent
Dansk Folkeparti 21,3 procent
Konservative Folkeparti 3,6 procent
Liberal Alliance 7,9 procent
Sammanvägningen av dessa och andra mätningar i Ritzau Index, som görs av nyhetsbyrån Ritzau, ger nu följande resultat:
Socialdemokratiet 24,0 procent
Radikale Venstre 6,9 procent
Socialistisk Folkeparti 4,7 procent
Enhedslisten 8,8 procent
Alternativet 6,6 procent
Venstre 17,3 procent
Dansk Folkeparti 20,7 procent
Konservative Folkeparti 3,1 procent
Liberal Alliance 8,1 procent
Livsmedels- och miljöministern Eva Kjer Hansen riskerar att bli den tuva, som välter Venstres borgerliga minoritetsregering. Det är hennes dubbla roll i regeringen som ligger bakom krisen för Lars Løkke Rasmussens regering. Ett av regeringens stödpartier, Konservative Folkeparti, hotar nämligen att rikta en missförtroendeförklaring mot henne, och eftersom vänsteroppositionen i Folketinget bara ligger snäppet under de borgerliga partierna, skulle ministern rimligen falla, om frågan gick till omröstning.
Konservative Folkeparti anser, att ministern har fört Folketinget bakom ljuset i fråga om nya och miljöpåverkande regler för lantbruket.
Statsministern har, Ã¥tminstone i den allra första vändan, valt att inte byta ut sin livsmedels- och miljöminister och ska i stället föra samtal med Konservative Folkeparti. Men det här partiet, Folketingets minsta, stÃ¥r – Ã¥tminstone än sÃ¥ länge – kaxigt pÃ¥ sig.
Lyckas inte förhandlingarna med Konservative Folkeparti och övriga partier i det blå blocket, finns möjligheten att utlysa nyval.
Länge såg Arbeiderpartiet ut att ha fått ett svårrubbat opinionsmässigt övertag över Norges blå-blå regering. Kanske bidrog arbeiderpartiledaren Jonas Gahr Støre till det här också genom att han inte hade den sedvanliga, långa partibakgrunden. I vart fall låg partiledarens popularitet över partiets och kan ha varit en förklaring till att Arbeiderpartiet under en period växte från 30-procentsnivån med i runda tal 10 procent.
Men sen hände något. I januari gick den sittande statsministern, Erna Solberg, för första gången om än knappt, om Støre i en opinionsundersökning om bästa statsminister. Och i en alldeles färsk likande undersökning i tidningen Dagbladet väljer 31 procent av samtliga tillfrågade Solberg som bästa statsminister, vilket är nästan 10 procent mer än Høyre får i partisympatimätningen. Motsvarande siffror för Støre och Arbeiderpartiet är 23 procent respektive cirka 33 procent.
Utan tvekan har det här att göra med att den borgerliga kampanjen mot Arbeiderpartiet medvetet har riktats in på dess ledare, som har utmålats som velpetter och dimmornas furste. Ibland har man då kunnat använda faktiska anpassningar av politiken, som modifieringen av Arbeiderpartiets tidigare mer generösa hållning till flyktingar, som bevis, men i andra fall handlar det om medvetna vantolkningar. Från borgerligt håll har man till exempel försökt göra ett nummer av att Støre dels har kritiserat den sittande regeringen för att ha använt en för stor del av de fonderade oljepengarna, dels för att själv ha velat använda oljepengar. Nu är Støre inte så virrig eller velig som man kan tro av detta. Vad den sittande blå-blå regeringen har gjort och som Støre kritiserar den för är att pytsa ut för mycket pengar för omedelbar konsumtion. Däremot tycker Støre att det är rimligt att investera oljepengar för att hålla hjulen i gång i en ekonomisk nedgångstid.
Den socialdemokratiska A-pressen i Norge ingÃ¥r numera i en större tidningskoncern, som ocksÃ¥ äger en rad borgerliga tidningar – denna koncern heter Amedia och ägs av LO (44,6 procent), Telenor Media Invest (44,2 procent) och Stiftelsen Fritt Ord (3 procent). Amedia är, om man ser till antalet tidningar, 62 abonnemangstidningar plus en rad andra publikationer, landets största mediakoncern, men ser man till omsättning är Schibsted störst. Amedia har 2.800 anställda.
Under det senaste halvåret har det gått rykten om att både LO och Telenor helst ville bli kvitt ägarskapet till den här mediakoncernen, och nu besannas ryktena. Sparbanksstiftelsen DNB köper samtliga aktier i Amedia. Köpsumman är 395 miljoner norska kronor, vilket innebär, att LO gör en förlust på affären, men på plussidan finns att de socialdemokratiska tidningarna därmed får en institutionell, folkrörelseanknuten ägare och inte hamnar i utländska händer. En del av det överskott tidningsrörelsen väntas ge kommer av DNB att användas för allmännyttiga ändamål. DNB kommer inte att driva tidningskoncernen själv, utan ägarskapet utövas via en ny icke-kommersiell stiftelse. Tidningarna sägs i praktiken bli självägande.
Det formella övertagandet kommer att ske i april.
Vi startar som vanligt med resultaten i folketingsvalet i Danmark den 18 juni 2015:
Socialdemokratiet 26,3 procent
Radikale Venstre 4,6 procent
Socialistisk Folkeparti 4,2 procent
Enhedslisten 7,8 procent
Alternativet 4,8 procent
Venstre 19,5 procent
Dansk Folkeparti 21,1 procent
Konservative Folkeparti 3,4 procent
Liberal Alliance 5,5 procent
Voxmeters allra senaste mätning, från den 21 februari för Ritzau, ger följande resultat:
Socialdemokratiet 25,0 procent
Radikale Venstre 6,2 procent
Socialistisk Folkeparti 4,6 procent
Enhedslisten 8,7 procent
Alternativet 6,3 procent
Venstre 16,8 procent
Dansk Folkeparti 19,8 procent
Konservative Folkeparti 2,9 procent
Liberal Alliance 8,9 procent
Socialdemokratiet ser i den här mätningen ut att ha brutit sin nedgång men är ännu inte uppe i sitt valresultat.
Sammanvägningen av en rad mätningar i Ritzau Index, som görs av nyhetsbyrån Ritzau, ger nu följande resultat:
Socialdemokratiet 24,5 procent
Radikale Venstre 6,0 procent
Socialistisk Folkeparti 4,5 procent
Enhedslisten 8,8 procent
Alternativet 6,5 procent
Venstre 17,5 procent
Dansk Folkeparti 20,2 procent
Konservative Folkeparti 3,1 procent
Liberal Alliance 8,2 procent
Dottern, Kerstin, som var pÃ¥ lunch hos i gÃ¥r, hÃ¥ller – som jag tidigare har tipsat om – pÃ¥ med att pÃ¥ sin blogg förevisa sin relativt nyförvärvade HSB-lägenhet. (Länk till hennes blogg finns här intill.) Nu har turen kommit till hallen.
Hallen är, tycker kanske många, inte så mycket att förevisa, men den här epokmedvetna damen har gjort en del saker där, som stämmer överens med vad som gällde under den tid då lägenheten byggdes. Bland annat har hon tagit fram det ursprungliga golvet.
Vi, hennes föräldrar, är estetiskt delvis präglade av samma tid, kanske mest i valet av porslin samt glas, skålar, fat, vaser och textilier. Mycket av det vi använder kommer följaktligen från Arabia, Iitala och Gustavsberg och är starkt präglat av 60-tal och tidigt 70-tal. En mycket stor del av lampskärmarna är signerade Malmsten och köpta på Hemslöjden, på den tiden på Sveavägen i Stockholm. En del av våra finaste gardiner är Jobs-mönstrade. Men annat i de bostäder vi har, här i Uppsala och i Öregrund, uttycker vår egen smak: genomgående ljusa trägolv (björk i lägenheten i Uppsala, furu i Öregrund), skåpdörrar, dörrkarmar, fönsterbågar och i Öregrund även spröjs i mörkblått.
Och så finns här förstås mängder av ganska särpräglade prydnadsföremål, gåvor och köp framför allt från Birgittas många resor till olika länder i Afrika.
Fast det nya besökare ändå främst brukar fästa sig vid är den väldiga mängden böcker och bokhyllor, även film och filmhyllor, skivor och skivhyllor.
Birgitta har en faster här i Uppsala, Karin Dahl, 95 år gammal, 96 senare i år, skröpligare i kroppen (även om hon tog sig hem till oss för egen maskin) men intellektuellt still going strong.
Birgitta bjöd på söndagslunch, anka med sås och ris, och så gammaldags fruktsallad till efterrätt. På det starkt gott kaffe.
Vår dotter Kerstin var också bjuden och kom gärna, men det här var främst en liten tillställning för Karin, inte bara en kär släkting till Birgitta utan också en själsfrände både när det gäller politik och när det gäller bildning. Den här gamla läraren och sen anställda på Skolöverstyrelsen har inte bara radikala, på erfarenhet grundade åsikter på utbildningsområdet utan har mer allmänt behållit sina gamla vänstervärderingar. Det yttrar sig bland annat i engagemang för Kvinnor för fred och i att hon envist har fortsatt att delta i palestinamanifestationer i centrum av Uppsala.
Om fler människor delade hennes värderingar, skulle Sverigedemokraterna krympa ihop till den skithög de mentalt redan är.
Jag är ingen vän av alltför modernistiska nytolkningar av klassiska teaterpjäser, men Uppsala stadsteaters ”Att göra en Tartuffe” av Dennis Magnusson och i regi av Dennis Sandin handlar om en nutida uppsättning av Molières (Jean-Baptiste Poquelins) komedi ”Tartuffe” frÃ¥n 1664. SkÃ¥despelarna pÃ¥ scenen spelar och är klädda som figurerna i originalpjäsen, men det här är metateater, sÃ¥ de uppträder ocksÃ¥ som skÃ¥despelarna bakom rollfigurerna, och i ”Att göra en Tartuffe” möter vi även människorna bakom den här föreställningen: teaterchefen Adam (Aksel Morisse) och regissören Gunilla (Gunnel Fred).
När en av de agerande kollapsar dagen före den tänkta premiären, råkar hela uppsättningen på glid. Roller ifrågasätts av skådespelarna, som gärna vill ha mer strålkastarljus på sig själva. Men hela meningen med den här komedin ifrågasätts, bland annat när den ordinarie regissören får en (också i politisk mening) mer modern konkurrent i Åsa (Lovisa Onnemark).
Att referera hela handlingen i den här farsen, där också andra agerande dör (fast teaterdör), där folk stup i kvarten försvinner ut genom dörrar och en luckan i golvet för att strax därefter dyka upp i en annan öppning, där en av de agerande har en erotisk affär med en annan (bakom scenen) och där det ursprungliga liket åker upp i respektive ned från taket som en himmelsk jojo, är nästan omöjligt, ännu mer för dem som likt mig också har svårt att uppfatta allt som sägs på scenen.
Men ensemblen spelade väl, och ska jag nämna ytterligare ett par utmärkta rollprestationer, får det bli Åsa Forsblad Morisse som Marianne / Dorinne och Gustav Levin, karl för sin hatt i rollerna som Jan-Erik / Orgon.
Torsdagskvällens dirigent för konserten med Uppsala kammarorkester var norrmannen Eivind Aadland, som har varit verksam bland annat i Bergen, och han hade valt att inleda med två verk, knutna till brittiska landsdelar som inte heller är kända för att vara lågland, Hebriderna och Highlands.
Felix Mendelssohn (1809-1847) blev klar med sin konsertouvertyr ”Hebriderna” 1832 men inspirerades till den under en resa till Skottland 1829 – bland annat lär han ha inspirerats av grottan Fingal’s Cave pÃ¥ ön Staffa. MÃ¥ det vara hur det vill med den saken, men musikaliskt gav det här besöket ett hörvärt resultat.
När Andrea Tarrodi (1981-) fick en beställning pÃ¥ en cellokonsert av VästerÃ¥s Sinfonietta, fick hon som utgÃ¥ngspunkt, att Mendelssohns ”Hebriderna” skulle spelas vid samma tillfälle, och följaktligen Ã¥kte hon till Skottland för att hämta inspiration. Hennes ”Highlands” knyter an till det som verkar ha fÃ¥ngat henne mest: Där finns bland annat ett cellonummer, ”Seagull glissando”. Som cellosolist fick vi höra Jakob Koranyi.
En annan typ av natur inspirerade Robert Schumann (1810-1856), när han skrev sin rhenska symfoni, ”Symfoni nummer 3 i Ess-dur” (1851), men ocksÃ¥ i det här fallet var naturen en inspirationskälla. Inte heller i det här fallet behöver man tolka verket programmusikaliskt för att ha utbyte av dess fem satser. Verkets musikaliska kraft och variationsrikedom bär mer än väl upp det.
* * *
Före konserten åt Birgitta och jag som vanligt middag tillsammans med Bengt, Inger och Anna. Vi åt en mycket smakrik middag på Amazing Thai på andra sidan Vaksalagatan.
Skönt med helg igen. Veckorna tar pÃ¥ krafterna i en intensiv IT-värld. Fredagskvällarna är nästan bara ”ramla i soffan”. Lördagen är Ã¥terhämtning och söndagen börjar idéerna trilla fram pÃ¥ vad man vill göra…och, dÃ¥ är det dags för jobb igen pÃ¥ mÃ¥ndag!
Idag ska vi få lite mera snö. Det får gärna komma några decimeter till så vi kan få en vacker och fin vårvinter.
L3: En tv-series namn, de tre första orden? En-Himla-Många Program
En dubbel;
L5: Vad är det, enligt titeln, i denna låt? Höst (Höstvisa)
L8: Vilket är det första ordet ur titeln? Öppna Landskap
V9: Efternamnet på sångerskan i denna låt? Jennifer Lopez
V4: Vem är kompositör, efternamnet? Johan Sebastian Bach
L4: Finns i titel och refräng? Bro – Fantastiska Simon & Garfunkels – Like A Bridge Over Troubled Water
V6: Vem sjunger, för och efternamn? Norah-Jones – Tack för hjälpen!
Kaffet är påfyllt!
V7: Vem sjunger? Salem Al Fakir
L1: Rätt sammansatta ord ur titel och refräng? Jag Har Bott Vid En Landsväg…
Dubbel igen;
V1: Ett tvådelat artistnamn? Lykke Li
L12: Ett tvådelat artistnamn? Lykke Li
V11: Vilken färg finns i denna melodi? Gul – Beatles Yellow Submarine
L10: Vem sjunger, efternamnet? Oscar Zia
En kvar nu…
L2: I texten finns detta, ett naturmaterial? Korall
Önskar er en skön och avkopplande helg!
Ha en skön helg! / Vintriga hälsningar från Rissna
Jag hade problem med Melodikrysset i dag, inte sÃ¥ mycket själva krysset som att uppfatta frÃ¥gorna och musiken samt i nÃ¥gra fall svarens placering i krysset – det kan ha varit en städerska, för övrigt utmärkt, som nyligen var här som rubbade den eviga inställningen pÃ¥ P4 i radion i mitt arbetsrum, där jag har datorn och följaktligen löser Melodikrysset pÃ¥ lördagarna. NÃ¥, sÃ¥ smÃ¥ningom fick jag nÃ¥gorlunda ordning pÃ¥ apparaten i alla fall.
Som väntat i dessa melodifestivaltider var ett par av ljudillustrationerna melodifestivalbidrag.
Det började urlätt med ”FÃ¥ngad av en stormvind”, som Carola Häggkvist kom etta med 1991.
Och lite senare fick vi höra ABBAs ”Ring ring”.
Men Anders Eldeman har även, som vi har konstaterat många gånger, en tendens att försöka hitta inspelningar, som gör det svårt att identifiera också välkända melodier.
Första exemplet i dag var ”Staffan var en stalledräng”, som jag för egen del har sjungit hur mÃ¥nga gÃ¥nger som helst under min skoltid. NÃ¥, kom man bara pÃ¥ vad det var som spelades, var det ju inte svÃ¥rt att komma pÃ¥ vad det var som var Staffans arbetsplats, ett stall.
Charlie Norman lyssnade jag mycket pÃ¥ i radio under min tonÃ¥rstid (och har jag ocksÃ¥ hört live bÃ¥de dÃ¥ och senare). Och naturligtvis har jag flera gÃ¥nger sett filmen ”Swing it, magistern” med Alice Babs. Men den version av lÃ¥ten Eldeman hade valt att spela för oss var till att börja med utbroderad av nämnde Norman, sÃ¥ det var först pÃ¥ slutet det blev alldeles uppenbart, att det rörde sig om ”Swing it, magistern”.
Mycket lättare var det dÃ¥ att känna igen Paul Linckes ”Lysmaskidyll”, som i dag skulle ge oss kryssordet lysmaskar.
Tre frågor var TV-anknutna.
Dagens sista frÃ¥ga skulle ha varit helt olöslig för mig, om jag inte hade haft tvÃ¥ bokstäver av tre. Eldeman efterlyste platsen för en TV-sÃ¥pa, och eftersom jag hade G och A, mÃ¥ste svaret rimligen bli Goa. Sen googlade jag och hittade ”Club Goa” frÃ¥n 2005, men den här serien har jag aldrig sett, kände inte ens till.
”Kvarteret Skatan” har jag heller inte följt, men när jag hade fÃ¥tt ut svaren pÃ¥ de lodräta ord som gick igenom svaret, hade jag varannan bokstav och gissade resten.
”Solstollarna” med Ola Ström och Per Dunsö minns jag däremot frÃ¥n mitten av 1980-talet, dock utan att komma i hÃ¥g att signaturmelodin hette ”Tusen bitar”. Och i singularis är väl en som var med där en solstolle.
Och för att fortsätta pÃ¥ den ungdomliga linjen: När jag gick i realskolan pÃ¥ 1950-talet, fick vi pÃ¥ engelskalektionerna sjunga ”It’s a Long Way To Tipperary”. PÃ¥ svenska kallas den ”Det är lÃ¥ng väg till Tipperary”. Sjungs den i nÃ¥gra skolor nu för tiden?
Och för att göra ett lÃ¥ngt skutt i tiden: Marit Bergman hör till de nutida artister som vinner mitt öra. Det vi hörde henne sjunga i dag var ”Ibland grÃ¥ter jag bara för att tiden gÃ¥r”.
Men mycket ur sjuttiotalsmusiken har ocksÃ¥ för evigt fastnat i mitt musikminne, och dansken Kim Larsen har jag dessutom ett antal skivor med. Han och gruppen Gasolin har till exempel gjort den mycket fina ”Hva gør vi nu lille du”, som spelades i dagens kryss.
– – –
HÃ¥kan Hellström tappade jag visst bort i den första redovisningen. Vi hörde honom i ”Det kommer aldrig va över för mig”.
God förmiddag!
Här i Rissna snöar det så vackert idag! -7 grader. Den kalla nordanvinden som drog fram igår har mojnat. Nu hoppas jag att vintervädret håller sig till några minusgrader så vi får en fin fortsättning på vintern. Snart kommer den finaste delen av vintern här i Jämtland, den s.k. vårvintern. Vår femte årstid.
Veckan har bara bestått av arbete, arbete, arbete så något fotograferande har inte kommit på frågan. Det är vansinnigt intensiva dagar på jobbet nu.
Hänger ni med på en kryssrunda?
Det start med en dubbel;
L1: Vem sjunger, efternamnet? Carola Häggkvist
V12: Vilken plats kom hon på? Etta
V11: En person vars arbetsplats är ett sådant? Stall
V2: Vilka djur (flertal) handlar det om? Lysmaskar
V1: Vad heter personen i efternamn? Håkan Hellström
L4: Vad heter denna melodi? Ring-Ring
V8: Denna melodi har använts som en signatur, rätt ord ut tv-seriens titel? Kvarteret Skatan
Kafferast!
L5: Vem sjunger, förnamnet? Marit Bergman (hör ni slingan av Every Breath You Take i bakgrunden?)
V7: Rätt ord ur melodititeln? Swing It Magistern
V6: Vad kallade gruppen sig? Gasolin
L3: Båda herrarna i denna tv-serie (som låten handlar om)är en sådan? Solstolle
V9: Rätt ord ur titeln? Det Är Lång Väg Till Tipperary
Sista nu!
L10: Dokusåpa där deltagarna skickades iväg långt bort, vart? Goa
Avklarat! Önskar er alla en riktigt skön helg – nu blir det snöskottning för hela slanten. Det är mÃ¥nga kubikmeter som ska flyttas idag.
Ta hand om er !
Sonen, Matti, ska snart fira födelsedag, och jag och Birgitta är hembjudna till honom i Hammarby sjöstad, där han och hans familj numera bor. I vÃ¥r familj används önskelistor för att vägleda övriga inför jular och bemärkelsedagar, och en önskelista kom mycket riktigt per mejl frÃ¥n Matti. Matti är mycket precis när det gäller vad han vill ha, men ett av problemen med hans och andras önskelistor i dag är att det som önskas förutsätts beställas över nätet. För egen del är jag inte obekant med nätet och de olika saker det tillhandahÃ¥ller, men jag vill inte handla pÃ¥ det sättet. Dels vill jag kunna komma i fysisk kontakt med det jag ska köpa. Dels är jag en gammal stofil som uteslutande betalar med kontanter – jag har inte ens nÃ¥got betalkort, och hade jag ett, skulle jag ändÃ¥ aldrig i helvete använda det pÃ¥ nätet. Jag kanske ska tillägga, att jag, pÃ¥ den tiden jag var yrkesverksam i Norden och Baltikum, av min arbetsgivare försÃ¥gs med ett kreditkort, som jag skötte. Att jag inte vill ha kort är ett principiellt beslut, fattat av mig själv – det har alltsÃ¥ inte som bakgrund att jag nÃ¥gonsin skulle ha misskött nÃ¥got bankkonto.
NÃ¥, eftermiddagen i gÃ¥r tillbringade jag alltsÃ¥ – förutom med att gÃ¥ till banken för att ta ut mer pengar och sen bland annat gÃ¥ pÃ¥ Apoteket – med att försöka hitta nÃ¥got av det som fanns pÃ¥ sonens önskelista. Jag gick kors och tvärs i city och besökte sammanlagt ett halvt dussin butiker med herrkläder, alltsammans utan att hitta just det som stod pÃ¥ önskelistan. Sen gick jag till en musikaffär, med samma resultat. I skivaffären intill gick jag inte ens in, detta eftersom jag vet att de skivor sonen vill ha inte finns där.
I stället gick jag, kanske för att trösta mig själv, till Akademibokhandeln Lundeq och kollade där av bestÃ¥ndet av serieböcker. Och här hittade jag genast nÃ¥gra utgÃ¥vor jag ville ha: Mare Kandres ”Punkserier” med medföljande CD (jag har alla hennes böcker och en skiva med Global Infantilists), Magnus Knutssons och Ulf Janssons ”Stora boken om Ratte”, där jag själv under namnet Uno Smock förekommer i ett par av äventyren, och sÃ¥ fyra gamla nummer av Illustrerade klassiker samlade i en volym: Jules Vernes ”Jorden runt pÃ¥ 80 dagar” och ”Resan till jordens medelpunkt” samt H G Wells‘ ”Tidsmaskinen” och ”Världarnas krig”.
Så nu vet ni vad ni kommer att få läsa om här på bloggen under den närmaste tiden.
I Forum-gallerian, där Akademibokhandeln ligger, hittade jag också, i gången mot Svava, en nyhet: Trillers, där vår dotter Kerstin är bagare, har öppnat butik och servering där. För dagen fanns yppiga semlor att köpa, men eftersom jag hade andra planer för kvällen, köpte jag varken sådana eller något av det fina matbröd jag såg i disken. Men hit kommer jag säkert snart tillbaka för att handla.
I stället gick ja ut och ställde mig i korsningen Dragarbrunnsgatan/Bredgränd och väntade på Birgitta, som jag skulle äta middag med på Amazing Thai. Vi valde att äta Pad Kaprao Bed, wokad anka med stark basilika, babymajs, långbönor och gul lök och till det ris samt, som dryck, Zeunerts lättöl. Sen avslutade vi med var sin dubbel espresso.
DärifrÃ¥n gick vi tvärs över gatan till Forum-gallerian och tog rulltrappan upp till Akademibokhandeln, som var kvällens mÃ¥l. En av de första vi stötte pÃ¥ där var Berit Rylander, hustru till kvällens huvudperson, Sten Rylander, vars nya bok, ”Afrikanska möten”, skulle introduceras genom ett samtal med Sten Hagberg inför publik i bokhandeln. Vi känner paret Rylander sedan länge, var för inte särskilt länge sedan pÃ¥ middag hemma hos dem pÃ¥ Luthagen.
Den sammanbindande länken i det här fallet är emellertid Afrika. Sten har varit svensk ambassadör i flera länder i södra Afrika och har också på annat sätt arbetat med afrikanska frågor, dels inom UD, dels för Sida. Och det finns heller knappast någon del av Afrika som Birgitta inte har besökt, i yngre dar som anställd på Nordiska Afrikainstitutet, Dag Hammarskjölds minnesfond och Sida, senare som riksdagsledamot, minister och talman. Sten Rylander nämner henne, inte utan uppskattning, från ett ministerbesök under hans egen stationering i Angola, och han harangerade henne också i Akademibokhandeln.
Inledningarna gick väl att höra nÃ¥gorlunda bra, men ljudÃ¥tergivningen frÃ¥n den mikrofon som sen gick runt bland mÃ¥nga intresserade var bedrövlig. EfterÃ¥t bildades en mycket lÃ¥ng kö av bokköpare framför Sten Rylander för att fÃ¥ en liten personlig adress i boken. I det exemplar Birgitta köpte stÃ¥r det ”Till vännerna Birgitta och Enn med varmaste hälsningar”.
hittade via Journalisten nummer 2 2016:
”Ett par i 70-Ã¥rsÃ¥ldern hittas ihjälslagna av brandmännen och en mordutredning inleds.”
SR P4 Jönköping
”Mannen Ã¥talades ocksÃ¥ för att ha hotat att sprätta upp sköterskans Ã¥komma. Men Ã¥talspunkten ‘hot mot tjänsteman’ ogillades eftersom hotelsen inte gällde sjuksköterskan själv, utan hennes barn.”
Hallands Nyheter
Allt fler socialdemokratiska partier i Europa har övergett den demokratiska socialismen och är nu i färd med sin hädanfärd.
Men den demokratiska socialismen lever, har genom Bernie Sanders i stället fått fotfäste i USA. Kvinnor och ungdomar sluter i massor upp i hans kampanj.
För en nu gammal man är det roligt att se ungdomens politiska ideal få nytt liv, om än på avstånd.
Har du psykiska problem, ring Radiopsykologen.
Har du fotsvamp, ring Radiomykolgen.
Självklart hör jag till dem som har köpt och läst serietidningen Ernie. Den innehöll ursprungligen ocksÃ¥ andra läsvärda serier, men sÃ¥ smÃ¥ningom har urvalet smalnat av i riktning mot titelserien, Bud Grace’s ”Ernie”.
Men det konceptet gav tydligen inte tillräckligt mÃ¥nga läsare. Egmont Publishing har skippat Ernie-tidningen, och i stället hittar man frÃ¥n och med nummer 1 2016 ”Ernie” i Nya Serieparaden.
I den hittar man för närvarande ocksÃ¥ Jim Meddick’s utmärkta ”Monty”, Patrick McDonnell’s mycket fina ”Morrgan & Klös”, Scott Adams’ ”Dilbert”, som förr hade egen tidning, Kieran Meehan’s cyniska men roliga ”De professionella” och Pertti Jarlas ofta överraskande ”Fingerpori”.
För egen del är jag fan varken av Tim Rickard’s ”Brewster Rockit” eller av Øyvind SagÃ¥sens ”Radio Gaga”, sÃ¥ jag skulle inte ha nÃ¥got emot att nÃ¥gon av dem byttes ut mot till exempel Jim Toomey’s ”Sigges lagun”, som tidigare gick i den här tidningen.
Nya Serieparaden innehÃ¥ller ocksÃ¥ bidrag av nÃ¥gra mycket läsvärda cartoonister: dels Dan Piraro’s ”Bizarro”, dels paret Berglins, fyrarutingar som ändÃ¥ är mer av samhällskommenterande skämtteckningar än av serie i ordets egentliga bemärkelse.
Glenn och Gary McCoy’s ”De flygande McCoys” nÃ¥r väl inte riktigt upp till den höjden.
Rocky Magasin, uppbyggd kring Martin Kellermans serie ”Rocky”, läggs ner efter 100 nummer. Jag var en trogen läsare av ”Rocky” redan innan han fick ge namn Ã¥t en egen serietidning, och jag kommer förstÃ¥s att fortsätta läsa den här serien, till exempel i Dagens Nyheter, där den dagligen publiceras i inledningen av kulturdelen.
Den här serien är en träffsäker samtidsspegel, primärt för människor yngre än jag.
Jag vet inte om det är den generationen, som inte i tillräcklig utsträckning läser serietidningar, men uppenbarligen säljer inte Rocky-tidningen tillräckligt många exemplar.
Jag kan ana flera samverkande svar pÃ¥ varför projektet stöp. Tidningen gjordes fram till inte sÃ¥ länge sen i stort, glassigt utförande och innehöll dÃ¥ ocksÃ¥ en massa annan text, som markerade att Rocky Magasin inte bara var ett seriemagasin. För nÃ¥got Ã¥r sen gjordes den om till mer av en traditionell serietidning, men trots att den fortfarande kostade en tia mer än en jämförbar serietidning, fick man mindre för pengarna: bara fyra stora serierutor per sida av bÃ¥de huvudserien ”Rocky” och av flera andra serier. Detta kunde till nöds förklaras med att bÃ¥de ”Rocky” och flera av de andra serierna har mycket textrika pratbubblor, vilket fordrar hyggligt stort format för att de ska kunna läsas, men jag undrar om inte läsarna ändÃ¥ kände sig blÃ¥sta pÃ¥ pengarna.
NÃ¥, ”Rocky” försvinner inte ur seriehistorien, ens ur serietidningsvärlden, i och med att Rocky Magasin efter nummer 8 2015 läggs ner. Han dyker upp i Pondus nummer 1 2016 – ”Rocky” gick där ocksÃ¥ innan han fick egen tidning.
I Pondus hittar man ocksÃ¥ en annan Rocky Magasin-serie, Lina Neidestams ”Zelda”.
Fast bÃ¥da behöver mer plats. Vilket är lätt ordnat: Skippa ”Facksnack” och ”Solpaneler”!
Rocky Magasin har dock innehÃ¥llit ytterligare serier, värda fortsatt publicering ocksÃ¥ i serietidningsform: Ellen Ekmans ”Lilla Berlin” och Stefan Thungrens & Pelle Forsheds ”Stockholmsnatt”.
Knappt hade jag hunnit publicera Voxmeter-mätningen från 31 januari, förrän det föreligger en till från samma källa.
Men vi startar som vanligt med resultaten i folketingsvalet i Danmark den 18 juni 2015:
Socialdemokratiet 26,3 procent
Radikale Venstre 4,6 procent
Socialistisk Folkeparti 4,2 procent
Enhedslisten 7,8 procent
Alternativet 4,8 procent
Venstre 19,5 procent
Dansk Folkeparti 21,1 procent
Konservative Folkeparti 3,4 procent
Liberal Alliance 5,5 procent
Voxmeters allra senaste mätning, från den 7 februari för Ritzau, ger följande resultat:
Socialdemokratiet 24,1 procent
Radikale Venstre 6,0 procent
Socialistisk Folkeparti 5,2 procent
Enhedslisten 9,0 procent
Alternativet 6,4 procent
Venstre 17,5 procent
Dansk Folkeparti 20,9 procent
Konservative Folkeparti 3,0 procent
Liberal Alliance 7,1 procent
Får man tro den här mätningen, gör Socialdemokratiet ett dopp, men inte alls ett så våldsamt som noterades i en tidigare mätning, som jag också har redovisat. Röstförlusten verkar (S) göra åt vänster. Venstre, som i Danmark är ett borgerligt parti, är dock också på väg ner.
Sammanvägningen i Ritzau Index, som görs av nyhetsbyrån Ritzau, ger nu följande resultat:
Socialdemokratiet 24,8 procent
Radikale Venstre 5,7 procent
Socialistisk Folkeparti 4,6 procent
Enhedslisten 8,8 procent
Alternativet 6,2 procent
Venstre 18,0 procent
Dansk Folkeparti 20,5 procent
Konservative Folkeparti 3,1 procent
Liberal Alliance 7,5 procent
Vi startar som vanligt med resultaten i folketingsvalet i Danmark den 18 juni 2015:
Socialdemokratiet 26,3 procent
Radikale Venstre 4,6 procent
Socialistisk Folkeparti 4,2 procent
Enhedslisten 7,8 procent
Alternativet 4,8 procent
Venstre 19,5 procent
Dansk Folkeparti 21,1 procent
Konservative Folkeparti 3,4 procent
Liberal Alliance 5,5 procent
Voxmeters senaste mätning, från den 31 januari för Ritzau, ger följande resultat:
Socialdemokratiet 25,5 procent
Radikale Venstre 5,6 procent
Socialistisk Folkeparti 4,5 procent
Enhedslisten 8,3 procent
Alternativet 6,6 procent
Venstre 16,4 procent
Dansk Folkeparti 21,4 procent
Konservative Folkeparti 2,7 procent
Liberal Alliance 8,9 procent
Får man tro den här mätningen, var Socialdemokratiets kraftiga dopp, som nyligen registrerades i en annan mätning, antingen en tillfällig reaktion eller en felmätning.
Sammanvägningen i Ritzau Index, som görs av nyhetsbyrån Ritzau, ger för närvarande dessa resultat:
Socialdemokratiet 25,0 procent
Radikale Venstre 5,7 procent
Socialistisk Folkeparti 4,4 procent
Enhedslisten 8,6 procent
Alternativet 6,2 procent
Venstre 18,3 procent
Dansk Folkeparti 20,3 procent
Konservative Folkeparti 3,0 procent
Liberal Alliance 7,6 procent
Det är Klassekampens rubrik över sin och Nationens opinionsmätning, gjord den 2-3 februari av Norfakta.
I den ökar Høyre med 2,0 procentenheter till 26,5 procent, vilket är ungefär detsamma som partiets resultat i stortingsvalet 2013, 26,8 procent.
Det andra partiet i den blå-blå regeringskoalitionen, Fremskrittspartiet, ökar med 2,1 procentenheter till 16,9 procent, aningen mer än partiets resultat i stortingsvalet, 16,3 procent.
Dess stödparti i Stortinget, liberala Venstre ökar med 0,1 procentenheter till 4,2 procent, mindre än de 5,2 procent partiet fick i valet.
Kristelig Folkeparti, ett mer vacklande stödparti till samma koalition, ökar med 0,4 procentenheter till 4,9 procent. I valet fick KrF 5,6 procent. Norsk Rikskringkasting, radion, gjorde nyligen en intervjuundersökning med 18 fylkesledare i KrF, och 14 av de tillfrågade svarade då, att det skulle vara naturligt och också göra livet lättare för KrF, om partiet i stället närmade sig Arbeiderpartiet, alltså gjorde som Senterpartiet.
Det tredje mittenpartiet, Senterpartiet, ingick i den förra, rödgröna regeringen. Det minskar i den här mätningen med 1,3 procentenheter till 4,9 procent. I valet fick Senterpartiet 5,5 procent.
Det ledande partiet i den förra, således röd-gröna regeringen, Arbeiderpartiet, minskar med 1,5 procentenheter till 31,9 procent och ligger därmed obetydligt över sitt valresultat 2013, 30,8 procent. Arbeiderpartiet har varit uppe på en mycket högre nivå men är nu tillbaka på startpunkten.
Det tredje partiet i den fallna röd-gröna koalitionen, Sosialistisk Venstreparti, minskar med 0,2 procentenheter till 4,2 procent. I senaste stortingsvalet fick partiet 4,1 procent. Partiets beslut nyligen om ett friare förhållande till en Arbeiderparti-ledd regering verkar dock inte ha fått någon märkbar opinionsmässig effekt än.
Yttervänsterpartiet Rødt ökar med 1,2 procentenheter till 2,4 procent mot 1,1 procent i stortingsvalet, men partiet befinner sig fortfarande under spärren. Partiet tror självt, att ökningen beror på att Rødt konsekvent har varit flyktingvälkomnande.
Miljøpartiet De Grønne, som i en rad mätningar har legat över fyraprocentsspärren, minskar med 1,3 procentenheter till 3,2 procent och befinner sig alltså åter under spärren.
Det som i dag förekommer i den Ã¥rliga Melodifestivalen är knappast sÃ¥dant som vi förr benämnde schlager – försök själva ur minnet sjunga nÃ¥gon av lÃ¥tarna i första deltävlingen i Ã¥rets omgÃ¥ng.
Men jag tyckte annars att de röstande lyssnarnas/tittarnas ranking var helt rimlig.
Ace Wilders ”Don’t Worry”, som gick vidare till final, gjorde det mycket tack vare scenshowen den var inbäddad i, men kompet var faktiskt bättre än själva lÃ¥ten.
Själv gillade jag bäst den andra lÃ¥ten, som gick till final, Robin Bengtssons ”Constellation Prize”, inte minst pÃ¥ grund av munspelsinslagen.
Till Andra chansen gick föga överraskande Samir & Viktor med ”Bada nakna”, dock lite för hurtfrisk för min smak.
Och ”Rik” med Albin & Mattias med sitt häftiga tempo gick ocksÃ¥ den till Andra chansen.
Rätt lÃ¥tar plockades därmed bort. Bort föll, men pÃ¥ grund av diskning för att den hade använts tidigare, ocksÃ¥ ”Himmel för tvÃ¥” med Anna Book, men det ska hon bara vara glad för.
Bodil Malmsten (1944-2016) är död. Cancern tog henne, överraskande tidigt. Men man borde ju ha anat, att det här var på gång. Det har varit tyst på hennes blogg ända sen mitten av september.
Nej, jag kände henne inte personligen. Men en gÃ¥ng har jag kontaktat henne och fÃ¥tt svar. I nÃ¥gra val – jag jobbade pÃ¥ Socialdemokratiska partistyrelsen dÃ¥ – hade jag fÃ¥tt i uppdrag att försöka fÃ¥ personer ur kulturlivet att ställa upp i annonser för Socialdemokraterna. De tillfrÃ¥gade erbjöds att plädera för egna hjärtefrÃ¥gor; enda villkoret var att de inte skulle plädera för nÃ¥got annat parti.
Jag valde ut de tillfrågade helt efter eget huvud, och till grund för vilka författare jag frågade låg min egen förtrogenhet med deras böcker. Lite tidigare hade till exempel Lars Ahlin ställt upp med en fantastisk text i en socialdemokratisk valbroschyr, men nu var läget kärvare, författarna inte lika benägna att bekänna färg. Från Bodil Malmsen fick jag alltså nej, som jag minns det inte ett ovänligt nej men ändå ett nej.
Att jag hade valt att tillfråga henne hade som bakgrund att jag hade läst henne. Både Birgitta och jag gillar henne, så nu finns i vårt privata bibliotek ett femtontal böcker, både lyrik och prosa.
Jag plockar fram nÃ¥gra av hennes böcker med lyrik för att hitta nÃ¥got att citera, och när jag slÃ¥r upp hennes ”Samlade dikter” (1995), hamnar jag av ren slump pÃ¥ en vinjettbild, ”Döden 1986” ur ”Paddan & branden”, och den andra dikten där passar ganska bra att citera, ocksÃ¥ för att dess miljö är hennes unga Ã¥rs Jämtland:
KÄRINGEN ELÄNDE köpte granngårn
Änklingen är hennes sonson
Nygift med sin Stella – 67
Stella som är nybegraven nu
Käringen mal – huvva hu
Huvvaligen & hå hå ja ja
VAD VAR DET JAG SA SA SA
Man kan hyra videobox på macken
SUDDEN IMPACT & DJÄVULSKA JAKTEN
STREETFIGHTER & CHINA BLUE
BLOODSIMPLE & DEATHWISH ONE & TWO
Här finns post & konsum – inget NK
Där folk går i högklackat med konto
På en T-Centralen är det trängre
Men vem mäter upp att glesbygden har längre
Mellan människa & människa än Söderleden
Det är glest & glesnar snabbt i mänskligheten
KÄRINGEN ELÄNDE sitter där hon satt – vid spisen
Fötterna är kallare än inlandsisen
Vedspisen är glödgat het
Livet enbart dödlighet
EN JUMBOJÄTTE SOM HAR STÖRTAT!
OLOF PALME HAR DOM MÖRDAT!
SJÖSALA BLEV PYROMANBRÄNT NER I GRUNDEN
& I P1 HAR DOM FLYTTAT ANDAKTSSTUNDEN
Blott en dag ett ögonblick i sänder
Ett är säkert – olyckan som hänt & händer
i en dödsannons är alltid någon hemma
1991 gav hon ut ”Det är ingen ordning pÃ¥ mina papper”, en bok som myllrar av citat, associationer och reflektioner. I den finns texten ”Om jag vore statsminister”. Jag citerar första halvan:
”Om jag vore statsminister skulle jag se till att fÃ¥ riktig makt som Gud, Allah, Oden, Tor och Gyllenhammar; det behövs en högre makt för att fÃ¥ ordning pÃ¥ ett land som Sverige. Självklart skulle jag vara god.
Se till att hela rubbet blev rättvist. Att de starka inte klämde Ã¥t de svaga, att alltihop blev väl fördelat. Att alla fick nÃ¥t litet företag att pula med – frosta av frysen eller städa vindskontoret.
Att det arbetande folket blev befriat från TV och fick böcker. Chinaschack, badmintonspel och tid.
Tid att tänka – nu och inte vecka 49. Tid att älska, prata, fiska, Ã¥ka pulka. Tid att plocka sig en kantarell eller en ticka, tid att leta rätt pÃ¥ ett ställe där det växer svart trumpetsvamp, som ser ut som svarta liljor – obeskrivligt ätbara – till ämnet.
Politiken: Om jag vore statsminister skulle politik bli respektabelt, alla idéer skulle genomföras. Korruption och mygel och skandalaffärer skulle bannlysas frÃ¥n staten och kommunen.”
Så här fortsätter det sen, och så slutar det med:
”SÃ¥ skulle det bli om jag vore statsminister, amen.”
I den här boken finns en dedikation från författarinnan till min hustru:
”Till Birgitta D.
med
♡
från Bodil
24.10.91″
Som Birgitta minns det, fick hon boken med dedikation av Bodil Malmsten vid ett partimöte i Enskede. Birgitta hade haft en mycket hektisk dag i riksdagen – det här var kort efter en valförlust och ett regeringsbyte,
Ytterligare en partisympatiundersökning har publicerats i Estland, den här gången gjord av Turu-uuringute AS för radion.
Också enligt den får Keskerakond (Centerpartiet) ökat stöd, ökar med 1 procentenhet till 26 procent och partiet är därmed fortsatt landets största parti. I valet 2015 stöddes Centern av 24,8 procent. Turbulensen kring partiledaren, Edgar Savisaar, har således inte minskat uppslutningen kring partiet. Den socialdemokratiske talmannen och förre partiledaren Eiki Nestor förklarar Centerns starka ställning med att de tre sins emellan ganska olika regeringspartierna själva har grälat på varann, medan det stora oppositionspartiet bara har kunnat sitta still i båten.
Det ledande regeringspartiet, det borgerliga, nyliberalt anstrukna Reformierakond (Reformpartiet), som i valet med 27,7 procent blev största parti, har sen åkt kana i opinionen men är fortfarande, med nu 17 procent, landets näst största parti. Det aktuella resultatet innebär dock en nedgång med hela 3 procent.
Tredje plats, med vartdera 13 procent, delas av två partier, det ena i regeringsställning, det andra i opposition:
I regeringen ingår Sotsiaaldemokraatlik Erakond (Socialdemokratiska partiet), som i valet fick 15,2 procent. SDE ligger alltså under sitt ganska låga valresultat.
På samma nivå ligger Vabaerakond (Fria partiet) som i valet fick stöd av 8,7 procent och därmed blev ett nytt parti, som tog sig in i riksdagen. Att det här partiet inte har släppts in i regeringen beror med all sannolikhet mest på att det har hämtat en stor del av sina väljare från det ledande regeringspartiet, Reformierakond.
Det tredje partiet i den sittande koalitionsregeringen, det konservativa, kristna och estnationalistiska IRL, Isamaa ja Res Publika Liit (Förbundet Fäderenslandet och Res Publika), är fortsatt i en djup vågdal. I den här mätningen stöds det oförändrat av 7 procent mot 13,7 procent i valet.
Anmärkningsvärt mycket uppåt går det för det andra nya partiet i Riigikogu (Riksdagen). Konservatiivne Rahvaerakond (Konservativa folkpartiet) fick i valet, där det var nytt att klara spärren, stöd av 8,1 procent men är nu uppe i 12 procent. Partiet har växt när det började exploatera främlingsfientliga stämningar, riktade mot ökad flyktinginvandring. Den ovan citerade Eiki Nestor ser ett samband mellan partiets höga stöd och nyhetsrapporteringen om händelserna i Köln.
Jo, jag ska följa Melodifestivalen också i år, även om jag tycker att bidragen har blivit allt mindre schlageraktiga.
Anders Eldeman värmde upp genom att spela ett par äldre bidrag.
Dels ”Maria” frÃ¥n Melodifestivalen 2003 med Östen med Resten.
Dels ”Symfonin” frÃ¥n 1990 med Loa Falkman, en mycket bättre lÃ¥t än den placering den fick.
Amy Diamond skulle ju ha deltagit i Ã¥rets upplaga men hennes bidrag diskades, eftersom det tidigare har varit med i tävlingen fast i ett annat land. (Flera läsare pÃ¥pekar, alldeles korrekt, att det var Anna Book som diskades.) Den lÃ¥t Eldeman spelade för oss, ”Your Love”, lät annars inte sÃ¥ tokigt.
Vi fortsätter på den svenska linjen.
Till det svÃ¥raste i dag hörde att identifiera ”Ormen” med musik av Georg Riedel och text av Eva Dahlgren – det var ocksÃ¥ hon som sjöng.
DÃ¥ var det betydligt lättare att känna igen Edvard Persson-lÃ¥ten ”En liten vit kanin”. Fast Edvard sjöng förstÃ¥s (liksom senare Peps Persson) liden vid.
Två låtar gjordes av svenska artister men var inlån.
Vi hörde First Aid Kit göra en utmärkt version av Paul Simons ”America”. BÃ¥de First Aid Kit och Paul Simon finns i min egen skivsamling.
Och vi hörde Lasse Lönndahl och Towa Carson sjunga ”I natt” ur ”West Side Story”.
OcksÃ¥ Miriam Makeba finns i mängder i vÃ¥r skivsamling; Birgitta och jag hörde henne faktiskt live i Konserthuset här i Uppsala strax innan hon dog. Hennes ”Pata Pata” har vi i flera olika inspelningar.
Johann Strauss den yngre skrev 1868 sin ”Unter Donner und Blitz”, som sÃ¥ledes handlar om Ã¥ska. PÃ¥ engelska finns en rad rockigare varianter om samma väderfenomen, dÃ¥ kallade ”Thunder and Lightning”.
Vi fortsätter med ett annat naturfenomen, hav. Charles Trenet var det väl som en gÃ¥ng i världen sjöng ”La Mer”, men Charles Aznavours version är nog mer spelad.
Charles Aznavour var det hur som helst som sjöng ”She”, den som vi i dag fick höra i en finsk version, ”Sofie”, med Janne Leino.
Dagens kryss avslutades med Rolling Stones och ”One More Shot”.
Fast i gÃ¥r kväll bjöd jag hustrun pÃ¥ te för tvÃ¥. Tyvärr kom jag inte pÃ¥ att ackompanjera denna kvällsmÃ¥ltid – se mer om den nedan – med ”Tea For Two” ur ”No No, Nanette”. Men gott var det, med danska smørrebrød till.
Kaffepannan på spisen. Det är lördag.
Här i Rissna har vi -2 men det ska upp över nollan några dagar nu som det verkar. Det kommer i alla fall lite snö (det snöar faktiskt just nu) vilket känns bra. Mera snö vill jag ha, det är ju vinter!
Annars har veckan varit jobb..förutom mitt livs investering pÃ¥ musiksidan…
Jag har köpt mig en Gibson akustisk gitarr! Dyr (läs jättedyr), men jag ångrar det inte en sekund.
Nu drar vi igång!
L11: Rätt ord ur gruppnamnet? Östen Med Resten
Dubbel;
L16: En rak översättning, första ordet, vad blir det? Te (Tea For Two)
L13: En rak översättning, sista ordet, vad blir det? Två
En fyrdelad nu!
L10: Förnamnet på Lasses sångpartner? Towa Carson
V15: Musikalens hela sångtitel? West Side Story
L3: Musikalens hela sångtitel? West Side Story
V9: Musikalens hela sångtitel? West Side Story
L8: Förnamnet på denna sångerska? Amy Diamond
V7: Vem sjunger denna visa om en stackars orm? Eva Dahlgren
En dubbel nu;
V6: Titeln består av fyra ord, här söks det andra ordet? En Liten Vit Kanin
L4: Titeln består av fyra ord, här söks det tredje ordet? En Liten Vit Kanin
V17: Vilket naturfenomen är det här stycket tänkt att illustrera? Åska
L12: Vad är den engelska originaltiteln? She
V14: Denna melodi handlar om ett sådant, vad? Hav
L6: Vem sjunger, förnamnet? Loa Falkman
L1: Vilken artist förknippar vi med denna melodi (hon har även skrivit den)? Tappade bort namnet.. Makeba nåt,,, Ni vet det såklart Miriam
V5: Vad heter den här duon? First-Aid-Kit (otroligt duktiga musiker och lÃ¥tskrivare även om just denna är en Simon & Garfunkel-lÃ¥t) Det här är nÃ¥gra jag verkligen skulle vilja se en konsert med.Â
Sista nu…
L2: Rätt ord ur gruppnamnet? The Rolling Stones
Nu ska det skottas lite snö, sen ut och trampa/sladda för skidspår och sen är det hockey i eftermiddag. Mitt kära MODO ligger verkligen i brygga just nu. Jag håller tummarna hårt för att de ska klara av att ligga kvar i SHL.
Ha en riktigt skön helg ni i vÃ¥rt vackra avlÃ¥nga land – ta vara pÃ¥ stunderna tillsammans och var rädda om varandra!
/ kram från Bengt
Det har varit en lugn dag hemma hos oss. Och sonen, Matti, ringde och berättade, att de hade fått dagisplats åt dottern, Ella, alldeles nära sin relativt nya bostad i Stockholm.
Inte ens vädret var jävligt i dag, så jag promenerade först till konditori Trianon en liten bit ner på Svartbäcksgatan, sen till Torbjörns torg, där jag i tur och ordning besökte blomsterhandeln och tobaksaffären.
Nu ska vi äta fredagsmiddag. Det blir de danska smørrebrød jag köpte på kondiset plus Earl Grey-te, bryggt i en av våra tekannor. Jag har dukat fint med bästa Arabia-porslinet, och på bordet står en vårliga bukett jag i blomsterhandeln köpte åt Birgitta.
Nu ska jag gå och säga till henne att middagen är klar.
Till Stefan Löfven vill jag säga att det nog kommer en vår i politiken också. Kanske inte med det samma, men så småningom. Håll ut!
Jag har för kort tid sen förmedlat en stor nyhet i finländsk politik: Förre centerledaren, ministern i flera regeringar, EU-parlamentarikern med mera Paavo Väyrynen lämnar i protest mot partiets högervridning alla sina partiuppdrag.
Nu har han på sin blogg släppt nästa bomb, som också har toppat nyhetsrapporteringen i övriga media: Väyrynen är i färd med att bilda ett helt nytt parti, Kansalaispuolue (Medborgarpartiet).
Än så länge vet vi inte, vilka han kommer att rekrytera till ledningen av sitt nya parti, inte heller vilket program det kommer att anta. Men hans nya parti kommer med stor sannolikhet att bli ett lätt populistiskt mitten-vänsterparti, och Väyrynens Euro-negativa och EU-kritiska hållning kommer säkert att bli en central del av dess program.
Därmed kommer han inte bara att locka småfolksdelen i sitt gamla parti, Centern, utan också folk i andra partier, väljare som inte är lika EU-entusiastiska som partierna i fråga.
Hur stor del av väljarkåren han lyckas attrahera är för tidigt att säga.
I Taloustutkimus’ mätning för YLE bekräftas Socialdemokraternas ställning som landets största parti.
Sosialidemokraattinen puolue (Socialdemokratiska partiet), som i riksdagsvalet 2015 bara fick 16,9 procent och därmed blev fjärde parti i storlek, får i den här mätningen 21,5 procent, aningen mindre än i motsvarande decembermätning.
Bakgrunden till den här starka ställningen är, som jag tidigarer har skrivit, partiets hårda kritik mot socialt orättfärdiga inslag i den sittande borgerliga regeringens åtstramningspolitik.
Det ledande regeringspartiet, Suomen Keskusta (Centern), har även i den här mätningen, nu med 2,9 procents stöd, vilket innebär en liten minskning, hamnat på andra plats. Centern ligger i den här mätningen under sitt valresultat 2015, 21,1 procent.
Dess koalitionspartner, det ledande partiet i den förra regeringen, Kansallinen Kokoomus (Samlingspartiet), ligger på tredje plats med 17,3 procent, vilket innebär en minskning med 1,4 procentenheter. I valet 2015 stöddes partiet av 18,2 procent.
Det tredje partiet i den sittande regeringen är populistiska Perussuomalaiset (Sannfinländarna), som i valet 2015 fick 17,7 procent. Partiets väljare har under senare tid i massor övergett det parti de har röstat pÃ¥ – i den aktuella mätningen är partiet nere pÃ¥ 9,8 procent. Därmed har partiet halkat frÃ¥n tredje till femte plats bland partierna.
Större är även i den här mätningen oppositionspartiet Vihreä Liitto (Gröna förbundet), som i valet stöddes av 8,5 procent men nu är uppe i 12,3 procent.
Vasemistoliitto (Vänsterförbundet), som i valet fick 7,1 procent, går från 7,3 procent i december till nu 8,6 procent.
Övriga två partier, också de i opposition, har ungefär lika svagt stöd som i december:
Det gäller Svenska Folkpartiet, som i valet stöddes av 4,9 procent.
Och det gäller Kristillisdemokraatit (Kristdemokraterna), som i valet stöddes av 3,5 provcent.
Närmare 3.400 personer har intervjuats mellan 11 januari och 2 februari.
DNs Namn och Nytt hör till det jag dagligen läser, även om jag, själv en gammal kortis-makare, inte alltid tycker att kortisarna där alltid håller måttet.
Men i dag fanns tre lite längre texter, som alla var roande.
Henrik Hovmöller berättar om nÃ¥got som hände i Princeton 1952: Hans mamma, som inte hade körkort, mÃ¥ste därför ta taxi till affären, när hon skulle handla dagens mat. Som tur var hittade hon en man en trappa upp, som hade samma problem. SÃ¥ hon och Albert Einstein – för det var han – brukade dela bil för att fÃ¥ ner taxikostnaderna.
Birgitta Larsson berättar om sin tid som flygvärdinna pÃ¥ Pan Am 1963-1972: Det plan hon jobbade i hade bland andra som passagerare Grace Kelly och Farah Diba. En annan flygvärdinna öppnade en vinflaska precis när Farah Diba passerade och rÃ¥kade dÃ¥ skvätta ner hennes vita päls med rödvin. Flygvärdinnan blev förstÃ¥s rädd, men Farah Diba sa lugnande: – BehÃ¥ll pälsen, jag har fler.
Fast roligast i Birgitta Larssons flygmemoarer är nog berättelsen om Frank Sinatra som, inte helt nykter, insisterade på att få sova på bagagehyllan.
Den längsta berättelsen levereras av Sture Källberg, förr en känd samhällsdebattör – jag har böcker av honom i bokhyllan. Här berättar han om en resa fordom till Kairo tillsammans med sin dÃ¥varande hustru. Där upptäckte de en dag ett Författarnas Hus, och frestelsen blev dÃ¥ stark för den svenske författaren att besöka sina egyptiska kollegor. En sÃ¥ exotisk författarkollega, nästan frÃ¥n Nordpolen, väckte förstÃ¥s intresse bland de egyptiska författarna, och man hittade en bland dem som kunde tolka via engelska.
Besöket tog en oväntad vändning, när de egyptiska författarna ville höra nÃ¥got läst pÃ¥ svenska. Källberg valde dÃ¥ att ur minnet recitera Gustaf Frödings ”Balen” frÃ¥n 1894. Värre blev det, när de egyptiska författarkollegorna förstÃ¥s ville fÃ¥ dikten översatt, sÃ¥ Källberg tvangs först att för sin egyptiske tolk dra den i egen engelsk översättning.
För det här tackades paret Källberg med te och smaskiga bakelser.
Hur det går för Velvet låter oss Agent X9 vänta på, så att vi i ännu högre grad tappar bort den långsamt framvindlande handlingen.
Däremot fortsätter, även i nummer 2 2016, den obegripliga publiceringen av Lars Krantz’ serie om Christer Pettersson, ”Den svarta jorden”.
Tidningen satsar uppenbarligen stort pÃ¥ sin nya serie ”Silas Corey” med manus av Fabien Nury och bild av Pierre Alary. Människorna i den känns lite fyrkantiga, i flera avseenden.
Två klassiska äventyrsserier fyller resten av numret.
”Agent Corrigan” med bilder av Al Williamson är vältecknad och det aktuella avsnittet, ”Lady Vendetta” frÃ¥n 1974, med manus av Archie Goodwin, är ganska hyggligt.
Fast snäppet vassare är även den här gÃ¥ngen ”Modesty Blaise”, avsnittet ”Aristo – piraten” frÃ¥n 1994-1995 med manus av Peter O’Donnell och bild av Enric Badia Romero. Det här avsnittet har en lite krokig introduktion och därför samma slags avslutning, men det som finns där emellan – kamp mot pirater pÃ¥ Sydkinesiska sjön – är, framför allt mot slutet, ganska spännande.
Fast eftersom jag inte är någon tonårspojke, kittlas jag inte av att få se ytterligare en av dessa bilder av en delvis avklädd Modesty Blaise.
Jag är daglig läsare av Aftonbladet, främst tidningens ledarsida och kultursidor. Ledarsidan har så småningom, även om jag inte delar alla dess synpunkter, kommit att förespråka mer av en socialdemokratisk vänsterhållning; man har där inte heller dragit sig för att rikta krav och kritik mot partiledningen.
Kultursidorna har, även om detta inte är deras primära uppgift, också bidragit till att belysa politik och samhälle från ett vänsterperspektiv. Flera av dem som skriver där är inte socialdemokrater, och jag har ingenting mot det heller. Mycket av det jag syftar på är faktiskt intressant och relevant.
Antalet ställen som säljer dagstidningar, även kvällstidningar, är rejält mindre i dag än i mina yngre dar, och det händer därför nÃ¥gon enstaka dag, att varken jag eller hustrun rÃ¥kar passera nÃ¥got försäljningsställe, som ens säljer kvällsavisor. Det hände mig bland annat när Ã…sa Linderborg publicerade sin furiösa artikel ”Ett farväl till socialdemokratin”. (Jag har dock, när jag har läst Mario Matteonis inlägg pÃ¥ S-bloggar samt Knut Lindelöfs kommentar pÃ¥ sin blogg – länk finns här intill – i efterhand uppmärksammat artikelns existens och förstÃ¥s läst den.)
Matteoni är inne pÃ¥ att Linderborgs ”farväl till den förbannade socialdemokratin” skulle kunna syfta pÃ¥ en egen sorti, men mig veterligt har Linderborg aldrig sett sig som socialdemokrat. Hennes pappa och mamma hörde bÃ¥da hemma i VPK, och Ã…sa själv var i yngre dar aktiv i partiets ungdomsförbund, det som för övrigt mer än det till Vänsterpartiet omdöpta moderpartiet höll fast vid en mer kommunistiskt präglad ideologi och ocksÃ¥ försvarade en del av kommunismens ställningstaganden, ideologiskt och i praktiken. 1987 anställdes Ã…sa Linderborg som ombudsman i Kommunistisk Ungdom i Mälardalen.
Nej, jag försöker pÃ¥ intet sätt svärta ner henne, men rätt ska vara rätt (eller rött ska vara rött, som det väl borde heta här). Hennes debutroman, ”Mig äger ingen” (Atlas, 2007), som är lysande, skildrar för övrigt mycket öppenhjärtigt hennes bÃ¥de privata och politiska förhÃ¥llanden under uppväxtÃ¥ren. Jag blev mycket tagen av den här självbiografiska romanen – läs gärna min recension av den ovan under Kulturspegeln, Prosa och lyrik.
Men lÃ¥ngt dess förinnan, 2001, hade hon publicerat sin doktorsavhandling, framlagd i Uppsala: ”Socialdemokraterna skriver historia: historieskrivning som ideologisk maktresurs 1892-2000″ (Atlas).
Hon bodde här i Uppsala under sin studietid och också efter det att hon hade fått sin avhandling godkänd. Uppsala är, trots att det är landets i storlek fjärde stad, inte större än att vi förstås då möttes. Hon var också av Folkrörelsearkivet, i vars styrelse jag då satt, inbjuden att för oss i styrelsen berätta om sin avhandling, och även om jag hade en del invändningar, hade vi ett vänskapligt och intellektuellt givande meningsutbyte.
Också jag har, i egenskap av vänstersocialdemokrat, invändningar mot mitt partis politik, bland annat nu i koalition med Miljöpartiet, och jag vill inte förmena Åsa Linderborg rätten att hyvla av socialdemokratin, när den förtjänar det, även om jag tycker, att Linderborg i sin aftonbladetartikel för att kunna ta till det grova artilleriet bortser från en del också relevanta sammanhang och fakta. Men för mig är det OK att någon ibland i ilska och besvikelse bildligt talat slår oss på käften.
Däremot tycker jag det är häpnadsväckande ointellektuellt, ja, barnsligt, av Åsa att fylla tjugo papperskassar med böcker av socialdemokrater och om socialdemokrati och sen köra dem till soptippen. Det är måhända en retoriskt effektiv rallarsving.
Men själv har jag i mina bokhyllor mängder av böcker av Lenin, Stalin, Kalinin, Trotskij, Mao, Hodja och svenskarna Hagberg och Hermansson, och inte har jag blivit kommunist för det.
Med posten fick jag – jag har prenumererat sedan starten – ett tjockt nummer av Fronesis (nummer 52-53), en tidskrift som startades av Socialdemokratiska studentförbundet men nu framlever ett liv som oberoende vänstertidskrift, fortfarande drivet av socialdemokrater – jag känner sen gammalt ansvarige utgivaren samt ytterligare nÃ¥gon i redaktionen.
Fronesis har alltid ett huvudtema, den här gången ideologi.
När jag bläddrade igenom det nyanlända numret fastnade jag för att börja läsningen med en artikel, skriven av Daniel Strand, som jag tidigare har läst i Aftonbladet. Men det som lockade var ocksÃ¥ rubriken, ”Inga alternativ”, och dess underrubrik, ”Ideologiernas död pÃ¥ 1950-talet”.
Det Strand skriver känner jag väl igen från debatten under 1950- och 1960-talen. Dessutom läste jag om det Strand skriver om när jag under 1960-talets första hälft läste statskunskap med egen inriktning på politiska ideologier. Seymour Martin Lipset, Herbert Tingsten och andra som figurerar i Strands notapparat är mig välbekanta från då, och en del andra som han nämner har jag läst senare.
För egen del har jag aldrig trott på några teorier om ideologiernas död, och jag var under Palme-epoken och faktiskt också under Carlsson-epoken i egenskap av huvudsekreterare i Socialdemokraternas programkommission med om att revitalisera socialdemokratins marxistiska arv.
De socialdemokratiska partiprogrammen från 1975 och 1990 plus essäer om hur det kom sig att socialdemokratin ändå stegvis fjärmade sig från det här radikala idéarvet vore kanske också värda en analys i Fronesis?
Från januari 1968 till mitten av 1974 var jag pressekreterare på Socialdemokratiska partistyrelsen. Sten Andersson var partisekreterare.
Till det vi förnyade umgänget med media med under min tid som pressekreterare och Stens som partisekreterare var regelbundna träffar med hela redaktioner med uppgift att bevaka svensk politik: Aftonbladets ledarredaktion, inrikesgrupperna i de båda TV-kanalernas nyhetsprogram och så vidare. De här träffarna anordnades som bättre middagar med åtföljande bastu och övernattning på Bommersvik – i förutsättningarna ingick, att samtalen var off the record (något som dagens nyhetsredaktioner inte skulle acceptera men som de som då deltog fann mycket matnyttigt).
Vid ett sådant tillfälle hade vi bjudit in TV1s inrikesgrupp, som leddes av Gustaf Olivecrona. Samtliga ville komma och snacka med Sten, men Olivecrona hade förbjudit den enda kvinnliga medarbetaren, Clary Jansson, att komma förrän bastun var avklarad – hon fick sköta sändningen den kvällen (men kom senare).
På den tiden praktiserade Bommersvik nämligen sambastu.
Vi klädde av oss och tågade in i bastun – samt fann att där redan satt delar av en kurs från kvinnoförbundet. Gustaf Olivecrona sökte, med en min av att över huvud taget inte se kvinnorna, en ledig plats och började konversera om politik med Sten Andersson. De som däremot inte försökte ignorera några var kvinnorna – som ju plötsligt fick beskåda två celebriteter, Sten Andersson och Gustaf Olivecrona, båda utan en tråd på kroppen. En av damerna satt kvar så länge i hettan, att hon till slut måste rusa ut ur bastun och kasta sig i Yngerns kalla vatten – med påföljd att hon fick kramp och sjönk. Till hennes räddning ilade då Sten Andersson, som också fick upp henne, fortfarande vid liv.
Detta har ägt rum; jag var alltså själv med.
Men Sten Andersson kom senare med en fortsättning:
Långt därefter, på ett val- eller första maj-möte, kommer en dam ur publiken fram till honom. Hon presenterar sig och sin man, som hon också har med sig, och börjar sen:
– Du minns väl inte mig Sten, men…
Då går det plötsligt upp ett ljus för Sten:
– Jo nu minns jag, men först var det inte alldeles lätt. Du hade ju inga kläder pÃ¥ dig den gÃ¥ngen.
* * *
Sambastandet på Bommersvik infördes, vill jag minnas, med tidens jämlikhetsargument men hade säkert också som bakgrund att de många ungdomar, som var på Bommers på kurs, som alla andra ungdomar var intresserade av varann även utan en tråd på kroppen.
SÃ¥ smÃ¥ningom kom det i alla fall ocksÃ¥ en motreaktion – alla hade inte lust att exponera sig nakna för alla andra – och det blev Ã¥ter en kill- och en tjejavdelning. Fast som ett slags kompromiss fortsatte man att i herrbastudelen ha sambastu sent pÃ¥ kvällarna.
Hur det är nu för tiden, vet jag inte – jag har inte varit pÃ¥ Bommers pÃ¥ evigheter.
Men under de här åren var jag relativt ofta där som föreläsare, ofta på partiets ideologikurser, och som föreläsare/kursledare stannade man i vart fall kvar över natten, ibland under flera dygn.
Det förekom då föreläsningar med åtföljande diskussion och även kurssamkväm med vickning under kvällarna, och innan man gick till sängs kunde det då vara lockande att gå ner till bastun för en stunds avslappning. Och då hände det förstås någon gång, att det satt nakna ungdomar av båda könen i bastun. Bastun, ganska rymlig, hade lavar på olika höjd på båda sidor, men eftersom gänget av ungdomar alltid satt tillsammans på ena sidan, fick jag alltid vid de här tillfällena den motsatta sidan av bastun för mig själv.
* * *
Det här nakenbastandet spred sig också i andra sammanhang.
Jag minns till exempel ett tillfälle då jag i egenskap av pressekreterare var på valturné med Olof Palme och alla som hade någon funktion på turnén, när denna passerade Harpsund, av partiordföranden/statsministern inbjöds på vickning och övernattning där.
Med på turnén var också musiker samt ett par kända sångerskor, och när, ganska sent på kvällen, större delen av turnésällskapet beslöt sig för att basta, följde åtminstone en av sångerskorna också med. Den andra tror jag under tiden hade rott ut på Harpsundssjön och sjöng där, mycket högt.
* * *
1969 köpte Birgitta och jag vårt sommarhus i Öregrund.
I början var det mycket primitivt – saknade bÃ¥de vatten och avlopp. Men vi installerade detta, i början dock bara en enda kallvattenkran i köket. Vatten för disk och även rakning/tvättning värmde vi i stora kastruller pÃ¥ en elektrisk platta.
Eftersom den i årtionden åt sitt öde lämnade tomten fordrade både mycket gräv- och röjarbete och utkärrning av ditforslad jord, slet jag som en mullvad för att få ordning på den och blev följaktligen ganska svettig och skitig. Besök i den kommunala bastun en gång i veckan hjälpte ju då förstås, men det gick ju inte att tvätta av kroppen bara en gång i veckan, så en del kvällar gick jag ner till Tallparksbadet, tvättade av mig med tvål och tog ett dopp i havet.
I Tallparken i Öregrund fanns – och finns – det ett officiellt, alltsÃ¥ av kommunen inrättat och skyltat, nakenbad, ganska vidsträckt med bÃ¥de solklippor och grytor i lä, lämpliga för lite blÃ¥siga dagar, och det var alltsÃ¥ dit jag gick.
Jag har också provat att ligga där soliga dagar för att få solbränna över hela kroppen och slippa våta badbyxor, men det gav jag ganska snart upp. Det som störde mig var inte det faktum att där förekom nakna damer utan upptäckten att de som påfallande ofta samlades på klipporna omkring mig var nakna män, helt uppenbart med en annan sexuell läggning än den jag har.
* * *
Hustrun och jag fastnade i stället för att som badplats ha ett badberg bortom nakenbadet, ett berg med lite olika lämpliga lägen om man ser till sol och vind.
I en av de nya opinionsmätningarna tappar Socialdemokratiet kraftigt – men vi startar som vanligt med resultaten i folketingsvalet i Danmark den 18 juni 2015, dÃ¥ det gick hyggligt för partiet:
Socialdemokratiet 26,3 procent
Radikale Venstre 4,6 procent
Socialistisk Folkeparti 4,2 procent
Enhedslisten 7,8 procent
Alternativet 4,8 procent
Venstre 19,5 procent
Dansk Folkeparti 21,1 procent
Konservative Folkeparti 3,4 procent
Liberal Alliance 5,5 procent
Voxmeters senaste mätning, från den 24 januari för Ritzau ger följande resultat:
Socialdemokratiet 25,0 procent
Radikale Venstre 5,9 procent
Socialistisk Folkeparti 3,9 procent
Enhedslisten 8,2 procent
Alternativet 6,4 procent
Venstre 18,0 procent
Dansk Folkeparti 21,1 procent
Konservative Folkeparti 3,1 procent
Liberal Alliance 7,4 procent
Megafons mätning för TV2 och Politiken den 28 januari ger följande resultat:
Socialdemokratiet 19,3 procent
Radikale Venstre 8,5 procent
Socialistisk Folkeparti 4,8 procent
Enhedslisten 9,2 procent
Alternativet 9,3 procent
Venstre 17,2 procent
Dansk Folkeparti 20,2 procent
Konservative Folkeparti 3,0 procent
Liberal Alliance 7,3 procent
Som synes innebär det här utfallet ett jättefall för Socialdemokratiet, som halkar ner på andra plats bland partierna. Större är enligt den här mätningen Dansk Folkeparti, men det är andra partier på vänstersidan, främst Alternativet som verkar plocka över tidigare S-röstande. Stämmer resultatet i den här mätningen, är den rimligaste förklaringen främst en reaktion från i valet S-röstandes sida mot den hårdnande attityd mot flyktingar Socialdemokratiet, främst dess ledare Mette Frederiksen, har svängt till just under mätperioden.
Greens har emellertid också gjort en undersökning, som publicerades i Børsen den 27 januari och som inte alls ger samma drastiska förändringar:
Socialdemokratiet 24,5 procent
Radikale Venstre 6,0 procent
Socialistisk Folkeparti 5,0 procent
Enhedslisten 8,0 procent
Alternativet 6,4 procent
Venstre 19,1 procent
Dansk Folkeparti 19,7 procent
Konservative Folkeparti 2,8 procent
Liberal Alliance 7,3 procent
Och sammanvägningen i Berlingske, Berlingske Barometer, ger för närvarande detta genomsnitt:
Socialdemokratiet 26,3 procent
Radikale Venstre 4,6 procent
Socialistisk Folkeparti 4,2 procent
Enhedslisten 7,8 procent
Alternativet 4,8 procent
Venstre 19,5 procent
Dansk Folkeparti 21,1 procent
Konservative Folkeparti 3,4 procent
Liberal Alliance 7,5 procent
Så vem ska man tro på? Erfarenhetsmässigt bör man invänta fler undersökningar för att våga dra drastiska slutsatser. Men det kan ju vara så att Socialdemokratiets häftiga fall i Megafon-undersökningen är en effekt av att den genomfördes exakt under den period, då många S-väljares smärta var som störst över den kraftigt hårdnande attityd i flyktingpolitiken deras gamla parti då visade upp.
Olof Palmes minnesfond delade 2015 års palmepris, 75.000 dollar, mellan den palestinske kyrkoherden i Betlehem Mitri Raheb och den israeliske journalisten Gideon Levy, känd bland annat från tidningen Haaretz.
Jag höll pÃ¥ att skriva ”delade salomoniskt”, men även om de bÃ¥da pristagarna inte i allt tycker alldeles lika, har de en gemensam grundhÃ¥llning i den konflikt deras respektive folk stÃ¥r mitt uppe i: De vill ha en fredlig lösning med plats för bÃ¥da de stridande folkgrupperna. Ingen av dem ser nÃ¥gra principiella hinder för att de här, i dag mot varandra stridande folken, inte skulle kunna leva sida vid sida, detta utan att uppge sin egen identitet.
Båda höll, efter Pierre Schoris inledning och efter att ur Lisbet Palmes hand ha mottagit sina prisplaketter, var sitt, av de inbjudna till ceremonin i Riksdagens andrakammarsal mycket applåderat anförande, och de hade sedan, under ledning av journalisten Bitte Hammargren, ett samtal om möjligheterna till fred.
Prisceremonins senare del omgärdades av sÃ¥ng. Gustav Sjökvists kammarkör sjöng sÃ¥nger, skrivna av Benny Andersson och Björn Ulvaeus, först ”Var hör vi hemma?” och ”Kärlekens tid” (med text av Ylva Eggehorn), sedan ”O klang och jubeltid” och ”Anthem” ur ”Chess”.
* * *
Efteråt blev det mingel i sammanbindningsbanan. Jag och Birgitta nöjde oss med var sitt glas alkoholfritt vin plus ett par snittar.
I trängseln där hejdades vi ideligen av gamla bekanta som ville hälsa och växla nÃ¥gra ord. Själv tyckte jag det var särskilt roligt att Ã¥ter fÃ¥ möta och hälsa pÃ¥ gamla arbetskamrater, mest kontorister, frÃ¥n min forna arbetsplats, 68an (Socialdemokratiska partistyrelsen). Det här är människor för vilka 68an aldrig var en arbetsplats vilken som helst – där arbetade man för att man hade en politisk övertygelse.
Socialdemokratin skulle, för att få tillbaka sin forna vitalitet, behöva fler som Maud Björklund, Lena Finnman, Inga-Lena Nau, Eva Olofsson, Lisbeth Sundström och Leif Karlsson för att ta några ur högen.
De nämnda, och även jag, börjar nämligen bli till åren.
I januarimätningen för Dagens Næringsliv ökar Høyre med 3,5 procentenheter till 24,1 procent, vilket fortfarande är lägre än de 26,8 procent partiet fick i stortingsvalet 2013.
Högerpopulistiska Fremskrittspartiet ökar i den här mätningen med 0,6 procentenheter och får då 17,2 procent, också den här gången mer än de 16,3 procent partiet fick i stortingsvalet 2013.
Deras parlamentariska stödparti, liberala Venstre minskar med 0,5 procentenheter till 3,4 procent. Partiet fick 5,2 procent i stortingsvalet.
Den blå-blå regeringens andra stödparti i Stortinget, Kristelig Folkeparti, där många vill byta politisk sida, får oförändrat 4,3 procent mot 5,6 procent i stortingsvalet.
Det tredje mittenpartiet, Senterpartiet, som hör hemma på den rödgröna sidan, backar med 0,7 procentenheter till nu 6,4 procent mot 5,5 procent i stortingsvalet.
Det ledande partiet i det rödgröna blocket, Arbeiderpartiet, minskar med 3,1 procentenheter till 32,5 procent mot 30,6 procent i stortingsvalet. Det här innebär en stor tillbakagång under de senaste månaderna. Förklaringen är rimligen partiets vacklande hållning i invandringsfrågorna.
Det tredje partiet i den förra, rödgröna koalitionen, Sosialistisk Venstreparti, ökar med 0,2 procentenheter till 3,8 procent. Partiet fick 4,1 procent i stortingsvalet men ligger nu alltså under spärren.
SV-ledaren Audun Lysbakken har meddelat, att SV bryter koalitionsavtalet med Arbeiderpartiet och Senterpartiet och kommer att gå till val på sitt eget program. Återstår att se om det kommer att ge SV ny luft under vingarna. Återstår också att se om SVs utträde ur det formaliserade rödgröna samarbetet kan komma att locka KrF att byta regeringssida och således börja samarbeta med AP och SP i stället för den blå-blå regering, som nu sitter vid makten.
Det lilla yttervänsterpartiet Rødt minskar med 0,7 procentenheter till 1,5 procent, en smula över valresultatet 2013, 1,1 procent.
Och det blockneutrala men något vänsterlutande Miljøpartiet De Grønne ligger still på 4,4 procent mot 2,8 procent i stortingsvalet 2013.
Mina svenska läsare frågar sig säkert, varför Socialdemokraterna i Estland, Sotsiaaldemokraatlik Erakond, har regeringssamarbete med det delvis nyliberala Reformierakond (Reformpartiet) och det nationalkonservativa och kristna Isamaa ja Res Publika Liit (Förbundet Fäderneslandet och Res Publika) i stället för med Edgar Savisaars Keskerakond (Centerpartiet), som åtminstone i vissa frågor intar en lätt vänsterpopulistisk linje.
Ett svar är att sossarna inte litar på Savisaar och, inte utan fog, antar att han skulle försöka lura skjortan av dem och sen försöka ta över stora delar av deras parti. Men saken är svårare än så: Enligt en färsk opinionsmätning från Turu-uuringute AS vill bara sju procent av SDEs väljare ha ett samarbete med Centerpartiet. Och det finns också en misstro bland Centerns väljare mot Socialdemokraterna: Bara 13 procent av dem är för ett samarbete med sossarna.
Också i Eesti Konservatiivne Rahvaerakond (Konservativa folkpartiet) finns ganska kraftiga låsningar mot samarbete med flera andra partier, inte minst Socialdemokraterna, vilket väl är begripligt mot bakgrund av att sossarna tog över stora delar av de riksdagsledamöter som satt i Riigikogu för det landsbygdsparti på vars rester EKRE sedan har byggts upp. Och skulle man verkligen kunna ha ett politiskt samarbete mellan et allt mer estnationalistiska EKRE och Socialdemokraterna, som har en ryss som ledare?
En liten öppning mot nya samarbetskonstellationer finns hos Vabaerakond (Fria partiet), också det i opposition. Det här partiet skulle kunna tänka sig att samregera med till exempel Reformpartiet och Sossarna, men här finns möjligen låsningar hos det regeringsbildande Reformpartiet, som har fått släppa till både politiker och väljare till det här tämligen pragmatiska borgerliga partiet, nytt i parlamentet sen förra valet.
Tidigare den här veckan stötte jag på en liten uggla. Det var första ugglemötet i år.
Tyvärr hade jag inte teleobjektivet denna gång utan bara mitt normalobjektiv så det var svårt att fånga den lille rackaren på bild.
Jag upptäckte ugglan på 60-70 meters håll och gjorde ett försök att närma mig den där den satt högst uppe i ett torrträd. Den stannade villigt kvar fast jag gick alldeles under trädet. Jag såg hur den nyfiket undrade vad jag var för filur som gick långt där nere.
När jag gick därifrÃ¥n och kommit en bit bort hoade den till och seglade iväg…
Jag försökte göra en förstoring ocksÃ¥ frÃ¥n en av bilderna. Av vad jag kan se av teckningen pÃ¥ bröstet och storleken pÃ¥ fÃ¥geln sÃ¥ mÃ¥ste det ha varit en sparvuggla. PÃ¥ den första bilden här ovan har jag dragit ner ljuset lite för att skapa lite dramatik. Som en liten prick längst däruppe ser man ugglan.  SÃ¥ roligt att uppleva och se!Â
Det är verkligen bra att man numera lämnar lite fågelträd när man avverkar för det är många arter som uppskattar dessa utmärkta utsiktstorn.
Även fågelåret har börjat!
Jag skrev inget nytt pÃ¥ bloggen i gÃ¥r eftersom jag var upptagen av annat. Vi Ã¥kte till Stockholm och Riksdagen för att vara med om utdelningen av Palmepriset. Priset delades av en palestinier och en israel, Mitri Raheb och Gideon Levy. Jag ska Ã¥terkomma till det, men jag nämner det här, eftersom det kan sägas ha anknytning till temat för en av melodierna i dagens Melodikryss, hämtad frÃ¥n filmen ”Exodus”, som ju gjordes 1960 men handlar om tillkomsten av staten Israel.
FrÃ¥n en TV-serie, ”Mistrals dotter”, var ”Only Love”, sjungen av Nana Mouskouri, hämtad.
”Mord och inga visor”, med originaltiteln ”Murder, She Wrote”, ska tydligen visas i TV igen, och eftersom jag är en inbiten deckarfantast och ocksÃ¥ nu har sett en massa Miss Marple-deckare, byggda pÃ¥ böcker av Agatha Christie, kommer jag nog att se ocksÃ¥ den här serien.
Veckans svÃ¥raste kryssfrÃ¥ga tyckte jag för min del var att identifiera den brittiska popgruppen Supertramp, den som vi hörde i ”It’s Raining Again” frÃ¥n 1982.
DÃ¥ har jag betydligt lättare för att minnas gamla svenska schlager, sÃ¥dana som ”Tulpaner frÃ¥n Amsterdam” med Lasse Lönndahl – jag tror att Alice Babs gjorde den ocksÃ¥.
Ted Gärdestad var en artist jag gärna lyssnade pÃ¥, även om ”Hoppets eld” inte hör till hans mest spelade.
Även Orup – Thomas Eriksson – har gjort mycket som krokar sig fast i ens musikminne. I dag fick vi ett exempel pÃ¥ det, ”Regn hos mej”.
Som mina trogna läsare vet, har jag – trots att jag plikttroget lyssnar pÃ¥ melodifestivalerna – ofta betydligt svÃ¥rare att minnas artister och bidrag hämtade därifrÃ¥n. Men Afro-Dite med ”Never Let It go” hörde i alla fall inte till de allra mest svÃ¥ridentifierade bidrag Anders Eldeman med jämna mellanrum hämtar därifrÃ¥n.
Men klassiska hits sitter som berg i musikminnet. Det är klart att en man i min Ã¥lder minns Frank Sinatra i Richard Rogers’ och Lorenz Harts ”The Lady Is a tramp”, detta ocksÃ¥ när den som i dag – för övrigt alldeles utmärkt – spelades av Monica Bring.
En klassiker, fast i barnvisegenren, är ocksÃ¥ Astrid Lindgrens och Georg Riedels ”Idas sommarvisa”, den som börjar ”Du ska inte tro det blir sommar”. Kan inte nÃ¥gon sätta fart pÃ¥ Ã¥rstidsväxlingen snart, förresten?
Medan vi väntar på det kan vi väl ta också veckans andra barnanknutna fråga: Vi hörde Susanne Reuter läsa sagan om Spök-Bodil.
Fast det skulle nog låta som en saga, om man i kvällens Rapport berättade, att våren kommer redan i februari. (Detta apropå att vi fick höra Rapport-signaturen.)
En frÃ¥ga kvar, och det rÃ¥kar vara Nils Ferlins ”I folkviseton”, den som börjar ”Kärleken kommer, kärleken gÃ¥r” och som har blivit mycket fint tonsatt av Herr T (Torgny Björk). Den här sÃ¥ngen har jag ett mycket fint minne av. Birgittas syster Karin sjöng den för sin man Hasse plus oss övriga bröllopsgäster när vi var pÃ¥ deras bröllop nu för ganska länge sen en underbar sommardag i deras trädgÃ¥rd i Vallentuna.
Det har redan gått en månad av det nya året. På måndag är det februari. Tänk så fort tiden rusar fram.
Här i Rissna har vi -2 och lite blåsigt.
PÃ¥ rally-centret här intill pÃ¥gÃ¥r en lite udda rallytävling för tillfället. Det är en tävling enbart för luftkylda gamla folkvagnar – rallyt heter Cold Balls
Dags att fylla på kaffekoppen och göra sig redo för ett kryss igen.
V1: Vilket gruppnamn söks? Afro-Dite
L1: Vart är vi på väg? Ja, Amsterdam naturligtvis!
En dubbel nu;
L7: Vad heter tv-serien på svenska? Mistrals Dotter
V10: Vad heter tv-serien på svenska? Mistrals Dotter
L12: Om vad handlar melodin? Regn
V15: Vem har skrivit texten, förnamnet? Nils Ferlin
V5: En brittisk popgrupp, vilken? LÃ¥ter som Supertramp
I veckan hade jag Ã¥rets första möte med en uggla – alltid lika kul att träffa pÃ¥ dessa lite mer skygga varelserna ute i naturen. Det blir ett eget litet inlägg om det här pÃ¥ rissna.se.
L2: En signaturmelodi, till vilket program? Rapport
V8: Vad heter filmen vi hör musik ur?  Exodus
L6: Vem är det som läser denna text, efternamnet? Låter som Susanne Reuter
L11: Vem sjunger, förnamnet? Ted Gärdestad – vilken lÃ¥tskrivare han var…
V14: En Tv-serie snart aktuell i svensk television?  Mord och inga visor
En trippel nu;
V9: Vad heter denna melodi, de tre sista orden? The Lady Is A Tramp
V13: Vad heter denna melodi, de tre sista orden? The Lady Is A Tramp
L4: Vad heter denna melodi, de tre sista orden? The Lady Is A Tramp
Och en dubbel som avslutning;
L9: Det tredje ordet ur visans inledande textrad? Du Ska Inte Tro Det blir Sommar
L3: Det femte ordet ur visans inledande textrad? Du Ska Inte Tro Det blir Sommar
Ja, idag var det segt på nätet.
Tänk vad roligt det skulle vara att samla alla och kryssa tillsammans in real life någon gång! Inte helt lätt att ordna med roligt skulle det vara.
Nu passar jag på att önska alla er tappra melodikryssare (och alla andra också naturligtvis) en riktigt skön helg! Vi hörs om en vecka!
/ Kram från Bengt
I början av 1960-talet, när jag var nyvald ordförande för Laboremus i Uppsala, var jag vid ett tillfälle en av medlemmarna i det svenska socialdemokratiska studentförbundets delegation till de nordiska socialdemokratiska studentförbundens årliga gemensamma pingstkonferens, vid det här tillfället i Finland. I konferensprogrammet ingick förstås också finsk bastu.
Finnarna visste av erfarenhet att många av deltagarna från det övriga Norden inte var några vana bastubadare, så de påbörjade en lek med gradvis reducerat deltagarantal. De hällde på mer vatten på bastuaggregatet, och i hettan och ångan som snabbt spred sig räknade de:
– Hor mÃ¥n-ga tanskar? Hor mÃ¥n-ga norrmän? Hor mÃ¥n-ga svenskar?
Antalet danskar och norrmän i bastun minskade på så sätt snabbt. Antalet svenskar reducerades också, men två man i den svenska delegationen stannade envist kvar.
Men så gick det upp ett ljus för finnarna, och de gav upp den här tävlingen. Egentligen kunde ju inte de två i den svenska delegationen, som uthärdade hur mycket finsk bastu som helst, räknas som svenskar: Enn Kokk var ju estländare och Olavi Junus ingermanländare.
Det ligger någonting i den där iakttagelsen. I den lilla estniska kustby, där jag framlevde mina första sex år, fanns bastu på varenda gård. Bastubad var sättet att svetta ur porerna och hålla sig ren. När vår familj i februari 1944 tog sig över till Finland och stannade där i åtta månader innan vi fortsatte till Sverige, mötte vi i vårt norra grannland inte bara ett besläktat språk utan också en bastukultur, snarlik vår egen också i den meningen att knippen av björkris användes för att pisktvaga den svåråtkomliga ryggen. Å, denna underbara doft av björklöv i bastun, saun på estniska, sauna på finska.
Bastubad förekom ju ocksÃ¥ i Sverige – läs gärna Nils Parlings ”Finnbastu” frÃ¥n 1955. I Sverige kom vi att bo frÃ¥n hösten 1944 och framÃ¥t. Men husen i Juniskär söder om Sundsvall där vi hamnade var i allmänhet inte utrustade med bastu. Pappa hittade allmänna bastur dels i Svartvik, dels i Njurunda, bÃ¥da en halvmil frÃ¥n Juniskär där vi bodde, sÃ¥ dit Ã¥kte vi emellanÃ¥t för att fÃ¥ bada bastu. FrÃ¥n min första skoltid minns jag ocksÃ¥, att skolan, en liten B-skola pÃ¥ landet, nÃ¥gra gÃ¥nger Ã¥kte till badhuset i Njurunda för att bada bastu.
Senare byggde Kjell Nordin, vår hyresvärd som var murare men allmänt snickerikunnig och händig, på tomten i Juniskär ett uthus, som bland annat inrymde både badkar och bastuugn plus lave. Där badade vi sen bastu inför varje veckohelg.
När jag hösten 1959 flyttade till Uppsala för att studera, hade jag i min första bostad, ett hyresrum i en lägenhet, för första gången i livet tillgång till ett badrum med kar och dusch, men efter en tid flyttade jag och min bror Matti till en rivningslägenhet i korsningen Kungsgatan/Linnégatan, och där fanns det bara kallvattenskran, så för att kunna raka sig och tvätta sig måste man värma vatten på gasspisen i köket. Men det var ganska kort väg till Centralbadet, så dit gick vi någon gång i veckan för att bli lite mer grundligt rena men också för att kunna bada bastu och simma i bassängen.
Vi hade kompisar som liksom vi själva var med i Laboremus eller som min gode vän, SSU-ombudsmannen Sören Thunell primärt i SSU, och periodvis var vi ett ganska stort gäng av unga sossar – i det här fallet bara killar, eftersom sambad inte förekom i Centralbadet – som badade tillsammans i Centralbadet och ibland fortsatte med gemensam middag pÃ¥ restaurang Tre Liljor i Folkets Hus.
När jag från januari 1968 och framåt i olika funktioner arbetade på Socialdemokratiska partistyrelsen på Sveavägen 68 i Stockholm, brukade jag, särskilt när jag behövde göra ett kvällspass, ibland före middagsmålet ta ett uppfräschande bastubad på det relativt näraliggande stockholmska Centralbadet.
Jag har ocksÃ¥ under mina mÃ¥nga arbetsÃ¥r i Stockholm provat andra stockholmska bad, allt frÃ¥n Vanadisbadet till hotell Reisens ganska luxuösa badanläggning. Jag har förstÃ¥s ocksÃ¥ besökt Sturebadet, känt även genom Stieg Trenters deckare frÃ¥n 1962, ”Sturemordet”, men tappade lusten när jag vid mitt första besök där satt – blundade och njöt – pÃ¥ en stol i bastun och plötsligt upptäckte, att en äldre man med uppenbara sexuella avsikter stod lutad över mig. Jag är ohjälpligt heterosexuell, sÃ¥ jag gick aldrig dit igen.
När Birgitta och jag 1969 köpte vårt sommarhus i Öregrund, fanns där inte ens vatten och avlopp indragna, så vårt myckna trädgårdsarbete kom att fordra besök i den kommunala bastun varje vecka, först den gamla nere vid den nu också nedlagda restaurang Hasselbacken, senare i Idrotthallen. Det var mycket trevligt att gå till de här bastuanläggningarna, och våra barn fick också tidigt lära sig att bada bastu.
När vi senare byggde om och till, och då inte bara försåg huset med badrum, lät vi också på den gamla vedbodens plats uppföra en bastu med dusch i förrummet. I åratal har vi sen badat bastu i den här egna bastun och därefter svalkat av oss med något kallt att dricka i vilstolarna under plommonträden nere i trädgården.
Hustrun gÃ¥r sÃ¥ här vintertid ofta och motionssimmar i Fyrisbadet, badar dÃ¥ ocksÃ¥ alltid bastu. Men det hon berättar därifrÃ¥n – crawlare som simmar i fel bana, stojande tonÃ¥ringar i bassängen, kvinnor/tjejer som bastar iförda baddräkt – stimulerar inte min lust att gÃ¥ dit. Jag har ocksÃ¥ kollat nätuppgifterna om Centralbadet i Uppsala, och det verkar numera vara ett aktivitetshelvete.
Så jag får nog ge mig till tåls till dess att det blir dags att flytta ut till Öregrund igen.
Mikaela Kindblom berättar i boken ”Den svenska drömfabriken” (Stockholmia förlag, 2015) historien om Filmstaden i RÃ¥sunda.
Jag har, fast i relativt sen tid, besökt Filmstaden, men jag har inga personliga minnen därifrån, däremot minnen av en mycket stor del av de filmer som helt eller delvis producerades där.
Det senare har att göra med att jag sen mycket unga Ã¥r – jag kom till Sverige som sjuÃ¥ring och gick snart pÃ¥ biomatinéerna pÃ¥ de bÃ¥da biografer som pÃ¥ den tiden fanns i Kvissleby, hyggligt nära den lilla byn Juniskär pÃ¥ kusten i Njurunda där vi bodde. När jag hade börjat i realskolan i Sundsvall, gick jag regelbundet pÃ¥ bio ocksÃ¥ pÃ¥ de biografer som fanns inne i stan. I de tidiga tonÃ¥ren sÃ¥g jag, fast jag dÃ¥ bara var 14 Ã¥r, den dÃ¥ barnförbjudna (= femtonÃ¥rsgräns) ”Hon dansade en sommar” med Ulla Jacobsson i en mycket omskriven men egentligen högst oskyldig nakenscen.
Till det faktum att mitt filmintresse både breddades och fördjupades under gymnasietiden bidrog två olika saker.
Jag var ombud för – lösnummerförsäljare av gamla Folket i Bild, där Lasse Bergström 1954-1962 var en mycket skicklig filmkritiker, jag sÃ¥lde som FiB-ombud filmade romaner som Birgit Tengroths ”Törst” och jag läste framför allt en rad romaner som följetonger i FiB. MÃ¥nga av dem, skrivna av de stora svenska proletärförfattarna, hade, när de kom i den här tidningen, fÃ¥tt ny aktualitet genom att filmas, och ibland illustrerades följetongerna av filmbilder. En av de mycket lästa femtiotalsförfattarna, Per Anders Fogelström, var andreredaktör för Folket i Bild, och hans böcker filmades, infördes som följetonger i FiB och Ã¥terutgavs i FiBs folkbokserie.
Under gymnasietiden – jag tog studenten 1958 – kom jag ocksÃ¥ att se allt mer av konstnärligt smal film – jag har i svenskuppsatser ocksÃ¥ refererat till sÃ¥dana filmupplevelser. Jag var under en del av gymnasietiden elevrÃ¥dsordförande och med hjälp min kompis Anders Thunberg, senare känd journalist, vidgades elevrÃ¥dets verksamhet till att ocksÃ¥ driva en filmstudio med visning av kvalitetsfilm.
Hösten 1959 pÃ¥började jag mina universitetsstudier i Uppsala, men den här staden med sina mÃ¥nga biografer plus sin studentfilmstudio erbjöd ocksÃ¥ ett fantastiskt utbud av kvalitetsfilm för en filmintresserad ung man. Det förekom veckor dÃ¥ jag sÃ¥g fler filmer än veckans dagar – mitt personliga rekord är fyra lÃ¥ngfilmer samma dag.
Åren med småbarn att lägga hemma plus arbetsresor till Stockholm reducerade kraftigt mina biobesök (och dagens popcornosande salonger känns inte längre så inbjudande). Men två nya möjligheter att se film har tillkommit. Dels har TV länge visat bland annat äldre svenska långfilmer. Dels har vi skaffat först VHS-, sen DVD-filmer att se hemma i den egna TVn.
Så komna så här långt i texten har nog mina läsare förstått, att dottern Kerstins julklapp till mig i julas, boken om drömfabriken, hamnade hos precis rätt person.
Eftersom jag har sett nästan alla filmer frÃ¥n femtiotalet och fram till decennieskiftet 1960-tal/1970-tal, omnämnda i den här boken, och eftersom jag ocksÃ¥ har sett en mycket stor del av de äldre filmerna, allt frÃ¥n stumfilmseran och de tidiga ljudfilmerna till de filmer som gjordes före, under och efter andra världskriget, väcker de mÃ¥nga filmbilderna i den här boken egna minnen av de här filmerna – jag har ju för övrigt skrivit om mÃ¥nga av dem; se ovan under Kulturspegeln, Film. Mikaela Kindblom refererar inte heller i nÃ¥gon större utsträckning handlingen i de filmer hon skriver om, men blandningen av i allmänhet träffande iakttagelser, publikt och kritikermässigt mottagande samt, inte sÃ¥ sällan, udda men intressanta sidospÃ¥r gör hennes framställning av den svenska filmens historia nöjsam att läsa. Fokus ligger naturligtvis pÃ¥ filmer, helt eller delvis tillkomna i Filmstaden i RÃ¥sunda, men när det krävs för sammanhanget, nämner hon ocksÃ¥ filmer producerade utanför SF-sfären.
Hon kan naturligtvis inte göra nÃ¥gonting Ã¥t det faktum, att bÃ¥de regissörer och de verksamma i filmindustrins mÃ¥nga andra yrkeskategorier har varit män, men jag vill ge henne en särskild ros för att hon verkligen lyckas visa, att mÃ¥nga skickliga filmmakare i ordets varierande mening – och jag talar här inte om kvinnor i filmroller – har varit kvinnor. Mai Zetterlings ”Älskande par” frÃ¥n 1964 är ett bra exempel – men det har alltsÃ¥ funnits betydelsefulla kvinnor inom produktionsdelen av filmbranschen lÃ¥ngt tidigare.
Jag är ocksÃ¥ glad för att Mikaela Kindblom lyfter fram bredden i svensk film. I den här boken kan man sÃ¥ldes läsa bÃ¥de om Ingmar Bergman och hans filmer och om sÃ¥ kallade pilsnerfilmer, typ Weyler Hildebrands ”Pensionat Paradiset” frÃ¥n 1937. Och jag tycker det är bra, att hon ocksÃ¥ ser förtjänsterna hos en mÃ¥ngproducerande regissör som Hasse Ekman.
Till det som gör den här boken till ett stycke levande filmhistoria hör Gösta Ekmans (den yngres) minnen från Filmstaden i Solna.
Mandatfördelningen i Alltinget efter det senaste valet (27 april 2013):
Sjálfstæðisflokkurinn (Självständighetspartiet), ett borgerligt både liberalt och konservativt parti, lett av Bjarni Benediktsson, 19 mandat, 26,7 procent
Framsóknarflokkurinn (Framstegspartiet), ett liberalt och centristiskt parti, lett av Sigmundur DavÃð Gunnlaugsson, 19 mandat, 24,4 procent
Samfylkingin (Samlingsfronten), ett socialdemokratiskt parti, lett av Ãrni Páll Ãrnason, 9 mandat, 12,9 procent
Vinstrihreyfingin – grænt framboð (Vänsterpartiet – de gröna), ett ekosocialistiskt och feministiskt parti, lett av KatrÃn Jakobsdóttir, 7 mandat, 10,9 procent
Björt framtÃð (Ljus framtid), ett liberalt parti, numera lett av Óttarr Proppé, 6 mandat, 5,1 procent
PÃratar (Piratpartiet), ett populistiskt parti, lett av Birgitta Jónsdóttir, 3 mandat, 5,1 procent
I en rad gallupmätningar har sedan Piratar (Piratpartiet) Ã¥kt upp som en komet. I Gallups mätning, redovisad den 3 januari, stöddes Piratpartiet av 33,1 procent. Skälet till det här är partiets populistiska profil och mÃ¥nga skickligt gjorda utspel riktade till viktiga väljargrupper. Partiets stöd bland yngre väljare är mycket stort. OcksÃ¥ i ReykjavÃk har partiet en mycket stark ställning. I MMRs mätning den 22 januari stöd Piratpartiet av 34,9 procent.
Tvåa ligger fortfarande det ena regeringspartiet, Sjálfstæðisflokkurinn (Självständighetspartiet). I Gallup-mätningen fick partiet 25,2 procent, men i MMRs senare mätning är partiet nere på 20,6 procent, en för detta parti rekordlåg siffra.
På en mycket lägre nivå än i valet ligger fortfarande dess koalitionspartner Framsóknarflokkurinn (Framstegspartiet), som också sitter i regeringen och som i Gallup-mätningen nu stöds av 12 procent. MMR ger partiet ett ännu lägre stöd, 11,5 procent.
Socialdemokratiska Samfylkingin (Samlingsfronten) har länge legat på en rekordlåg nivå, så låg att det har uppstått diskussion om vem som borde ha partiledarposten. I Gallups mätning kring nyår fick partiet 10,4 procent, men i MMRs mätning får partiet äntligen ett litet lyft: Partiet får nu stöd av 12,9 procent, vilket dock fortfarande är långt under dess stöd under dess glansdagar.
Dess konkurrent om vänsterrösterna, Vinstrihreyfingin – grænt framboð (Vänsterpartiet – de gröna), får i Gallup 10,2 procent och hos MMR 11,4 procent. Det betyder att Socialdemokraterna nu åter är lite större än sin vänsterkonkurrent.
Nykomlingen 2013 Björt framtÃð (Ljus framtid) har krisat och legat under femprocentsspärren. I Gallups mätning lÃ¥g partiet, med 4,2 procent, fortfarande under spärren, men i MMRs mätning är det, med 5,3 procent, Ã¥ter över spärren.
Paavo Väyrynen, legendarisk finländsk centerpolitiker, bland annat partiordförande 1980-1990, mångårig minister (undervisningsminister, arbetskraftsminister, i sammanlagt mer än två årtionden utrikesminister, 2007-2011 utrikeshandels- och utvecklingsminister, lämnar alla sina uppdrag i Suomen Keskusta (Centerpartiet).
Han har ocksÃ¥ suttit i Europaparlamentet 1995-2007 och sitter där Ã¥ter sedan 2014 – hur han gör med detta uppdrag har inte framgÃ¥tt av nyhetsrapporteringen. Men han har tidigare fÃ¥tt nobben av sitt parti för att finska Centern i EU-parlamentet skulle försöka bygga upp en helt ny, EU-kritisk grupp.
Väyrynen har lÃ¥tit denna bomb detonera i tvÃ¥ steg pÃ¥ sin blogg. Först genom ett blogginlägg, sedan genom att kalla till presskonferens om sin bok ”Eihän tässä näin pitänyt käyda” (Inte skulle det ha behövt gÃ¥ sÃ¥ här).
Det är en bitter Paavo Väyrynen som framträder. Väyrynen, under åratal Centerns ledande man, konstaterar, att han inte längre kan påverka sitt parti. Därför tänker han lämna sina poster i partifullmäktige, partistyrelsen och dess arbetsutskott.
I stället söker han nu tvärpolitiskt samarbete om att Finland ska lämna Euro-området, på sikt också EU, samt förbli militärt alliansfritt.
Inrikespolitiskt anklagar han sitt gamla parti för att ha tagits över av liberaler.
Det här är utan tvekan en politisk bomb, mycket farlig för Centern som nu har förlorat platsen som landets största parti till Socialdemokraterna.
Coop har ju för länge sen gjort sig av med all den fackhandel kooperationen en gång i världen ägde. Nu senast sålde man Akademibokhandeln med vidhängande företag, detta trots att den var Sveriges överlägset största bokhandelskedja.
Sedan länge har Coop också gjort sig av med alla de tillverkningsföretag kooperationen förr drev. De Coop-benämnda varorna i kooperationens butiker tillverkas alla av privata företag i Sverige eller i andra länder.
För några år sen gjorde kooperationen dock ett, som jag tyckte, glädjande undantag: köpte Grådö mejeri och drev det vidare i egen regi. Det här dalamejeriet, som dess förinnan hade hotats av nedläggning, fick därigenom ny skjuts och fick fortsatt liv.
Men uppenbarligen stred det mot kooperationens principer att äga och driva ett konsumentvaruföretag, så Grådö mejeri har sålts till Falköpings mejeri, i övriga Sverige känt bland annat för sin osttillverkning.
Nå, det är inte heller så tokigt att kooperationen därmed har bidragit till diversifieringen av mejerinäringen och till att ge den i dag multinationella jätten Arla välbehövlig konkurrens.
I höstas fortsatte Coop på det här spåret genom att stärka samarbetet med regionala och lokala mejeriföretag utanför Arla-sfären.
Produkter från Gefleortens Mejeri i Gästrikland kommer att exponeras tydligare i Coops butiker i det nämnda området.
I Jämtland kommer Coops samtliga butiker, som säljer en miljon liter mjölk per år, att ha Norrmejerier som ny huvudleverantör av mjölk, fil, yoghurt, grädde och crème fraiche.
Norrmejerier har bönder från Norrbottens, Västerbottens och delar av Västernorrlands och Jämtlands län som leverantörer, och företagets produkter är redan nu välkända i Coop-butiker också i andra delar av landet. Bland Norrmejeriers produkter finns till exempel Västerbottensost, Verum hälsofil och Fjällfil.
Av Coops egna varumärken inom mejeriområdet, Coop och Coop Änglamark, tillverkas 95 procent av mindre och medelstora svenska mejeriföretag. Vinsten för de senare av detta är att de oftast får lite bättre betalt för de produkter som säljs via Coop.
Du har betytt mycket för mig…
Sedan 70-talet har jag följt Eagles och lyssnat på deras musik. Den har påverkat mig, färgat mig och fått mig att förstå att musik inte måste vara komplicerad, det räcker med en stämning. Därmed inte sagt att Eagles låtar är enkla att spela. Tvärtom. Eagles stämsång är också något som fängslat mig. Fantastiskt bra i mina öron!
Det är många låtar med Eagles som jag har spelat tillsammans med mina spelkompisar genom åren. De har alltid varit roliga att spela.
Det är mÃ¥nga som inte vill sätta Eagles i ”finrummet” bland musiker. De anses spela en för ”enkel” musik, för vardaglig. För mig är de enastÃ¥ende musiker som kan plocka fram känslan i sin musik, med ackordföljder och harmonier som är fantastiska.
Jag gissar att det inte är en slump att när jag tittar in pÃ¥ yearinmusic.spotify.com sÃ¥ är Eagles de mest spelade under 2015 i min Spotify.Â
Jag satt faktiskt och spelade gitarr för mig själv i musikrummet när min fru och bonusdotter ringde/skypade till mig. Jag plinkade lite pÃ¥ ett intro, ”-vet du vad det är för lÃ¥t?” sa jag till min fru. ”-Det lÃ¥ter som Eagles. Ja han, Glenn Frey är ju ocksÃ¥ borta nu…” Jag tystnade…
Några dagar senare kom ett fång vackra tulpaner med bud till mig. Min hustru såg hur starkt jag reagerade på en av mina idolers bortgång.
Tack min underbara fru!
Tack för musiken och konserterna jag ändå fick se med dig, Glenn Frey. Din musik lever kvar!
hittade via Journalisten nummer 1 2016:
”- Det var en matgäst som tyckte det verkade spännande och beställde en sexa Tjärven till maten, berättar han.
Dock inte den med anussmak som Tidningen recenserade i ett tidigare test.”
Tidningen Ã…ngermanland
* * *
”Fyra personer greps vid lunchtid pÃ¥ nyÃ¥rsafton för stöld av personal och väktare inne pÃ¥ Clas Ohlsson.”
Kristianstadsbladet
Anders Eldeman sa själv, att han tyckte att förra veckans kryss var svårt. Själv tyckte jag att veckans kryss var svårare, och jag tror faktiskt inte att det beror på att jag sov illa i natt.
Opassande nog rymde dagens kryss ”Med en enkel tulipan”, men själv fick jag för den skull ingen present. Det är inte min dag i dag.
Till det knepigaste i dag hörde att identifiera en relativt okänd Lasse Berghagen-lÃ¥t med lÃ¥ng titel, dessutom spelad av Lennart Palm: ”LÃ¥t mig fÃ¥ ge dig min sÃ¥ng” hette den tydligen, men jag kan inte minnas att jag har hört den.
Inte heller hade jag nÃ¥got tydligt minne av lÃ¥ten som Arvingarna sjöng pÃ¥ engelska, ”She Said”, pÃ¥ svenska följaktligen ”Hon sa”.
Galenskaparna och After Shave har jag förstÃ¥s hört i mÃ¥nga olika sammanhang, men ”Säng, säng, säng” dök inte upp i musikminnet i brÃ¥drasket.
DärifrÃ¥n är steget kort till ”Nu i ro slumra in”, skriven av Johannes Brahms, och för mig var det mycket lättare att känna igen den.
Fast ibland förvillas man även när Eldeman spelar artister, som man har massor av skivor av. I dag spelade han som ljudillustration ”Himlen runt hörnet”, men eftersom jag inte har sett Sven Bertil Taube i det där TV 4-programmet, tog det en ganska lÃ¥ng stund, innan jag kom pÃ¥ att den som sjöng, delvis deklamerade, mÃ¥ste vara Sven Bertil.
Berndt Egerbladh minns jag frÃ¥n bland annat TV-serien ”Jag minns mitt 50-tal”, men det var ju ett tag sen den gick. Inte blev frÃ¥gan lättare av att vi här hörde P-O Jönis som sÃ¥ngare.
Ebba Grön har jag komplett pÃ¥ skiva, sÃ¥ för mig var det inte särskilt svÃ¥rt att komma pÃ¥ vilka som (för övrigt 1981) gjorde ”800 grader”.
Men som mina återkommande läsare vet är jag inte den som är bunden till någon speciell musikgenre.
Jag minns ocksÃ¥ ”Det finns ingenting att hämta”, Anna-Lena Löfgrens version av Eydie Gormes ”Blame It On the Bossa Nova” frÃ¥n 1963.
Och jag är i den Ã¥ldern att jag i unga Ã¥r har upplevt rockens och Elvis Presleys segertÃ¥g. Bland det myckna och spelade Elvis gjorde finns ocksÃ¥ det vi fick höra i dag, ”Return To Sender”, som alltsÃ¥ handlar om ett brev.
Men ska man klara Melodikrysset, mÃ¥ste man lära sig känna igen ocksÃ¥ yngre förmÃ¥gor, till exempel Rihanna (Robyn Rihanna Fenty), i dag med ”American Oxygen”.
Fast mitt musikhjärta slog i dag nÃ¥gra extra slag för Harry Warrens ”September In the Rain”.
Ack, vore världen också evergreen. Eller tänk om det åtminstone vore september.
Lördag igen och vi har avverkat 3 veckor på nya året. Hur går det med alla nyårslöften?
Efter några riktigt soliga och vackra dagar är det grått ute idag, men vackert ändå med all snö! Lite synd att det vackra vädret inte stannar kvar över helgen när man har möjlighet att vara ute mera. Här i Rissna har vi -9 nu på lördagsförmiddagen.
Bilderna här intill är fångade med min mobilkamera under promenader i veckan. Vid den kalla solnedgången längst upp är det -23.
Nu startar vi med kryssandet!
V1: Vem sjunger, det dubbla förnamnet? Sven-Bertil
Dubbel;
L3: Melodin handlar om ett sådant? Brev
L4: Det första ordet ur engelska originaltiteln? Return To Sender
V8: Ett gruppnamn, vilken grupp? Ebba-Grön
L1: Låten handlar om en viss månad? September
V6: Musiken är tänkt att vara för en speciell dag och då kan man få en sådan tur? Present
L2: Vem var programledaren för denna tv-serie, efternamnet? Bernt Egerbladh
V12: Vem sjunger, artistnamnet? Rihanna
Dubbel igen;
V7: Vad heter denna melodi, det fjärde ordet? Ge
L10: Vad heter denna melodi, det sjätte ordet? Min
L5: Vilken svensk titel och refräng har denna låt, ord ur titeln? Ingenting
V9: Brahms
L11: Sa
V11: Denna sång handlar om en sådan? Säng
Strul med nätet idag gjorde avslutningen lite problematisk – hoppas det gÃ¥r bättre nästa helg.
Önskar er alla en riktigt skön helg!
/ Bengt
Att Filharmonikerna gästspelade i vÃ¥rt Musikens hus var redan det en upplevelse – jag tänker dÃ¥ pÃ¥ bÃ¥de deras spelskicklighet och pÃ¥ orkesterns storlek. Dessutom fick vi stifta bekantskap med orkesterns mycket kompetente dirigent, finländaren Sakari Oramo, med erfarenhet bÃ¥de frÃ¥n USA, Berlin och Wien plus, som gästpianist, tysken Martin Helmchen.
Programmet började dock svenskt, med ett verk av Henrik Strindberg (född 1954), som jag minns frÃ¥n proggepoken, tillsammans med bland andra Peter Bryngelsson i gruppen Ragnarök. Strindberg är dock verksam ocksÃ¥ inom seriös konstmusik, och det verk vi fick höra, ”Neptuni Ã¥krar”, var ett beställningsverk av just Filharmonikerna, uruppfört 2006. Själv har jag aldrig varit pÃ¥ Öland och där sett Neptuni Ã¥krar, tydligen ocksÃ¥ kallade Djävulens Ã¥krar, men jag fÃ¥ngades omedelbart av Strindbergs musik.
Därefter följde Ludwig van Beethovens (1770-1827) ”Pianokonsert nummer 4 i G-dur”, pÃ¥börjad redan 1803-1804 men uruppförd 1808. Jag har lyssnat ganska mycket pÃ¥ olika verk av Beethoven och har ibland funnit dem tunga, men den här pianokonserten hade, inte minst med hjälp av Martin Helmchens spel, en ljus, kvillrande ton. För egen del tycker jag det här gäller allmänt, inte bara i avslutningen. Kanske var det just pianistens förtjänst. Han fick mycket riktigt stormande applÃ¥der när han hade spelat klart.
Efter pausen spelade orkestern ”Symfoni nummer 1 i F-moll”, skriven av en dÃ¥ ännu mycket ung Dmitrij Sjostakovitj (1906-1997). Den var färdig först 1925, men Sjostakovitj hade dÃ¥ redan arbetat med den under ett par Ã¥r. Sjostakovitj leker här inte bara med musikaliska stilar; man förstÃ¥r ocksÃ¥, att han var en man med bÃ¥de humor och intellektuell briljans.
Även i det här fallet lockade publikens uppskattande applÃ¥der till ett extranummer, Hugo Alfvéns ”Djävulspolska”, ursprungligen ett stycke folkmusik fÃ¥n Dalarna.
* * *
Som vanligt fick vi skjuts till Konsethuset av Bengt och Inger, där vi under den sedvanliga konsertmiddagen mötte även Anna plus den här gången också hennes dotter Amanda, som hade tagit bussen från Västerås, där hon går på musikutbildning.
Vid de här middagarna väljer alla vad de vill ha. Själv valde jag att äta Cevapcici, en jugoslavisk rätt bestående av grovmalda köttfärsrullader med rödlök, pepperoni, gräddfil, stark paprikasås plus pressad potatis.
Kaffe dricker vi sedan i konsertpausen. Fast Amanda drack cola.
I ANBs januarimätning ökar Høyre med 3,7 procentenheter till 25,3 procent, vilket fortfarande är lägre än de 26,8 procent partiet fick i stortingsvalet 2013.
Högerpopulistiska Fremskrittspartiet minskar i den här mätningen med 0,8 procentenheter och får då 17,5 procent, fortfarande mer än de 16,3 procent partiet fick i stortingsvalet 2013.
Deras parlamentariska stödparti, liberala Venstre ökar med 0,8 procentenheter till 4,1 procent. Partiet fick 5,2 procent i stortingsvalet.
Den blå-blå regeringens andra stödparti i Stortinget, Kristelig Folkeparti, där många vill byta politisk sida, minskar med 0,2 procentenheter till 4,2 procent mot 5,6 procent i stortingsvalet.
Det tredje mittenpartiet, Senterpartiet, som hör hemma på den rödgröna sidan, backar med 0,6 procentenheter till nu 5,4 procent mot 5,5 procent i stortingsvalet.
Det ledande partiet i det rödgröna blocket, Arbeiderpartiet, minskar med 3,3 procentenheter till 32,2 procent mot 30,6 procent i stortingsvalet. Det här innebär en tillbakagång på 11 procentenheter under de senaste tio månaderna.
Valforskaren Anders Todal Jensen ser den här tillbakagÃ¥ngen som en effekt av otydlig oppositionspolitik – det är svÃ¥rt för väljarna att förstÃ¥ skillnaderna mellan den politik regeringen för och den politik det största oppositionspartiet har.
Det tredje partiet i den förra, rödgröna koalitionen, Sosialistisk Venstreparti, ökar med 0,9 procentenheter till 4,1 procent. Partiet fick 4,1 procent också i stortingsvalet.
Det lilla yttervänsterpartiet Rødt ökar med 0,6 procentenheter till 2,5 procent, märkbart över valresultatet 2013, 1,1 procent.
Och det blockneutrala men något vänsterlutande Miljøpartiet De Grønne ökar med 0,5 procentenheter till 4,3 procent mot 2,8 procent i stortingsvalet 2013.
I TNS Gallups mätning för Helsingin Sanomat, gjord under perioden 14 december-14 januari, befästs Socialdemokraternas ställning som landets största parti.
Sosialidemokraattinen puolue (Socialdemokratiska partiet), som i riksdagsvalet 2015 bara fick 16,9 procent och därmed blev fjärde parti i storlek, får i den här mätningen 22,8 procent.
Bakom den här uppgången finns, som jag tidigarer har skrivit, partiets hårda kritik mot socialt orättfärdiga inslag i den sittande borgerliga regeringens åtstramningspolitik.
Det ledande regeringspartiet, Suomen Keskusta (Centern), har även i den här mätningen, nu med bara 19,7 procents stöd, petats ner på andra plats. Centern ligger i den här mätningen under sitt valresultat 2015, 21,1 procent.
Dess koalitionspartner, det ledande partiet i den förra regeringen, Kansallinen Kokoomus (Samlingspartiet), ligger på tredje plats med 17,9 procent. I valet 2015 stöddes partiet av 18,2 procent.
Det tredje partiet i den sittande regeringen är populistiska Perussuomalaiset (Sannfinländarna), som i valet 2015 fick 17,7 procent. Partiets väljare överger nu i massor det parti de har röstat pÃ¥ – i den aktuella mätningen är partiet nere pÃ¥ 9,6 procent. Därmed har partiet halkat frÃ¥n tredje till femte plats bland partierna.
Större är även i den här mätningen oppositionspartiet Vihreä Liitto (Gröna förbundet), som i valet stöddes av 8,5 procent men nu är uppe i 11,1 procent.
Vasemistoliitto (Vänsterförbundet), som i valet fick 7,1 procent, stöds nu av 7,9 procent.
I opposition befinner sig också Svenska Folkpartiet, som i valet stöddes av 4,9 procent, numera med ett stöd av 4,5 procent.
Och Kristillisdemokraatit (Kristdemokraterna), också de numera i opposition, får 4,2 procent mot 3,5 provcent i valet.
2.400 personer har intervjuats.
Den nya ledaren för danska Socialdemokratiet ansÃ¥gs till att börja med, även av mig, som den som skulle ändra sitt lands invandrings- oh flyktingpolitik i mer generös riktning. Hon ger oss rätt pÃ¥ den punkten men medger nu, att hon har ändrat uppfattning: ”Ja, jeg har absolut ændret min holdning, og det stÃ¥r jeg fuldt ud ved”, säger hon i en intervju i tidningen Information.
Det här är en bekräftelse på att alla de tre stora danska partierna, regerande borgerliga Venstre, det i princip främlingsskeptiska Dansk Folkeparti och landets till storlek största parti, Socialdemokratiet, utan att för den skull i alla detaljer vara eniga, alla är för en restriktiv invandrings- och flyktingpolitik.
Den här kursändringen har säkert bidragit till att hejda övergÃ¥ngen av S-röstande till Dansk Folkeparti, men den har inte skett smärtfritt. Jag har tidigare noterat avhopp frÃ¥n partiet, och i dagens Politiken finns en artikel om ett socialdemokratiskt gruppmöte i Folketinget, där ett antal riksdagsledamöter (S) – ett halvt dussin finns namngivna i artikeln – röstade mot partilinjen i den aktuella frÃ¥gan.
Jag har tidigare i kommentarer till aktuella opinionsmätningar noterat, att Socialdemokratiet ligger under sitt valresultat från förra året. Det rör sig inte om något våldsamt tapp men ändå ett tapp.
Sannolikt är det så att partiets hårdnande hållning i flyktingfrågan förklarar både tappet och det faktum att det inte är större: Partiet har utan tvekan tappat väljare till vänsterpartier som intar en mer flyktingvälkomnande hållning. Men den här hårdnande hållningen har också stoppat utflödet av väljare till Dansk Folkeparti och kanske rent av lockat en del före detta socialdemokrater tillbaka.
Just nu finns en alldeles färsk opinionsmätning men vi startar som vanligt med resultaten i folketingsvalet i Danmark den 18 juni 2015:
Socialdemokratiet 26,3 procent
Radikale Venstre 4,6 procent
Socialistisk Folkeparti 4,2 procent
Enhedslisten 7,8 procent
Alternativet 4,8 procent
Venstre 19,5 procent
Dansk Folkeparti 21,1 procent
Konservative Folkeparti 3,4 procent
Liberal Alliance 5,5 procent
Epinions senaste mätning, från den 19 januari, för Danmarks Radio ger följande resultat:
Socialdemokratiet 25,4 procent
Radikale Venstre 5,7 procent
Socialistisk Folkeparti 4,5 procent
Enhedslisten 8,8 procent
Alternativet 5,8 procent
Venstre 19,1 procent
Dansk Folkeparti 19,6 procent
Konservative Folkeparti 3,9 procent
Liberal Alliance 7,3 procent
Ritzau Index, en sammanvägning av resultaten i de senaste opinionsmätningarna, ger den 21 januari följande resultat:
Socialdemokratiet 25,1 procent
Radikale Venstre 5,5 procent
Socialistisk Folkeparti 4,3 procent
Enhedslisten 9,1 procent
Alternativet 5,8 procent
Venstre 19,0 procent
Dansk Folkeparti 19,8 procent
Konservative Folkeparti 3,3 procent
Liberal Alliance 7,5 procent
Vänsterpartierna i Norden har gemensamt i tidningar i de nordiska länderna publicerat en artikel i flyktingfrÃ¥gan. I sak – samarbete om en generös hÃ¥llning – innehÃ¥ller den inget nytt i förhÃ¥llande till vad man väntar sig av vänsterpartier.
Artikeln, publicerad bland annat i Dagens Nyheter, har ocksÃ¥ undertecknats av ledande företrädare för svenska Vänsterpartiet, finländska Vasemistoliitto (Vänsterförbundet), norska Sosialistisk Venstreparti och isländska, vänstergröna Vinstrihreyfingin – grænt framboð. Men av de danska partierna finns, i stället för Socialistisk Folkeparti, yttervänsterkoalitionen Enhedslisten bland undertecknarna.
Att SF, som normalt är en del av Nordic Green Left Alliance, inte finns med och i stället har ersatts av dess i dag faktiskt större konkurrent på vänsterkanten, Enhedslisten, har väckt uppmärksamhet åtminstone i Danmark.
SF förklarar sitt ställningstagande med att det aktuella uttalandet saknar perspektivet gemensamt europeiskt ansvar.
Bland det mest vettlösa jag har läst i den allt märkligare debatten om Margot Wallströms bostad i Stockholm är ett inlägg från Timbro i Expressen, där man pläderar för att riksdagens lägenheter bör säljas. Riksdagsledamöterna måste ju bo kvar där de har sina väljare och där de har sin familj men behöver, för att kunna utföra sitt demokratiska uppdrag, också på rimligt avstånd från Riksdagen ett utrymme där de kan arbeta, vila och sova och emellanåt ta emot besök av familjemedlemmar.
En som drar den rimliga slutsatsen av det i sak obegripliga stÃ¥hejet kring utrikesministerns lösning av behovet av bostad även i Stockholm är vänsterpartisten Eva Zetterberg, 1995-2002 (när min egen hustru var Riksdagens talman) vice talman. I en debattartikel i Dagens Nyheter i dag, ”Inför bostadssystem även för statsrÃ¥den”, föreslÃ¥r hon, att regeringskansliet bör förhandla med Riksdagen om ett gemensamt system, ”där bostad kan hyras ut till riksdagsledamöter och statsrÃ¥d som saknar bostad i Stockholm”.
Det är ett mycket rimligt förslag.
* * *
Helt orimlig är däremot Expressens fortsatta publicitet i den här frågan.
I dag ägnas Margot Wallström under krigsrubriken MILJON-KLIPPEN tvÃ¥ helsidor, vars syfte bara kan vara att svärta ner henne ytterligare – bland annat redovisas en färsk Demoskop-undersökning, som visar, att svenska folkets förtroende för utrikesministern under den allra senaste tiden har fallit.
Är någon, allra minst sådana som jag som själv har arbetat med opinionsundersökningar, det minsta förvånad efter det drev media, verkligen inte bara Expressen, har utsatt henne för?
För att ytterligare skita ner henne redovisar Expressen bland annat Margot Wallströms lön under tiden som EU-kommissionär och den pension frÃ¥n samma källa hon därefter erhÃ¥ller. Jag röstade själv mot svensk EU-anslutning och senare även mot anslutning till EMU, och min hustru fick frÃ¥gan om att bli första svenska EU-kommissionär men tackade nej. OcksÃ¥ jag kan tycka, att EUs ersättningsregler är orimligt höga, men jag tror inte, att de är det avgörande för vilka som fÃ¥r de här jobben – i grunden mÃ¥ste ju de som väljs ut själva ocksÃ¥ tro pÃ¥ det projekt de sätts att förvalta. För egen del ogillar jag mera att Margot Wallström har haft styrelseuppdrag i ICA-gruppen än att hon har arbetat för EU, som ju svenska folket, dess värre, har röstat ja till.
* * *
OcksÃ¥ Aftonbladet, som ju startade Kommunal-racet, har kastat skit pÃ¥ Wallström, men i dag fÃ¥r tidningen ett plus i kanten för sin publicering pÃ¥ debattsidan av Mats Svegfors‘ artikel ”Jakten pÃ¥ Wallström är direkt oanständig”.
Svegfors, som inte bara har varit landshövding utan tidigare ocksÃ¥ statssekreterare (M) och chefredaktör för moderata Svenska Dagbladet, skriver bland annat: ”Det är svÃ¥rt att tänka sig ett mindre korrumperande sätt för ett statsrÃ¥d att skaffa sig en bostad än att hyra en bostad för den tid som han eller hon är statsrÃ¥d.”
Hela inledningen till den här artikeln är värd att citeras:
”Kritiken mot Margot Wallström är direkt oanständig.
Hur skulle utrikesministern korrumperas av att hyra en bostad av Kommunal? Genom att i regeringsställning särskilt beakta fackliga intressen? Visst kan det tänkas, men i så fall är hela arbetarrörelsen, nu och sedan begynnelsen, en enda stor korruptionshärva.
Borgerliga politiker med bubblande rättskänsla borde pÃ¥ ett bräde anmäla samtliga socialdemokratiska statsrÃ¥d, frÃ¥n Hjalmar Branting och framÃ¥t, för granskning av konstitutionsutskottet. Och det borde av formella skäl vara omöjligt för socialdemokratiska politiker att i framtiden bli regeringsledamöter.”
Avslutningen på den här artikeln, som är lysande, fick mig att skratta högt:
”O, vad jag skulle önska att det fanns nÃ¥gon borgerlig politiker som kunde demonstrera intellektuell heder och civilkurage och gÃ¥ emot detta eländiga drev. Det skulle dessutom kunna vara ett första steg mot att börja göra upp med den skam och fläck pÃ¥ borgerlighetens banér som heter bostadspolitik.
Ett av de första beslut som Fredrik Reinfeldts regering fattade var att i praktiken avskaffa fastighetsskatten. Över en natt blev ett stort antal statsrÃ¥d och riksdagsledamöter mÃ¥ngmiljonärer. Om det inte hade varit sÃ¥ att detsamma gällt en betydande del av landets journalistiska etablissemang hade det nog uppmärksammats mer, det vill säga nÃ¥got.”
Kjell Alinge är död. Nej, jag kände honom aldrig personligen, men jag har förstÃ¥s hört honom i radio, till exempel i det legendariska programmet ”Eldorado”.
Ett program i den serien jag borde ha lyssnat på missade jag tyvärr.
På den tiden recenserade jag ofta nyutkomna skivor, på recensionsavdelningen Spegeln i den tidning jag var chefredaktör för, Aktuellt i politiken (s).
En morgon kom min dåvarande sekreterare, Lisbeth Sundström, in i mitt chefredaktörsrum och sa:
– Vet du, att Kjell Alinge citerade dig i ”Eldorado” i gÃ¥r? Han spelade flera lÃ¥tar frÃ¥n skivor du har recenserat och sÃ¥ citerade han vad du hade skrivit om dem?
Men det hade jag tyvärr inte. Jag hade väl suttit och recensionslyssnat på nya skivor. Eller så var jag för trött efter att ha lagt barn.
Frid över Kjell Alinges minne.
Vi startar som vanligt med resultaten i folketingsvalet i Danmark den 18 juni 2015:
Socialdemokratiet 26,3 procent
Radikale Venstre 4,6 procent
Socialistisk Folkeparti 4,2 procent
Enhedslisten 7,8 procent
Alternativet 4,8 procent
Venstre 19,5 procent
Dansk Folkeparti 21,1 procent
Konservative Folkeparti 3,4 procent
Liberal Alliance 5,5 procent
Norstats senaste mätning, från den 17 januari, för Altinget ger följande resultat:
Socialdemokratiet 25,6 procent
Radikale Venstre 5,1 procent
Socialistisk Folkeparti 4,2 procent
Enhedslisten 8,9 procent
Alternativet 5,7 procent
Venstre 19,7 procent
Dansk Folkeparti 19,5 procent
Konservative Folkeparti 3,2 procent
Liberal Alliance 7,3 procent
Ritzau Index, en sammanvägning av resultaten i de senaste opinionsmätningarna, ger den 20 januari följande resultat:
Socialdemokratiet 25,1 procent
Radikale Venstre 5,4 procent
Socialistisk Folkeparti 4,2 procent
Enhedslisten 9,2 procent
Alternativet 5,8 procent
Venstre 18,9 procent
Dansk Folkeparti 19,9 procent
Konservative Folkeparti 3,1 procent
Liberal Alliance 7,6 procent
Socialdemokratiets svagare siffra än i valet har med stor sannolikhet att göra med partiets hårdnande attityd mot invandrare/flyktingar, senast bekräftad i en intervju med partiledaren Mette Frederiksen. I dagens danska tidningar kan man också läsa om en lokal S-representant, som på grund av partiets hållning i den här frågan, byter parti till det miljöpartiliknande Alternativet.
Arbeiderpartiets ledare Jonas Gahr Støre har länge av norrmännen setts som en bättre statsminister än den sittande, Erna Solberg, Høyre. För ett år sen föredrog 50,9 procent Støre mot 32,4 procent för Solberg.
Nu leder för första gången Solberg den här kapplöpningen. 42,5 procent håller på Solberg som statsminister mot 39,8 procent på Støre, visar en färsk undersökning gjord för NRK.
Det här är av allt att döma en effekt av hur partisympatierna har ändrats, framför allt av de sjunkande opinionstalen för Arbeiderpartiet.