Gårdagen, som dominerades av en begravning, ändade med Skavlan och en gammal Beck-film i TV, och i morse gick jag upp tidigt för att hinna äta frukost före Melodikrysset.
”SÃ¥nt är livet”, som Anita Lindblom sjöng en gÃ¥ng i världen.
Hon och lÃ¥ten förekom dock inte i dagens kryss, däremot förstÃ¥s – i dessa melodifestivaltider – ett par bidrag ur den här tävlingen.
Sanna Nielsen tävlade 2011, och hennes ”I’m In Love” hade schlagerkrokar Ã¥tminstone i refrängen, detta apropÃ¥ att sÃ¥ mÃ¥nga bidrag i den här tävlingen numera är mer av scenshow än av melodier – de senare minns man ofta inte ens omedelbart efter det att de har framförts.
Ännu mer av klassiska schlageregenskaper hade dÃ¥ ”Underbart” frÃ¥n 2010 med Kalle Moraeus och Orsa spelmän.
TV-serier är inte riktigt mitt bord – jag ser nästan aldrig sÃ¥por och liknande – men till det efterlysta andra ordet i ”Goda grannar” hade jag varannan bokstav, sÃ¥ plötsligt dök den här titeln upp ur minnets gömslen.
Därmed är vi inne pÃ¥ ämnet film, och vi kan börja med dagens barnfilm. Walt Disney’s ”Den lilla sjöjungfrun” frÃ¥n 1989 – Eldeman ville ha ordet sjöjungfru – har aldrig riktigt fÃ¥ngat mig. Flera av Disney’s tecknade versioner av klassiska sagor är visserligen ocksÃ¥ de självsvÃ¥ldiga men har blivit konstverk i sin egen genre, men i den här filmen och ännu mer i uppföljarna tar sig Disney friheter som jag har svÃ¥rt att acceptera.
Däremot tycker jag att Carol Reed’s version 1949 av Graham Greenes ”Den tredje mannen” frÃ¥n samma Ã¥r har blivit en fullkomligt lysande film. Vi hörde som musikillusration Anton Karas’ ”The Harry Lime Theme”; filmens Harry Lime spelades av Orson Welles. Den minnesvärda scen Anders Eldeman efterlyste utspelades pÃ¥ nöjesfältet Pratern.
Nästa ämne får bli tolkningar.
En del sÃ¥dana minns man inte ens. Ett exempel pÃ¥ det fanns i dag. Jag minns ”It Might As Well Rain Until September” med Carole King, men fanns det alltsÃ¥ en svensk version? Ja, efter lite googlande fick jag fram att den hette ”Jag önskar att det alltid vore sommar”.
Det där TV4-programmet ”SÃ¥ mycket bättre” som jag ytterst sällan har sett har som programidé att lÃ¥ta andra artister göra versioner av lÃ¥tar som vi förknippar med en etablerad, gjord av en känd artist. Lill-Babs hade till exempel en gÃ¥ng i världen en stor framgÃ¥ng med ”En tuff brud i lyxförpackning”, men inte blev den bättre av att Petter gjorde den. Jag har till och med svÃ¥rt att se honom som en tuff brud.
Fast ibland gäller det omvända. Britney Spears har aldrig hört till mina favoriter. Men hennes ”Oops, You’re In Love Again” blev riktigt hörvärd med Max Raabes orkester.
Bruce Springsteen har jag det mesta av pÃ¥ skiva, sÃ¥ ocksÃ¥ förstÃ¥s ”Born In the USA”.
Detsamma gäller Jan Johansson. Inte minst älskar jag hans jazziga tolkningar av folkligt material, till exempel det vi fick höra i dag, ”Jag gick mig ut en afton”.
Men klassiker i visgenren fÃ¥r gärna ocksÃ¥ lÃ¥ta som de gjorde i original. Jag hade gärna hört Evert Taube – ET – själv sjunga ”Rosa pÃ¥ bal”, men dÃ¥ hade det förstÃ¥s blivit för lätt.
Det betyder inte, att jag är nÃ¥gon supertraditionalist när det gäller musik, och jag ska illustrera detta med att uppskattande nämna ”Still Loving You” frÃ¥n 1980-talet med Scorpions. Scorpions hörde hemma i Tyskland, med landskoden DE.
Men jag kommer inte att skicka några skorpioner på er, om ni skulle tycka annorlunda om dem eller något annat jag har uttryckt min högst personliga mening om.