Jag hade problem med Melodikrysset i dag, inte sÃ¥ mycket själva krysset som att uppfatta frÃ¥gorna och musiken samt i nÃ¥gra fall svarens placering i krysset – det kan ha varit en städerska, för övrigt utmärkt, som nyligen var här som rubbade den eviga inställningen pÃ¥ P4 i radion i mitt arbetsrum, där jag har datorn och följaktligen löser Melodikrysset pÃ¥ lördagarna. NÃ¥, sÃ¥ smÃ¥ningom fick jag nÃ¥gorlunda ordning pÃ¥ apparaten i alla fall.
Som väntat i dessa melodifestivaltider var ett par av ljudillustrationerna melodifestivalbidrag.
Det började urlätt med ”FÃ¥ngad av en stormvind”, som Carola Häggkvist kom etta med 1991.
Och lite senare fick vi höra ABBAs ”Ring ring”.
Men Anders Eldeman har även, som vi har konstaterat många gånger, en tendens att försöka hitta inspelningar, som gör det svårt att identifiera också välkända melodier.
Första exemplet i dag var ”Staffan var en stalledräng”, som jag för egen del har sjungit hur mÃ¥nga gÃ¥nger som helst under min skoltid. NÃ¥, kom man bara pÃ¥ vad det var som spelades, var det ju inte svÃ¥rt att komma pÃ¥ vad det var som var Staffans arbetsplats, ett stall.
Charlie Norman lyssnade jag mycket pÃ¥ i radio under min tonÃ¥rstid (och har jag ocksÃ¥ hört live bÃ¥de dÃ¥ och senare). Och naturligtvis har jag flera gÃ¥nger sett filmen ”Swing it, magistern” med Alice Babs. Men den version av lÃ¥ten Eldeman hade valt att spela för oss var till att börja med utbroderad av nämnde Norman, sÃ¥ det var först pÃ¥ slutet det blev alldeles uppenbart, att det rörde sig om ”Swing it, magistern”.
Mycket lättare var det dÃ¥ att känna igen Paul Linckes ”Lysmaskidyll”, som i dag skulle ge oss kryssordet lysmaskar.
Tre frågor var TV-anknutna.
Dagens sista frÃ¥ga skulle ha varit helt olöslig för mig, om jag inte hade haft tvÃ¥ bokstäver av tre. Eldeman efterlyste platsen för en TV-sÃ¥pa, och eftersom jag hade G och A, mÃ¥ste svaret rimligen bli Goa. Sen googlade jag och hittade ”Club Goa” frÃ¥n 2005, men den här serien har jag aldrig sett, kände inte ens till.
”Kvarteret Skatan” har jag heller inte följt, men när jag hade fÃ¥tt ut svaren pÃ¥ de lodräta ord som gick igenom svaret, hade jag varannan bokstav och gissade resten.
”Solstollarna” med Ola Ström och Per Dunsö minns jag däremot frÃ¥n mitten av 1980-talet, dock utan att komma i hÃ¥g att signaturmelodin hette ”Tusen bitar”. Och i singularis är väl en som var med där en solstolle.
Och för att fortsätta pÃ¥ den ungdomliga linjen: När jag gick i realskolan pÃ¥ 1950-talet, fick vi pÃ¥ engelskalektionerna sjunga ”It’s a Long Way To Tipperary”. PÃ¥ svenska kallas den ”Det är lÃ¥ng väg till Tipperary”. Sjungs den i nÃ¥gra skolor nu för tiden?
Och för att göra ett lÃ¥ngt skutt i tiden: Marit Bergman hör till de nutida artister som vinner mitt öra. Det vi hörde henne sjunga i dag var ”Ibland grÃ¥ter jag bara för att tiden gÃ¥r”.
Men mycket ur sjuttiotalsmusiken har ocksÃ¥ för evigt fastnat i mitt musikminne, och dansken Kim Larsen har jag dessutom ett antal skivor med. Han och gruppen Gasolin har till exempel gjort den mycket fina ”Hva gør vi nu lille du”, som spelades i dagens kryss.
– – –
HÃ¥kan Hellström tappade jag visst bort i den första redovisningen. Vi hörde honom i ”Det kommer aldrig va över för mig”.