KHOG.nu – Synnedsatt

- för dig som är synnedsatt

dikten “Sparfven” av Carl Ludvig Östergren

February 17, 2012

.

Nu tindra julljus, kära gäster väntas,

av barnen ren på förstudörren gläntas,

när bjällerklangen hörs från frusna sjön.

Men, vännen min, förrän du granen tänder,

strö kornet ut, strö ut med fulla händer

åt sparvarna, som hoppa kring på snön !

.

När våren nalkas oss med tusen under,

med blom och sorl och doft i gröna lunder,

vi hälsa glatt en vingad sångarsläkt.

När då på skiftrik vinge solljus glittrar

och hela skogen jublar blott och kvittrar,

vem minns väl sparven i hans simpla dräkt ?

.

Men, när sen sommarns prakt är skördad vorden

och höstlig storm far bister över norden,

till söderns vårar granna sångarn far;

I torftig trakt hans kärlek fann ej fäste,

han överger åt storm och snö sitt näste,

men stackars sparven stannar tåligt kvar.

.

Hans kärlek slår ej ut i sång och flamma,

men vår och vinter är den städs densamma,

där nöjd han bygger under takets skygd.

Strö därför kornet givmilt utan prakt och snille

om trofasthet mot hem och fosterbygd !

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

Dikt om sagoberättande, av Selma Lagerlöf

February 13, 2012

.

.

.

Har du någon gång givit akt på ett barn, som sitter i sin moders knä och lyssnar till sagor ?

Så länge barnet hör talas om grymma jättar och om sköna prinsessors bittra lidanden, håller det huvudet upprätt och ögonen öppna,

men om modern börjar tala om lyckan och solskenet, sluter den lille sina ögon och slumrar in så stilla med huvudet mot hennes bröst.

.

.

Dikt av Selma Lagerlöf, hämtad ur boken “Mårbackablomster” ( Albert Bonniers förlag ), sammanställd av Valborg Olander.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

“Räven och gässen” – saga av bröderna Grimm

February 1, 2012

.

På en äng, satt en skock feta präktiga gäss, – när räven kom springande.

- Så bra, sade räven skrattande till sig själv. Här sitter de samlade, som på beställning.

Nu kan jag äta upp dem, i tur och ordning.

Gässen började kackla av skräck, jämrade sig och bad bevekande för sina liv. – Men räven var obönhörlig.

- Här ges ingen pardon, sade räven. Ni måste dö allesammans !

- När vi måste då så unga, så låt oss åtminstone få be en bön först, sade ett av gässen. Annars dör vi i synd.

Och sedan ställer vi upp oss i rad så att du lätt kan välja ut den fetaste bland oss.

- Det var en billig begäran, tyckte räven.

Bed ni bara, jag väntar under tiden.

Den första gåsen började bedja en lång bön – KA, KA lät det – och när den inte tycktes vilja sluta, så började nästa gås också att bedja, på samma sätt.

Så föll den tredje och fjärde in, och snart hördes KA, KA från alla gässen.

Och när de bett färdigt så kan man berätta sagan en gång till.

Fast det är ännu för tidigt.

Gässen ber alltjämt, och räven bara väntar och väntar.

.

SLUT

.

“Räven och gässen” är en saga som kommer från boken “Kinder- und Hausmärchen”, från år 1812.

.

.

.

.

.

.

“Den stora kitteln” – finländsk folksaga

January 30, 2012

.

.

Det var en gång två gesäller, som var ute och vandrade i världen. När de hade hållit ihop en tid, så skildes de åt, och gav sig av åt var sitt håll.

Efter många år, råkades de igen, och då skulle de förstås berätta för varandra om hur de hade haft det.

Den ene ville skryta litet för den andre, och så berättade han att han varit på ett ställe, där han sett ett kålhuvud, som var så väldigt stort så att 150 man, kunde stå under det, och skydda sig mot regnet.

- Jaså, sade den andre, som inte ville vara sämre han…

- jag var på ett ställe och arbetade på en kittel, och den var så stor, att 150 man höll på att arbeta på den, och ändå kunde de inte höra hammarslagen emellan sig.

– Vad skulle de med en sådan kittel ? frågade den förste.

- Jo, sade den andre, den skulle de väl koka det där stora kålhuvudet i, som du talade om.

.

.

( Hämtad ur boken “Nu ska ni få höra”, skriven av Författaren Hildur Lundberg, Wahlström & Widstrands förlag. )

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

Så håller du din PC fräsch !

January 15, 2012

.

.

Med dessa gratisprogram, kan du rensa din PC från skräpfiler:

.

1. CCleaner

2. Dustbuster

3. O & O defrag – free edition

.

.

– och med dessa gratisprogram, kan du skydda din PC från virus:

.

1. ClamWin

2. Comodo brandvägg

3. SpywareBlaster

.

.

GÅ TILL HUVUDARTIKELN HÄR

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

“Stor vore min berömmelse…

December 24, 2011

.

.

.

.…om de fattiga ville minnas mig ett par år efter min död.

.

Nytta nog hade jag gjort, om jag hade planterat ett par äppleträd vid husknutarna,

.

om jag hade lärt bondspelmännen ett par av de gamla mästarnas melodier, och om

.

vallbarnen hade fått lära några goda sånger att sjunga på skogsstigen.”

..

.

………………………………………………………………- dikt skriven av Selma Lagerlöf

………..…… ( Hämtad ur boken “Mårbackablomster”, Åhlén & Åkerlunds förlag )

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

“Hans och Greta” – I diktform

September 22, 2011

.

.

Lille Hans och lilla Greta, gick vilse i en skog,

Bland dystra, mörka granar, där västanvinden drog.

De gick, de gick, och ängslades, men hittade till sist,

ett hus av pepparkaka, – med sockerförstukvist.

.

- Uschiamej, där kikar, en gammal häxa ut !

Hon blinkar, och hon nickar, och gör sig len i trut.

Hon lockar båda barnen in i stugan. – Stackars små !

Häxan tänker steka dem, och äta bägge två.

.

Sen tittar häxan efter, om ugnen blivit het,

men får en knuff av Gretchen, – Oh, fasa och förtret !

- Häxan in i ugnen, och barnen rusar ut,

och hem till far i stugan, och så är sagan slut.

.

……………………………………………..

På tyska, som en folkvisa från 1900-talet, hämtad från “Pestalozzi-Fröbel-Haus” /  ”Lieder- und Bewegungsspiele” från år 1922:

.

“Hänsel und Gretel, verliefen sich im Wald,

es war so finster und auch so bitter kalt.

Sie kamen an ein Häuschen von Pfefferkuchen fein,

Wer mag der Herr wohl von diesem Häuschen sein.

.

- Hu, hu, – da schaut eine alte Hexe raus,

lockte die Kinder ins Pfefferkuchenhaus.

Sie stellte sich gar freundlich, o Hänsel , welche Not !

Ihn wollt´ sie braten im Ofen braun wie Brot.

.

Doch als die Hexe zum Ofen schaut hinein,

ward sie gestoßen von unserm Gretelein

Die Hexe musste braten, die Kinder geh´n nach Haus,

nun ist das Märchen von Hans und Gretel aus.”

.

.

.

.

.

.

Använd krackeleringsmedel på din tavelram !

September 13, 2011

.

.

- Behöver du dölja en spricka som har uppstått i en av dina tavelramar, så är en variant att du målar ramen med ett så kallat “krackeleringsmedel”.

.

Gå bara iväg till närmaste hobby-affär, eller färghandel, och fråga efter krackeleringsfärg, eller krackeleringsmedel, och berätta också för expediten, vilket material tavelramen är gjord utav.

.

Sedan går du hem och läser noggrant på förpackningen, hur man ska göra.

.

- Krackeleringsmedel, är ett sätt att dölja sprickor i sin tavelram, genom att man tillför ytterligare, “konstgjorda” sprickor !

.

Så här snygg blir tavelramen, med krackeleringsfärgen på sig. SE  HÄR

.

- Gå till huvudartikeln om att laga tavelramar  HÄR

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

1 Comment

Så kastar du lasso !

July 5, 2011

Tycker du det skulle vara skojigt att kasta lasso ? – Men vet inte någonting om det ? – Här får du lite information !

Ett lasso är ett långt snöre med en ögla på, som man använder till att kasta med. Ofta är man ute efter att fånga något djur, exempelvis renar, kor, eller tjurar, med sitt lasso. Lassot består av ett snöre med en löp-ögla i ena änden, som man skall trä över andra änden. Så det blir som en snara, som skall kunna krama åt runt fångsten.

Snöret, som kan vara cirka 1 – 1,5 centimeter i diameter, kan till exempel vara gjort av tvinnad hampa, och löp-öglan bör vara förstärkt med något material, exempelvis råhud.

Men, har du inte hampa och råhud tillgängligt, går det bra att ta en vanlig tvättlina, som man köper på ICA, eller på Konsum, och träningskasta med. Ett vanligt rep, som man köper på en bygghandel, eller på ett båtvaruhus går också bra.

Repet bör vara ganska långt.

Och skall du kasta lasso på samernas vis, kan du dra ut en stor ögla av lassot, sedan tar du bara öglan plus lite upplindat snöre i den hand du skall kasta med, sedan siktar du in dig på det du skall fånga, varpå du kastar lassot. I den andra handen har du resten utav snöret, och du får vara beredd att “släppa efter” snöre med den hand som du ej kastar med, allt beroende på avståndet till renen.

När samerna lär sina barn att kasta lasso, så doppar de ibland snöret i ett sockerlag först, för att repet skall bli hårdare, och lättare att träningskasta med.

Samerna står ofta upp, när de kastar lasso, eftersom de skall få lassot att greppa runt klövarna, eller runt hornen på en ren. Och då kan det vara praktiskt, att ha lite upplindat rep i vardera handen. Men det finns samer som föredrar att med ett underhandskast liksom “lägga” endast snaran över renarnas horn. Då har de allt upplindat rep i den motsatta handen.

- Cowboys, och rodeo-ryttare, däremot, sitter ju ofta på en häst, när de kastar lassot. Så då får de slänga iväg lassot lite annorlunda. – De tar istället lasso-snaran plus all upplindad tråd i den hand de skall kasta med, och sedan håller de hårt om repänden, med den andra handen. Sedan slänger de lassot.

Cowboys behöver ju hålla i tömmen, med en hand, och hålla sig kvar på hästen, därför är det ofta mer praktiskt att kasta ut allt rep på en gång. En annan teknik som cowboysen använder, är att likt en rockring, svinga ett styvt lasso över huvudet några vändor, sedan kasta iväg det på tjuren.

- Och skall du snurra med ett lasso över huvudet, och göra “cirkuskonster” med det, då behöver löpöglan vara så liten som möjligt, så att repet löper trögt genom öglan. Detta för att lasso-snaran skall behålla sin storlek.

Vissa lassokastare tycker att det är svårt att handskas med ett lasso om repet är för styvt, eller för torrt.

Därför kan man vid behov tvätta repet i sin tvättmaskin, innan man skall använda det. Då blir det lite tofsigt och naturligt. Vissa cowboys släpar repet efter sin bil, när de är ute och kör, så att stenarna på grusvägen, skall fluffa till repet lite. Men detta är kanske ingenting att rekommendera…

Lycka till !

Så här gör du en egen pilbåge

July 2, 2011

.

Om du vill göra en egen pil och pilbåge, finns det många olika material att välja bland.

Men eftersom materialet glasfiber både är böjligt, och hållbart, så rekommenderar jag det till själva bågen. Som bågsträng kan man ta nylon-, plast-, eller linnetråd. Sedan kan du göra pilen i trä. Många föredrar Ene ( trä av En ), eftersom det träslaget har metalliknande egenskaper.

Pilspetsen kan man tillverka i exempelvis aluminium, stål, eller i grönsten, vilket indianernas pilspetsar ibland var gjorda av.

Pilen kan ju även ha stjärtfenor. Och dessa kan man göra av syntetiska fjädrar, eller också tar man bara en riktig fågelfjäder och skär upp den på bredden, i tre lika stora delar, och limmar dessa bak på pilen. Indianerna hade endast två stjärtfenor, medan mexikanerna, engelsmännen och övriga vita, hade tre stjärtfenor på sina pilar.

Pilar med tre stjärtfenor, kallas för “Engelska pilar”. Engelsmännen var också först med att ha stjärtfenor som är lägre i framändan och högre i bakändan.

Vitsen med stjärtfenor på pilen, är att pilen skall skjutas iväg rakare. Enligt en undersökning, gjord på Örebro vapenfabrik (gevärsfaktori) i mitten av 1700-talet, får allt som skjuts iväg, en rakare bana, om det roterar. – Därför är många av dagens moderna pilars stjärtfenor dessutom lite skruvade, och principen är då att man skall se hela sidan på stjärtfenan, när man spänner bågsträngen.

Skjuter man iväg en pil, utan stjärtfenor (styrfenor), så kommer pilen att börja “dippa”, efter cirka två meter, men använder man stjärtfenor, så kommer pilen istället att rotera, och pilen går iväg rakare.

Gör sedan en nock i plast eller i metall, och skär ut en skåra i mitten utav den, som bågsträngen kan vila i.

När du sedan skjuter med bågen, får du vara försiktig med fingrarna. Fingrarna kan lätt skadas av pilens stjärtfenor. Var också försiktig med handleden, så att inte bågsträngen slår till den.

.

.Lycka till !

.

.

.

.

.

.