LÖSNINGAR PÃ… ÄLDRE MELODIKRYSS: » Enn Kokk » February 2016

Feeds

3584 items (3584 unread) in 7 feeds

(3584 unread)

• Ängel med bruten vinge (68 unread)
• Melodikryssbloggen (45 unread)
• vonkis (1797 unread)
• Kyrkoherdens tankar (536 unread)
• My Xanadu (30 unread)
• Enn Kokk (629 unread)
• Rissna - mitt i prick! (479 unread)

Enn Kokk (35 unread)

• February 29, 2016
• 14:31

  Allt mer obegripliga resultat i Mellon

   » ‎ Enn Kokk

  Jag begriper i allt mindre utsträckning de röstandes val i den pÃ¥gÃ¥ende Melodifestivalen. Röstandet följer inte nÃ¥got begripligt mönster. Jag har egentligen inget mot att vare sig ”Du tar mig tillbaks” med Martin Stenmarck eller ”Killer Girl” med Linda Bengtzing Ã¥kte ut redan i första omgÃ¥ngen, men Stenmarcks lÃ¥t var Ã¥tminstone schlageraktig och hade ansatser till refräng, medan Bengtzings var mer scenshow än lÃ¥t.

  Att Eclipse och ”Runaways” Ã¥kte ut i nästa omgÃ¥ng har jag heller inget att invända mot – nÃ¥gon schlager kommer den här lÃ¥ten aldrig att bli; den var aldrig ens i närheten av schlagerbegreppet.

  Vidare till Andra chansen gick tvÃ¥ lÃ¥tar: dels ”Rollecoaster” med Dolly Style, mer scenshow än schlager, dels ”HÃ¥ll om mig hÃ¥rt” med Panetoz, en lÃ¥t som mer lever pÃ¥ rytmen än pÃ¥ melodin.

  Och så gick alltså två låtar direkt till final.

  ”Youniverse” hade Ã¥tminstone schlageregenskaper, dock inte sÃ¥ mÃ¥nga att jag skulle gÃ¥ i land med att själv Ã¥terge den. Och Molly Sandén var trevligare att se pÃ¥ än Linda Bengtzing, men det var ju Martin Stenmarck ocksÃ¥.

  Gävledelfinalens positiva överraskning var han som tog den andra finalplatsen, blott 17-Ã¥rige Frans. Inte för att hans ”If I Were Sorry” egentligen heller är nÃ¥gon schlager, men i sin art är den Ã¥tminstone en hygglig lÃ¥t, väl framförd av Frans.

  Fast för egen del skulle jag vilja Ã¥terföra Melodifestivalen till det den ursprungligen var, en tävling om bästa nya schlager. DÃ¥ mÃ¥ste man rensa bort allt utanverk – plocka bort alla dansare, körare i bild samt alla rök- och ljuseffekter – och helt fokusera pÃ¥ melodi och sÃ¥ngframförande.

  För mig får man gärna dessutom ha scenshowprogram av dagens typ också i fortsättningen, men kalla bara inte programmet för Melodifestivalen längre.

  I etermiddag medverkar jag i radio i en diskussion om det här.

• February 27, 2016
• 14:52

  Ytterligare en dansk opinionsmätning – men mätningarna fångar inte in den aktuella politiska krisen

   » ‎ Enn Kokk

  Det fullkomligt dräller av nypublicerade opinionsmätningar i Danmark, men problemet med dem alla är att ingen av dem fångar väljarreaktionerna på livsmedels- och miljöministern Eva Kjer Hansens påtvingade avgång.

  Men vi presenterar ändå också den allra senaste opinionsmätningen och startar då som vanligt för jämförelsens skull med resultaten i folketingsvalet i Danmark den 18 juni 2015:

  Socialdemokratiet 26,3 procent
  Radikale Venstre 4,6 procent
  Socialistisk Folkeparti 4,2 procent
  Enhedslisten 7,8 procent
  Alternativet 4,8 procent
  Venstre 19,5 procent
  Dansk Folkeparti 21,1 procent
  Konservative Folkeparti 3,4 procent
  Liberal Alliance 5,5 procent

  Gallups allra senaste mätning, publicerad den 26 februari i Politiken, ger följande resultat:

  Socialdemokratiet 23,8 procent
  Radikale Venstre 7,2 procent
  Socialistisk Folkeparti 4,4 procent
  Enhedslisten 8,6 procent
  Alternativet 6,7 procent
  Venstre 17,1 procent
  Dansk Folkeparti 19,3 procent
  Konservative Folkeparti 5,1 procent
  Liberal Alliance 6,9 procent

  Sammanvägningen av denna och andra mätningar i Ritzau Index, som görs av nyhetsbyrån Ritzau, ger då följande resultat:

  Socialdemokratiet 24,0 procent
  Radikale Venstre 6,2 procent
  Socialistisk Folkeparti 4,7 procent
  Enhedslisten 8,8 procent
  Alternativet 6,6 procent
  Venstre 17,3 procent
  Dansk Folkeparti 20,6 procent
  Konservative Folkeparti 3,4 procent
  Liberal Alliance 7,9 procent

• 12:40

  Melodikrysset nummer 8 2016

   » ‎ Enn Kokk

  Gårdagen, som dominerades av en begravning, ändade med Skavlan och en gammal Beck-film i TV, och i morse gick jag upp tidigt för att hinna äta frukost före Melodikrysset.

  ”SÃ¥nt är livet”, som Anita Lindblom sjöng en gÃ¥ng i världen.

  Hon och lÃ¥ten förekom dock inte i dagens kryss, däremot förstÃ¥s – i dessa melodifestivaltider – ett par bidrag ur den här tävlingen.

  Sanna Nielsen tävlade 2011, och hennes ”I’m In Love” hade schlagerkrokar Ã¥tminstone i refrängen, detta apropÃ¥ att sÃ¥ mÃ¥nga bidrag i den här tävlingen numera är mer av scenshow än av melodier – de senare minns man ofta inte ens omedelbart efter det att de har framförts.

  Ännu mer av klassiska schlageregenskaper hade dÃ¥ ”Underbart” frÃ¥n 2010 med Kalle Moraeus och Orsa spelmän.

  TV-serier är inte riktigt mitt bord – jag ser nästan aldrig sÃ¥por och liknande – men till det efterlysta andra ordet i ”Goda grannar” hade jag varannan bokstav, sÃ¥ plötsligt dök den här titeln upp ur minnets gömslen.

  Därmed är vi inne pÃ¥ ämnet film, och vi kan börja med dagens barnfilm. Walt Disney’s ”Den lilla sjöjungfrun” frÃ¥n 1989 – Eldeman ville ha ordet sjöjungfru – har aldrig riktigt fÃ¥ngat mig. Flera av Disney’s tecknade versioner av klassiska sagor är visserligen ocksÃ¥ de självsvÃ¥ldiga men har blivit konstverk i sin egen genre, men i den här filmen och ännu mer i uppföljarna tar sig Disney friheter som jag har svÃ¥rt att acceptera.

  Däremot tycker jag att Carol Reed’s version 1949 av Graham Greenes ”Den tredje mannen” frÃ¥n samma Ã¥r har blivit en fullkomligt lysande film. Vi hörde som musikillusration Anton Karas’ ”The Harry Lime Theme”; filmens Harry Lime spelades av Orson Welles. Den minnesvärda scen Anders Eldeman efterlyste utspelades pÃ¥ nöjesfältet Pratern.

  Nästa ämne får bli tolkningar.

  En del sÃ¥dana minns man inte ens. Ett exempel pÃ¥ det fanns i dag. Jag minns ”It Might As Well Rain Until September” med Carole King, men fanns det alltsÃ¥ en svensk version? Ja, efter lite googlande fick jag fram att den hette ”Jag önskar att det alltid vore sommar”.

  Det där TV4-programmet ”SÃ¥ mycket bättre” som jag ytterst sällan har sett har som programidé att lÃ¥ta andra artister göra versioner av lÃ¥tar som vi förknippar med en etablerad, gjord av en känd artist. Lill-Babs hade till exempel en gÃ¥ng i världen en stor framgÃ¥ng med ”En tuff brud i lyxförpackning”, men inte blev den bättre av att Petter gjorde den. Jag har till och med svÃ¥rt att se honom som en tuff brud.

  Fast ibland gäller det omvända. Britney Spears har aldrig hört till mina favoriter. Men hennes ”Oops, You’re In Love Again” blev riktigt hörvärd med Max Raabes orkester.

  Bruce Springsteen har jag det mesta av pÃ¥ skiva, sÃ¥ ocksÃ¥ förstÃ¥s ”Born In the USA”.

  Detsamma gäller Jan Johansson. Inte minst älskar jag hans jazziga tolkningar av folkligt material, till exempel det vi fick höra i dag, ”Jag gick mig ut en afton”.

  Men klassiker i visgenren fÃ¥r gärna ocksÃ¥ lÃ¥ta som de gjorde i original. Jag hade gärna hört Evert Taube – ET – själv sjunga ”Rosa pÃ¥ bal”, men dÃ¥ hade det förstÃ¥s blivit för lätt.

  Det betyder inte, att jag är nÃ¥gon supertraditionalist när det gäller musik, och jag ska illustrera detta med att uppskattande nämna ”Still Loving You” frÃ¥n 1980-talet med Scorpions. Scorpions hörde hemma i Tyskland, med landskoden DE.

  Men jag kommer inte att skicka några skorpioner på er, om ni skulle tycka annorlunda om dem eller något annat jag har uttryckt min högst personliga mening om.

• 11:01

  PS om regeringskrisen i Danmark

   » ‎ Enn Kokk

  I morgonnyheterna meddelas att livsmedels- och miljöministern Eva Kjer Hansen avgår. Därmed undanröjs det akuta hotet mot hela Venstre-regeringens fortsatta existens, och Lars Løkke Rasmussen kan regera vidare.

  Hur det här slår opinionsmässigt återstår att se.

• February 26, 2016
• 18:36

  Last Chorus: Lars Lindberg

   » ‎ Enn Kokk

  Pastor Lars Lindberg, Uppsala, är död – han blev 85 Ã¥r. Jag och Birgitta var pÃ¥ hans begravning i dag, först begravningsgudstjänst i Missionskyrkan, sen jordfästning pÃ¥ Gamla kyrkogÃ¥rden och som avslutning lunch och begravningskaffe i Missionskyrkan igen. Vi deltog inte för att vi delar hans religiösa tro, primärt kanske inte ens för att han var vÃ¥r partivän, utan för att han var en engagerad människa som vi har känt mycket länge.

  Jag mötte honom först när jag under tidigt sextiotal var aktiv i, bland annat ordförande i Laboremus. Lars var under den här tiden studentpastor men ocksÃ¥ medlem i Laboremus, och det är intressant att notera, att ett antal studenter, medlemmar i det frikyrkliga FKS och samtidigt missionsförbundare, under den här perioden fÃ¥ngades bland annat av Laboremus’ internationella engagemang och sen livet ut kom att förbli mycket aktiva socialdemokrater, verskamma bland annat i Broderskapsrörelsen. De här frikyrkliga studenterna var gränsöverskridare och mycket radikala, politiskt lika radikala som den helt irreligiöse laboremusordföranden. Det visade de, bland dem Lars Lindberg, inte bara genom sina pläderingar för ökat u-landsbistÃ¥nd utan ocksÃ¥ senare genom sina ställningstaganden i vietnamfrÃ¥gan och i konflikten Israel-Palestina.

  En av Lars Lindbergs söner, Staffan Lindberg, på musikscenen tidigare känd genom Viba Femba, höll vid begravningskaffet ett fullkomligt lysande minnestal över sin pappa, ett av de bästa och mest berörande jag har hört i mitt liv. Jag har inte tillgång till det här minnestalet och kan alltså inte återge detaljer och retoriska poänger. Men han tecknade bilden av sin far med att, utöver minnena av en pappa som var en pappa, sammanfatta faderns intressen i tre kategorier: pastorn/den troende, den idrottsfrälste (bland annat handbollsspelaren) och den demokratiske socialisten.

  Sen fyllde andra, i den nästan oändliga raden av minnestalare, på med egna minnen.

  Mycket av det här präglades, som sig bör, av Lars Lindbergs centrala betydelse i och för Svenska Missionsförbundet, det som numera är en del av Equmeniakyrkan, men det är ju inte mitt bord, så om det må andra berätta.

  Missionskyrkan i Uppsala har, efter det att arbetarrörelsen lyckades rasera sitt eget Folkets hus, i ekumenisk anda också blivit ett hem för den nu hemlösa Arbetarekommunens möten. Så jag har varit där ganska många gånger.

  Men jag har också inbjudits att där göra ett av mina program om politisk musik (och då även spelat gudsavfällingen Joe Hill). Och nu senast berättade jag inför stor publik i Missionskyrkan om min familjs och andra esters flykt från andra världskrigets och kommunismens Estland till det fria och demokratiska Sverige.

  Bland lyssnarna och frågeställarna fanns Lars Lindberg och hans hustru Christina. Eftersom vi är gamla bekanta, växlade vi mer privata ord efter det att den officiella programdelen var slut, och jag minns att Lars, som annars var en glad person, då suckade över sin sviktande hälsa, bland annat över demensproblem.

  Begravningsgudstjänsten var, helt naturligt, en gudstjänst, och den delen är jag inte rätt person att skriva om. Eftersom jag har gått i folkskola under 1940- och 1950-talen, då man fortfarande lärde sig psalmer utantill och sen sjöng dem i skolan, är jag fortfarande förtrogen med den delen av det svenska kulturarvet, men här sjöng man församlingssånger som jag inte har något förhållande till.

  Fast när alla minnestalen var hÃ¥llna, avslutade man med en sÃ¥ng som ocksÃ¥ jag känner till. Den börjar: ”SÃ¥ gÃ¥r en dag än frÃ¥n vÃ¥r tid och kommer icke mer.”

  Jag hör alltså inte till dem som, för att citera psalmens avslutning, söker min tröst hos Gud.

  Men detta var verkligen inte en förspilld dag. Jag ägnade den gärna åt pastor Lars Lindberg.

• February 25, 2016
• 17:44

  Politisk turbulens i Danmark, men de senaste mätningarna fångar inte in väljarnas reaktion på dramatiken

   » ‎ Enn Kokk

  Livsmedels- och miljöministern Eva Kjer Hansen riskerar, som jag berättade i går, att bli den tuva, som välter Venstres borgerliga minoritetsregering. Det minsta av partierna bakom regeringen, Konservative Folkeparti, anser, att hon har agerat bedrägligt, och de konservativa kräver att hon avskedas. Partiledaren, Søren Pape Poulsen, har kollat med sin partiorganisation och där fått OK för att fullfölja den hårda linjen.

  Statsminister Lars Løkke Rasmussen, Venstre, fortsätter dock att stödja sin minister, medan oppositionspartierna på vänstersidan vill fälla henne. Återstår att se om statsministern kan hitta en kompromisslinje, som kan accepteras av Konservative Folkeparti, men ytterst hotar nyval.

  Det föreligger en rad olika opinionsmätningar utöver den frÃ¥n Epinion, som jag har redovisat. Problemet är att de inte har hunnit fÃ¥nga in effekterna av den senaste dramatiken – kommer Konservative Folkepartis agerande att öka eller minska deras stöd i opinionen?

  Men vi presenterar ändå de aktuella opinionstalen och startar som vanligt med resultaten i folketingsvalet i Danmark den 18 juni 2015:

  Socialdemokratiet 26,3 procent
  Radikale Venstre 4,6 procent
  Socialistisk Folkeparti 4,2 procent
  Enhedslisten 7,8 procent
  Alternativet 4,8 procent
  Venstre 19,5 procent
  Dansk Folkeparti 21,1 procent
  Konservative Folkeparti 3,4 procent
  Liberal Alliance 5,5 procent

  Nordstats allra senaste mätning, från den 21 februari för Altinget, ger följande resultat:

  Socialdemokratiet 24,3 procent
  Radikale Venstre 4,6 procent
  Socialistisk Folkeparti 6,0 procent
  Enhedslisten 9,3 procent
  Alternativet 6,1 procent
  Venstre 17,0 procent
  Dansk Folkeparti 21,9 procent
  Konservative Folkeparti 2,7 procent
  Liberal Alliance 6,9 procent

  Wilkes mätning för Jyllands-Posten, också publicerad den 21 februari, ger bland annat ett mycket lägre stöd för Socialdemokratiet:

  Socialdemokratiet 21,9 procent
  Radikale Venstre 6,6 procent
  Socialistisk Folkeparti 3,9 procent
  Enhedslisten 9,1 procent
  Alternativet 7,8 procent
  Venstre 17,1 procent
  Dansk Folkeparti 21,0 procent
  Konservative Folkeparti 3,1 procent
  Liberal Alliance 9,0 procent

  Epinions mätning den 23 februari för Danmarks Radio ger åter ett mer gynnsamt utfall, dock även det lägre än i valet, för Socialdemokratiet:

  Socialdemokratiet 24,3 procent
  Radikale Venstre 6,9 procent
  Socialistisk Folkeparti 4,9 procent
  Enhedslisten 8,2 procent
  Alternativet 5,8 procent
  Venstre 17,1 procent
  Dansk Folkeparti 21,3 procent
  Konservative Folkeparti 3,6 procent
  Liberal Alliance 7,9 procent

  Sammanvägningen av dessa och andra mätningar i Ritzau Index, som görs av nyhetsbyrån Ritzau, ger nu följande resultat:

  Socialdemokratiet 24,0 procent
  Radikale Venstre 6,9 procent
  Socialistisk Folkeparti 4,7 procent
  Enhedslisten 8,8 procent
  Alternativet 6,6 procent
  Venstre 17,3 procent
  Dansk Folkeparti 20,7 procent
  Konservative Folkeparti 3,1 procent
  Liberal Alliance 8,1 procent

• February 24, 2016
• 17:23

  Danmark: Regeringskris hotar

   » ‎ Enn Kokk

  Livsmedels- och miljöministern Eva Kjer Hansen riskerar att bli den tuva, som välter Venstres borgerliga minoritetsregering. Det är hennes dubbla roll i regeringen som ligger bakom krisen för Lars Løkke Rasmussens regering. Ett av regeringens stödpartier, Konservative Folkeparti, hotar nämligen att rikta en missförtroendeförklaring mot henne, och eftersom vänsteroppositionen i Folketinget bara ligger snäppet under de borgerliga partierna, skulle ministern rimligen falla, om frågan gick till omröstning.

  Konservative Folkeparti anser, att ministern har fört Folketinget bakom ljuset i fråga om nya och miljöpåverkande regler för lantbruket.

  Statsministern har, Ã¥tminstone i den allra första vändan, valt att inte byta ut sin livsmedels- och miljöminister och ska i stället föra samtal med Konservative Folkeparti. Men det här partiet, Folketingets minsta, stÃ¥r – Ã¥tminstone än sÃ¥ länge – kaxigt pÃ¥ sig.

  Lyckas inte förhandlingarna med Konservative Folkeparti och övriga partier i det blå blocket, finns möjligheten att utlysa nyval.

• 16:18

  Borgerlig norsk taktik har viss framgång

   » ‎ Enn Kokk

  Länge såg Arbeiderpartiet ut att ha fått ett svårrubbat opinionsmässigt övertag över Norges blå-blå regering. Kanske bidrog arbeiderpartiledaren Jonas Gahr Støre till det här också genom att han inte hade den sedvanliga, långa partibakgrunden. I vart fall låg partiledarens popularitet över partiets och kan ha varit en förklaring till att Arbeiderpartiet under en period växte från 30-procentsnivån med i runda tal 10 procent.

  Men sen hände något. I januari gick den sittande statsministern, Erna Solberg, för första gången om än knappt, om Støre i en opinionsundersökning om bästa statsminister. Och i en alldeles färsk likande undersökning i tidningen Dagbladet väljer 31 procent av samtliga tillfrågade Solberg som bästa statsminister, vilket är nästan 10 procent mer än Høyre får i partisympatimätningen. Motsvarande siffror för Støre och Arbeiderpartiet är 23 procent respektive cirka 33 procent.

  Utan tvekan har det här att göra med att den borgerliga kampanjen mot Arbeiderpartiet medvetet har riktats in på dess ledare, som har utmålats som velpetter och dimmornas furste. Ibland har man då kunnat använda faktiska anpassningar av politiken, som modifieringen av Arbeiderpartiets tidigare mer generösa hållning till flyktingar, som bevis, men i andra fall handlar det om medvetna vantolkningar. Från borgerligt håll har man till exempel försökt göra ett nummer av att Støre dels har kritiserat den sittande regeringen för att ha använt en för stor del av de fonderade oljepengarna, dels för att själv ha velat använda oljepengar. Nu är Støre inte så virrig eller velig som man kan tro av detta. Vad den sittande blå-blå regeringen har gjort och som Støre kritiserar den för är att pytsa ut för mycket pengar för omedelbar konsumtion. Däremot tycker Støre att det är rimligt att investera oljepengar för att hålla hjulen i gång i en ekonomisk nedgångstid.

• February 23, 2016
• 12:26

  De socialdemokratiska tidningarna i Norge får ny ägare

   » ‎ Enn Kokk

  Den socialdemokratiska A-pressen i Norge ingÃ¥r numera i en större tidningskoncern, som ocksÃ¥ äger en rad borgerliga tidningar – denna koncern heter Amedia och ägs av LO (44,6 procent), Telenor Media Invest (44,2 procent) och Stiftelsen Fritt Ord (3 procent). Amedia är, om man ser till antalet tidningar, 62 abonnemangstidningar plus en rad andra publikationer, landets största mediakoncern, men ser man till omsättning är Schibsted störst. Amedia har 2.800 anställda.

  Under det senaste halvåret har det gått rykten om att både LO och Telenor helst ville bli kvitt ägarskapet till den här mediakoncernen, och nu besannas ryktena. Sparbanksstiftelsen DNB köper samtliga aktier i Amedia. Köpsumman är 395 miljoner norska kronor, vilket innebär, att LO gör en förlust på affären, men på plussidan finns att de socialdemokratiska tidningarna därmed får en institutionell, folkrörelseanknuten ägare och inte hamnar i utländska händer. En del av det överskott tidningsrörelsen väntas ge kommer av DNB att användas för allmännyttiga ändamål. DNB kommer inte att driva tidningskoncernen själv, utan ägarskapet utövas via en ny icke-kommersiell stiftelse. Tidningarna sägs i praktiken bli självägande.

  Det formella övertagandet kommer att ske i april.

• 11:38

  Danmark: Socialdemokratiet återtar mark

   » ‎ Enn Kokk

  Vi startar som vanligt med resultaten i folketingsvalet i Danmark den 18 juni 2015:

  Socialdemokratiet 26,3 procent
  Radikale Venstre 4,6 procent
  Socialistisk Folkeparti 4,2 procent
  Enhedslisten 7,8 procent
  Alternativet 4,8 procent
  Venstre 19,5 procent
  Dansk Folkeparti 21,1 procent
  Konservative Folkeparti 3,4 procent
  Liberal Alliance 5,5 procent

  Voxmeters allra senaste mätning, från den 21 februari för Ritzau, ger följande resultat:

  Socialdemokratiet 25,0 procent
  Radikale Venstre 6,2 procent
  Socialistisk Folkeparti 4,6 procent
  Enhedslisten 8,7 procent
  Alternativet 6,3 procent
  Venstre 16,8 procent
  Dansk Folkeparti 19,8 procent
  Konservative Folkeparti 2,9 procent
  Liberal Alliance 8,9 procent

  Socialdemokratiet ser i den här mätningen ut att ha brutit sin nedgång men är ännu inte uppe i sitt valresultat.

  Sammanvägningen av en rad mätningar i Ritzau Index, som görs av nyhetsbyrån Ritzau, ger nu följande resultat:

  Socialdemokratiet 24,5 procent
  Radikale Venstre 6,0 procent
  Socialistisk Folkeparti 4,5 procent
  Enhedslisten 8,8 procent
  Alternativet 6,5 procent
  Venstre 17,5 procent
  Dansk Folkeparti 20,2 procent
  Konservative Folkeparti 3,1 procent
  Liberal Alliance 8,2 procent

• February 22, 2016
• 20:44

  Titt in i dotterns hall – och en guide också till våra egna bostäder

   » ‎ Enn Kokk

  Dottern, Kerstin, som var pÃ¥ lunch hos i gÃ¥r, hÃ¥ller – som jag tidigare har tipsat om – pÃ¥ med att pÃ¥ sin blogg förevisa sin relativt nyförvärvade HSB-lägenhet. (Länk till hennes blogg finns här intill.) Nu har turen kommit till hallen.

  Hallen är, tycker kanske många, inte så mycket att förevisa, men den här epokmedvetna damen har gjort en del saker där, som stämmer överens med vad som gällde under den tid då lägenheten byggdes. Bland annat har hon tagit fram det ursprungliga golvet.

  Vi, hennes föräldrar, är estetiskt delvis präglade av samma tid, kanske mest i valet av porslin samt glas, skålar, fat, vaser och textilier. Mycket av det vi använder kommer följaktligen från Arabia, Iitala och Gustavsberg och är starkt präglat av 60-tal och tidigt 70-tal. En mycket stor del av lampskärmarna är signerade Malmsten och köpta på Hemslöjden, på den tiden på Sveavägen i Stockholm. En del av våra finaste gardiner är Jobs-mönstrade. Men annat i de bostäder vi har, här i Uppsala och i Öregrund, uttycker vår egen smak: genomgående ljusa trägolv (björk i lägenheten i Uppsala, furu i Öregrund), skåpdörrar, dörrkarmar, fönsterbågar och i Öregrund även spröjs i mörkblått.

  Och så finns här förstås mängder av ganska särpräglade prydnadsföremål, gåvor och köp framför allt från Birgittas många resor till olika länder i Afrika.

  Fast det nya besökare ändå främst brukar fästa sig vid är den väldiga mängden böcker och bokhyllor, även film och filmhyllor, skivor och skivhyllor.

• 17:05

  Lunch för Karin, 95

   » ‎ Enn Kokk

  Birgitta har en faster här i Uppsala, Karin Dahl, 95 år gammal, 96 senare i år, skröpligare i kroppen (även om hon tog sig hem till oss för egen maskin) men intellektuellt still going strong.

  Birgitta bjöd på söndagslunch, anka med sås och ris, och så gammaldags fruktsallad till efterrätt. På det starkt gott kaffe.

  Vår dotter Kerstin var också bjuden och kom gärna, men det här var främst en liten tillställning för Karin, inte bara en kär släkting till Birgitta utan också en själsfrände både när det gäller politik och när det gäller bildning. Den här gamla läraren och sen anställda på Skolöverstyrelsen har inte bara radikala, på erfarenhet grundade åsikter på utbildningsområdet utan har mer allmänt behållit sina gamla vänstervärderingar. Det yttrar sig bland annat i engagemang för Kvinnor för fred och i att hon envist har fortsatt att delta i palestinamanifestationer i centrum av Uppsala.

  Om fler människor delade hennes värderingar, skulle Sverigedemokraterna krympa ihop till den skithög de mentalt redan är.

• 16:13

  Tartuffe som nutida fars

   » ‎ Enn Kokk

  Jag är ingen vän av alltför modernistiska nytolkningar av klassiska teaterpjäser, men Uppsala stadsteaters ”Att göra en Tartuffe” av Dennis Magnusson och i regi av Dennis Sandin handlar om en nutida uppsättning av Molières (Jean-Baptiste Poquelins) komedi ”Tartuffe” frÃ¥n 1664. SkÃ¥despelarna pÃ¥ scenen spelar och är klädda som figurerna i originalpjäsen, men det här är metateater, sÃ¥ de uppträder ocksÃ¥ som skÃ¥despelarna bakom rollfigurerna, och i ”Att göra en Tartuffe” möter vi även människorna bakom den här föreställningen: teaterchefen Adam (Aksel Morisse) och regissören Gunilla (Gunnel Fred).

  När en av de agerande kollapsar dagen före den tänkta premiären, råkar hela uppsättningen på glid. Roller ifrågasätts av skådespelarna, som gärna vill ha mer strålkastarljus på sig själva. Men hela meningen med den här komedin ifrågasätts, bland annat när den ordinarie regissören får en (också i politisk mening) mer modern konkurrent i Åsa (Lovisa Onnemark).

  Att referera hela handlingen i den här farsen, där också andra agerande dör (fast teaterdör), där folk stup i kvarten försvinner ut genom dörrar och en luckan i golvet för att strax därefter dyka upp i en annan öppning, där en av de agerande har en erotisk affär med en annan (bakom scenen) och där det ursprungliga liket åker upp i respektive ned från taket som en himmelsk jojo, är nästan omöjligt, ännu mer för dem som likt mig också har svårt att uppfatta allt som sägs på scenen.

  Men ensemblen spelade väl, och ska jag nämna ytterligare ett par utmärkta rollprestationer, får det bli Åsa Forsblad Morisse som Marianne / Dorinne och Gustav Levin, karl för sin hatt i rollerna som Jan-Erik / Orgon.

• February 21, 2016
• 18:03

  Skotskt och så Schumann

   » ‎ Enn Kokk

  Torsdagskvällens dirigent för konserten med Uppsala kammarorkester var norrmannen Eivind Aadland, som har varit verksam bland annat i Bergen, och han hade valt att inleda med två verk, knutna till brittiska landsdelar som inte heller är kända för att vara lågland, Hebriderna och Highlands.

  Felix Mendelssohn (1809-1847) blev klar med sin konsertouvertyr ”Hebriderna” 1832 men inspirerades till den under en resa till Skottland 1829 – bland annat lär han ha inspirerats av grottan Fingal’s Cave pÃ¥ ön Staffa. MÃ¥ det vara hur det vill med den saken, men musikaliskt gav det här besöket ett hörvärt resultat.

  När Andrea Tarrodi (1981-) fick en beställning pÃ¥ en cellokonsert av VästerÃ¥s Sinfonietta, fick hon som utgÃ¥ngspunkt, att Mendelssohns ”Hebriderna” skulle spelas vid samma tillfälle, och följaktligen Ã¥kte hon till Skottland för att hämta inspiration. Hennes ”Highlands” knyter an till det som verkar ha fÃ¥ngat henne mest: Där finns bland annat ett cellonummer, ”Seagull glissando”. Som cellosolist fick vi höra Jakob Koranyi.

  En annan typ av natur inspirerade Robert Schumann (1810-1856), när han skrev sin rhenska symfoni, ”Symfoni nummer 3 i Ess-dur” (1851), men ocksÃ¥ i det här fallet var naturen en inspirationskälla. Inte heller i det här fallet behöver man tolka verket programmusikaliskt för att ha utbyte av dess fem satser. Verkets musikaliska kraft och variationsrikedom bär mer än väl upp det.

  * * *

  Före konserten åt Birgitta och jag som vanligt middag tillsammans med Bengt, Inger och Anna. Vi åt en mycket smakrik middag på Amazing Thai på andra sidan Vaksalagatan.

• February 13, 2016
• 12:00

  Melodikrysset nummer 6 2016

   » ‎ Enn Kokk

  Jag hade problem med Melodikrysset i dag, inte sÃ¥ mycket själva krysset som att uppfatta frÃ¥gorna och musiken samt i nÃ¥gra fall svarens placering i krysset – det kan ha varit en städerska, för övrigt utmärkt, som nyligen var här som rubbade den eviga inställningen pÃ¥ P4 i radion i mitt arbetsrum, där jag har datorn och följaktligen löser Melodikrysset pÃ¥ lördagarna. NÃ¥, sÃ¥ smÃ¥ningom fick jag nÃ¥gorlunda ordning pÃ¥ apparaten i alla fall.

  Som väntat i dessa melodifestivaltider var ett par av ljudillustrationerna melodifestivalbidrag.

  Det började urlätt med ”FÃ¥ngad av en stormvind”, som Carola Häggkvist kom etta med 1991.

  Och lite senare fick vi höra ABBAs ”Ring ring”.

  Men Anders Eldeman har även, som vi har konstaterat många gånger, en tendens att försöka hitta inspelningar, som gör det svårt att identifiera också välkända melodier.

  Första exemplet i dag var ”Staffan var en stalledräng”, som jag för egen del har sjungit hur mÃ¥nga gÃ¥nger som helst under min skoltid. NÃ¥, kom man bara pÃ¥ vad det var som spelades, var det ju inte svÃ¥rt att komma pÃ¥ vad det var som var Staffans arbetsplats, ett stall.

  Charlie Norman lyssnade jag mycket pÃ¥ i radio under min tonÃ¥rstid (och har jag ocksÃ¥ hört live bÃ¥de dÃ¥ och senare). Och naturligtvis har jag flera gÃ¥nger sett filmen ”Swing it, magistern” med Alice Babs. Men den version av lÃ¥ten Eldeman hade valt att spela för oss var till att börja med utbroderad av nämnde Norman, sÃ¥ det var först pÃ¥ slutet det blev alldeles uppenbart, att det rörde sig om ”Swing it, magistern”.

  Mycket lättare var det dÃ¥ att känna igen Paul Linckes ”Lysmaskidyll”, som i dag skulle ge oss kryssordet lysmaskar.

  Tre frågor var TV-anknutna.

  Dagens sista frÃ¥ga skulle ha varit helt olöslig för mig, om jag inte hade haft tvÃ¥ bokstäver av tre. Eldeman efterlyste platsen för en TV-sÃ¥pa, och eftersom jag hade G och A, mÃ¥ste svaret rimligen bli Goa. Sen googlade jag och hittade ”Club Goa” frÃ¥n 2005, men den här serien har jag aldrig sett, kände inte ens till.

  ”Kvarteret Skatan” har jag heller inte följt, men när jag hade fÃ¥tt ut svaren pÃ¥ de lodräta ord som gick igenom svaret, hade jag varannan bokstav och gissade resten.

  ”Solstollarna” med Ola Ström och Per Dunsö minns jag däremot frÃ¥n mitten av 1980-talet, dock utan att komma i hÃ¥g att signaturmelodin hette ”Tusen bitar”. Och i singularis är väl en som var med där en solstolle.

  Och för att fortsätta pÃ¥ den ungdomliga linjen: När jag gick i realskolan pÃ¥ 1950-talet, fick vi pÃ¥ engelskalektionerna sjunga ”It’s a Long Way To Tipperary”. PÃ¥ svenska kallas den ”Det är lÃ¥ng väg till Tipperary”. Sjungs den i nÃ¥gra skolor nu för tiden?

  Och för att göra ett lÃ¥ngt skutt i tiden: Marit Bergman hör till de nutida artister som vinner mitt öra. Det vi hörde henne sjunga i dag var ”Ibland grÃ¥ter jag bara för att tiden gÃ¥r”.

  Men mycket ur sjuttiotalsmusiken har ocksÃ¥ för evigt fastnat i mitt musikminne, och dansken Kim Larsen har jag dessutom ett antal skivor med. Han och gruppen Gasolin har till exempel gjort den mycket fina ”Hva gør vi nu lille du”, som spelades i dagens kryss.

  – – –

  HÃ¥kan Hellström tappade jag visst bort i den första redovisningen. Vi hörde honom i ”Det kommer aldrig va över för mig”.

• February 12, 2016
• 15:18

  En torsdag i en gammal mans liv

   » ‎ Enn Kokk

  Sonen, Matti, ska snart fira födelsedag, och jag och Birgitta är hembjudna till honom i Hammarby sjöstad, där han och hans familj numera bor. I vÃ¥r familj används önskelistor för att vägleda övriga inför jular och bemärkelsedagar, och en önskelista kom mycket riktigt per mejl frÃ¥n Matti. Matti är mycket precis när det gäller vad han vill ha, men ett av problemen med hans och andras önskelistor i dag är att det som önskas förutsätts beställas över nätet. För egen del är jag inte obekant med nätet och de olika saker det tillhandahÃ¥ller, men jag vill inte handla pÃ¥ det sättet. Dels vill jag kunna komma i fysisk kontakt med det jag ska köpa. Dels är jag en gammal stofil som uteslutande betalar med kontanter – jag har inte ens nÃ¥got betalkort, och hade jag ett, skulle jag ändÃ¥ aldrig i helvete använda det pÃ¥ nätet. Jag kanske ska tillägga, att jag, pÃ¥ den tiden jag var yrkesverksam i Norden och Baltikum, av min arbetsgivare försÃ¥gs med ett kreditkort, som jag skötte. Att jag inte vill ha kort är ett principiellt beslut, fattat av mig själv – det har alltsÃ¥ inte som bakgrund att jag nÃ¥gonsin skulle ha misskött nÃ¥got bankkonto.

  NÃ¥, eftermiddagen i gÃ¥r tillbringade jag alltsÃ¥ – förutom med att gÃ¥ till banken för att ta ut mer pengar och sen bland annat gÃ¥ pÃ¥ Apoteket – med att försöka hitta nÃ¥got av det som fanns pÃ¥ sonens önskelista. Jag gick kors och tvärs i city och besökte sammanlagt ett halvt dussin butiker med herrkläder, alltsammans utan att hitta just det som stod pÃ¥ önskelistan. Sen gick jag till en musikaffär, med samma resultat. I skivaffären intill gick jag inte ens in, detta eftersom jag vet att de skivor sonen vill ha inte finns där.

  I stället gick jag, kanske för att trösta mig själv, till Akademibokhandeln Lundeq och kollade där av bestÃ¥ndet av serieböcker. Och här hittade jag genast nÃ¥gra utgÃ¥vor jag ville ha: Mare Kandres ”Punkserier” med medföljande CD (jag har alla hennes böcker och en skiva med Global Infantilists), Magnus Knutssons och Ulf Janssons ”Stora boken om Ratte”, där jag själv under namnet Uno Smock förekommer i ett par av äventyren, och sÃ¥ fyra gamla nummer av Illustrerade klassiker samlade i en volym: Jules Vernes ”Jorden runt pÃ¥ 80 dagar” och ”Resan till jordens medelpunkt” samt H G Wells‘ ”Tidsmaskinen” och ”Världarnas krig”.

  Så nu vet ni vad ni kommer att få läsa om här på bloggen under den närmaste tiden.

  I Forum-gallerian, där Akademibokhandeln ligger, hittade jag också, i gången mot Svava, en nyhet: Trillers, där vår dotter Kerstin är bagare, har öppnat butik och servering där. För dagen fanns yppiga semlor att köpa, men eftersom jag hade andra planer för kvällen, köpte jag varken sådana eller något av det fina matbröd jag såg i disken. Men hit kommer jag säkert snart tillbaka för att handla.

  I stället gick ja ut och ställde mig i korsningen Dragarbrunnsgatan/Bredgränd och väntade på Birgitta, som jag skulle äta middag med på Amazing Thai. Vi valde att äta Pad Kaprao Bed, wokad anka med stark basilika, babymajs, långbönor och gul lök och till det ris samt, som dryck, Zeunerts lättöl. Sen avslutade vi med var sin dubbel espresso.

  DärifrÃ¥n gick vi tvärs över gatan till Forum-gallerian och tog rulltrappan upp till Akademibokhandeln, som var kvällens mÃ¥l. En av de första vi stötte pÃ¥ där var Berit Rylander, hustru till kvällens huvudperson, Sten Rylander, vars nya bok, ”Afrikanska möten”, skulle introduceras genom ett samtal med Sten Hagberg inför publik i bokhandeln. Vi känner paret Rylander sedan länge, var för inte särskilt länge sedan pÃ¥ middag hemma hos dem pÃ¥ Luthagen.

  Den sammanbindande länken i det här fallet är emellertid Afrika. Sten har varit svensk ambassadör i flera länder i södra Afrika och har också på annat sätt arbetat med afrikanska frågor, dels inom UD, dels för Sida. Och det finns heller knappast någon del av Afrika som Birgitta inte har besökt, i yngre dar som anställd på Nordiska Afrikainstitutet, Dag Hammarskjölds minnesfond och Sida, senare som riksdagsledamot, minister och talman. Sten Rylander nämner henne, inte utan uppskattning, från ett ministerbesök under hans egen stationering i Angola, och han harangerade henne också i Akademibokhandeln.

  Inledningarna gick väl att höra nÃ¥gorlunda bra, men ljudÃ¥tergivningen frÃ¥n den mikrofon som sen gick runt bland mÃ¥nga intresserade var bedrövlig. EfterÃ¥t bildades en mycket lÃ¥ng kö av bokköpare framför Sten Rylander för att fÃ¥ en liten personlig adress i boken. I det exemplar Birgitta köpte stÃ¥r det ”Till vännerna Birgitta och Enn med varmaste hälsningar”.

• February 11, 2016
• 14:14

  Pressgrodor

   » ‎ Enn Kokk

  hittade via Journalisten nummer 2 2016:

  ”Ett par i 70-Ã¥rsÃ¥ldern hittas ihjälslagna av brandmännen och en mordutredning inleds.”

  SR P4 Jönköping

  ”Mannen Ã¥talades ocksÃ¥ för att ha hotat att sprätta upp sköterskans Ã¥komma. Men Ã¥talspunkten ‘hot mot tjänsteman’ ogillades eftersom hotelsen inte gällde sjuksköterskan själv, utan hennes barn.”

  Hallands Nyheter

• 12:24

  (S)jälavandring, fast västerut

   » ‎ Enn Kokk

  Allt fler socialdemokratiska partier i Europa har övergett den demokratiska socialismen och är nu i färd med sin hädanfärd.

  Men den demokratiska socialismen lever, har genom Bernie Sanders i stället fått fotfäste i USA. Kvinnor och ungdomar sluter i massor upp i hans kampanj.

  För en nu gammal man är det roligt att se ungdomens politiska ideal få nytt liv, om än på avstånd.

• 12:03

  Allting kan botas med radioaktivitet

   » ‎ Enn Kokk

  Har du psykiska problem, ring Radiopsykologen.
  Har du fotsvamp, ring Radiomykolgen.

• February 10, 2016
• 13:26

  Tidningen Ernie nedlagd – men serien Ernie finns nu i Nya Serieparaden

   » ‎ Enn Kokk

  Självklart hör jag till dem som har köpt och läst serietidningen Ernie. Den innehöll ursprungligen ocksÃ¥ andra läsvärda serier, men sÃ¥ smÃ¥ningom har urvalet smalnat av i riktning mot titelserien, Bud Grace’s ”Ernie”.

  Men det konceptet gav tydligen inte tillräckligt mÃ¥nga läsare. Egmont Publishing har skippat Ernie-tidningen, och i stället hittar man frÃ¥n och med nummer 1 2016 ”Ernie” i Nya Serieparaden.

  I den hittar man för närvarande ocksÃ¥ Jim Meddick’s utmärkta ”Monty”, Patrick McDonnell’s mycket fina ”Morrgan & Klös”, Scott Adams’ ”Dilbert”, som förr hade egen tidning, Kieran Meehan’s cyniska men roliga ”De professionella” och Pertti Jarlas ofta överraskande ”Fingerpori”.

  För egen del är jag fan varken av Tim Rickard’s ”Brewster Rockit” eller av Øyvind SagÃ¥sens ”Radio Gaga”, sÃ¥ jag skulle inte ha nÃ¥got emot att nÃ¥gon av dem byttes ut mot till exempel Jim Toomey’s ”Sigges lagun”, som tidigare gick i den här tidningen.

  Nya Serieparaden innehÃ¥ller ocksÃ¥ bidrag av nÃ¥gra mycket läsvärda cartoonister: dels Dan Piraro’s ”Bizarro”, dels paret Berglins, fyrarutingar som ändÃ¥ är mer av samhällskommenterande skämtteckningar än av serie i ordets egentliga bemärkelse.

  Glenn och Gary McCoy’s ”De flygande McCoys” nÃ¥r väl inte riktigt upp till den höjden.

• February 09, 2016
• 13:41

  Serietidningen Rocky läggs ner

   » ‎ Enn Kokk

  Rocky Magasin, uppbyggd kring Martin Kellermans serie ”Rocky”, läggs ner efter 100 nummer. Jag var en trogen läsare av ”Rocky” redan innan han fick ge namn Ã¥t en egen serietidning, och jag kommer förstÃ¥s att fortsätta läsa den här serien, till exempel i Dagens Nyheter, där den dagligen publiceras i inledningen av kulturdelen.

  Den här serien är en träffsäker samtidsspegel, primärt för människor yngre än jag.

  Jag vet inte om det är den generationen, som inte i tillräcklig utsträckning läser serietidningar, men uppenbarligen säljer inte Rocky-tidningen tillräckligt många exemplar.

  Jag kan ana flera samverkande svar pÃ¥ varför projektet stöp. Tidningen gjordes fram till inte sÃ¥ länge sen i stort, glassigt utförande och innehöll dÃ¥ ocksÃ¥ en massa annan text, som markerade att Rocky Magasin inte bara var ett seriemagasin. För nÃ¥got Ã¥r sen gjordes den om till mer av en traditionell serietidning, men trots att den fortfarande kostade en tia mer än en jämförbar serietidning, fick man mindre för pengarna: bara fyra stora serierutor per sida av bÃ¥de huvudserien ”Rocky” och av flera andra serier. Detta kunde till nöds förklaras med att bÃ¥de ”Rocky” och flera av de andra serierna har mycket textrika pratbubblor, vilket fordrar hyggligt stort format för att de ska kunna läsas, men jag undrar om inte läsarna ändÃ¥ kände sig blÃ¥sta pÃ¥ pengarna.

  NÃ¥, ”Rocky” försvinner inte ur seriehistorien, ens ur serietidningsvärlden, i och med att Rocky Magasin efter nummer 8 2015 läggs ner. Han dyker upp i Pondus nummer 1 2016 – ”Rocky” gick där ocksÃ¥ innan han fick egen tidning.

  I Pondus hittar man ocksÃ¥ en annan Rocky Magasin-serie, Lina Neidestams ”Zelda”.

  Fast bÃ¥da behöver mer plats. Vilket är lätt ordnat: Skippa ”Facksnack” och ”Solpaneler”!

  Rocky Magasin har dock innehÃ¥llit ytterligare serier, värda fortsatt publicering ocksÃ¥ i serietidningsform: Ellen Ekmans ”Lilla Berlin” och Stefan Thungrens & Pelle Forsheds ”Stockholmsnatt”.

• February 08, 2016
• 13:18

  Danmark en gång till

   » ‎ Enn Kokk

  Knappt hade jag hunnit publicera Voxmeter-mätningen från 31 januari, förrän det föreligger en till från samma källa.

  Men vi startar som vanligt med resultaten i folketingsvalet i Danmark den 18 juni 2015:

  Socialdemokratiet 26,3 procent
  Radikale Venstre 4,6 procent
  Socialistisk Folkeparti 4,2 procent
  Enhedslisten 7,8 procent
  Alternativet 4,8 procent
  Venstre 19,5 procent
  Dansk Folkeparti 21,1 procent
  Konservative Folkeparti 3,4 procent
  Liberal Alliance 5,5 procent

  Voxmeters allra senaste mätning, från den 7 februari för Ritzau, ger följande resultat:

  Socialdemokratiet 24,1 procent
  Radikale Venstre 6,0 procent
  Socialistisk Folkeparti 5,2 procent
  Enhedslisten 9,0 procent
  Alternativet 6,4 procent
  Venstre 17,5 procent
  Dansk Folkeparti 20,9 procent
  Konservative Folkeparti 3,0 procent
  Liberal Alliance 7,1 procent

  Får man tro den här mätningen, gör Socialdemokratiet ett dopp, men inte alls ett så våldsamt som noterades i en tidigare mätning, som jag också har redovisat. Röstförlusten verkar (S) göra åt vänster. Venstre, som i Danmark är ett borgerligt parti, är dock också på väg ner.

  Sammanvägningen i Ritzau Index, som görs av nyhetsbyrån Ritzau, ger nu följande resultat:

  Socialdemokratiet 24,8 procent
  Radikale Venstre 5,7 procent
  Socialistisk Folkeparti 4,6 procent
  Enhedslisten 8,8 procent
  Alternativet 6,2 procent
  Venstre 18,0 procent
  Dansk Folkeparti 20,5 procent
  Konservative Folkeparti 3,1 procent
  Liberal Alliance 7,5 procent

• February 07, 2016
• 18:09

  Danmark: Nu ser Venstre ut att förlora väljare

   » ‎ Enn Kokk

  Vi startar som vanligt med resultaten i folketingsvalet i Danmark den 18 juni 2015:

  Socialdemokratiet 26,3 procent
  Radikale Venstre 4,6 procent
  Socialistisk Folkeparti 4,2 procent
  Enhedslisten 7,8 procent
  Alternativet 4,8 procent
  Venstre 19,5 procent
  Dansk Folkeparti 21,1 procent
  Konservative Folkeparti 3,4 procent
  Liberal Alliance 5,5 procent

  Voxmeters senaste mätning, från den 31 januari för Ritzau, ger följande resultat:

  Socialdemokratiet 25,5 procent
  Radikale Venstre 5,6 procent
  Socialistisk Folkeparti 4,5 procent
  Enhedslisten 8,3 procent
  Alternativet 6,6 procent
  Venstre 16,4 procent
  Dansk Folkeparti 21,4 procent
  Konservative Folkeparti 2,7 procent
  Liberal Alliance 8,9 procent

  Får man tro den här mätningen, var Socialdemokratiets kraftiga dopp, som nyligen registrerades i en annan mätning, antingen en tillfällig reaktion eller en felmätning.

  Sammanvägningen i Ritzau Index, som görs av nyhetsbyrån Ritzau, ger för närvarande dessa resultat:

  Socialdemokratiet 25,0 procent
  Radikale Venstre 5,7 procent
  Socialistisk Folkeparti 4,4 procent
  Enhedslisten 8,6 procent
  Alternativet 6,2 procent
  Venstre 18,3 procent
  Dansk Folkeparti 20,3 procent
  Konservative Folkeparti 3,0 procent
  Liberal Alliance 7,6 procent

• 17:33

  ”Blå-blå bølge over Norge”

   » ‎ Enn Kokk

  Det är Klassekampens rubrik över sin och Nationens opinionsmätning, gjord den 2-3 februari av Norfakta.

  I den ökar Høyre med 2,0 procentenheter till 26,5 procent, vilket är ungefär detsamma som partiets resultat i stortingsvalet 2013, 26,8 procent.

  Det andra partiet i den blå-blå regeringskoalitionen, Fremskrittspartiet, ökar med 2,1 procentenheter till 16,9 procent, aningen mer än partiets resultat i stortingsvalet, 16,3 procent.

  Dess stödparti i Stortinget, liberala Venstre ökar med 0,1 procentenheter till 4,2 procent, mindre än de 5,2 procent partiet fick i valet.

  Kristelig Folkeparti, ett mer vacklande stödparti till samma koalition, ökar med 0,4 procentenheter till 4,9 procent. I valet fick KrF 5,6 procent. Norsk Rikskringkasting, radion, gjorde nyligen en intervjuundersökning med 18 fylkesledare i KrF, och 14 av de tillfrågade svarade då, att det skulle vara naturligt och också göra livet lättare för KrF, om partiet i stället närmade sig Arbeiderpartiet, alltså gjorde som Senterpartiet.

  Det tredje mittenpartiet, Senterpartiet, ingick i den förra, rödgröna regeringen. Det minskar i den här mätningen med 1,3 procentenheter till 4,9 procent. I valet fick Senterpartiet 5,5 procent.

  Det ledande partiet i den förra, således röd-gröna regeringen, Arbeiderpartiet, minskar med 1,5 procentenheter till 31,9 procent och ligger därmed obetydligt över sitt valresultat 2013, 30,8 procent. Arbeiderpartiet har varit uppe på en mycket högre nivå men är nu tillbaka på startpunkten.

  Det tredje partiet i den fallna röd-gröna koalitionen, Sosialistisk Venstreparti, minskar med 0,2 procentenheter till 4,2 procent. I senaste stortingsvalet fick partiet 4,1 procent. Partiets beslut nyligen om ett friare förhållande till en Arbeiderparti-ledd regering verkar dock inte ha fått någon märkbar opinionsmässig effekt än.

  Yttervänsterpartiet Rødt ökar med 1,2 procentenheter till 2,4 procent mot 1,1 procent i stortingsvalet, men partiet befinner sig fortfarande under spärren. Partiet tror självt, att ökningen beror på att Rødt konsekvent har varit flyktingvälkomnande.

  Miljøpartiet De Grønne, som i en rad mätningar har legat över fyraprocentsspärren, minskar med 1,3 procentenheter till 3,2 procent och befinner sig alltså åter under spärren.

• 16:13

  Begriplig publikranking i Mellon

   » ‎ Enn Kokk

  Det som i dag förekommer i den Ã¥rliga Melodifestivalen är knappast sÃ¥dant som vi förr benämnde schlager – försök själva ur minnet sjunga nÃ¥gon av lÃ¥tarna i första deltävlingen i Ã¥rets omgÃ¥ng.

  Men jag tyckte annars att de röstande lyssnarnas/tittarnas ranking var helt rimlig.

  Ace Wilders ”Don’t Worry”, som gick vidare till final, gjorde det mycket tack vare scenshowen den var inbäddad i, men kompet var faktiskt bättre än själva lÃ¥ten.

  Själv gillade jag bäst den andra lÃ¥ten, som gick till final, Robin Bengtssons ”Constellation Prize”, inte minst pÃ¥ grund av munspelsinslagen.

  Till Andra chansen gick föga överraskande Samir & Viktor med ”Bada nakna”, dock lite för hurtfrisk för min smak.

  Och ”Rik” med Albin & Mattias med sitt häftiga tempo gick ocksÃ¥ den till Andra chansen.

  Rätt lÃ¥tar plockades därmed bort. Bort föll, men pÃ¥ grund av diskning för att den hade använts tidigare, ocksÃ¥ ”Himmel för tvÃ¥” med Anna Book, men det ska hon bara vara glad för.

• 14:22

  Last Chorus: Bodil Malmsten

   » ‎ Enn Kokk

  Bodil Malmsten (1944-2016) är död. Cancern tog henne, överraskande tidigt. Men man borde ju ha anat, att det här var på gång. Det har varit tyst på hennes blogg ända sen mitten av september.

  Nej, jag kände henne inte personligen. Men en gÃ¥ng har jag kontaktat henne och fÃ¥tt svar. I nÃ¥gra val – jag jobbade pÃ¥ Socialdemokratiska partistyrelsen dÃ¥ – hade jag fÃ¥tt i uppdrag att försöka fÃ¥ personer ur kulturlivet att ställa upp i annonser för Socialdemokraterna. De tillfrÃ¥gade erbjöds att plädera för egna hjärtefrÃ¥gor; enda villkoret var att de inte skulle plädera för nÃ¥got annat parti.

  Jag valde ut de tillfrågade helt efter eget huvud, och till grund för vilka författare jag frågade låg min egen förtrogenhet med deras böcker. Lite tidigare hade till exempel Lars Ahlin ställt upp med en fantastisk text i en socialdemokratisk valbroschyr, men nu var läget kärvare, författarna inte lika benägna att bekänna färg. Från Bodil Malmsen fick jag alltså nej, som jag minns det inte ett ovänligt nej men ändå ett nej.

  Att jag hade valt att tillfråga henne hade som bakgrund att jag hade läst henne. Både Birgitta och jag gillar henne, så nu finns i vårt privata bibliotek ett femtontal böcker, både lyrik och prosa.

  Jag plockar fram nÃ¥gra av hennes böcker med lyrik för att hitta nÃ¥got att citera, och när jag slÃ¥r upp hennes ”Samlade dikter” (1995), hamnar jag av ren slump pÃ¥ en vinjettbild, ”Döden 1986” ur ”Paddan & branden”, och den andra dikten där passar ganska bra att citera, ocksÃ¥ för att dess miljö är hennes unga Ã¥rs Jämtland:

  KÄRINGEN ELÄNDE köpte granngårn
  Änklingen är hennes sonson
  Nygift med sin Stella – 67
  Stella som är nybegraven nu
  Käringen mal – huvva hu
  Huvvaligen & hå hå ja ja
  VAD VAR DET JAG SA SA SA

  Man kan hyra videobox på macken
  SUDDEN IMPACT & DJÄVULSKA JAKTEN
  STREETFIGHTER & CHINA BLUE
  BLOODSIMPLE & DEATHWISH ONE & TWO

  Här finns post & konsum – inget NK
  Där folk går i högklackat med konto
  På en T-Centralen är det trängre
  Men vem mäter upp att glesbygden har längre
  Mellan människa & människa än Söderleden
  Det är glest & glesnar snabbt i mänskligheten

  KÄRINGEN ELÄNDE sitter där hon satt – vid spisen
  Fötterna är kallare än inlandsisen
  Vedspisen är glödgat het
  Livet enbart dödlighet

  EN JUMBOJÄTTE SOM HAR STÖRTAT!
  OLOF PALME HAR DOM MÖRDAT!
  SJÖSALA BLEV PYROMANBRÄNT NER I GRUNDEN
  & I P1 HAR DOM FLYTTAT ANDAKTSSTUNDEN
  Blott en dag ett ögonblick i sänder
  Ett är säkert – olyckan som hänt & händer
  i en dödsannons är alltid någon hemma

  1991 gav hon ut ”Det är ingen ordning pÃ¥ mina papper”, en bok som myllrar av citat, associationer och reflektioner. I den finns texten ”Om jag vore statsminister”. Jag citerar första halvan:

  ”Om jag vore statsminister skulle jag se till att fÃ¥ riktig makt som Gud, Allah, Oden, Tor och Gyllenhammar; det behövs en högre makt för att fÃ¥ ordning pÃ¥ ett land som Sverige. Självklart skulle jag vara god.

  Se till att hela rubbet blev rättvist. Att de starka inte klämde Ã¥t de svaga, att alltihop blev väl fördelat. Att alla fick nÃ¥t litet företag att pula med – frosta av frysen eller städa vindskontoret.

  Att det arbetande folket blev befriat från TV och fick böcker. Chinaschack, badmintonspel och tid.

  Tid att tänka – nu och inte vecka 49. Tid att älska, prata, fiska, Ã¥ka pulka. Tid att plocka sig en kantarell eller en ticka, tid att leta rätt pÃ¥ ett ställe där det växer svart trumpetsvamp, som ser ut som svarta liljor – obeskrivligt ätbara – till ämnet.

  Politiken: Om jag vore statsminister skulle politik bli respektabelt, alla idéer skulle genomföras. Korruption och mygel och skandalaffärer skulle bannlysas frÃ¥n staten och kommunen.”

  Så här fortsätter det sen, och så slutar det med:

  ”SÃ¥ skulle det bli om jag vore statsminister, amen.”

  I den här boken finns en dedikation från författarinnan till min hustru:

  ”Till Birgitta D.
  med
  ♡
  från Bodil
  24.10.91″

  Som Birgitta minns det, fick hon boken med dedikation av Bodil Malmsten vid ett partimöte i Enskede. Birgitta hade haft en mycket hektisk dag i riksdagen – det här var kort efter en valförlust och ett regeringsbyte,

• February 06, 2016
• 18:04

  Estland: Främlingsfientligt parti växer

   » ‎ Enn Kokk

  Ytterligare en partisympatiundersökning har publicerats i Estland, den här gången gjord av Turu-uuringute AS för radion.

  Också enligt den får Keskerakond (Centerpartiet) ökat stöd, ökar med 1 procentenhet till 26 procent och partiet är därmed fortsatt landets största parti. I valet 2015 stöddes Centern av 24,8 procent. Turbulensen kring partiledaren, Edgar Savisaar, har således inte minskat uppslutningen kring partiet. Den socialdemokratiske talmannen och förre partiledaren Eiki Nestor förklarar Centerns starka ställning med att de tre sins emellan ganska olika regeringspartierna själva har grälat på varann, medan det stora oppositionspartiet bara har kunnat sitta still i båten.

  Det ledande regeringspartiet, det borgerliga, nyliberalt anstrukna Reformierakond (Reformpartiet), som i valet med 27,7 procent blev största parti, har sen åkt kana i opinionen men är fortfarande, med nu 17 procent, landets näst största parti. Det aktuella resultatet innebär dock en nedgång med hela 3 procent.

  Tredje plats, med vartdera 13 procent, delas av två partier, det ena i regeringsställning, det andra i opposition:

  I regeringen ingår Sotsiaaldemokraatlik Erakond (Socialdemokratiska partiet), som i valet fick 15,2 procent. SDE ligger alltså under sitt ganska låga valresultat.

  På samma nivå ligger Vabaerakond (Fria partiet) som i valet fick stöd av 8,7 procent och därmed blev ett nytt parti, som tog sig in i riksdagen. Att det här partiet inte har släppts in i regeringen beror med all sannolikhet mest på att det har hämtat en stor del av sina väljare från det ledande regeringspartiet, Reformierakond.

  Det tredje partiet i den sittande koalitionsregeringen, det konservativa, kristna och estnationalistiska IRL, Isamaa ja Res Publika Liit (Förbundet Fäderenslandet och Res Publika), är fortsatt i en djup vågdal. I den här mätningen stöds det oförändrat av 7 procent mot 13,7 procent i valet.

  Anmärkningsvärt mycket uppåt går det för det andra nya partiet i Riigikogu (Riksdagen). Konservatiivne Rahvaerakond (Konservativa folkpartiet) fick i valet, där det var nytt att klara spärren, stöd av 8,1 procent men är nu uppe i 12 procent. Partiet har växt när det började exploatera främlingsfientliga stämningar, riktade mot ökad flyktinginvandring. Den ovan citerade Eiki Nestor ser ett samband mellan partiets höga stöd och nyhetsrapporteringen om händelserna i Köln.

• 12:09

  Melodikrysset nummer 5 2016

   » ‎ Enn Kokk

  Jo, jag ska följa Melodifestivalen också i år, även om jag tycker att bidragen har blivit allt mindre schlageraktiga.

  Anders Eldeman värmde upp genom att spela ett par äldre bidrag.

  Dels ”Maria” frÃ¥n Melodifestivalen 2003 med Östen med Resten.

  Dels ”Symfonin” frÃ¥n 1990 med Loa Falkman, en mycket bättre lÃ¥t än den placering den fick.

  Amy Diamond skulle ju ha deltagit i Ã¥rets upplaga men hennes bidrag diskades, eftersom det tidigare har varit med i tävlingen fast i ett annat land. (Flera läsare pÃ¥pekar, alldeles korrekt, att det var Anna Book som diskades.) Den lÃ¥t Eldeman spelade för oss, ”Your Love”, lät annars inte sÃ¥ tokigt.

  Vi fortsätter på den svenska linjen.

  Till det svÃ¥raste i dag hörde att identifiera ”Ormen” med musik av Georg Riedel och text av Eva Dahlgren – det var ocksÃ¥ hon som sjöng.

  DÃ¥ var det betydligt lättare att känna igen Edvard Persson-lÃ¥ten ”En liten vit kanin”. Fast Edvard sjöng förstÃ¥s (liksom senare Peps Persson) liden vid.

  Två låtar gjordes av svenska artister men var inlån.

  Vi hörde First Aid Kit göra en utmärkt version av Paul Simons ”America”. BÃ¥de First Aid Kit och Paul Simon finns i min egen skivsamling.

  Och vi hörde Lasse Lönndahl och Towa Carson sjunga ”I natt” ur ”West Side Story”.

  OcksÃ¥ Miriam Makeba finns i mängder i vÃ¥r skivsamling; Birgitta och jag hörde henne faktiskt live i Konserthuset här i Uppsala strax innan hon dog. Hennes ”Pata Pata” har vi i flera olika inspelningar.

  Johann Strauss den yngre skrev 1868 sin ”Unter Donner und Blitz”, som sÃ¥ledes handlar om Ã¥ska. PÃ¥ engelska finns en rad rockigare varianter om samma väderfenomen, dÃ¥ kallade ”Thunder and Lightning”.

  Vi fortsätter med ett annat naturfenomen, hav. Charles Trenet var det väl som en gÃ¥ng i världen sjöng ”La Mer”, men Charles Aznavours version är nog mer spelad.

  Charles Aznavour var det hur som helst som sjöng ”She”, den som vi i dag fick höra i en finsk version, ”Sofie”, med Janne Leino.

  Dagens kryss avslutades med Rolling Stones och ”One More Shot”.

  Fast i gÃ¥r kväll bjöd jag hustrun pÃ¥ te för tvÃ¥. Tyvärr kom jag inte pÃ¥ att ackompanjera denna kvällsmÃ¥ltid – se mer om den nedan – med ”Tea For Two” ur ”No No, Nanette”. Men gott var det, med danska smørrebrød till.

• February 05, 2016
• 18:48

  Fredagskväll hemma hos oss

   » ‎ Enn Kokk

  Det har varit en lugn dag hemma hos oss. Och sonen, Matti, ringde och berättade, att de hade fått dagisplats åt dottern, Ella, alldeles nära sin relativt nya bostad i Stockholm.

  Inte ens vädret var jävligt i dag, så jag promenerade först till konditori Trianon en liten bit ner på Svartbäcksgatan, sen till Torbjörns torg, där jag i tur och ordning besökte blomsterhandeln och tobaksaffären.

  Nu ska vi äta fredagsmiddag. Det blir de danska smørrebrød jag köpte på kondiset plus Earl Grey-te, bryggt i en av våra tekannor. Jag har dukat fint med bästa Arabia-porslinet, och på bordet står en vårliga bukett jag i blomsterhandeln köpte åt Birgitta.

  Nu ska jag gå och säga till henne att middagen är klar.

  Till Stefan Löfven vill jag säga att det nog kommer en vår i politiken också. Kanske inte med det samma, men så småningom. Håll ut!

• February 04, 2016
• 15:47

  Finland: Förre centerledaren Paavo Väyrynen bildar nytt parti

   » ‎ Enn Kokk

  Jag har för kort tid sen förmedlat en stor nyhet i finländsk politik: Förre centerledaren, ministern i flera regeringar, EU-parlamentarikern med mera Paavo Väyrynen lämnar i protest mot partiets högervridning alla sina partiuppdrag.

  Nu har han på sin blogg släppt nästa bomb, som också har toppat nyhetsrapporteringen i övriga media: Väyrynen är i färd med att bilda ett helt nytt parti, Kansalaispuolue (Medborgarpartiet).

  Än så länge vet vi inte, vilka han kommer att rekrytera till ledningen av sitt nya parti, inte heller vilket program det kommer att anta. Men hans nya parti kommer med stor sannolikhet att bli ett lätt populistiskt mitten-vänsterparti, och Väyrynens Euro-negativa och EU-kritiska hållning kommer säkert att bli en central del av dess program.

  Därmed kommer han inte bara att locka småfolksdelen i sitt gamla parti, Centern, utan också folk i andra partier, väljare som inte är lika EU-entusiastiska som partierna i fråga.

  Hur stor del av väljarkåren han lyckas attrahera är för tidigt att säga.

• 15:24

  Finland: Socialdemokraterna störst också i senaste gallupen

   » ‎ Enn Kokk

  I Taloustutkimus’ mätning för YLE bekräftas Socialdemokraternas ställning som landets största parti.

  Sosialidemokraattinen puolue (Socialdemokratiska partiet), som i riksdagsvalet 2015 bara fick 16,9 procent och därmed blev fjärde parti i storlek, får i den här mätningen 21,5 procent, aningen mindre än i motsvarande decembermätning.

  Bakgrunden till den här starka ställningen är, som jag tidigarer har skrivit, partiets hårda kritik mot socialt orättfärdiga inslag i den sittande borgerliga regeringens åtstramningspolitik.

  Det ledande regeringspartiet, Suomen Keskusta (Centern), har även i den här mätningen, nu med 2,9 procents stöd, vilket innebär en liten minskning, hamnat på andra plats. Centern ligger i den här mätningen under sitt valresultat 2015, 21,1 procent.

  Dess koalitionspartner, det ledande partiet i den förra regeringen, Kansallinen Kokoomus (Samlingspartiet), ligger på tredje plats med 17,3 procent, vilket innebär en minskning med 1,4 procentenheter. I valet 2015 stöddes partiet av 18,2 procent.

  Det tredje partiet i den sittande regeringen är populistiska Perussuomalaiset (Sannfinländarna), som i valet 2015 fick 17,7 procent. Partiets väljare har under senare tid i massor övergett det parti de har röstat pÃ¥ – i den aktuella mätningen är partiet nere pÃ¥ 9,8 procent. Därmed har partiet halkat frÃ¥n tredje till femte plats bland partierna.

  Större är även i den här mätningen oppositionspartiet Vihreä Liitto (Gröna förbundet), som i valet stöddes av 8,5 procent men nu är uppe i 12,3 procent.

  Vasemistoliitto (Vänsterförbundet), som i valet fick 7,1 procent, går från 7,3 procent i december till nu 8,6 procent.

  Övriga två partier, också de i opposition, har ungefär lika svagt stöd som i december:

  Det gäller Svenska Folkpartiet, som i valet stöddes av 4,9 procent.

  Och det gäller Kristillisdemokraatit (Kristdemokraterna), som i valet stöddes av 3,5 provcent.

  Närmare 3.400 personer har intervjuats mellan 11 januari och 2 februari.

• 13:31

  Fröding i Kairo, Frank Sinatra och Grace Kelly på Pan Am och taxi med Einstein till affären

   » ‎ Enn Kokk

  DNs Namn och Nytt hör till det jag dagligen läser, även om jag, själv en gammal kortis-makare, inte alltid tycker att kortisarna där alltid håller måttet.

  Men i dag fanns tre lite längre texter, som alla var roande.

  Henrik Hovmöller berättar om nÃ¥got som hände i Princeton 1952: Hans mamma, som inte hade körkort, mÃ¥ste därför ta taxi till affären, när hon skulle handla dagens mat. Som tur var hittade hon en man en trappa upp, som hade samma problem. SÃ¥ hon och Albert Einstein – för det var han – brukade dela bil för att fÃ¥ ner taxikostnaderna.

  Birgitta Larsson berättar om sin tid som flygvärdinna pÃ¥ Pan Am 1963-1972: Det plan hon jobbade i hade bland andra som passagerare Grace Kelly och Farah Diba. En annan flygvärdinna öppnade en vinflaska precis när Farah Diba passerade och rÃ¥kade dÃ¥ skvätta ner hennes vita päls med rödvin. Flygvärdinnan blev förstÃ¥s rädd, men Farah Diba sa lugnande: – BehÃ¥ll pälsen, jag har fler.

  Fast roligast i Birgitta Larssons flygmemoarer är nog berättelsen om Frank Sinatra som, inte helt nykter, insisterade på att få sova på bagagehyllan.

  Den längsta berättelsen levereras av Sture Källberg, förr en känd samhällsdebattör – jag har böcker av honom i bokhyllan. Här berättar han om en resa fordom till Kairo tillsammans med sin dÃ¥varande hustru. Där upptäckte de en dag ett Författarnas Hus, och frestelsen blev dÃ¥ stark för den svenske författaren att besöka sina egyptiska kollegor. En sÃ¥ exotisk författarkollega, nästan frÃ¥n Nordpolen, väckte förstÃ¥s intresse bland de egyptiska författarna, och man hittade en bland dem som kunde tolka via engelska.

  Besöket tog en oväntad vändning, när de egyptiska författarna ville höra nÃ¥got läst pÃ¥ svenska. Källberg valde dÃ¥ att ur minnet recitera Gustaf Frödings ”Balen” frÃ¥n 1894. Värre blev det, när de egyptiska författarkollegorna förstÃ¥s ville fÃ¥ dikten översatt, sÃ¥ Källberg tvangs först att för sin egyptiske tolk dra den i egen engelsk översättning.

  För det här tackades paret Källberg med te och smaskiga bakelser.

• February 03, 2016
• 20:44

  Äventyr i kända hjulspår

   » ‎ Enn Kokk

  Hur det går för Velvet låter oss Agent X9 vänta på, så att vi i ännu högre grad tappar bort den långsamt framvindlande handlingen.

  Däremot fortsätter, även i nummer 2 2016, den obegripliga publiceringen av Lars Krantz’ serie om Christer Pettersson, ”Den svarta jorden”.

  Tidningen satsar uppenbarligen stort pÃ¥ sin nya serie ”Silas Corey” med manus av Fabien Nury och bild av Pierre Alary. Människorna i den känns lite fyrkantiga, i flera avseenden.

  Två klassiska äventyrsserier fyller resten av numret.

  ”Agent Corrigan” med bilder av Al Williamson är vältecknad och det aktuella avsnittet, ”Lady Vendetta” frÃ¥n 1974, med manus av Archie Goodwin, är ganska hyggligt.

  Fast snäppet vassare är även den här gÃ¥ngen ”Modesty Blaise”, avsnittet ”Aristo – piraten” frÃ¥n 1994-1995 med manus av Peter O’Donnell och bild av Enric Badia Romero. Det här avsnittet har en lite krokig introduktion och därför samma slags avslutning, men det som finns där emellan – kamp mot pirater pÃ¥ Sydkinesiska sjön – är, framför allt mot slutet, ganska spännande.

  Fast eftersom jag inte är någon tonårspojke, kittlas jag inte av att få se ytterligare en av dessa bilder av en delvis avklädd Modesty Blaise.

• 8:37

  Till Åsa, med hälsning från den förbannade socialdemokratin

   » ‎ Enn Kokk

  Jag är daglig läsare av Aftonbladet, främst tidningens ledarsida och kultursidor. Ledarsidan har så småningom, även om jag inte delar alla dess synpunkter, kommit att förespråka mer av en socialdemokratisk vänsterhållning; man har där inte heller dragit sig för att rikta krav och kritik mot partiledningen.

  Kultursidorna har, även om detta inte är deras primära uppgift, också bidragit till att belysa politik och samhälle från ett vänsterperspektiv. Flera av dem som skriver där är inte socialdemokrater, och jag har ingenting mot det heller. Mycket av det jag syftar på är faktiskt intressant och relevant.

  Antalet ställen som säljer dagstidningar, även kvällstidningar, är rejält mindre i dag än i mina yngre dar, och det händer därför nÃ¥gon enstaka dag, att varken jag eller hustrun rÃ¥kar passera nÃ¥got försäljningsställe, som ens säljer kvällsavisor. Det hände mig bland annat när Ã…sa Linderborg publicerade sin furiösa artikel ”Ett farväl till socialdemokratin”. (Jag har dock, när jag har läst Mario Matteonis inlägg pÃ¥ S-bloggar samt Knut Lindelöfs kommentar pÃ¥ sin blogg – länk finns här intill – i efterhand uppmärksammat artikelns existens och förstÃ¥s läst den.)

  Matteoni är inne pÃ¥ att Linderborgs ”farväl till den förbannade socialdemokratin” skulle kunna syfta pÃ¥ en egen sorti, men mig veterligt har Linderborg aldrig sett sig som socialdemokrat. Hennes pappa och mamma hörde bÃ¥da hemma i VPK, och Ã…sa själv var i yngre dar aktiv i partiets ungdomsförbund, det som för övrigt mer än det till Vänsterpartiet omdöpta moderpartiet höll fast vid en mer kommunistiskt präglad ideologi och ocksÃ¥ försvarade en del av kommunismens ställningstaganden, ideologiskt och i praktiken. 1987 anställdes Ã…sa Linderborg som ombudsman i Kommunistisk Ungdom i Mälardalen.

  Nej, jag försöker pÃ¥ intet sätt svärta ner henne, men rätt ska vara rätt (eller rött ska vara rött, som det väl borde heta här). Hennes debutroman, ”Mig äger ingen” (Atlas, 2007), som är lysande, skildrar för övrigt mycket öppenhjärtigt hennes bÃ¥de privata och politiska förhÃ¥llanden under uppväxtÃ¥ren. Jag blev mycket tagen av den här självbiografiska romanen – läs gärna min recension av den ovan under Kulturspegeln, Prosa och lyrik.

  Men lÃ¥ngt dess förinnan, 2001, hade hon publicerat sin doktorsavhandling, framlagd i Uppsala: ”Socialdemokraterna skriver historia: historieskrivning som ideologisk maktresurs 1892-2000″ (Atlas).

  Hon bodde här i Uppsala under sin studietid och också efter det att hon hade fått sin avhandling godkänd. Uppsala är, trots att det är landets i storlek fjärde stad, inte större än att vi förstås då möttes. Hon var också av Folkrörelsearkivet, i vars styrelse jag då satt, inbjuden att för oss i styrelsen berätta om sin avhandling, och även om jag hade en del invändningar, hade vi ett vänskapligt och intellektuellt givande meningsutbyte.

  Också jag har, i egenskap av vänstersocialdemokrat, invändningar mot mitt partis politik, bland annat nu i koalition med Miljöpartiet, och jag vill inte förmena Åsa Linderborg rätten att hyvla av socialdemokratin, när den förtjänar det, även om jag tycker, att Linderborg i sin aftonbladetartikel för att kunna ta till det grova artilleriet bortser från en del också relevanta sammanhang och fakta. Men för mig är det OK att någon ibland i ilska och besvikelse bildligt talat slår oss på käften.

  Däremot tycker jag det är häpnadsväckande ointellektuellt, ja, barnsligt, av Åsa att fylla tjugo papperskassar med böcker av socialdemokrater och om socialdemokrati och sen köra dem till soptippen. Det är måhända en retoriskt effektiv rallarsving.

  Men själv har jag i mina bokhyllor mängder av böcker av Lenin, Stalin, Kalinin, Trotskij, Mao, Hodja och svenskarna Hagberg och Hermansson, och inte har jag blivit kommunist för det.

• February 01, 2016
• 16:42

  Debatten om ideologiernas död på 1950-talet – och är ideologierna i dag stendöda?

   » ‎ Enn Kokk

  Med posten fick jag – jag har prenumererat sedan starten – ett tjockt nummer av Fronesis (nummer 52-53), en tidskrift som startades av Socialdemokratiska studentförbundet men nu framlever ett liv som oberoende vänstertidskrift, fortfarande drivet av socialdemokrater – jag känner sen gammalt ansvarige utgivaren samt ytterligare nÃ¥gon i redaktionen.

  Fronesis har alltid ett huvudtema, den här gången ideologi.

  När jag bläddrade igenom det nyanlända numret fastnade jag för att börja läsningen med en artikel, skriven av Daniel Strand, som jag tidigare har läst i Aftonbladet. Men det som lockade var ocksÃ¥ rubriken, ”Inga alternativ”, och dess underrubrik, ”Ideologiernas död pÃ¥ 1950-talet”.

  Det Strand skriver känner jag väl igen från debatten under 1950- och 1960-talen. Dessutom läste jag om det Strand skriver om när jag under 1960-talets första hälft läste statskunskap med egen inriktning på politiska ideologier. Seymour Martin Lipset, Herbert Tingsten och andra som figurerar i Strands notapparat är mig välbekanta från då, och en del andra som han nämner har jag läst senare.

  För egen del har jag aldrig trott på några teorier om ideologiernas död, och jag var under Palme-epoken och faktiskt också under Carlsson-epoken i egenskap av huvudsekreterare i Socialdemokraternas programkommission med om att revitalisera socialdemokratins marxistiska arv.

  De socialdemokratiska partiprogrammen från 1975 och 1990 plus essäer om hur det kom sig att socialdemokratin ändå stegvis fjärmade sig från det här radikala idéarvet vore kanske också värda en analys i Fronesis?