LÖSNINGAR PÃ… ÄLDRE MELODIKRYSS: » Enn Kokk » September 2015

Feeds

3566 items (3566 unread) in 7 feeds

(3566 unread)

• Ängel med bruten vinge (68 unread)
• Melodikryssbloggen (45 unread)
• vonkis (1791 unread)
• Kyrkoherdens tankar (530 unread)
• My Xanadu (30 unread)
• Enn Kokk (629 unread)
• Rissna - mitt i prick! (473 unread)

Enn Kokk (43 unread)

• September 29, 2015
• 11:48

  Det är höst, också i livet

   » ‎ Enn Kokk

  Min intellektuella förmåga och verbala skaparkraft fungerar fortfarande som de ska, men kroppen blir allt mer skröplig. Jag tar mig fortfarande till Konsum och lyckas, ibland med vilopauser, därefter släpa hem varorna jag har köpt, klarar också matlagning och disk.

  Men den lilla ork jag har kvar tar snabbt slut, och den räcker till exempel inte längre till för trädgårdsarbete. I trädgården upplever jag inte bara att jag inte klarar att gå ner på knä eller att hålla balansen när jag möter ojämnheter och höjdskillnader.

  Jag pratade om det hör med Birgitta (som ser och förstår de problem jag har) och sa då också att jag, när vi har flyttat in till stan (Uppsala) för hösten, ska försöka bättra på min kondition genom att skaffa simkort på Fyrisbadet. Fast bastun lockar ännu mer.

• September 28, 2015
• 16:37

  Norge: De rödgröna leder över borgarna

   » ‎ Enn Kokk

  Efter förspelet till kommunalvalet börjar nu opinionsmätningarna i Norge komma in i den vanliga lunken. MMIs mätning för Dagbladet ger följande resultat:

  Arbeiderpartiet 37,9 procent (- 0,4 procentenheter), 30,8 procent i stortingsvalet 2013
  Sosialistisk Venstreparti 3,8 procent (- 1,0), 4,1 procent i stortingsvalet 2013
  Rødt 0,6 procent (+ 0,1), 1,1 procent i stortingsvalet 2013
  Senterpartiet 6,6 procent (+ 2,4), 5,5 procent i stortingsvalet 2013
  Miljøpartiet De Grønne 3,5 procent (+ 1,5), 2,8 procent i stortingsvalet 2013
  Kristelig Folkeparti 5,7 procent (+ 1,1), 5,6 procent i stortingsvalet 2013
  Venstre 4,9 procent (- 0,3), 5,2 procent i stortingsvalet 2013
  Høyre 23,8 procent (- 0,2), 26,8 procent i stortingsvalet 2013
  Fremskrittspartiet 11,3 procent (- 1,7), 16,3 procent i stortingsvalet 2013

  Värt att lägga märke till här är att Arbeiderpartiet i riksmätningarna ligger på en mycket högre nivå än i kommunala och regionala mätningar, att Sosialistisk Venstreparti åter ligger under fyraprocentsspärren, att Senterpartiet liksom i kommunalvalet går framåt också i riksmätningarna, att Miljøpartiet De Grønne i dessa nu åter ligger under fyraprocentsspärren och att regeringspartierna Høyre och Fremskrittspartiet båda backar, det första lite, det andra märkbart.

  Intressant är också att Miljøpartiet De Grønne i de förhandlingar som har följt kommunalvalet inte automatiskt stöder den rödgröna sidan. I Tønsberg och Moss har MDG efter förhandlingar valt att stödja en majoritet bestående av Høyre, Venstre, Kristelig Folkeparti och Fremskrittspartiet.

• 15:49

  Danmark: Socialdemokratiet ohotat störst

   » ‎ Enn Kokk

  Folketingsvalet tidigare i år (18 juni) gav följande resultat:

  Socialdemokratiet 26,3 procent
  Radikale Venstre 4,6 procent
  Socialistisk Folkeparti 4,2 procent
  Enhedslisten 7,8 procent
  Alternativet 4,8 procent
  Venstre 19,5 procent
  Dansk Folkeparti 21,1 procent
  Konservative Folkeparti 3,4 procent
  Liberal Alliance 5,5 procent

  Inga stora opinionsförändringar har skett efter valet, men Socialdemokratiet befäster sin ställning som största parti. Regeringspartiet Venstre är klart mindre än Dansk Folkeparti.

  Ritzau Index, en sammanvägning av en rad olika mätningar, ger för närvarande följande fördelning av partisympatierna:

  Socialdemokratiet 26,5 procent
  Radikale Venstre 4,7 procent
  Socialistisk Folkeparti 4,1 procent
  Enhedslisten 8,4 procent
  Alternativet 5,0 procent
  Venstre 18,8 procent
  Dansk Folkeparti 21,3 procent
  Konservative Folkeparti 3,1 procent
  Liberal Alliance 7,5 procent

  Den senaste mätningen, en från 27 september och gjord av Voxmeter för Ritzau, ger följande resultat:

  Socialdemokratiet 27,0 procent
  Radikale Venstre 4,9 procent
  Socialistisk Folkeparti 3,8 procent
  Enhedslisten 8,7 procent
  Alternativet 5,4 procent
  Venstre 18,1 procent
  Dansk Folkeparti 21,3 procent
  Konservative Folkeparti 3,2 procent
  Liberal Alliance 7,4 procent

  Värt att lägga märka till i den här och i andra mätningar är att yttervänsterkoalitionen Enhedslisten nu är påtagligt större än det gamla vänsteralternativet, Socialistisk Folkeparti, också att Konservative Folkeparti lever ett allt mer tynande liv, medan Libeal Alliance har vuxit i storlek.

  Berlingske Barometer, också det ett genomsnitt av olika instituts undersökningar, ger för närvarande följande fördelning av partisympatierna:

  Socialdemokratiet 26,4 procent
  Radikale Venstre 4,8 procent
  Socialistisk Folkeparti 4,1 procent
  Enhedslisten 8,4 procent
  Alternativet 5,0 procent
  Venstre 18,8 procent
  Dansk Folkeparti 21,3 procent
  Konservative Folkeparti 3,1 procent
  Liberal Alliance 7,5 procent

  En intressant politisk nyhet är att Enhedslisten har bytt spetskandidat. Partiet, som är en koalition av olika revolutionära småpartier plus miljöaktivister har ingen partiordförande i vanlig mening men har som främsta språkrör en gemensam spetskandidat, nu senast Johanne Schmidt-Nielsen. Den som nu genom medlemsomröstning har erövrat den här positionen är Pernille Skipper, som är medlem av trotskistiska Socialistisk Arbejderparti men också har varit medlem i Venstres Ungdom.

• September 27, 2015
• 18:24

  Estland: Än har varken anklagelserna mot Edgar Savisaar eller debatten om flyktingmottagning påverkat partisympatierna

   » ‎ Enn Kokk

  Turbulensen kring Edgar Savisaar, partiledare för det lätt vänsterpopulistiska Keskerakond (Centerpartiet), kom efter det att den senaste opinionsundersökningen, gjord av Turu-uuringute AS för ERR, Eesti Rahvusringhääling, hade genomförts, så den kan inte ha påverkat resultatet. Enligt den här undersökningen är Keskerakond fortsatt landets största parti och får 29 procent mot 27,7 procent i valet 2015. Bakom det här höga stödet ligger dels det faktum att partiet är i opposition, dels att partiet fortfarande har stöd av majoriteten av landets ryssar.

  Det ledande regeringspartiet, det nyliberalt anstrukna Reformierakond (Reformpartiet), stöds av 21 procent, vilket ger partiet en andraplats – i valet blev det faktiskt störst med 30 procent, men en domstolsanklagad minister och oegentligheter i Tallinns hamn drog ett slag ned stödet för partiet till och med lÃ¥ngt under dagens mätningsnivÃ¥.

  Dess något omaka koalitionspartner Sotsiaaldemokraatlik Erakond (Socialdemokratiska Partiet), råkade i valet ut för en stjärnsmäll och hamnade på 15,2 procent. Partiledaren utmanades av den unge ryssen Jevgeni Ossinovski, som vann och valdes till ny partiledare, och han har därefter bytt ut tre av partiets fyra ministrar, bland annat själv inträtt i regeringen. Än så länge har detta inte gett förmodligen önskad utdelning i opinionen. I den aktuella undersökningen stöds partiet av 15 procent.

  Tredje benet i regeringen, konservativa, kristna och estnationalistiska IRL, Isamaa ja Res Publika Liit (Förbundet Fäderneslandet och Res Publika), som ocksÃ¥ gjorde ett uruselt val – fick 13,7 procent – är nu nere pÃ¥ 9 procent.

  Två nya partier gjorde i och med valet entré i det estniska parlamentet, Riigikogu.

  Det största av dem, Vabaerakond (Fria partiet), som har bildats bland annat av tidigare anhängare till Reformierakond och är borgerligt men med vissa sociala böjelser, fick i valet 8,7 procent. Under Reformierakonds kris växte det här partiet kraftigt men har nu sjunkit tillbaka till ett stöd om 11 procent.

  Det i valet nästan jämnstora – 8,1 procent – Konservatiivne Rahvaerakond (Konservartiva folkpartiet) har däremot aldrig lyckats i sin nya situation som parlamentsparti och hamnar i den aktuella undersökningen pÃ¥ 6 procent. Här har det inte hjälpt att partiet är motstÃ¥ndare till utökade flyktingkvoter.

• 15:47

  Norge: Stabilt nej till EU

   » ‎ Enn Kokk

  Jag minns fortfarande kampanjen inför den norska folkomröstningen 1994 om EU-anslutning, också hur den ändade i ett bestämt nej till EU (52,2 procent mot, 47,8 procent för). Mina partivänner i Arbeiderpartiet var för EU, men en betydande minoritet, bland annat ledande krafter i AUF, ungdomsförbundet, argumenterade mot. Ändå lyckades man hålla ihop partiet, kanske för att folkomröstningsresultatet tvingade partiet att lägga anslutningsfrågan på is. Senare gick ju Arbeiderpartiet i koalition med två av de främsta EU-motståndspartierna, Sosialistisk Venstreparti och Senterpartiet, och det har liksom inte blivit läge för att åter börja diskutera norskt EU-medlemskap.

  Och nej-majoriteten har bestått.

  Enligt en färsk undersökning, utförd av Sentio för Klassekampen och Nationen, bestÃ¥r övervikten för nej: 70,2 procent säger nej till norskt EU-medlemskap. I motsvarande undersökning för ett Ã¥r sedan sa 74 procent nej. Min egen gissning om förklaringen till den här lilla minskningen – märk att nej-majoriteten fortfarande är överväldigande – är att recessionen i norsk ekonomi kan ha fÃ¥tt somliga att hoppas, att EU-anslutning kanske skulle vara lösningen.

  Här finns också en närmast väntad skillnad i svaren från män respektive kvinnor. 21,2 procent av männen säger ja till EU mot 15,2 procent av kvinnorna. Sammantaget är ja-anhängarna 18,2 procent.

  MotstÃ¥ndet mot EU-anslutning är starkt inte bara i vänstern utan ocksÃ¥ i den politiska mitten – Senterpartiet är redan nämnt.

  Allra störst motstånd mot norsk EU-anslutning, 93,4 procent, finns bland Kristelig Folkepartis väljare, och bland Senterpartiets, i Norge ett jordbrukar- och landsbygdsparti, väljare utgör motståndarna 91,9 procent.

• September 26, 2015
• 23:46

  Velvet Templeton, ny i Agent X9

   » ‎ Enn Kokk

  Agent X9, Sveriges främsta tidning för realistiskt tecknade deckar- och äventyrsserier, har funnits sedan 1969. Den ges ut av Egmont Publishing AB och har för närvarande som redaktör Johan Kimrin. Den kommer ut en gÃ¥ng i mÃ¥naden och kostar med tanke pÃ¥ att varje nummer innehÃ¥ller cirka 100 sidor förbluffande lite, 49:90. Det senare möjliggörs, antar jag, av att huvuddelen av seriematerialet utgörs av äldre, tidigare publicerade serier, producerade för att Ã¥terges i svart-vitt. Under de allra senaste Ã¥ren har man dock ocksÃ¥ börjat publicera enstaka serier i fyrfärg – jag ska Ã¥terkomma till detta.

  Urvalet av serier har varierat en smula genom Ã¥ren, men ända sedan 1971 har Agent X9 publicerat avsnitt av agentserien ”Modesty Blaise”. Den skapades 1963 av Peter O’Donnell (manusförfattare) och har, utan större stilbrott, gjorts av flera olika tecknare. Det avsnitt som finns i senaste nuret, nummer 8 2015, ”En present till prinsessan”, har tecknats av Enric Badía Romero.

  Seriens hjältinna Modesty Blaise har ett förflutet i ett gangstersyndikat men hon och hennes förbundne Willie Garvin, den senare numera pubägare, börjar efter en intelligent manöver av Secret Service-chefen Sir Gerald Tarrant utföra tjänster åt underrättelseväsendet. Garvin är gammal thaiboxare och dessutom en jävel på kastvapen.

  Deras förhÃ¥llande är märkligt nog inte sexuellt, men det är uppenbart att Garvin gillar Blaise, ”prinsessan” som han kallar henne, och dÃ¥ och dÃ¥ försvinner han och Ã¥tervänder sedan med juveler till henne, och han har alltsÃ¥ inte stulit dem utan grävt fram dem pÃ¥ en avlägsen, tänkbar fyndplats nÃ¥gonstans i världen.

  I det aktuella avsnittet möter vi honom på en sådan expedition, letandes smaragder i republiken Monte Lero, belägen nära Colombia. Mindre rättsstyrda ädelstensletare får inte se hans fynd men misstänker, när han ger sig av, att han kan ha funnit något värt att röva ifrån honom. Under flykten från förföljarna kastar sig Garvin i en flod i en ravin, överlever mirakulöst nog fallet och den fors som suger med honom men tappar minnet.

  I det här skicket räddas han av mestisflickan Rima, som trots familjens fattigdom och en girig far tar hand om honom mot att han gör en del jobb åt henne och pappan. Rimas man har blivit dödad av banditer, och nu vill storbondens son Julio tvinga henne att bli hans kvinna. Willie Garvin, som egentligen alltså inte minns sina egna färdigheter, besegrar Julio och hans medföljande och tvingar honom att i vittnens närvaro lova att aldrig mer besvära Rima.

  Garvin anar att han kommer från England och förflyttar sig närmare kusten; Rima följer med. För resan hem får han, med för henne ofattbar skicklighet, genom spel ihop en stor summa pengar.

  Men även här lurar faror – en man med tvivelaktig vandel känner igen Garvin men lurar, när han förstÃ¥r att Garvin har tappat minnet, i honom att han är en efterlyst bandit. PÃ¥ sÃ¥ sätt hamnar han i ett banditgäng, som dessutom fängslar Rima för att införliva henne i en grupp kvinnliga fÃ¥ngar, som hÃ¥lls som sexslavar.

  Garvin, som erbjuds första utnyttjandet av Rima, faller dock inte för detta erbjudande utan befriar Rima och de andra flickorna. Samtidigt blir han avslöjad av banditerna och tvingas döda en av dem.

  Än är striden dock inte slutgiltigt avgjord. I rätt ögonblick – lite för rätt kanske, men Modesty Blaise har använt sig av ett slags fjärrskÃ¥dare för att hitta honom – dyker Modesty, som Garvin inte känner igen, upp och hjälper till med flykten. Ocn när Modesty under flykten med sin kongo slÃ¥r Willie Garvin i huvudet, Ã¥terfÃ¥r han minnet. Samtidigt anländer militär hjälp.

  Garvin fixar ett café åt Rima innan han tillsammans med Modesty återvänder till England.

  ‘ ‘ ‘

  En annan av mina gamla seriefavoriter, ”Rip Kirby”, med manus av Ward Greene och bild av Alex Raymond, Ã¥terpubliceras ocksÃ¥ i Agent X9. Den här deckarklassikern, det aktuella avsnittet betitlat ”Den hemliga formeln”, publicerades ursprungligen 1946.

  ”Rip Kirby”, i Sverige även känd som ”Peter Falk”, tror jag att jag allra först läste under det senare namnet i gamla Stockholms-Tidningen – Stockholms-Tidningen hade efter krigsslutet tvÃ¥ sidor pÃ¥ estniska, sÃ¥ mina föräldrar prenumererade pÃ¥ den.

  Rip Kirby är en klassisk detektiv, vars intellektualitet markeras av att han bär glasögon och med att han ständigt röker pipa. Till sin hjälp har han sin betjänt, Cecil Desmond, en före detta kassaskåpstjuv. Kirby har också en flickvän, Honey Dorian, här i Sverige ibland kallad Gittan Berg.

  ”Den hemliga formeln” rymmer en klassisk deckargÃ¥ta. En hund, senare ocksÃ¥ en bröllopsmarskalk – fel karl? – förgiftas med ett hittills okänt gift. Kirby tillkallas av sin gamle rektor, en kemist, och även Honey fÃ¥r en inbjudan, fast till en väninnas bröllop.

  Kring det här vävs en klassisk deckarintrig. Vilken roll har brudens pappa, kemisten? Varför verkar bruden i vissa situationer sÃ¥ nedstämd – vem älskar hon egentligen? Kan boven i dramat vara Glantz, som helt uppenbart ocksÃ¥ är starkt intresserad av bruden?

  * * *

  Till formen har Enric Badía Romeros egen serie – bÃ¥de manus och teckningar – ”Romero” vissa likheter med ”Modesty Blaise”, vilket förstÃ¥s har att göra med att Romero mycket riktigt har tecknat ”Modesty Blaise”. Men hans polis i avsnittet ”Blodig seglats” ser faktiskt ut som en lite äldre upplaga av Rip Kirby.

  Det är för all del en hygglig serie, men den hÃ¥ller inte samma klass som ”Modesty Blaise” eller för den delen ”Rip Kirby”, med vilken man ocksÃ¥ frestas att jämföra, eftersom det handlar om en klassisk deckargÃ¥ta.

  Lite för mÃ¥nga kortkjolade damer är det ocksÃ¥ i ”Romero”.

  * * *

  Kvar att skriva om är dÃ¥ nykomlingen ”Velvet”. Velvet, med efternamnet Templeton, är en nyskapelse av Ed Brubaker (manus) och fotoinspirerade bilder av Steve Epting.

  Jag ska här inte försöka bedöma handlingen, eftersom det är en fortsättningsserie och vi bara får läsa den (i och för sig spännande) upptakten till en som det förefaller spännande historia som utspelar sig bland underrättelsefolk.

  Jag tänker följa den här serien också fortsättningsvis.

  Vad jag förstÃ¥r är den ett samarbetsprojekt mellan ”Agent X9″ och Apart Förlag, som kommer att ge ut historierna om Velvet Templeton som seriealbum.

  Nyfiken som jag är, kollar jag Apart Förlag och finner dÃ¥, att en av dem som driver förlaget är Johan Kimrin, som ocksÃ¥ är redaktör för Egmont-ägda ”Agent X9″.

• 12:24

  Melodikrysset nummer 39 2015

   » ‎ Enn Kokk

  Ännu en veckolång vistelse i Öregrund, men nu börjar det kännas i luften att vi går mot riktig höst och därefter också vinter.

  En annan stad pÃ¥ Ö, Östersund, utgjorde motivet för Per-Martin Hambergs ”Nu tändas Ã¥ter ljusen i min lilla stad”. I den här lilla staden fanns förstÃ¥s ocksÃ¥ ett rÃ¥dhus: Hamberg mindes ”tvÃ¥ ganska svaga lyktor framför rÃ¥dhusets fasad”.

  Melodikrysset har sina regelbundna gäster.

  En sÃ¥dan är Evert Taube, vars ”Ingrid Dardels polska” vi fick hör i dag – fast med Roland Cedermark.

  Benny Andersson Ã¥terkommer ocksÃ¥ ofta, i dag med ”Sommaren du fick” med Helen Sjöholm och BAO.

  Beatles förekommer dÃ¥ och dÃ¥, vilket är helt naturligt. Men jag begriper inte, varför Anders Eldeman i dag mÃ¥ste konstra till ”Lucy In the Sky With the Diamonds” genom att som ljudillustration välja en inspelning, som musikaliskt lÃ¥g mycket lÃ¥ngt frÃ¥n originalet.

  Också barnen brukar få sitt i Melodikrysset.

  Fast egentligen vet jag inte, i vilken utsträckning barn numera – vid midsommar eller jul – sjunger den gamla ringleken ”Sju vackra flickor i en ring”.

  Och den bland annat av mina barn flitigt sedda lÃ¥ngserien om Drutten och Gena, ”Drutten och krokodilen”, ses den ocksÃ¥ av dagens barn?

  Själv är jag sÃ¥ jävla gammal, att jag minns Harry Brandelius och Kai Gullmars ”Ungmön pÃ¥ Käringön”.

  ”Inget lockar mig som du” med Barbados lockar mig inte alls lika mycket som hon pÃ¥ Käringön.

  Och jag hör till den hopplöst urmodiga sort som, i vart fall för egen del, tar könsvalet för givet, när jag hör Kate Perry sjunga ”I Kissed a Girl”.

  Som mina regelbundna läsare vet, är det ganska mycket i dagens Melodifestivaler och Eurovision Song Contest-finaler som inte finner nåd inför mina öron.

  Men danska duon Olsen Brothers var inte sÃ¥ dum och deras ”Fly On the Wings of Love”, pÃ¥ danska ”Smuk som et stjerneskud”, inte sÃ¥ dum den heller. De och den vann Eurovision Song Contest Ã¥r 2000.

  Men bÃ¥de Sting och bröderna Gershwin är ändÃ¥ nÃ¥gra strÃ¥n vassare. I dag fick vi höra den förre sjunga de senares ”Nice Work If You Can Get It”.

  Till sist i dag har jag sparat en ljudillustration som stÃ¥r mitt hjärta nära. 1969 gav jag ut ”Joe Hills sÃ¥nger” pÃ¥ svenska och i amerikanskt original, och i min sÃ¥ngbok frÃ¥n 1970, ”Upp till kamp! SÃ¥nger för arbete, frihet och fred”, publicerade jag ocksÃ¥ den sÃ¥ng vi i dag fick höra Tor Isedal sjunga och som skrevs med anledning av Joe Hills – svensken Joel Hägglunds – avrättning 1915:

  Balladen om Joe Hill

  Svensk text: Rune Lindström, 1963
  Amerikansk originaltext (dikt): Alfred Hayes (”Joe Hill”), 1925
  Musik: Earl Robinson, 1938

  Jag drömde om Joe Hill i natt.
  Vi stod där man mot man.
  Jag sa till Joe: ”Du är ju dö.”
  ”Jag kan ej dö”, sa han.
  ”Jag kan ej dö”, sa han.

  ”Dom sa du hade mördat nån
  vid Salt Lake Citys sjö.
  Dom sköt dej mitt i hjärtat, Joe.”
  Han sa: ”Jag kan ej dö.”
  Han sa: ”Jag kan ej dö”.

  ”Men plutokrater sköt dej, Joe.
  Dom tog ditt liv till slut.”
  ”Att mörda sången min”, sa Joe,
  ”vill mera till än krut.
  Vill mera till än krut.”

  Han stod där vid min säng och log
  och sa i självklar ton:
  ”Jag sått ett frö, som ej kan dö –
  vår organisation.
  Vår organisation.”

  ”Joe Hill kan aldrig nånsin dö”,
  sa Joe, ”jag lever än!
  När män går ut i strejk och strid,
  då går Joe Hill igen.
  Då går Joe Hill igen.”

  ”Från San Diego och till Maine,
  varhelst vår kamp slår till
  för mänskovärde, lag och rätt,
  där hittar ni Joe Hill.
  Där hittar ni Joe Hill.”

  Jag drömde om Joe Hill i natt.
  Vi stod där man mot man.
  Jag sa till Joe: ”Du är ju dö.”
  ”Jag kan ej dö”, sa han.
  ”Jag kan ej dö”, sa han.

  ”Upp till kamp!” innehÃ¥ller ocksÃ¥ noter och den amerikanska originaltexten, ”Joe Hill” av Alfred Hayes:

  Joe Hill

  Amerikansk originaltext (dikt): Alfred Hayes (”Joe Hill”), 1925
  Musik: Earl Robinson, 1938

  I dreamed I saw Joe Hill last night
  Alive as you and me
  Says I, ”But Joe, you’re ten years dead,”
  ”I never died,” says he,
  ”I never died,” says he.

  ”In Salt Lake, Joe, by God,” says I
  Him standing by my bed,
  ”They framed you on a murder charge.”
  Says Joe, ”But I ain’t dead,”
  Says Joe, ”But I ain’t dead.”

  ”The copper bosses shot you, Joe,
  They killed you, Joe,” says I.
  ”Takes more than guns to kill a man,”
  Says Joe, ”I didn’t die,”
  Says Joe, ”I didn’t die.”

  And standing there as big as life
  And smiling with his eyes
  Joe says, ”What they forgot to kill
  Went on to organize,
  Went on to organize.”

  ”Joe Hill ain’t dead,” he says to me,
  ”Joe Hill ain’t never died.
  Where workingmen are out on strike
  Joe Hill is at their side,
  Joe Hill is at their side.”

  ”From San Diego up to Maine
  In every mine and mill
  Where workers strike and organize,”
  Says he, ”You’ll find Joe Hill,”
  Says he, ”You’ll find Joe Hill.”

  I dreamed I saw Joe Hill last night
  Alive as you and me
  Says I, ”But Joe, you’re ten years dead,”
  ”I never died,” says he,
  ”I never died,” says he.

• September 25, 2015
• 22:26

  Fortfarande inga större politiska opinionsförändringar i Danmark

   » ‎ Enn Kokk

  Folketingsvalet tidigare i år (18 juni) gav följande resultat:

  Socialdemokratiet 26,3 procent
  Radikale Venstre 4,6 procent
  Socialistisk Folkeparti 4,2 procent
  Enhedslisten 7,8 procent
  Alternativet 4,8 procent
  Venstre 19,5 procent
  Dansk Folkeparti 21,1 procent
  Konservative Folkeparti 3,4 procent
  Liberal Alliance 5,5 procent

  Inga stora opinionsförändringar har skett efter valet. Socialdemokratiet är fortsatt största parti. Regeringspartiet Venstre är klart mindre än Dansk Folkeparti.

  Ritzau Index, en sammanvägning av en rad olika mätningar, ger för närvarande följande fördelning av partisympatierna. De små ändringar som har skett finns huvudsakligen på den borgerliga sidan.

  Socialdemokratiet 26,4 procent
  Radikale Venstre 4,7 procent
  Socialistisk Folkeparti 4,2 procent
  Enhedslisten 8,3 procent
  Alternativet 4,9 procent
  Venstre 19,0 procent
  Dansk Folkeparti 21,3 procent
  Konservative Folkeparti 3,1 procent
  Liberal Alliance 7,5 procent

  Den senaste mätningen, en från 23 september och gjord av Epinion för Danmarks Radio, ger följande resultat.

  Socialdemokratiet 26,5 procent
  Radikale Venstre 4,6 procent
  Socialistisk Folkeparti 4,3 procent
  Enhedslisten 8,2 procent
  Alternativet 5,2 procent
  Venstre 21,9 procent
  Dansk Folkeparti 18,5 procent
  Konservative Folkeparti 3,1 procent
  Liberal Alliance 7,8 procent

  Berlingske Barometer, också det ett genomsnitt av olika instituts undersökningar, ger för närvarande följande fördelning av partisympatierna:

  Socialdemokratiet 26,3 procent
  Radikale Venstre 4,7 procent
  Socialistisk Folkeparti 4,2 procent
  Enhedslisten 8,3 procent
  Alternativet 4,5 procent
  Venstre 19,1 procent
  Dansk Folkeparti 21,3 procent
  Konservative Folkeparti 3,1 procent
  Liberal Alliance 7,6 procent

• September 24, 2015
• 21:32

  Sju ungerska poeter i Lyrikvännen

   » ‎ Enn Kokk

  Lyrikvännen och dess lyrikklubb har, allt sedan starten 1954, varit en viktig introduktör av poesi, också från andra språkområden än det svenska.

  Påpassligt, med tanke på att böcker och författare från Ungern lyfts fram på Bokmässan, står ungersk litteratur i fokus för senaste numret av Lyrikvännen, nummer 5 2015.

  Jag är liksom mÃ¥nga andra hyggligt bekant med ungersk prosa, bland annat – men inte bara – av de ungerska författare, som har belönats med nobelpriset. Ungersk poesi vet jag mindre om. Men i det aktuella numret av Lyrikvännen presenteras inte mindre än sju ungerska poeter, var och en ocksÃ¥ med nÃ¥gra dikter tolkade till svenska.

  I en introducerande text i form av ett samtal med tre av dessa poeter säger samtalsledaren och översättaren Daniel Gustafsson Pech, att han ofta finner ”den ungerska samtidlyrikens sprÃ¥k väsensskilt frÃ¥n vÃ¥rt. I den ungerska samtidspoesin ser jag som utomstÃ¥ende ofta en slags ‘formkärlek': där rimmad vers, meter och klassiska former finns i överflöd.”

  Men när jag läser de här till svenska tolkade ungerska dikterna, finns knappast de nämnda karaktärsdragen i översättningarna; flera av dem ger också ett stumt intryck.

  Men i några fall berörs mina känslor och väcks min nyfikenhet. Ni ska få ett exempel:

  Hund

  Av Krisztina Tóth

  Den såg ut som en svart lerklump, en snöhög
  som fallit ner från bergssidan när det töade.
  Det var skymning, allt som syntes av landskapet
  var skakiga åkrar, rutan var immig,
  och när vi kom närmare såg den ut att röra sig,
  likt en rock som lyfte ena armen,
  en skuggliftare som slängts vid vägkanten
  under strålkastarnas blickar som svepte över den.
  Ibland dök den upp, ibland försvann den, men alla
  i bilkön gjorde en liten gir när de passerade,
  jag började kika längs vägrenen efter den,
  och plötsligt var den där. Som en sjunkande kropp
  tog den stöd på frambenen i leran
  som om den var på väg, med nosen i vinden,
  överkroppen var redo. Men baktill, det såg jag,
  var underkroppen krossad till en sörja.
  Bakbenet som stack ut ur den blodiga pälsen
  ryckte i en jämn, plågad rytm,
  halva hunden satt upp, munnen var öppen,
  och jag såg i dess ögon att den såg allting.
  Jag skrek, stanna, sväng av vägen,
  jag bönade, rädda den, krossa den, gör något,
  eller låt åtminstone någon bakom oss
  köra över den. Men vad ska jag göra?!
  Vad ska jag göra?! Du höjde rösten,
  vad vill du ha av mig?! Vad är det du vill ha av mig?
  Jag ville att du skulle stanna och, eftersom du sett den,
  inte lämna den, att du tog den med eller dödade den.
  Hela veckan fanns hunden där mellan oss.
  Vi tänkte att det varit bättre om vi stannat hemma.
  Som om det var vi som hade slängt den där på vägen
  och hela tiden måste undvika den med våra ord.
  Ändå kan jag inte motstå att vilja ha dig
  över mig på kvällen: jag såg dina spända armar
  och försökte att inte tänka på kroppen
  där den tog spjärn mot vägrenen,
  eller på den där dunkande rörelsen medan
  din blick försvann i fjärran och du inte svarade,
  och hur många, hur många vidriga förnekelser
  det fanns i hur du älskade med mig,
  i hur du frågade, vad är det du vill ha av mig,
  medan du slog i ratten utan att se på mig,
  och bakom dina axlar, i det strilande regnet syntes
  det blöta landskapet mot en blodig vinterhimmel.

  Tolkning till svenska: Daniel Gustafsson Pech

  Det finns mycket mer av intresse i det här numret av Lyrikvännen, men jag ska nöja mig med att nämna Jonas Ellerströms intervju med absurdisten Bertil Pettersson, ocksÃ¥ känd som Margaretha Malm. Själv minns jag honom ocksÃ¥ frÃ¥n Lasse O’MÃ¥nssons legendariska radioprogram ”BlÃ¥ Tummen”.

  Pettersson avslöjar nu även att han 1966 medverkade i Lyrikvännen med två dikter, fast då under namnet Björn Johan Janzon.

  Prenumerera gärna på Lyrikvännen. Det kostar 320 kronor för sex fullmatade nummer + två böcker ur Lilla serien, 270 kronor om du är under 25 år. Adress: www.lyrikvannen.se.

• September 23, 2015
• 18:24

  Kunde inte Galago också ge oss nya serier?

   » ‎ Enn Kokk

  Kalle Mattssons fotomontage Åsa-Nietzsche i Galago nummer 2 2105 är suveränt roligt. Inte riktigt lika roligt, framför allt inte för Jan Guillou, är samme upphovsmans Jan Guillousef Stalin.

  Det här numret av Galago är, som så ofta, en blandning av klart publiceringsvärt och sådant som jag själv inte skulle öda trycksidor på, om det var jag som var redaktör.

  Galago nummer 2 öppnar med en riktigt bra och tänkvärd Mats Jonsson-serie, ”SÃ¥gade trävaror”, med fokus pÃ¥ barndomens Kramfors och det lilla som finns kvar av stan. Fast det visar sig ju att den storstad han flydde till inte heller gÃ¥r att värja mot vämjeliga förändringar.

  Theresa W Ahlmans ”Historieätarna” är jag inte lika imponerad av. Inte heller lyckas hon övertyga mig om att människan inte fÃ¥r äta djur.

  Max Anderssons ”Inspelningen” är formellt välgjord men mycket absurdistisk, och veteranen John Anderssons ”Pudelns kärna 4” närmast obegriplig.

  Karolina BÃ¥ngs ”Punkan” verkar till att börja med ha goda ansatser, men sen förstÃ¥r jag inte riktigt vad hon vill med den här serien.

  Varken Elin Lucassis ”Hej” eller Sara Granérs ”Hata hälsa”, den senare Ã¥tminstone intressant tecknad, är serier i genrens mer vanliga mening.

  Nog vore det roligt om Galago i större utsträckning användes för att promota nya serietecknare, sådana som skapar just serier.

• 15:42

  Estland: Centerledaren Edgar Savisaar misstänkt i korruptionshärva

   » ‎ Enn Kokk

  Den estniska statsÃ¥klagaren har meddelat, att sammanlagt sju personer – mÃ¥nga av dem mycket kända – är misstänkta för att vara inblandade i en stor korruptionshärva i Tallinn. Den mest kände av de misstänkta är centerledaren Edgar Savisaar, men bland de anklagade finns ocksÃ¥ en tidigare minister (C). Anklagelserna gäller bÃ¥de att Savisaar personligen men ocksÃ¥ hans parti, Keskerakond (Centerpartiet), skulle ha tagit emot mutor frÃ¥n personer i näringslivet. Mutorna skulle ha betalats ut i samband med offentliga upphandlingar.

  Anklagelserna mot och förhöret av Savisaar har fått hela ledargarnityret i Keskerakond att sluta upp bakom Savisaar, detta fastän flera av de ledande politikerna i partiet i samband med partiledarens sjukdom visade tecken på att vilja ta över partiledarvärvet.

  Nu är ju Savisaar en räv inte bara i politisk bemärkelse, så han kommer med all säkerhet att neka till alla anklagelser om oegentligheter, och har han och hans parti tagit emot mutpengar, har han säkert sett till att dölja detta väl. Har inte Säkerhetspolisen försett statsåklagaren med helt vattentäta bevis, kommer Savisaar aldrig frivilligt att avgå, och processen kan komma att fortgå i åratal, allt medan Savisaars många anhängare, bland dem majoriteten av Estlands ryssar, kommer att hävda, att processen mot Savisaar har rent politiska motiv.

• September 22, 2015
• 21:59

  Vilgot Sjömans debutfilm

   » ‎ Enn Kokk

  Jag sÃ¥g Vilgot Sjömans ”Älskarinnan” 1962, när den var alldeles ny. Den mÃ¥ngsidige Sjöman värderades högt i de intellektuella vänsterkretsar jag var en del av, och socialdemokratiska Laboremus i Uppsala, pÃ¥ den tiden en lika mycket kulturell som politisk förening, gjorde ett spännande program kring den här filmen. Först gick medlemmarna pÃ¥ 19.00-föreställningen, och sen blev det möte med regissören pÃ¥ en av studentnationerna.

  Filmen – som jag nu har sett om i TV – är inte politisk men ett mycket pricksäkert tidsdokument över den tid den är tillkommen i.

  DÃ¥ tänker jag faktiskt inte främst pÃ¥ sÃ¥dant som lägenhetsinteriörer, kläder och trafikmiljöer utan pÃ¥ att den öppet skildrar en tvÃ¥samhet som, inte utan problem för dess unga par, blir en tresamhet. Men med tanke pÃ¥ vad Sjöman senare Ã¥stadkom i Nyfiken-filmerna är det bäst att tillägga, att ”Älskarinnan” i sin skildring av erotik faktiskt inte är särskilt utmanande.

  Det förekommer naturligtvis bifigurer i ”Älskarinnan”, men dess personkrets bestÃ¥r nästan helt av den triangel som krävs för ett triangeldrama: flicka (Bibi Andersson) plus pojke (Per Myrberg) och sÃ¥ den aningen äldre man (Max von Sydow), vars manliga utstrÃ¥lning lockar flickan att bli hans älskarinna.

  Hur de senare möts, i samband med ett jobb, skildras realistiskt: först skäller han av helt missriktad irritation ut henne, men sen, när han ska be om ursäkt, händer det nÃ¥got med bÃ¥da. Men ocksÃ¥ i frÃ¥ga om det här är Sjöman främst en realist: Hon gör sig till allt vad hon förmÃ¥r inför ett utlovat möte hemma hos henne, men han kan inte hÃ¥lla sina tidslöften eftersom han ju är gift och har barn. Men nÃ¥got blir det till slut i alla fall: ”Tjugo minuter. Mitt äktenskap med dig”, som flickan säger.

  Också hennes pojkväns förtvivlan när han uppdagar hennes dubbelspel känns äkta. Jag skulle tro att många från sin egen motsvarande ålder minns sin förtvivlan över att inte få den man ville ha och sin desperation vid upptäckten att den tillbedda föredrog en annan.

  Just den här historien får heller inte den ljusa och lyckliga final många i de agerandes ålder säkert önskade sig.

  Pojken ser ut att få flickan tillbaka, men när älskaren tränger sig på, faller flickan till föga igen.

  Inte heller den utlandsvistelse flickan tror kan bidra till att läka hennes förhållande med pojken ser ut att innebära någon lösning. När han har vinkat av henne vid tåget visar det sig, att älskaren finns med ombord och, henne ovetande, har köpt biljetter till en sovkupé för två.

  Men det hela slutar sedan, kanske, med en brytning. Flickan har kommit till insikt.

  Vilgot Sjömans debutfilm har många kvaliteter, till vilka också bör läggas Lasse Björnes foto.

• September 21, 2015
• 18:35

  Danmark: Valresultatet står sig

   » ‎ Enn Kokk

  Folketingsvalet tidigare i år (18 juni) gav följande resultat:

  Socialdemokratiet 26,3 procent
  Radikale Venstre 4,6 procent
  Socialistisk Folkeparti 4,2 procent
  Enhedslisten 7,8 procent
  Alternativet 4,8 procent
  Venstre 19,5 procent
  Dansk Folkeparti 21,1 procent
  Konservative Folkeparti 3,4 procent
  Liberal Alliance 5,5 procent

  Inga stora opinionsförändringar har skett efter valet. Socialdemokratiet är fortsatt största parti. Regeringspartiet Venstre är klart mindre än Dansk Folkeparti.

  Ritzau Index, en sammanvägning av en rad olika mätningar, ger för närvarande följande fördelning av partisympatierna:

  Socialdemokratiet 26,4 procent
  Radikale Venstre 4,7 procent
  Socialistisk Folkeparti 4,2 procent
  Enhedslisten 8,3 procent
  Alternativet 4,9 procent
  Venstre 19,1 procent
  Dansk Folkeparti 21,1 procent
  Konservative Folkeparti 3,1 procent
  Liberal Alliance 7,4 procent

  Den senaste mätningen, en från 20 september och gjord av Voxmeter för Ritzau, ger följande resultat:

  Socialdemokratiet 26,3 procent
  Radikale Venstre 4,9 procent
  Socialistisk Folkeparti 4,1 procent
  Enhedslisten 8,3 procent
  Alternativet 5,0 procent
  Venstre 19,0 procent
  Dansk Folkeparti 21,7 procent
  Konservative Folkeparti 2,9 procent
  Liberal Alliance 7,0 procent

  Berlingske Barometer, också det ett genomsnitt av olika instituts undersökningar, ger för närvarande följande fördelning av partisympatierna:

  Socialdemokratiet 26,3 procent
  Radikale Venstre 4,8 procent
  Socialistisk Folkeparti 4,1 procent
  Enhedslisten 8,4 procent
  Alternativet 4,9 procent
  Venstre 19,2 procent
  Dansk Folkeparti 21,1 procent
  Konservative Folkeparti 3,1 procent
  Liberal Alliance 7,5 procent

• 18:16

  Ett försök att pejla valvinden på Åland

   » ‎ Enn Kokk

  Jag skulle inte våga gå i god för att de så kallade valpejlingar som genomförs på Åland är lika tillförlitliga som regelrätta opinionsmätningar. Valpejlingarna omfattar 300 ålänningar, och siffrorna viktas i förhållande till föregående val. Men resultatet i den senaste är i alla fall det här:

  Liberalerna 7 platser mot 6 i valet 2011
  Centern 7 platser mot 7 i valet 2011
  Moderat samling 6 platser mot 4 i valet 2011
  Obunden samling 2 platser mot 4 i valet 2011
  Socialdemokraterna 4 platser mot 6 i valet 2011
  Ã…lands framtid 3 platser mot 3 i valet 2011
  Åländsk demokrati 1 plats mot 0 i valet 2011

  Moderat samling bör rimligen ha vuxit på bekostnad av Obunden samling, detta eftersom Obunden samling beslöt om samgående med Moderaterna, vilket fick effekt framför allt i Mariehamn. Som synes finns partiet ändå kvar.

  Liberalerna och Socialdemokraterna levererar ibland väljare till varann, men den socialdemokratiska förlusten verkar i det här utfallet väl kraftig.

  Åländsk demokrati är ett nybildat parti med motstånd mot flyktinginvandring på programmet.

• 15:51

  Pressgrodor

   » ‎ Enn Kokk

  hittade via Journalisten nummer 10 2015:

  ”I monitorn fanns en vas som personen i frÃ¥ga valde att slÃ¥ sönder för att stjäla.”

  Vimmerby Tidning

  * * *

  ”Alla gravida sköts i Smedsby”

  Rubrik i Vasabladet

  * * *

  ”21.00 Beck (R)
  Sv. kriminalserie. Del 23 av 8.”

  TV-guiden

  * * *

  ”Skattskadad man i Uddevalla avled”

  TT

  * * *

  ”Satsningen har mött kritik frÃ¥n 18 forskare som i DN uttryckt oro för att institutet skulle ersätta en utlovad satsning pÃ¥ rasism.”

  SVT Text

  * * *

  ”Under de sex mÃ¥nader Annie Lööf ska vara föräldraledig tar partikollegan och gruppledaren Anders W Jonsson över rodret. Andra halvan, sex mÃ¥nader, tar hennes make.”

  Expressen

• September 20, 2015
• 19:17

  Yngre blir vi ju inte

   » ‎ Enn Kokk

  Man får ta den stigande åldern med jämnmod.

  Fast för Viggo, som fyller 13 och alltså blir tonåring, är det fortfarande lustfyllt att bli lite äldre. Men då blir ju benen längre och man behöver därför snart en ny cykel. I vart fall till våren, och eftersom Viggo är en sparsam typ, startade morfar och mormor redan nu med att ge honom en grundplåt till vårens cykelköp. Viggo fick bland annat DVD-filmer av sin mamma.

  Hans mor, vår dotter Kerstin, fyllde 46 för en vecka sen men firades också vid familjekalaset i dag. Både hon och Viggo fick blommor i morse, och under familjesammankomsten i dag fick hon sin present från oss, hennes föräldrar. Också i hennes fall blev det en penningpresent. Kerstin har just köpt en lägenhet dit hon ska flytta under allhelgonahelgen, och då finns det mycket som måste anskaffas och som kostar pengar.

  Birgitta är den i familjen som faktiskt har födelsedag i dag – hon fyller 78 och kommer dÃ¥ i kapp mig som fyllde samma sak i försomras. Av mig fick hon bland annat böcker, skivor, pengar till trädgÃ¥rdsväxter, parfym och löften om kulturupplevelser tillsammans med mig. Matti och Karin hade med sig blommande ljung att sätta i blomlÃ¥dorna utanför hennes arbetsrum, och Kerstin fixade utöver presenter ocksÃ¥ födelsedagsmÃ¥ltiden, god och varierad som allt som Kerstin Ã¥stadkommer i köket.

  Anna kunde inte komma, men hennes familj representerades av dottern Sara och flickvännen Carro.

  Mattis och Karins dotter Ella lekte snart med kusinerna Klara och Viggo. Ellas lillasyster Sofia, så liten att hon ännu inte kan gå eller prata, finner sig väl till rätta i farfars och farmors famn, men hon var faktiskt glad och nöjd också när Sara höll henne.

  Matti diskade en stor del av disken innan han och hans familj åkte tillbaka till Stockholm. Sen tog jag vid.

  Blir vi hungriga igen i kväll, finns det kvar av den smörgåstårta jag egenhändigt gjorde tidigt i morse inför morgonuppvaktningen av Birgitta.

  Och buketten, köpt i blomsterhandeln uppe vid torget, prunkar fortfarande i höstfärger.

• September 18, 2015
• 16:00

  En starkt moderniserad scenversion av Michail Bulgakovs ”En hunds hjärta”

   » ‎ Enn Kokk

  Michail Bulgakov (1891-1940) var en rysk författare, främst känd genom den lysande romanen ”Master i Margarita” [Мастер и Маргарита] (”Mästaren och Margarita”, en översättning av den fullständiga ryska texten av Lars Erik Blomqvist, Gebers, 1971). I ryskt original publicerades den först som följetong 1966-1967.

  I min ägo har jag ocksÃ¥ bland annat kortromanen ”Sobatje serdtse” [Собачье сердце] (”En hunds hjärta”, till svenska av Lars Erik Blomqvist, AWE/Gebers, 1977. Den skrevs redan 1925 men kunde inte publiceras förrän 1968. När den skrevs kunde den lätt uppfattas som en grotesk bild av Sovjetunionen.

  När ”En hunds hjärta” nu har blivit teaterpjäs pÃ¥ Uppsala stadsteater anges som översättare Kajsa Öberg Lindsten, men jag fÃ¥r inte riktigt klart för mig, vad det är hon har översatt. Bulgakovs grundtext var ju en roman, och eftersom det i programmet anges, att Yana Ross stÃ¥r för bÃ¥de regi och dramatisering, antar jag, att det är hon som har gjort bearbetningen för scen.

  Yana Ross kommer frÃ¥n Litauen och har verkat i USA men väl sÃ¥ intressant är det att hon har haft ett omfattande samarbete med Elfriede Jelinek. PÃ¥ Stadsteatern i Uppsala har Ross tidigare regisserat Anton Tjechovs ”Morbror Vanja”, en uppsättning som väckte berättigad beundran men som – se min recension under Kulturspegeln, Teater – hade en del modernistiska överslag, som enligt min mening lÃ¥g väl lÃ¥ngt frÃ¥n Tjechovs original.

  Liknande invändningar skulle man kunna rikta mot Ross’ uppsättning av ”En hunds hjärta”. OcksÃ¥ den utspelas i nutid, i det nutida Uppsala till och med, och huvudhandlingen har här försetts med en fond av främlingsfientlighet av det slag Sverigedemokraterna underblÃ¥ser och exploaterar. MissförstÃ¥ mig nu inte. Alla som regelbundet läser den här bloggen vet, att jag inte har nÃ¥got till övers för vare sig sverigedemokrater eller främlingsfientlighet. Och effektivt blir det här greppet onekligen genom filmbilder av människomassor pÃ¥ flykt.

  Men själva grunddramat, Bulgakovs berättelse om en hund som genom vetenskapsmännens, under ledning av Anna Carlsson, experiment förmänskligas – men när det kommer till kritan ändÃ¥ inte – är som dramatik väl sÃ¥ intressant. Det visar sig att den förmänskligade hunden ändÃ¥ inte blir kvitt sina hundinstinkter: Han nosar och kissar pÃ¥ de mest olämpliga ställen och smakar och tuggar pÃ¥ de mest olämpliga saker. Och visar ocksÃ¥ upp övermänsko-, förlÃ¥t överdjursdrag. Vetenskaparna runt honom visar, när de har druckit sprit, Ã¥ sin sida upp djuriska drag.

  I deras fall är bilden ändå lite mer återhållsam. Medan hundmänniskan glatt håvar fram ett väl tilltaget manligt könsorgan, ser vi de agerande människorna bara i underkläder och så i form av nakna reliefbilder i scenens båda hörn.

  Trots att jag inte reservationslös faller för Yana Ross’ scenversion av Bulgakovs roman, tycker jag att den hör till det mest intressanta jag har sett pÃ¥ scen pÃ¥ länge.

• 11:38

  The Stig Helmer Story eller hur Stig Helmer och Annika till slut fick varandra

   » ‎ Enn Kokk

  En gÃ¥ng i världen, när jag var chefredaktör för Aktuellt i politiken (s), publicerade vi en porträttintervju med Lasse Ã…berg, en mycket mÃ¥ngsidig person redan i yngre dar, till sin politiska övertygelse socialdemokrat. Det var inte jag som gjorde den här intervjun, men senare har jag haft nöjet att träffa honom och hans hustru ett antal gÃ¥nger – Lasse är liksom min hustru sÃ¥ kallad hedersupplänning, därtill utnämnd av landshövdingen i Uppsala län, som därför Ã¥rligen har middag för dessa länets ambassadörer.

  Jag nämner det här för att läsarna av min recension av Lasse Ã…bergs film ”The Stig Helmer Story” (2011) ska veta, att jag alltsÃ¥ dÃ¥ och dÃ¥ brukar träffa regissören.

  Nu är det här knappast nÃ¥got problem just i det här fallet. Den första filmen om Stig Helmer, ”Sällskapsresan” (1980), var en fullträff, medan uppföljarna har haft mer ojämn kvalitet. Däremot är berättelsen om Stig Helmers uppväxt runt decennieskiftet 1950-tal/1960-tal bÃ¥de en träffsäker tidsskildring och en nyckel till fenomenet Stig Helmer.

  Skildringen av tidens gång och vad den gör med Stig Helmer klarar Lasse Åberg genom att låta oss i biopubliken möta Stig Helmer inte bara i den aktuella pensionärsåldern utan också som 12-åring (Filip Arsic Johnsson) och som 20-åring (Tobias Jacobsson). Framför allt den senare gör Stig Helmer så idiomatiskt att man nästan tror att det faktiskt rör sig om en Lasse Åberg i yngre dar.

  De här tillbakablickande partierna i filmen vibrerar av den tid de skildrar, inte bara i frÃ¥ga om miljöer, kläder, beteenden och jargong. Tidsmarkörerna är mÃ¥nga – deltagandet i ”Barnens brevlÃ¥da” är ett exempel, mobbing ett annat. Väldigt kul är scenerna frÃ¥n Nalen.

  Filmen innehÃ¥ller över huvud taget mycket musik, ofta med Janne Schaffer som primus motor. PÃ¥ Nalen sjunger filmens Annika – mer om henne strax – ”I’m Confessin’ That I Love You”, och vi fÃ¥r ocksÃ¥ höra ”Barnatro”, vilket har med filmstoryns konflikt att göra, och ”Adress Rosenhill” med Alice Babs.

  Alltså: filmens Annika (Ida Högberg) är 18 år när den unge Stig Helmer, 20, möter henne. Musiken är deras gemensamma nämnare, men Annika är med i Frälsningsarmén, med fast hand styrd dit av sin stränge fader (Andreas Nilsson). Men eftersom Annika redan är musikaliskt bevandrad, är det ganska lätt för Stig Helmer att locka in henne på den väg, som snart bär dem till ett gemensamt uppträdande på Nalen. Dit kommer emellertid också Annikas fader, frälsismajoren: avbryter det hela, drar i väg med dottern, förbjuder henne att träffa Stig Helmer mer och ser till att hon skickas på ett kristligt uppdrag till ett fjärran hednaland.

  Vi som genom tidigare filmer om Stig Helmer vet att han är en timid person är kanske inte helt förvånade över att det dröjer ända in i pensionsåldern innan Stig Helmer låter förstå, att han fortfarande längtar efter Annika. Och det är här Stig Helmers ständige kumpan Ole Bramserud (Jan Skolmen) kommer in i bilden. Han påbörjar ett systematiskt letande efter denna Annika, till att börja med utan hitta rätt person.

  Men för att göra en lång historia kortare: till slut dyker hon upp igen efter sin tjänstgöring utomlands.

  Och ljuv musik uppstår.

  Filmen lever också av att i olika mindre roller ha skådespelare som Stefan Sauk, Claes Månsson, Stig Engström, Sven Melander, Basia Frydman och Tove Edfelt, den senare som Stig Helmers arbetskamrat i den skivaffär där affären med Annika startade med att hon kom in och ville köpa gitarrsträngar till sin frälsisgitarr.

• September 17, 2015
• 11:29

  Finland: Sannfinländarna ökar igen

   » ‎ Enn Kokk

  Helsingin Sanomat har låtit Suomen Gallup göra en undersökning av partisympatierna i Finland. Undersökningen gjordes 10 augusti-10 september. Den fångar därför knappast in rektionerna på den mycket kärva finländska budgeten-

  Det ledande regeringspartiet Suomen Keskusta (Centern) ökar en aning och stöds av 22,3 procent. I valet den 19 april 2013 fick partiet 21,1 procent av rösterna.

  Det högerborgerliga Kokoomus (Samlingspartiet) får 18,0 procent mot 18,2 procent i valet.

  Det tredje regeringspartiet Perussuomalaiset (Sannfinländarna) ökar igen, nu till 15,6 procent. Detta är dock lägre än partiets valresultat, 17,6 procent.

  Det största oppositionspartiet, Sosialidemokraattinen Puolue (Socialdemokratiska partiet), ökar också något, till 15,0 procent, men detta är fortfarande under partiets usla resultat i valet 2013, 16,5 procent.

  Fortsatt uppåt går det för Vihreä Liitto (Gröna Förbundet), som nu stöds av hela 11,1 procent mot 8,5 procent i valet.

  Vastemistoliitto (Vänsterförbundet) ligger med 7,8 procent kvar på en nivå över sitt valresultat, 7,1 procent.

  Svenska Folkpartiet får med 4,8 procent ungefär samma stöd som i valet, 4,9 procent.

  Och Kristillisdemokraatit (Kristdemokraterna) ligger kvar på sitt valresultat, 3,5 procent.

  Det ska bli intressant att se hur partisympatierna påverkas av budgetåtstramningarna.

• 8:29

  Estland i Aftonbladet Kryss & Quiz

   » ‎ Enn Kokk

  Jag är road av att lösa korsord – har kanske just den breda allmänbildning som krävs för ett framgÃ¥ngsrikt krysslösande. SÃ¥ ofta löser jag samtliga kryss i veckans nummer av Aftonbladet Kryss & Quiz, dock med undantag för Sportkrysset, detta eftersom idrott ligger utanför det jag är intresserad av.

  Jag har just klarat av veckans utgåva och har då åter igen slagits av hur ofta mitt gamla hemland Estland på olika sätt figurerar i det här kryssmagasinets korsord. Jag har inte orkat fingranska varje kryss, men utan större besvär hittar jag tre exempel i veckans utgåva, där jag alltså har löst alla kryss utom det med sporttema.

  I Helene Gustafssons ”Mat” hittar jag nyckeln ”Man pÃ¥ Dagö”, som förstÃ¥s har svaret EST.

  Johan Engström har som huvudperson i Litteraturkrysset den svenskestniska författarinnan BEA UUSMA, och här ska vi ocksÃ¥ känna till hennes roman ”MIN KÄRLEKSHISTORIA”.

  Den av konstruktörerna som oftast, och pÃ¥ ett sätt som vittnar om kunskap, i sitt ”SvÃ¥ra krysset” har med estlandsanknutna saker är Bertil Johansson. Fast den här gÃ¥ngen skojar han lite med oss. Jag, som kan estniska, förstÃ¥r först inte vad STORLEK I ESTLAND ska bli – inget estniskt ord som vore tillämpligt som svar passar in. Men sen gÃ¥r det upp ett ljus – den gode Bertil Blues skojar med oss. Svaret ska bli STL, vilket mycket riktigt finns i Estland.

• September 16, 2015
• 16:29

  Revolterande kvinnor på Føroyar

   » ‎ Enn Kokk

  1.020 personröster, näst flest, fick den första öppet homosexuella kandidaten Sonja Jógvansdóttir, som kandiderade för Javnaðarflokkurin och av allt att döma bidrog till den socialdemokratiska valsegern pÃ¥ Føroyar. När partiet nu bildar regering tillsammans med likaledes socialdemokratiska men självständighetssträvande Tjóðveldi (Republik) men inte har med nÃ¥got om de homosexuellas rättigheter i regeringsprogrammet, protesterar hon genom att lämna sitt parti – dock lovar hon att även som politisk vilde rösta med den nya vänsterregeringen.

  Motståndet från starkt religiösa mot att ge homosexuella rättigheter finns här och där men företräds i politiken främst av ett starkt religiöst parti, så det kanske kommer förslag senare från regeringen.

  Dess majoritet är bara ett mandat, så Sonja Jógvansdóttirs utträde ur sitt parti gör ändå politiken lite skakigare.

  Å andra sidan har en annan ledamot, Annika Olsen, invald för närmast konservativa Fólkaflokkurin, lämnat sitt parti och deklarerat att hon kommer att stödja den nya socialdemokratiska regeringen.

• 15:39

  Dansk Folkeparti större än regeringspartiet Venstre

   » ‎ Enn Kokk

  Folketingsvalet tidigare i år (18 juni) gav följande resultat:

  Socialdemokratiet 26,3 procent
  Radikale Venstre 4,6 procent
  Socialistisk Folkeparti 4,2 procent
  Enhedslisten 7,8 procent
  Alternativet 4,8 procent
  Venstre 19,5 procent
  Dansk Folkeparti 21,1 procent
  Konservative Folkeparti 3,4 procent
  Liberal Alliance 5,5 procent

  Socialdemokratiet är fortsatt största parti. Nu är regeringspartiet Venstre åter klart mindre än Dansk Folkeparti.

  Ritzau Index, en sammanvägning av en rad olika mätningar, ger för närvarande följande fördelning av partisympatierna:

  Socialdemokratiet 26,4 procent
  Radikale Venstre 4,7 procent
  Socialistisk Folkeparti 4,2 procent
  Enhedslisten 8,4 procent
  Alternativet 4,8 procent
  Venstre 19,1 procent
  Dansk Folkeparti 21,0 procent
  Konservative Folkeparti 3,1 procent
  Liberal Alliance 7,6 procent

  Den senaste mätningen, en från 13 september och gjord av Nordstat för Altinget, ger följande resultat:

  Socialdemokratiet 26,4 procent
  Radikale Venstre 4,6 procent
  Socialistisk Folkeparti 4,5 procent
  Enhedslisten 8,1 procent
  Alternativet 5,2 procent
  Venstre 17,3 procent
  Dansk Folkeparti 22,4 procent
  Konservative Folkeparti 3,2 procent
  Liberal Alliance 7,3 procent

  Berlingske Barometer, också det ett genomsnitt av olika instituts undersökningar, ger för närvarande följande fördelning av partisympatierna:

  Socialdemokratiet 26,3 procent
  Radikale Venstre 4,7 procent
  Socialistisk Folkeparti 4,1 procent
  Enhedslisten 8,4 procent
  Alternativet 4,8 procent
  Venstre 19,3 procent
  Dansk Folkeparti 21,0 procent
  Konservative Folkeparti 3,1 procent
  Liberal Alliance 7,7 procent

• September 15, 2015
• 17:06

  Rubrik i norska Aftenposten: ”Rødt, rødt, rødt, rødt. Kommunekartet har skiftet farge”

   » ‎ Enn Kokk

  Det blåste vänstervind i de norska lokalvalen. Arbeiderpartiet gjorde ett mycket bättre val än en sista minuten-gallup för just Aftenposten hade förutspått: får egen majoritet i 27 kommuner och kommer tillsammans med andra rödgröna partier att ta makten också i flertalet stora städer, däribland huvudstaden Oslo.

  Sosialistisk Venstreparti har tappat något: Utpräglade vänsterväljare har gått till Rødt, medan en del av de gamla grönvänsterväljarna den här gången har gått till det formellt blockneutrala Miljøpartiet De Grønne, som dock i flertalet fall väntas komma överens med Arbeiderpartiet.

  Det enda borgerliga parti som har gått framåt är det med Arbeiderpartiet och SV samverkande Senterpartiet.

  De båda andra mittenpartierna har backat lite.

  Men framför allt har de två borgerliga partier, som formellt sitter i regeringen, lidit valförluster: Høyre en ganska stor och Fremskrittspartiet en märkbar. Det ska bli intressant att se om Fremskrittspartiet orkar sitta kvar i regeringsställning.

  Så här såg resultaten ut i fylketingsvalen i eftermiddags när nästan alla valkretsar var räknade:

  Arbeiderpartiet 33,6 procent (+ 0,4 procentenheter)
  Sosialistisk Venstreparti 4,0 procent (- 0,3)
  Rødt 2,2 procent (+ 0,4)
  Senterpartiet 8,0 procent (+ 1,6)
  Miljøpartiet De Grønne 5,0 procent (+ 3,8)
  Kristelig Folkeparti 5,6 procent (- 0,3)
  Venstre 4,9 procent (- 0,7)
  Høyre 23,5 procent (- 4,1)
  Fremskrittspartiet 10,3 procent (- 1,5)

  Arbeiderpartiet är störst i 17 av 19 fylken

  Ser man till kommunerna, är det en entydig tendens att vänstersidan kraftigt ökar sitt inflytande.

  I Oslo blev valresultatet det här:

  Arbeiderpartiet 32,0 procent (- 1,3 procentenheter, vilket bland annat har att göra med höjd fastighetsskatt)
  Sosialistisk Venstreparti 5,4 procent (- 0,9)
  Rødt 5,1 procent (+ 1,4)
  Senterpartiet 0,6 procent (+ 0,1) – det här utpräglade landsbygds- och jordbrukarpartiet finns nästan inte i huvudstaden
  Miljøpartiet De Grønne 8,1 procent (+ 5,7)
  Kristelig Folkeparti 2,4 procent (+- 0)
  Venstre 6,9 procent (- 1,3) – ocksÃ¥ borgerliga Venstre, som har viss miljöprofil, har tappat väljare till MDG
  Høyre 31,8 procent (- 3,7)
  Fremskrittspartiet 6,0 procent (- 1)

  Bergen och Tromsø ser också ut att få AP-lett styre. I Trondheim blir det vänstermajoritet utan att man behöver räkna in MDG.

• September 14, 2015
• 16:29

  Danmark: S störst. V och DF tävlar om andraplatsen

   » ‎ Enn Kokk

  Folketingsvalet tidigare i år (18 juni) gav följande resultat:

  Socialdemokratiet 26,3 procent
  Radikale Venstre 4,6 procent
  Socialistisk Folkeparti 4,2 procent
  Enhedslisten 7,8 procent
  Alternativet 4,8 procent
  Venstre 19,5 procent
  Dansk Folkeparti 21,1 procent
  Konservative Folkeparti 3,4 procent
  Liberal Alliance 7,5 procent

  Socialdemokratiet är fortsatt största parti. I vissa mätningar är Venstre, utan att ha fått tillbaka sin forna styrka, aningen större än Dansk Folkeparti, men det här varierar i mätningarna:

  Ritzau Index, en sammanvägning av en rad olika mätningar, ger för närvarande följande fördelning av partisympatierna:

  Socialdemokratiet 26,3 procent
  Radikale Venstre 4,7 procent
  Socialistisk Folkeparti 4,1 procent
  Enhedslisten 8,4 procent
  Alternativet 4,7 procent
  Venstre 19,5 procent
  Dansk Folkeparti 20,6 procent
  Konservative Folkeparti 3,1 procent
  Liberal Alliance 7,7 procent

  Den senaste mätningen, en från 13 september och gjord av Voxmeter för Ritzau, ger följande resultat:

  Socialdemokratiet 26,6 procent
  Radikale Venstre 4,9 procent
  Socialistisk Folkeparti 4,3 procent
  Enhedslisten 8,2 procent
  Alternativet 4,3 procent
  Venstre 19,5 procent
  Dansk Folkeparti 21,3 procent
  Konservative Folkeparti 3,1 procent
  Liberal Alliance 7,1 procent

  En undersökning, gjord av Gallup för Berlingske, publicerades 10 sepember:

  Socialdemokratiet 25,2 procent
  Radikale Venstre 4,5 procent
  Socialistisk Folkeparti 4,5 procent
  Enhedslisten 8,5 procent
  Alternativet 5,0 procent
  Venstre 18,7 procent
  Dansk Folkeparti 21,1 procent
  Konservative Folkeparti 3,3 procent
  Liberal Alliance 8,5 procent

  Berlingske Barometer, också det ett genomsnitt av olika instituts undersökningar, ger för närvarande följande fördelning av partisympatierna:

  Socialdemokratiet 26,3 procent
  Radikale Venstre 4,7 procent
  Socialistisk Folkeparti 4,1 procent
  Enhedslisten 8,5 procent
  Alternativet 4,7 procent
  Venstre 19,7 procent
  Dansk Folkeparti 20,7 procent
  Konservative Folkeparti 3,1 procent
  Liberal Alliance 7,7 procent

• 15:51

  Sista mätningen inför kommunalvalet i Norge

   » ‎ Enn Kokk

  Aftenposten har publicerat den allra sista opinionsmätningen inför kommunalvalet i Norge 13 och 14 september:

  Arbeiderpartiet 29,4 procent (- 2,5 procentenheter)
  Sosialistisk Venstreparti 4,9 procent (+ 1,1)
  Rødt 2,7 procent (- 0,2)
  Senterpartiet 8,1 procent (+ 2,0)
  Miljøpartiet De Grønne 4,3 procent (- 1,1)
  Kristelig Folkeparti 5,8 procent (+ 1,6)
  Venstre 5,3 procent (- 0,8)
  Høyre 25,8 procent (+ 0,7)
  Fremskrittspartiet 10,5 procent (- 0,9)

  Arbeiderpartiet brukar i mätningar inför lokala val ligga märkbart lägre än i mätningar som är inriktade på rikspolitiska sympatier, men det här är ändå anmärkningsvärt lågt. I stället ökar vänsteralternativet Sosialistisk Venstreparti, vilket möjligen kan ha att göra med att vänsterväljare, som vill ha en generös flyktingpolitik, är missnöjda med APs taktiskt återhållsamma linje. Intressant är också att Senterpartiet, som stöder vänstersidan, går framåt, medan MDG, som är mer vacklande, förlorar stöd.

  Fremskrittspartiet, som är det parti som försöker exploatera flyktingsmotståndet, är nere på en nivå som ligger långt under vad den var under partiets glansdagar och backar till och med. Det i traditionell mening borgerliga parti som bäst håller ställningarna är Høyre.

• 12:46

  En söndag i barnens och barnbarnens tecken

   » ‎ Enn Kokk

  Sent pÃ¥ kvällen i lördags Ã¥kte Birgitta och jag in till stan. Till Uppsala alltsÃ¥ – Öregrund är ju ocksÃ¥ en stad fast en mycket liten sÃ¥dan, för oss vÃ¥rt sommarland.

  Söndagen gick helt i barnens och barnbarnens tecken.

  När vi kom till lägenheten i Uppsala, möttes vi i hallen med kram av Kerstins dotter Klara. Klara berättade ocksÃ¥, att mamma Kerstin själv hade bakat smörgÃ¥stÃ¥rta, ett mÃ¥ste vid födelsedagar i vÃ¥r familj. Kerstin skulle nämligen fylla Ã¥r dan därpÃ¥, 46 närmare bestämt. SmörgÃ¥stÃ¥rta hade annars Birgitta tänkt göra – hon hade med sig ingredienser, köpta pÃ¥ Coop Konsum i Öregrund.

  SÃ¥ pÃ¥ söndag morgon, födelsedagsmorgonen alltsÃ¥, uppvaktade vi Kerstin med att tÃ¥ga in och sjunga ”Röda smÃ¥ smultron” och lämna över den bukett astrar frÃ¥n trädgÃ¥rden i Öregrund Birgitta hade plockat. Vi fick sen var sin bit smörgÃ¥stÃ¥rta till morgonkaffet. SmörgÃ¥stÃ¥rtan plus ytterligare en vidunderlig egenbakad födelsedagstÃ¥rta finns att beskÃ¥da pÃ¥ Kerstins Instagram – ta en titt där, sÃ¥ kommer ni att förstÃ¥ det här att den här damen en bit upp i Ã¥ren sadlade om och blev bagare.

  Vi har tre i vÃ¥r familj som fyller Ã¥r i september. Birgitta fyller 78 – kommer dÃ¥ i kapp mig – nästa söndag, och Kerstins son Viggo fyller 13 – blir tonÃ¥ring – den 25 september. Familjen brukar fira alla de här födelsedagarna samtidigt, och det blir pÃ¥ Birgittas födelsedag.

  Först då kommer vi alltså att fira Kerstin på riktigt. Birgitta och jag tänker ge henne en gemensam present. Vad kan jag inte berätta, eftersom Kerstin är väl hemmastadd i bloggvärlden. Men kanske har presenten något att göra med den lägenhet hon nyligen har köpt och kommer att flytta in i senare i höst?

  * * *

  Men i gÃ¥r, söndag, skulle vi besöka ytterligare ett av vÃ¥ra barn, Matti, och hans familj – hustrun Karin och döttrarna Ella, 3, och Sofia, inget Ã¥r alls än sÃ¥ länge.

  Den här familjen har alltsÃ¥ växt, och det gjorde att den lägenhet de hade (pÃ¥ Söder i Stockholm) blev för liten. Mellanstation blev en hyrd lägenhet i Hammarby Sjöstad – lägenhetens ägare har utlandstjänstgöring – men naturligtvis ville Matti och Karin ha en mer permanent lösning, och den dök upp i samma stadsdel, bara en liten bit frÃ¥n den bostad de hyrde.

  I den här lägenheten har småflickorna fått var sitt rum. Framför allt det stora rummet har vidunderlig utsikt med mycket rymlig uteplats på en generöst tilltagen balkong. Ella ville förstås också visa oss sitt nya rum, och vi fick veta att hon snabbt hade skaffat sig en ny kompis i trappuppgången.

  Men det jag beundrade mest var Mattis och Karins egna insatser: Trots att de bara har bott där kort tid och inte ens har hunnit packa upp riktigt alla flyttkartonger, fanns det en air av smakfull ordning över deras nya bostad, den som de nu sannolikt kommer att bo i mycket länge.

  Lunchbordet väntade, och vi bjöds på köttgryta och kokt potatis. Efteråt blev det kaffe med bröd, och till mig, som är diabetiker, hade man köpt ett par särskilda bakverk på Gunnarsons konditori på Söder.

  Sen gick vi ut pÃ¥ promenad. Ella matade änderna som sam omkring i den mycket grunda kanalen en bit bort – fast det kom en stor flock grÃ¥sparvar och ville ocksÃ¥ ha del av brödet.

  Och så promenerade vi omkring i området, oerhört fint dels för att det är så enhetligt och stilrent byggt, dels för att det är fyllt av grönska: fantastiska innergårdar fyllda av lummig grönska, längs gatorna alléträd av olika sorter, vatten. Samtidigt är det här ju en ganska central del av Stockholm. Och här finns fullt av affärer, också Coop.

  BÃ¥de jag och Birgitta hade med oss presenter till barnen.

  Lustigt nog, av en ren slump faktiskt, hade vi båda skaffat var sin bok av samarbetsparet Ulf Nilsson (text) och Eva Eriksson (bild) till Ella.

  Birgitta hade köpt ”Sommar i Stora Skogen” och jag ”Alla döda smÃ¥ djur”, den som jag skrev om här om dagen. Trots att ”Alla döda smÃ¥ djur” har ett gravallvarligt (!) ämne, skrattade vi högt allihop, när Matti läste den för Ella.

  Innan vi Ã¥kte hem, tittade vi tillsammans pÃ¥ Paul Kings mycket sevärda film ”Paddington”, och den här filmen, inte animerad utan med skÃ¥despelare, är faktiskt mycket sevärd. Ibland, när det blir nästan outhärdligt spännande för en treÃ¥ring, kryper lilla Ella in i pappa Mattis famn, men Ella är en mycket mogen treÃ¥ring – hon gillar till exempel böcker som riktar sig till äldre barn – och själv tror jag, att barn kan bli trygga även om man inte försöker dölja de mörka och farliga sidorna av livet och världen för dem.

  * * *

  Sen åkte farfar och farmor hem till Uppsala och kom hem lagom för att hinna se Beck-filmen.

• September 12, 2015
• 15:52

  Filmkomedi med Thor Modén och John Botvid

   » ‎ Enn Kokk

  Sista filmen i Pilsnerboxen Volym 2 är ”Fattiga riddare” frÃ¥n 1944. Thor Modéen och Tage Holmberg stÃ¥r för regin, och Modéen har tillsammans med John Botvid skrivit manus. Bland de ledande skÃ¥despelarna i filmen finns Modéen som Pontus Boman och Botvid som John Blom. Den här filmen, en komedi, är i hög grad ett verk av Thor Modéen och John Botvid.

  Filmen utmärks inte av någon rak handling, och rätt mycket i den verkar mer tillkommet för att roa biopubliken, inte primärt för att det behövs för att berätta den här historien. Nå, missförstå mig inte: En del av det här är faktiskt småkul.

  UtgÃ¥ngspunkten för filmstoryn är dock ett samhällsproblem, som skulle bli ännu mer akut lite senare, flykten frÃ¥n landsbygden. Här är det unga Marianne (Maj-Britt Rönningberg) som vill bort frÃ¥n vischan och därför tar tÃ¥get till huvudstaden för att söka jobb där – bara för att möta oärligheten redan pÃ¥ tÃ¥get: hennes väska blir stulen. DÃ¥ träffar hon en hygglig sjöman (Botvid), som under ganska farsartade former fixar rum Ã¥t dem hemma hos Pontus Boman (Modén).

  Resten av filmhandlingen är inte direkt spikrak, men till exempel interiörerna frÃ¥n ett restaurangkök är hyggligt roande – bland annat är den alltför godhjärtade John Blom (John Botwid) alltför generös mot ett lämmeltÃ¥g av luffare. Den naive Blom luras ocksÃ¥ hemma att skriva kontrakt pÃ¥ köp av en ofattbart dyr radio.

  Marianne uppvaktas av en rik och tvålfager typ, Gunnar (Einar Axelsson), men under tiden har hennes gamle beundrare hemifrån, Lars (Gösta Kjellertz) börjat längta efter henne och åker in till stan för att kolla läget. Först uppstår det missförstånd, men gissa vem som sen vinner spelet om flickan.

  Ganska rara är filmslutets julaftonsscen och sÃ¥ Johns löfte att hjälpa de unga tu ekonomiskt – han har nämligen just vunnit 100.000 kronor, en för tiden mycket hög penningsumma.

  ”Fattiga riddare” är en snäll och ibland rolig film, lite för publikkittlande bara i de alltför utdragna scenerna frÃ¥n ett dambadhus – man fÃ¥r dock, i enlighet med tidens censurregler, se de nakna damerna endast nedsänkta i badkarsvatten.

• 12:02

  Melodikrysset nummer 37 2015

   » ‎ Enn Kokk

  I dag tyckte jag för min del att Melodikrysset var ganska lätt – men sÃ¥nt beror ju alltid pÃ¥ om Eldeman spelar musik som man kan.

  För egen del är jag ju en sån där egendomligt typ som lyssnar på nästan alla sorters musik, vilket underlättar.

  AlltsÃ¥ kollade jag hela uttagningsproceduren inför Ã¥rets Melodifestival, och en del av lÃ¥tarna därifrÃ¥n fastnar märkligt nog i musikminnet. För min del minns jag till exempel ”Nontheless” med Marie Bergman och Sanne Salomonsen, vilket inte är liktydigt med att det gick särskilt bra för dem i tävlingen.

  Och sÃ¥ är jag en sÃ¥n där kuf som gÃ¥r pÃ¥ klassiska konserter och opera, sÃ¥ det bereder mig inga svÃ¥righeter att känna igen ”Aida” av Guiseppe Verdi, och jag vet ocksÃ¥, att dess handling utspelar sig i Egypten, vars huvudstad heter Kairo.

  Jag vet inte om ”Allt vad du begär” med Lisbet Jagedal kan ha vÃ¥llat andra besvär, men frÃ¥gan om vad den hette i Roy Orbisons original har Eldeman faktiskt använt förut. Svaret är ”You Got It”.

  ”SÃ¥ mycket bättre” i TV4 har jag inte sett sÃ¥ värst mycket av, men jag vet att Timbuktu (Jason Diakité) medverkade där, och tydligen gjorde han där en version av Tomas Ledins ”Snart tystnar musiken”. Ledin vinner för övrigt allt mer respekt hos mig, dels efter Ã…dalen-CDn, dels efter grävprogrammet i TV – han döljer inte längre sina radikala rötter.

  Hemma i den radikala världen hörde/hör ocksÃ¥ Astrid Lindgren och Georg Riedel, vilkas ”Du käre lille snickerbo” förekom i en av Emil-filmerna. I dag hörde vi den i en jazzig version med flöjt.

  Evert Taube har jag allt av, bÃ¥de pÃ¥ skiva och i olika sÃ¥ngböcker, sÃ¥ det skulle vara märkligt, om jag inte kände igen hans ”Fragancia” även när den, som i dag, spelas i en jazzig version med Hot Frogs.

  Mer djur: Ur Andrew Lloyd Webbers ”Cats” fick vi höra ”Memory” med Elaine Paige.

  Melodikrysset skulle inte vara vad det brukar vara, om vi inte fick höra fler schlager än det exempel ur Melodifestivalen jag redan har nämnt.

  Krysset började med en annan melodifestivalare, frÃ¥n 1992, ”Avundsjuk” med Nanne Grönwall. Här skulle vi lista ut att texten handlar om avundsjuka.

  Och sen följde Kai Gullmars ”Uti Rio, Rio de Janeiro”.

  Lite längre fram försökte Eldeman villa bort oss genom att spela ”Tio tusen röda rosor” pÃ¥ tyska med Christer Sjögren: ”Ich will dir mein Leben geben”. Svaret skulle dock bli ros, en enda.

  Kul när Eldeman använder gamla godingar som ljudillustrationer. Ett exempel i dag var George och Ira Gerswins ”Lets Call the Whole Thing Off” med det utmärkta paret Ella Fitzgerald och Louis Armstrong. Fast den finns faktiskt i en äldre version, med Fred Astaire och Ginger Rogers. ”Shall We Dance” heter filmen och är frÃ¥n mitt födelseÃ¥r, 1937.

• September 11, 2015
• 23:23

  Nordiska klassiker

   » ‎ Enn Kokk

  Höstens konsertserie med Uppsala kammarorkester inleddes med verk av två nordiska mästare, Carl Nielsen (1865-1931) och Hugo Alfvén (1872-1960). För Nielsen är det 150-årsjubileum i år, och jag tyckte faktiskt att det som vid gårdagens konsert spelades av den danske kompositören var mer hörvärt än det vi fick höra av Alfvén.

  Nielsendelen av konserten, som upptog första hälften, inleddes med konsertouvertyren ”Helios” (1903), och sedan fick vi höra ”Konsert för flöjt och orkester” frÃ¥n 1926. Det som bar det senare stycket, egentligen inte nÃ¥got av Nielsens mest kända, var flöjtistens roll, och flöjtist här var den för ändamÃ¥let inlÃ¥nade Tobias Carron.

  Därmed inte sagt att jag i det här fallet hade några som helst invändningar mot Paul Mägi och den på grund av verkets karaktär blåsarreducerade Uppsala kammarorkester.

  Hela orkestern utnyttjades desto mer i det verk som följde efter pausen, Hugo Alfvéns ”Symfoni nummer 1 i F-dur” (1896-1897). Det här är sÃ¥ledes ett tidigt verk, och sÃ¥ vitt jag förstÃ¥r har det inte framförts särskilt ofta – första tryckningen kom först 1951. För min del var det första gÃ¥ngen jag hörde det här verket, men riktigt övertygad om att Alfvén hade talang även pÃ¥ det här omrÃ¥det blev jag inte. Till exempel sista satsen hade förvisso en del fina ansatser med dansanta inlÃ¥n frÃ¥n den folkmusikaliska sfären, men sen verkade det som att Alfvén menade, att det behövdes pompa och stÃ¥t för att det skulle bli en riktig symfoni.

  * * *

  Birgitta och jag inledde den här konsertkvällen med att äta buffémiddag i restaurangen på bottenvåningen i konserthuset.

  Det gjorde vi tillsammans med Inger, Bengt och Anna, de senare just återkomna från en resa till Rīga.

• 22:24

  Också om döden kan en barnbok handla

   » ‎ Enn Kokk

  Ulf Nilsson (text) och Eva Eriksson (bild) är ett par av Sveriges förnämsta barnboksskapare. Ett av deras gemensamma verk, ”Alla döda smÃ¥ djur” (Bonnier Carlsen, 2006), har nu – 2015 – Ã¥terutgetts av En bok för alla.

  I det här samarbetet är det Ulf Nilssons detaljrika text som är styrande. Eva Eriksson, vars bilder normalt lägger till nya, ibland oväntade dimensioner till berättelsen, fungerar i det här fallet mest som illustratör – men hon gör det naturligtvis pÃ¥ sedvanligt skickligt sätt.

  Ulf Nilssons trio av agerande barn har som anförare och initiativtagare Ester, medan bokens jag, en pojke, mer fungerar som skildrare av det Ester hittar på, i det här fallet att lägga döda insekter och djur, beroende på deras storlek i askar eller lådor, och sen gräva ner dem på en växande djurkyrkogård i en glänta i skogen, med kors på graven och allt. Bokens jag skriver en dikt att läsas upp vid varje begravning. Lillbrorsan Putte, som också är med, ställs på det här sättet inför nya problem som han inte har tänkt på: Ska han också dö? Får han en kudde med sig i graven? Och hur blir det med älsklingsfilten? Ester snyter honom när han börjar gråta och lovar honom kakor, bullar och saft på den sista färden, om han vill.

  I slutet av boken begraver de en koltrast, som hade råkat flyga mot rutan på verandan.

  Eftersom han kan tänkas ha ungar, skriver vÃ¥ra begravningsförrättare ”Lille Far” pÃ¥ gravstenen, och bokens jag skaldar:

  ”SÃ¥ngen tar slut. Livet blir död.
  Din varma kropp blir kall. Allt blir mörkt.
  I mörkret var du som ett bloss.
  Tack för att du var hos oss.”

  Och då sjunger en annan koltrast så vackert.

• 18:20

  Barnbok om konkurrens, avundsjuka och ilska

   » ‎ Enn Kokk

  Jag har ingenting mot idylliska barnböcker, men det är utmärkt att det ocksÃ¥ finns barnböcker om konkurrens, avundsjuka och ilska. Ett exempel pÃ¥ det senare är Moni Nilssons (text) och Per Gustavssons (bild) ”Kompisen blir arg” (Rabén & Sjögren 2011, nyutgiven 2015 av En bok för alla).

  Boken handlar om Olivia, fast mer om hennes leksaker. I den här historien beslutar sig Olivia för att ta med sin nallebjörn, kallad Kompisen, till dagis, och då blir Dockan arg på Kompisen för att Olivia uppenbarligen tycker bäst om honom.

  Det här ändar i ett svartsjukedrama: När Kompisen kommer hem frÃ¥n dagis, ignorerar dockan honom – hon leker i stället med Räven. Dockan och Räven vill inte ens veta hur han har haft det pÃ¥ dagis. Inte heller vill de leka med honom. Och sÃ¥ retar de Kompisen för att han har kissat pÃ¥ sig – fast han bara har spillt glass pÃ¥ brallorna.

  Till slut blir Kompisen så arg så att han nästan brinner. Nu blir alla rädda, alla utom den enarmade Krigargubben. Krigargubben är jättestark och håller Kompisen i ett så hårt grepp, att han måste ge sig.

  Hur ska det gå nu?

  Förlåt att jag blev så arg, säger han till slut till Dockan.

  Förlåt att jag retade dig, säger Dockan.

  Och Krigargubben förklarar: När man inte får vara med, blir man arg och ledsen.

  Boken slutar med att Kompisen brottas med Krigargubben, fast på skoj, och Krigargubben bjuder alla på kalas, eftersom han fyller många hundra år. Till och med Räven blir bjuden, fast han inte hade vett att be om förlåtelse.

• 15:25

  Mycket fin bok för de yngsta

   » ‎ Enn Kokk

  Ann Forslinds – text och bild – ”Bäbis rädd”, som 2009 gavs ut av Alfabeta, har nu (2015) nyutgivits av En bok för alla.

  Det är en barnbok väl värd att få nya läsare, eller för att vara mer exakt: nya mycket unga, som inte själva kan läsa men gärna sitter i pappas eller mammas famn och tar del av en enkel historia som i ord och bild berättar något som berör dem.

  Historien börjar med att en bäbis sover i sin spjälsäng – bäbisen har en lÃ¥ng nattsärk, sÃ¥ det framgÃ¥r inte, om det är en pojke eller en flicka.

  Men bäbisen vaknar, först glad och pigg – fast nappen hamnar nere pÃ¥ golvet.

  Nu är det dags att gasta på mamma och gråta lite.

  Då kommer först pappa och tröstar. Och sen kommer också mamma, fast vid det laget är bäbisen glad igen.

• September 08, 2015
• 16:02

  Coop sänker priserna och Konsum försvinner

   » ‎ Enn Kokk

  Kooperationens butiker – för närvarande med fem koncept/format, Coop Forum, Coop Extra, Coop Konsum, Coop och Coop Nära – döps om och blir tre: Stora Coop, storhandel, Coop, vardagshandel, och Lilla Coop, kompletteringshandel. Butikerna görs om när det gäller utseende, varugruppsplacering (kundvarv) och butikskoncept. Stora Coop, avsett för storhandel, kommer förutom ett stort sortiment av livsmedel ocksÃ¥ att sälja produkter för hemmet, familjen och barnen. Coop blir den normala, hyggligt stora livsmedelsbutiken, medan Lilla Coop har karaktären av närbutik.

  Kooperationens 665 butiker runt om i landet ska på relativt kort tid omprofileras; pilotbutiker för den här omvandlingen har redan utpekats. Det jag som trogen konsumkund sen årtionden tillbaka förstås undrar är om man vid omprofileringen tar i beaktande vad det är för slags butiker konkurrerande kedjor har i just det aktuella området och den karaktär och storlek orten där butiken ligger har. Ett exempel på det senare: Lilla Öregrund med omland blir befolkningsmässigt mycket större under delar av sommarhalvåret, sommarfolket har delvis andra köpvanor än ortsborna, det mer begränsade utbudet i ortens övriga butiker gör att Konsums kunder gärna också köper sådant som strumpor, skrivarpapper, glas och porslin där. Och det vore självmord av Konsum i Öregrund att inte sälja fisk från ortens eget Stora Risten fisk och knäckebröd från Roslagsbröd i Gimo. Vad jag vill säga med det här är att framgångsrik handel främst bygger på öra för kundernas önskemål, och de följer inte något centralt utformat koncept.

  Coop gÃ¥r för närvarande – efter en tid med stora förluster – Ã¥ter med vinst och kommer nog att finansiellt klara omprofileringarna/nyinvesteringarna, som under en treÃ¥rsperiod beräknas kosta drygt en miljard.

  Men inte bara butiksnätet ska förnyas.

  Priserna kommer att sänkas – matvarorna ska i snitt bli fem procent billigare, men pÃ¥ enskilda varor kan det bli sänkningar med upp till 10-15 procent. Fortsatt arbete med ”lojalitetsprogrammet” utlovas ocksÃ¥ – trogna kunder belönas särskilt.

  Jag har inga förutfattade meningar om den här omprofileringen/nysatsningen, men nog kommer jag att sakna den klassiska butiksbenämningen Konsum.

• September 07, 2015
• 18:28

  Danmark: Socialdemokratiet klart störst. Venstre och Dansk Folkeparti tävlar om andraplatsen

   » ‎ Enn Kokk

  Folketingsvalet tidigare i år gav följande resultat:

  Socialdemokratiet 26,3 procent
  Radikale Venstre 4,6 procent
  Socialistisk Folkeparti 4,2 procent
  Enhedslisten 7,8 procent
  Alternativet 4,8 procent
  Venstre 19,5 procent
  Dansk Folkeparti 21,1 procent
  Konservative Folkeparti 3,4 procent
  Liberal Alliance 7,5 procent

  Som synes av mätningarna nedan har inget anmärkningsvärt hänt. Socialdemokratiet är fortsatt största parti. I vissa mätningar är dock Venstre, utan att ha fått tillbaka sin forna styrka, aningen större än Dansk Folkeparti.

  Ritzau Index, en sammanvägning av en rad olika mätningar, ger för närvarande följande fördelning av partisympatierna:

  Socialdemokratiet 26,5 procent
  Radikale Venstre 4,8 procent
  Socialistisk Folkeparti 4,0 procent
  Enhedslisten 8,5 procent
  Alternativet 4,8 procent
  Venstre 19,9 procent
  Dansk Folkeparti 20,2 procent
  Konservative Folkeparti 3,1 procent
  Liberal Alliance 7,6 procent

  Den senaste mätningen, en från 6 september och gjord av Voxmeter för Ritzau, ger följande resultat:

  Socialdemokratiet 26,8 procent
  Radikale Venstre 4,7 procent
  Socialistisk Folkeparti 3,8 procent
  Enhedslisten 8,9 procent
  Alternativet 4,5 procent
  Venstre 20,4 procent
  Dansk Folkeparti 19,9 procent
  Konservative Folkeparti 2,7 procent
  Liberal Alliance 7,8 procent

  En undersökning, gjord av Greens för Børsen, publicerades 3 sepember:

  Socialdemokratiet 25,5 procent
  Radikale Venstre 5,7 procent
  Socialistisk Folkeparti 4,0 procent
  Enhedslisten 8,1 procent
  Alternativet 4,9 procent
  Venstre 20,8 procent
  Dansk Folkeparti 19,6 procent
  Konservative Folkeparti 3,1 procent
  Liberal Alliance 7,1 procent

  Berlingske Barometer, också det ett genomsnitt av olika instituts undersökningar, ger för närvarande följande fördelning av partisympatierna:

  Socialdemokratiet 26,7 procent
  Radikale Venstre 4,4 procent
  Socialistisk Folkeparti 3,8 procent
  Enhedslisten 8,6 procent
  Alternativet 4,8 procent
  Venstre 19,7 procent
  Dansk Folkeparti 20,5 procent
  Konservative Folkeparti 3,1 procent
  Liberal Alliance 7,9 procent

  Det ska bli intressant att se hur den uppflammande alleuropeiska flyktingdebatten påverkar stödet för invandrarkritiska Dansk Folkeparti.

• 17:55

  Arbeiderpartiet tappar terräng i Oslo – men vinner ändå valet?

   » ‎ Enn Kokk

  Oslo har länge haft borgerlig majoritet, men nu har – enligt en mätning frÃ¥n Sentio Research för Klassekampen – Arbeiderpartiet en chans att ta tillbaka makten, detta trots att partiet backar i den här mätningen. Förklaringen är att övriga vänsterpartier ökar kraftigt:

  Arbeiderpartiet 27,2 procent (- 3,1 procentenheter), 16 mandat (- 4)
  Sosialistisk Venstreparti 7,8 procent (+ 2,9), 5 mandat (+ 1)
  Rødt 4,6 procent (+ 0,5), 3 mandat (+ 1)
  Senterpartiet 0,5 procent (+ 0,2), 0 mandat (+- 0)
  Miljøpartiet De Grønne 11,0 procent (+ 3,5), 7 mandat (+ 6)
  Kristelig Folkeparti 2,0 procent (- 0,9), 1 mandat (+- 0)
  Venstre 6,2 procent (- 0,8), 4 mandat (- 1)
  Høyre 33,0 procent (- 1,9), 19 mandat (- 3)
  Fremskrittspartiet 5,9 procent (- 0,9), 4 mandat (+- 0)

  Arbeiderpartiets lokale ledare Raymond Johansen förklarar motvinden för partiet med att ”det er mykje svartmÃ¥ling av eigendomsskatten”.

• 15:56

  Estland: (S) byter ut tre av sina fyra ministrar

   » ‎ Enn Kokk

  Näringsminister Urve Palos avgång i vredesmod ur den estniska regeringen som en reaktion på att styrelsen för Sotsiaaldemokraatlik Erakond (Socialdemokratiska Partiet) med röstsiffrorna 35-25 beslutade stanna kvar i den nuvarande regeringskoalitionen har resulterat i en större rockad, när det gäller partiets ministerposter: tre av sammanlagt fyra socialdemokratiska ministrar byts nu ut. Kvar på sin post blir bara kulturminister Indrek Saar.

  Den nye partiordföranden, Jevgeni Ossinovski, tar nu steget att också gå in i regeringen och ersätter då Rannar Vassiljev som hälso- och arbetsmarknadsminister. Ossinovski representerar i Riigikogu (Riksdagen) det mycket ryssrika nordöstra Estland.

  Hannes Hanso kommer från Kuressaare på Saaremaa (Ösel) och ersätter förre partiledaren Sven Mikser på posten som försvarsminister. Hanso är för närvarande ordförande i riksdagens utrikesutskott. Han är expert på utrikes- och säkerhetspolitik och har också haft uppdrag för EU i bland annat Kina.

  Den tredje nykomlingen, Liisa Oviir, bor i Tallinn. Hon ersätter Urve Palo pÃ¥ posten som närings- och kommunikationsminister. Oviir kandiderade för Socialdemokraterna i valet i mars 2015, dock utan att fÃ¥ nÃ¥gon plats i parlamentet; det här valet gick ju uselt för partiet. Hon är jurist och har arbetat med arbetslivs- och arbetsmarknadsfrÃ¥gor samt i rederiet Tallink och energibolaget Eesti Energia – sÃ¥ledes har hon erfarenhet frÃ¥n de omrÃ¥den hon nu ska arbeta med.

  Men väl så intressant är hennes familjebakgrund. Hennes mamma, Siiri Oviir, var länge en av de mest framstående representanterna för Keskerakond (Centerpartiet): vice ordförande i partiet samt socialminister i flera regeringar, därefter EU-parlamentariker. Men när för några år sen en grupp centerpartistiska riksdagsledamöter lämnade sitt parti och lite senare slöt samarbetsavtal med Socialdemokraterna, lämnade även Oviir, då alltså EU-parlamentariker, sitt parti.

  En av de estniska Socialdemokraternas mÃ¥lsättningar är att bestÃ¥ende ta över väljare frÃ¥n det i vissa frÃ¥gor lätt vänsterpopulistiska Keskerakond, Centerpartiet. En mycket stor andel av dessa är ryssar, och det är lätt att förstÃ¥ att en av mÃ¥lsättningarna med valet av ryssen Jevgeni Ossinovski till ny partiledare är att ta över en större andel av de ryska väljarna. Men det finns förstÃ¥s ocksÃ¥ allt sedan frigörelsetiden, dÃ¥ Centerpartiets ledare Edgar Savisaar var folkfrontsledare, ocksÃ¥ mitten- och lätt vänsterorienterade ester som ser Keskerakond som sitt parti – det här gäller inte minst i Tallinn. För det här skiktet av ester som brukar rösta pÃ¥ Centerpartiet har säkert namnet Oviir större lyskraft än namnet Mikser, detta trots att ocksÃ¥ Sven Mikser en gÃ¥ng i världen tillhörde Centerpartiet.

  Vassiljev, som inte har någon riksdagsplats, är förstås besviken över att ha blivit utbytt. Mikser beklagar också att han måste avgå men håller annars masken ganska väl.

• September 06, 2015
• 17:44

  Norge: Fremskrittspartiet tappar stöd

   » ‎ Enn Kokk

  Opinion har för ANB, Avisenes nyhetsbyrå, gjort en opinionsmätning, vars mest påfallande resultat är att Fremskrittspartiet, trots eller på grund av att partiet har satt sig på tvären i fråga om den föreslagna extramottagningen av syriska flyktingar, går tillbaka med 2,6 procentenheter och då hamnar på bara 9,6 procent. Även Høyre backar.

  Arbeiderpartiet 41,1 procent (+ 2,5 procentenheter), 30,8 procent i stortingsvalet 2013
  Sosialistisk Venstreparti 3,3 procent (+ 0,2), 4,1 procent i stortingsvalet 2013
  Rødt 1,0 procent (- 1,0), 1,1 procent i stortingsvalet 2013
  Senterpartiet 5,2 procent (- 0,8), 5,5 procent i stortingsvalet 2013
  Miljøpartiet De Grønne 6,5 procent (+ 1,5), 2,8 procent i stortingsvalet 2013
  Kristelig Folkeparti 5,6 procent (+ 0,8), 5,6 procent i stortingsvalet 2013
  Venstre 3,8 procent (+ 0,1), 5,2 procent i stortingsvalet 2013
  Høyre 22,8 procent (- 1,4), 26,8 procent i stortingsvalet 2013
  Fremskrittspartiet 9,6 procent (- 2,6), 16,3 procent i stortingsvalet 2013

  Arbeiderpartiets siffra är anmärkningsvärt hög i den här mätningen. Miljøpartiet De Grønne ligger också på en mycket hög nivå och verkar vara på väg att ta över den roll SV tidigare hade.

• September 05, 2015
• 18:32

  Coop byggvaror tar marknad i Norge

   » ‎ Enn Kokk

  Jag har tidigare skrivit om den expansiva och framgÃ¥ngsrika norska konsumentkooperationen men dÃ¥ med inriktning pÃ¥ livsmedelshandeln – jag har bland annat berättat att norska Coop har övertagit den norska grenen av ICA.

  Men medan den svenska kooperationen smalnar av i riktning mot livsmedelshandel – senast sÃ¥lde man bokhandelsjätten Akademibokhandeln – upprätthÃ¥ller den norska kooperationen bredden och växer även i andra sektorer än livsmedelshandel. Den norska affärstidningen Dagens Næringsliv berättar om att Coop Obs! Bygg under de senaste fem-sex Ã¥ren har öppnat byggvarubutiker med en yta om 170.000 kvadratmeter. I fjol växte de här byggvaruhusen med 25 procent, och nu i sommar har de växt med ytterligare 13,5 procent. Byggmarknaden i Norge växer i snitt med fem procent per Ã¥r.

  Det här gör att konkurrenterna, till exempel finskägda Byggmakker har börjat svettas och nu också investerar och moderniserar. Men Coop håller på att erövra tredjeplatsen bland byggvarubutikerna. Som ett viktigt konkurrensmedel använder man sig av låga priser.

• 18:01

  Norge: Senterpartiet flåsar Fremskrittspartiet i nacken

   » ‎ Enn Kokk

  Tidningarna Klassekampen och Nationen har låtit Norfakta undersöka de politiska sympatierna dels inför det förestående kommunalvalet, dels i rikspolitiken. Det intressanta är att stödet för flera av partierna är märkbart olika beroende på vilken politisk nivå det rör sig om.

  Inför kommunalvalet den 13 och 14 september är partisympatierna enligt den här undersökningen de här:

  Arbeiderpartiet 31,7 procent (- 2,1 procentenheter jämfört med förra mätningen), 33,2 procent i fylketingsvalet 2011
  Sosialistisk Venstreparti 3,6 procent (+ 0,3), 4,3 procent i fylketingsvalet 2011
  Rødt 2,0 procent (+ 0,2), 1,7 procent i fylketingsvalet 2011
  Senterpartiet 8,1 procent (+ 1,5), 6,3 procent i fylketingsvalet 2011
  Miljøpartiet De Grønne 6,4 procent (+ 1,5), 1,3 procent i fylketingsvalet 2011
  Kristelig Folkeparti 4,8 procent (- 0,2), 5,8 procent i fylketingsvalet 2011
  Venstre 5,3 procent (+ 0,7), 5,7 procent i fylketingsvalet 2011
  Høyre 26,0 procent (- 0,9), 27,6 procent i fylketingsvalet 2011
  Fremskrittspartiet 8,9 procent (- 0,7), 11,8 procent i fylketingsvalet 2011

  Här lägger vi märke till Senterpartiets och MDGs stora uppgång. Fremskrittspartiet ser ut att gå mot sitt svagaste val på 24 år.

  Stortingsbarometern, gjord samtidigt, ger för flera av partierna märkbart avvikande resultat:

  Arbeiderpartiet 35,6 procent (- 0,8 procentenheter), 30,8 procent i stortingsvalet 2013
  Sosialistisk Venstreparti 3,1 procent (- 0,1), 4,1 procent i stortingsvalet 2013
  Rødt 1,2 procent (- 0,2), 1,1 procent i stortingsvalet 2013
  Senterpartiet 5,6 procent (+- 0), 5,5 procent i stortingsvalet 2013
  Miljøpartiet De Grønne 5,4 procent (+ 1,5), 2,8 procent i stortingsvalet 2013
  Kristelig Folkeparti 5,9 procent (+ 0,5), 5,6 procent i stortingsvalet 2013
  Venstre 4,1 procent (+ 0,7), 5,2 procent i stortingsvalet 2013
  Høyre 25,5 procent (- 0,6), 26,8 procent i stortingsvalet 2013
  Fremskrittspartiet 12,6 procent (- 0,1), 16,3 procent i stortingsvalet 2013

  I riksmätningen ligger Arbeiderpartiet påtagligt högre, så också MDG, medan Senterpartiet inte alls har samma framgång i rikspolitiken.

• 14:08

  Norge: Inga större förändringar i senaste mätningen inför kommunalvalet

   » ‎ Enn Kokk

  Opinionsläget har inte märkbart förändrats inför kommunalvalet i Norge: Både Høyre och Fremskrittspartiet har ökat en aning i den partibarometer Respons har gjort för Aftenposten, men det är så lite att det ligger inom felmarginalen, detta trots att FrP har gjort invandringskritiska utspel. Arbeiderpartiet ligger kvar en bit öve 30 procent. Miljøpartiet De Grønne ligger kvar över fyra procent.

  När väljarna har svarat pÃ¥ frÃ¥gan ”Om det det var kommunalval i morgon, vilket parti skulle du dÃ¥ rösta pÃ¥?”, hade 72 procent en partipreferens enligt följande:

  Arbeiderpartiet 32,2 procent (- 0,7 procentenheter)
  Sosialistisk Venstreparti 3,8 procent (+ 0,3)
  Rødt 2,8 procent (+ 1,0)
  Senterpartiet 6,1 procent (- 0,3)
  Miljøpartiet De Grønne 5,4 procent (- 0,5)
  Kristelig Folkeparti 4,2 procent (- 2,9)
  Venstre 6,1 procent (+ 0,4)
  Høyre 25,1 procent (+ 1,6)
  Fremskrittspartiet 11,4 procent (+ 1,4)

• 12:35

  Melodikrysset nummer 36 2015

   » ‎ Enn Kokk

  Jag är sedan unga Ã¥r storkonsument av tecknade serier och har förstÃ¥s ocksÃ¥ läst ”StÃ¥lmannen”, men jag har faktiskt aldrig sett den som film. Däremot har jag tidigare hört musiken ur filmen, sÃ¥ den kunde jag omedelbart identifiera.

  Dagens andra likaledes film- och serietidningsanknutna fråga beredde mig däremot dagens enda riktiga problem, sannolikt för att jag inte uppfattade frågan. För det är klart att jag vet, att Kalle Anka bor i Ankeborg.

  Och för att dÃ¥ ocksÃ¥ klara av den enda frÃ¥ga, som i sak beredde mig problem: Artisten med namn hämtat ur den romerska mytologin kallar sig för Dido – det är ocksÃ¥ ett av hennes förnamn. Henne hörde vi i ”End of Night”.

  Allt som ges pÃ¥ scen hinner jag av naturliga skäl inte följa. SÃ¥ledes har jag aldrig sett ”Jekyll och Hyde” och hört Sarah Dawn Finer och Myrra Malmberg sjunga ”I hans blick”, men här var det lättare att hitta rätt svar och fÃ¥ det bekräftat via Google.

  PÃ¥ gränsen till det jag intresserar mig för finns artister som har blivit kända genom Idol. Kevin Borg, i dag med ”Unstoppable”, minns jag dock frÃ¥n Melodifestivalen.

  I Melodifestivalen 2011 medverkade Eric Gadd, och även om jag inte tyckte att hans ”Vi kommer aldrig att förlora” var nÃ¥gon riktig höjdare, höjde den sig ändÃ¥ över en stor del av det andra.

  Annat minns man frÃ¥n vilket sammanhang som helst. Självfallet har jag hört ”O sole mio” pÃ¥ italienska, men jag känner ocksÃ¥ igen melodin när Elvis Presley sjunger den pÃ¥ engelska, ”It’s Now Or Never”.

  Ibland undrar jag, varför jag minns så många låtar från förr bättre än det som förekommer i dagens schlagerfestivaler. Självfallet har det med melodiernas sångvänliga karaktär och låtarnas innehåll att göra, också med att de mest populära låtarna fortfarande spelades i radio årtionden efter det att de hade sjungits in.

  Otroligt populär blev ”Kaffe utan grädde är som kärlek utan kyssar” frÃ¥n 1938, detta trots att den inte fick spelas i radio, eftersom den var gjord som reklam för grädde.

  Vissa lÃ¥tmakare, som Jules Sylvain, lyckades med praktiskt taget allt de hade en hand med i. En av dagens ljudillustrationer, ”Det är den stora, stora kärleken”, är ett av en oändlig radda kompositioner, signerade Sylvain, vilka blev evergreens.

  Ã…ke Grönberg var bÃ¥de skÃ¥despelare och sÃ¥ngare, folkkär i bÃ¥da facken. I dag hörde vi honom dock i en mindre känd lÃ¥t, ”Kanske det rent av är jag”.

  Chuck Berry har jag skrivit utförligt om, detta med anledning av att jag av sonen fick en Chuck Berry-box, och jag vet sen gammalt att en av hans succéer var ”Sweet Little Sixteen”. Fast i dag gjordes den här lÃ¥ten av tvÃ¥ andra legendarer, Jerry Lee Lewis och Ringo Starr.

  Vi avslutar med ett par lite stillsammare lÃ¥tar, även om tempot höjs i refrängen i Lasse Berghagens ”En kväll i juni”. Men första delen av den här dubbelfrÃ¥gan, illustrerad med ”Nu grönskar det i dalens famn”, hade genomgÃ¥ende en lugnare andhämtning.

  Jag noterar att Anders Eldeman så fort vi kommer in i september börjar längta tillbaka till sommaren. Jag förstår honom faktiskt. I går, när jag efter några dagar inne i Uppsala återkom till Öregrund, kändes för första gången hösten i luften.

• September 04, 2015
• 23:50

  Debatt om antal flyktingar i Estland

   » ‎ Enn Kokk

  I Estland finns det, liksom i grannlandet Lettland, ett motst̴nd mot att ta emot ett sțrre antal flyktingar Рfr̴gan aktualiseras ju av den str̦m av ickeeuropeiska flyktingar som nu f̦rșker ta sig norrut bland annat genom Ungern.

  Självfallet finns det också i de östeuropeiska länderna ett visst flyktingmotstånd med rötter i fascistiska och rasistiska föreställningar, men en större roll spelar nog den svagare ekonomiska kapaciteten, i de baltiska staterna sannolikt också de integrationsproblem inflyttningen av oerhört många ryssar under den sovjetiska ockupationen har skapat, människor som till inte obetydlig del fortfarande inte riktigt behärskar språket i de länder där de har kommit att bo även efter baltstaterans frigörelse.

  Det jag skriver här är inte menat som något försvar av främlingsfientlighet, bara ett försök att analysera mekanismerna bakom motståndet.

  Hur som helst, under sommaren har motståndet mot att ta emot fler flyktingar ökat i Estland, detta enligt undersökningar gjorda av opinionsmätningsinstitutet Turu-uuringute AS. Denna förändring är föranledd av att Estland har föreslagits ta emot 150-200 ytterligare flyktingar. Medan 41 procent accepterade en sådan flyktingkvot i början av sommaren, är antalet positiva nu nere i 22 procent.

  Fast möjligen är det inte det ovan nämnda lÃ¥ga antalet nytillkommande flyktingar som är den egentliga orsaken till det här motstÃ¥ndet. Bakom detta ligger sannolikt spekulativa artiklar i tidningar som Daily Mail enligt vilka Estland borde ta emot lÃ¥ngt fler flyktingar – en siffra som har nämnts är 3.200, detta i samband med diskussionen om att behöva placera 160.000 flyktingar.

  Om detta handlar en artikel i kvällstidningen Õhtuleht, där tidningen intervjuar inrikesministern och reformpartisten Hanno Pevkur. Pevkur försvarar det relativt lilla antalet flyktingar för Estlands del med en serie siffror: Estlands befolkning utgör 0,26 procent av den i Europeiska unionen, så det antal flyktingar man har lovat ta emot är en rimlig andel.

  Men man kan förstås göra andra typer av jämförelser: Libanon härbärgerar 258 flyktingar per 1.000 invånare, medan till exempel Finlands flyktingandel är 2,8 per 1.000 och Estlands 0,09 per 1.000, detta enligt UNHCRs statistik.

• September 01, 2015
• 16:08

  I skarven mot hösten

   » ‎ Enn Kokk

  I augusti blev det äntligen sommar.

  Sista augustisöndagen hade vi ett av de kalas vi brukar ha för Birgitta och hennes syskon md respektive. Det var vÃ¥r tur att vara värdar, och Ragge och Gunnel samt Karin och Hasse kom. Gunnars Annica var inte i riktigt frisk – sÃ¥nt händer i vÃ¥r Ã¥lder – sÃ¥ de kunde inte komma.

  Vi samlades runt trädgårdsbordet med ett glas vitt vin, alkoholfritt för fyra av oss. Vädret var varmt och soligt, och Transparente Blanche-trädet intill bordet dignade av äpplen.

  Birgitta hade dukat fint med linneduk och hade lagat en härlig sommarmiddag med öregrundsanknytning: Till förrätt hade hon gravat sik, köpt av en lokal fiskare, och till det serverade hon dels egenlagad gravlaxsÃ¥s och färskpotatis ur eget land. Till fläskfilén blev det mer egenodlad potatis fast av en annan sort plus röda vinbär och en sallad där alla ingredienser – sallat, tomater, lök, örtkryddor – kom frÃ¥n egna odlingar och kantarellsÃ¥sen var gjord pÃ¥ nyplockade kantareller, ocksÃ¥ köpta av vÃ¥r vän fiskaren.

  När vi hade avslutat med kaffe och mjuk hembakt kaka, tyvärr inget för mig som är diabetiker, fick gästerna plocka med sig lite äpplen att ta hem.

  Birgitta hade fått löfte om skjuts till Uppsala, eftersom hon dan därpå, alltså under måndagen, hade starroperation inbokad på Akademiska sjukhuset.

  Jag blev kvar i Öregrund, bland annat för att ta hand om disken. (Vi gör alltid så här, men vi växlar: Man lagar mat varannan dag, och den som inte har lagat maten diskar.) Och eftersom det blev ovanligt mycket disk den här gången och innehållet i varmvattenberedaren inte räcker så länge, fick jag lov att diska i fyra omgångar. Men eftersom det var Beck-film i TV och den gick i fyran, diskade jag i reklampauserna.

  I går, måndag, packade jag kläder och mediciner och åkte sen buss in till Uppsala.

  Jag gick direkt frÃ¥n bussen till Hotel Uplandia, där Uppsala arbetarekommun hade hyrt lokal – ingen höjdare – för höstens första möte.

  En ganska stor del av dagordningen bestod av rapporter, men vi hade också en stunds diskussion om den tilltagande främlingsfientligheten.

  Jag trodde jag skulle träffa Birgitta på det här mötet, men hon dök inte upp. När jag sen kom hem, var det som jag anade: Hon hade blivit mer tagen av ögonoperationen än hon själv hade trott och stannade därför hemma. Men i dag mår hon mycket bättre, och redan i går kväll kunde hon konstatera, att hon, när hon sängläste, kunde läsa utan glasögon med det nyopererade ögat,

  Ytterligare en bra sak hände i slutet av förra veckan. Vi läste en kort antydan på dotterns. Kerstins, Instagram, och sen fick vi mejl, och nu har hon, åter på Instagram, också publicerat ett par bilder: Kerstin har lyckats köpa lägenhet här i vår stadsdel, faktiskt i ett hus där hon före sin småskolestart gick i förskola. Det är kort gångväg både till Viggos och till Klaras skola, kort väg också hem till deras pappa Bo. (Barnen bor varannan vecka hos mamma respektive pappa.)

  Jag och Birgitta kommer förstås att sakna både Kerstin och barnen, som vi nu ganska länge har haft här hos oss. Kerstin råkade vara i behov av bostad precis under en period, då både Birgitta och jag var mycket mer skraltiga än nu, och hon kunde då hjälpa oss med matlagning, städning och annat. Storstädning och fönsterputs är sådant som vi redan nu tar firmahjälp med, men det övriga klara vi nog själva.

  Sonen, Matti, har också ringt och berättat, att deras flytt till nya bostaden i Hammarby sjöstad är genomförd. Fast riktigt allt är ännu inte uppackat.